torsdag 8 april 2010

Elefanten och stökiga ungar

Det finns en aspekt av det här med stökiga ungar i skolan man sällan tar upp. Den är som den där elefanten mitt i rummet, den där, ni vet, som alla ser men ingen låtsas om.

Jag har aldrig varit särskilt politisk korrekt, och ser ingen anledning att bli det nu, så:

Barn och ungdomar i den svenska skolan snackar i klassrummet, de skickar en massa sms till varandra, de skrattar och tramsar och leker istället för att sitta ordentligt och lyssna på läraren. Ett sätt att försöka få bukt med detta är att ta ifrån dem mobiltelefonerna, kontakta föräldrarna, ge kvarsittning, införa katederundervisning, kort sagt, skärpa tonen. Ett annat sätt är att prata om elefanten.

Låt oss göra det.

Det är tråkigt i den svenska skolan. Klassrummen är ofta slitna, akustiken är sällan bra, möblerna är fula och möbleringen, låt oss vara ärliga, är statisk och funktionell, men inte är den särskilt rolig. Att sitta stilla på en obekväm trästol och koncentrera sig på något man är halvintresserad av, i bästa fall, är fruktansvärt tråkigt!

Barn och ungdomar är ofta kreativa människor, och de tycker det är mycket roligare att ha roligt än att ha tråkigt. Alltså ser de till att pigga upp tillvaron med lite lek, lite smsande, lite småprat, lite skämtande, lite skratt och trams och rätt som det är vad vi vuxna, vi som accepterat att livet minsann inte ska vara så jävla roligt alla gånger, kallar stök.

Barn och ungdomar stökar och stimmar för att de är uttråkade.

Nej, vän av ordning, lyssna färdigt på mig innan du går i taket, jag föreslår inte att vi ska leka hela dagarna i skolan. Det skulle förmodligen bli rätt tråkigt det också innan alldeles jättelång tid hade gått. Jag föreslår däremot att vi ska tänka över arbetssättet. Jag föreslår att vi ska tänka över arbetsmiljön. Jag föreslår att vi ska tänka över möbleringen, och planeringen, och att vi någonstans i bakhuvudet ska ha med oss att barn och ungdomar som vet att då och då blir det en happening av lektionen, de härdar ut med en del tråk utan att börja stöka och böka. Jag föreslår också att vi ska ta och tänka över om det här med läsåret verkligen är optimalt planerat för att kunna erbjuda en skola som inte är fruktansvärt tråkig.

Kanske vore det en god idé att gå över till tre terminer, fler skolveckor, färre utströsslade lov och kortare, intensivare, flexiblare dagar, i synnerhet för dem som är gamla nog att inte behöva skolbarnomsorg längre.

Där står den, elefanten, och den ser ut att stå bekvämt. Jag tror inte den flyttar sig av sig själv, vad tror ni?

16 kommentarer:

  1. Jag börjar långsamt tro på vad du säger. Det skulle kanske också råda bot på syndromet att alla lärare trycker in prov veckan innan lovet. Det är fullt möjligt att det fungerar.

    SvaraRadera
  2. Det är ju det. Men det är svårt att vänja sig vid tanken på att saker och ting kanske inte måste vara som de varit innan.

    Din tanke om proven är jätteviktig.

    SvaraRadera
  3. Tänk att den där elefanten lyckats göra sig osynlig så länge! Kanske är det försöken att göra något nytt i en gammal form som gör att vi liksom vant oss vid att förändringar inte blir annat än kosmetiska justeringar.

    SvaraRadera
  4. Den har inte lyckats göra sig osynlig, det är vi som gjort den osynlig. Vi som inte pratat om den, vi som smugit förbi den utan att låtsas om den trots att den killat oss i nacken med snabeln, vi som medvetet tittat förbi den och bara vägrat erkänna dess existens.

    Vad tycker du om mitt resonemang, håller det?

