söndag 14 juni 2009

Kaos i skolan


Wikipedia om kaos:
Kaosforskning, kaologi, populärt namn för matematisk forskning om ickelinjära, dynamiska eller komplexa system. Namnet relaterar till studiet av kaotiska system, system där små skillnader i starttillstånd leder till stora oförutsägbara skillnader i sluttillstånd ("Fjärilseffekten"). Även matematiskt helt deterministiska kaotiska system kan producera oförutsägbarhet. Katastrofteori, vilken studerar när plötsliga förändringar inträffar, inkluderas ofta. Andra aspekter av området som studeras är självorganisation och mönsterbildning, hur system som startar i enkla eller slumpmässiga tillstånd producerar regelbundna eller komplexa beteenden
Kaosstjärnas pilar visar på några av de olika vägar ett skeende kan ta, trots att startpunkten är densamma. Den påminner om att något som i ögonblicket verkar trivialt kan ha stor effekt på lång sikt, men också att det finns balans.

I mitten av stjärnan är nuet. Nuet är alltid i mitten. I samma ögonblick resan ut längs en av pilarna börjar försvinner alla de andra och lika många nya dyker upp kring nuet. Bilden har alltid tilltalat mig, och alltid talat till mig. Den påminner mig om att man, mitt i nuet, har alla dessa möjliga vägar. Den påminner mig också om att allt man gör får konsekvenser, bra konsekvenser, dåliga konsekvenser och ibland konsekvenser som man inte förrän långt senare vet om de är bra eller dåliga.

Idag diskuteras skolpolitik i media, bland politiker och bland förståsigpåare på ett sätt som om man faktiskt kunde dela upp skolan i olika sinsemellan oberoende block. Som om man kunde prata om förskola utan att vara medveten om de konsekvenser den har på gymnasiet, som man kunde prata om grundskolans sista år utan att förstå hur viktiga de första var. Man bortser helt från alla pilar utom den enda man bestämt sig att följa, och vill inte förstå hur nuet flyttar sig och öppnar nya vägar för varje steg man tar.

Det är farligt.

Jag har en kaosstjärna som följer mig alltid, överallt, som en ständig påminnelse om att inte stirra mig blind på en punkt utan ständigt vara medveten om det som kommit innan, det som kommer sedan, och det som händer omkring mig.

16 kommentarer:

  1. Det behövs många nätmedborgare som Du - för att inom överskådlig tid få till en hållbar förändring av grundstrukturen i mitt kära fosterland Sverige.

    Jag gjorde just en kommentar om skolan här.

    HÄLSAN ÄR EJ ALLT - MEN UTAN HÄLSAN SAKNAR ALLT ANNAT BETYDELSE !

    SvaraRadera
  2. Josef, det var vänligt av dig att säga så. Att minska antalet regler och lagar kräver mycket av människor i form av omtanke, hänsyn och ansvar och är långt ifrån så enkelt som det kan låta. Det vore utopiskt med en värld där nationsgränser och kulturskillnader inte var av någon avgörande betydelse, där alla människor hade insikten och förmågan att se människan i personen man möter, förmådde tillåta individualitet och acceptera svaghet i både varandra och sig själva. Det är en bit kvar dit men håller vi kaosstjärnan i minnet och ser att här och nu är samma sak som där och då, alltid överallt och hela tiden, så har vi tagit de första stegen.

    SvaraRadera
  3. Javisst... - det ligger mycket i det.

    Känner Du till Marko Rodin - och har Du sett den här videon om Universum ?

    SvaraRadera
  4. Quick fixes kan verka lockande och himlastormande fantastiska, problemet med dem är att de likt de flesta genvägar ytterst sällan är särskilt effektiva eller långsiktigt hållbara. Att bygga ett hållbart samhälle där det finns utrymme för individer och olikheter kräver samarbete, omtanke, hänsyn och generositet. Lätt är det inte, roligt är det inte heller alla gånger men i längden är det lönsamt för alla.

    SvaraRadera
  5. Alternativet, ett samhälle där det finns plats för somliga, men inte för alla, är varken hållbart eller anständigt.

    SvaraRadera
  6. Nej... - Morrica - det är ju det samhälle Wi "lever" i = dör i - i dags dato, tyvärr tyvärr... :cry:

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar, jag känner inte till begreppet Wi och vet inte vad du pratar om.

    SvaraRadera
  8. Wi - med stort dubbel-W - istället för vi med enkel-v - använder jag numera regelmässigt när jag skriver - för att undvika att mitt eget intellekt utesluter mig själv - i det jag tänker och skriver.

    SvaraRadera
  9. På så vis. Lite opraktiskt att välja en stavning som försvårar kommunikationen, törhända?

    SvaraRadera
  10. Så vackert och inspirerande - jag funderar på om det går att träna på det här: att leva nära kaos (som för många bara förknippas med ångest och död)

    Bilden av alternativa tryggheter?

    SvaraRadera
  11. Tack, så vänligt sagt, dina ord gör mig glad. Jag tror det går att träna på detta, på samma sätt t ex som Ronja tränade på att inte falla i Helvetesgapet. Man måste först våga gå nära.

    SvaraRadera
  12. Tja... - Morrica - så kan det ju ses i o f s. Men mitt tänkande och skrivande gör jag i första hand för min egen skull.

    Ifall någon kan inspireras av det - så är det ju helt OK - men det är ju ej hela världen (för mig i vart falla) ifall det ej alls blir så.

    SvaraRadera
  13. Klumpig kommunikation är inte något jag finner speciellt inspirerande, nej.

    SvaraRadera
  14. Tja... - Morrica - ”Smaken är ju som baken delad” - Tack och Löv !

    SvaraRadera