    SvaraRadera
  5. Delvis - men jag är också imponerad av skolverkets sätt att skriva kursplaner baserade på den nuvarande timfördelningen.

    Snacka om elefant!!!!!

    SvaraRadera
  6. Den nuvarande timfördelningen behöver ju inte påverkas i så hög grad att skolverket blir ett nervöst skolverk bara för att man flyttar runt timmarna en aning och lägger ut dem på tre terminer med färre lektioner per dag och vecka än om man sorterar dem som nu i två terminer.

    CSN blir kanske lite stressade över att behöva tänka om i sitt strikta veckotänk men det tror jag kan vara nyttigt för dem, vidga deras snäva horisont en aning.

    SvaraRadera
  7. Jag skriver under på det snäva tänkandet inom CSN-när jag pluggade fick vi kämpa som sjutton för att få cSN att fatta att det fanns inte möjlighet att sommarkursen vid någon annan tid-det var en fältkurs i floristik. Så tre-terminssystemet skulle gynna naturvetenskapen-kanske skulel vi med det kunna införa fler fältmoment även i gymnasium och grundskola.

    SvaraRadera
  8. Det är faktiskt en aspekt jag inte tänkt på, men den är viktig *nickar instämmande* Tack för att du drog upp den i ljuset.

    SvaraRadera
  9. Min kommentar försvann! Men i korthet: Jag har allt det där (bra utrustning, bra lokaler och "roliga" uppgifter) men det funkar ändå inte. Många av mina elever är inte motiverade, de går i skolan för att de måste, så oavsett vad jag gör så tycker de att det är tråkigt.

    En annan sak jag märkt (som kanske går tvärtemot det jag precis skrev, men vad sjutton) är att tempot i skolan är för segt. Vissa läser Svenska A på ett år och Engelska A i tre terminer. En del 50-poängskurser läser man på ett år och det är alldeles för långsamt. Nu gäller det här kanske inte för alla gymnasieprogram, men det gäller för vissa. Höja tempot? Då hinner eleverna inte känna efter :)

    SvaraRadera
  10. Inte alls tvärtemot, tycker jag, utan hand i hand går det du skriver - tempot är alldeles för segt, det tycks anpassat efter någon slags teoretisk medelelev som inte existerar. Det blir skittråkigt för både lärare och elever, nästan hur man än gör.

    Jag tror inte det räcker bara med att höja tempot, ärligt talat. Jag tror det måste mer till, och jag tror omväxling är nyckeln till mycket. Alla uppgifter behöver inte vara roliga, inte ens de flesta, men somliga måste vara det.

    Jag tror benhårt på att ställa till happenings då och då. Konstigheter eller galenskaper, det gör detsamma, men något som bryter mönstret, alla mönster helst av allt. Något som ruskar omkring tillvaron och rör upp dammet som lagt sig.

    SvaraRadera
  11. Jag tror också att man ska komma ihåg-i alla fall vad gäller högstadium och gymnasium att det händer så mycket annat i livet samtidigt. Man upptäcker sexualiteten, man ska frigöra sig från föräldrar och bygga upp sin egen identitet. Då är det inte konstigt att skolan ibland inte är första prioritet. Nu säger jag inte att man kan strunta i allt för att man har en hormonstorm i skallen, men det är värt att minnas.

    SvaraRadera
  12. Det är definitivt både värt att minnas och att lyftas fram i diskussionen! Det är egentligen inte rimligt att lägga denna enorma börda på människor i en sån redan arbetssam tid som tonåren är, men det tas mycket liten hänsyn till.

    Och det är ännu en anledning till att lätta deras arbetsbörda genom att korta ner dagarna, och kanske också genom att ändra i schemat så att man inte behöver läsa alla ämnen hela tiden. Teman är inte så dumt som pedagogisk metod.

    SvaraRadera
  13. Vilken trevlig diskussion! Happenings, teman och individuellt tempo; det gillar jag. Men samtidigt har ni gjort det igen... Blundat för elefanten. Jag tror att arbetsmiljön är oerhört viktig och det är väl något som vi lärare har tisslat och tasslat om i många år, men har vi verkligen drivit frågan? Nästa gång någon tar upp "stökigheten" i skolan och vill införa nya regler eller skicka personalen på utbildning i "crowd-control" borde vi säga rätt ut att det är bortkastade pengar så länge vi arbetar i en ekande betongbunker...

    SvaraRadera
  14. Såg på TV et tgymnasium, minns inte var, som hade börjat med flextid-samma undervisning men två olika tider så eleverna fick välja efter dygnsrytm. De hade märkt en stor förbättring hos eleverna som nu fick gå i den senare gruppen.
    Teman låter underbart-det hade jag trivts bra med-verkligheten är ju inte uppstyckad i ämnen.

    SvaraRadera
  15. Nope, Christer, vi blundar inte för elefanten, men elefanter är stora djur. Trots att vi bara pratar om dess öron och hur de viftar och river ner saker och ting i taket är vi medvetna om att resten också befinner sig där.

    Arbetsmiljön är en grymt viktig aspekt, en ekande betongbunker med slitna möbler, fönster som inte går att öppna, långa korridorer, skogar av plåtskåp och ständigt hög stressnivå är inte stimulerande för någon. Fabrikslokaler som inspirerar till löpandebandundervisning.

    Men ungdomar är inga löpandebandprodukter. De är levande, tänkande, kännande, reagerande och, lyckligtvis, agerande varelser.

    Du har så rätt, Christer, nästa gång stöket kommer upp på agendan och strängare regler föreslås bör man istället resa sig upp, sjunga en lovsång till elevernas sunda reaktion på monotonin och pedagogiskt förklara att skollokaler måste vara stimulerande, varierade, omväxlande och flexibla. Det måste finnas stora rum och små rum, tysta rum och pratiga rum, rum där man får vara ifred och rum där man vet att det alltid finns lärare man får hjälp av, undervisningsrum och handledningsrum, och arbetsrum för personalen. Med enskilda, välutrustade arbetsplatser. Det måste finnas frisk luft och träd och himmel utanför, möjlighet att gå ut på en liten promenad för att vila sitt sinne en stund, och utrymme att sitta ute och jobba. Det måste finnas rum för rörelse, både ute och inne, och det måste finnas kommunikationsmöjligheter. Både trådlösa nätverk och datorer, tillgängliga i stort sett överallt i skolan.

    Och sen måste man, eftersom man pratar med politiker, tydligt och pedagogiskt klargöra att detta handlar inte om stora kostnader, utan om kraftfulla framtidsinvesteringar.

    Du har så rätt, det är också en del av elefanten vi måste prata om. Och där finns fler delar.

    SvaraRadera
  16. Crimson, det finns ett kompakt motstånd mot detta, om man vågar andas något om att flextid kanske vore en tanke värd att tänka får man genast höra om att vi måste fostra våra elever för ett arbetsliv, där går det inte att...

    Men det gör det ju, i många branscher går det att i viss utsträckning styra sin arbetstid. Att detta argument fortfarande väger så tungt i svensk skoldebatt visar att vi fortfarande inte tänker på skolan som ett kunskapstempel, en plats dit unga människor kommer för att få tillgång till baskunskaper (dvs läsa skriva räkna och använda datorer) för att kunna bygga sina kunskapsbaser, vidga sina horisonter, sudda ut gränser och bygga kontaktnät, utan en plats där vi ska fostra goda arbetare. Ämnesuppdelningen tycks mig vara en del av samma tanke - vi ska noga kontrollera dels att de framtida arbetarna får de kunskaper de behöver för att bli produktiva, men vi måste samtidigt kontrollera att de inte lär sig för mycket ty sånt kan leda till uppror.

    Det är en förfärligt obehaglig rest från det gamla samhället som fortfarande tillmäts stor betydelse, och ytterligare förstärks i och med bland annat Bolognaavtalet.

    SvaraRadera