Bokfrågornas ABC

Sista onsdagen 2009 och den här gången är det bokstaven F som gäller i Bokfrågornas ABC, som vanligt fyra frågor, eller snarare tre frågor och två uppmaningar. Mina svar kommer i ett senare inlägg.

1. Frihet är viktigt och böcker handlar inte sällan om längtan efter detsamma. Berätta om en bok som du tycker handlar om frihet!

Anne Franks Dagbok upplever jag handlar om frihet i flera dimensioner, hur paradoxalt det än låter. Genom den unga Annes ögon får vi tydligt känslan av vad frihet är genom hennes beskrivning av hur den beskärs för henne.

2. Böcker blir ofta film. Vad gör du helst och oftast först, ser filmen eller läser boken? Brukar du se filmatiseringar av böcker du läst?

EFtersom filmer i de allra flesta fall är plattare, kortare, snävare och mindre nyansrika än böcker blir jag nästan alltid besviken om jag läst en bok och ser en filmatisering av den, därför brukar jag börja med boken.

3. Berätta om en riktigt bra filmatisering av en bok!

The Notebook är en av de få filmer där jag faktiskt tycker att filmen är bättre än boken.

4. Jag vill att du uppmärksammar en författare som du tycker får på tok för lite utrymme.

Det finns en bunt författare som på kort sikt tycks få för lite utrymme då de stora bullriga lanseringarna av trendförfattarna täcker upp skyltfönster och förstasidor. Men i det långa loppet brukar det jämna ut sig, kvalité består och de som dansar bara en sommar försvinner ner i glömskans dimmor.

En tillbakablick på 2009, kanske?

Nej, det får vara. Vi står där vi står och nästa år är valår. Gå och rösta.

Seriöst, tanten

gräv ner dig!

Ursäkta det grova språket, men Maud Olofssons klagosång på Expressen och Aftonbladet, där hon hävdar att hon kritiseras så hårt just för att hon råkar vara fruntimmer, irriterar mig. Hon kritiseras hårt för att hon är usel på det jobb hon har, för att hon stampar rakt ner i varenda klaver som kommer i hennes väg och för att hon ljuger och fabulerar.

Hon är näringsminister och energiminister, hon har själv tackat ja till att ta dessa tunga ansvarsposter på sina axlar. Att då försöka komma undan kritik som riktas mot henne just i egenskap av näringsminister och energiminister genom att pipa 'nej, ni får inte slå mig, jag är tjej!' är inte bara ovärdigt och fegt, det är ett slag rakt i magen på alla de som jobbar för jämställdhet i samhället.

Om jag tittar på hur jag beskrivs så är det väldigt mycket personligt. Vilken färg jag har på läpparna, vilka skor jag har på mig eller hur jag är klädd. Man använder uttryck som man inte använder om män, som att jag babblar, säger Maud Olofsson

Thomas Bodström bemöter detta sakligare än jag kan i sin blogg Bodströmsamhället:

Dessutom är det inte sant att det är bara kvinnors utseende som kommenteras. Själv har jag varit klippdocka i Expressen, där i priuncip varje kroppsdel kommenterades. Tänk om jag skulle dra upp det när jag får kritik.

Olofsson må vara tant, men det är inte i egenskap av sådan hon kritiseras. Det är i egenskap av minister i den svenska regeringen. Att spela genuskortet för att slippa kritiken bekräftar att det ligger mycket i kritikernas ord om henne som minister.

Minns detta när det är dags att välja i höst.

Lärarlöner

Lärare är viktigare än någon annan enskild faktor när det gäller skolan. Det vet vi, och det visas i undersökning efter undersökning.

Vi diskuterar lärarlöner på Mats blogg. Lärare här i landet har rätt usel lön, så usel att när jag berättar för vänner i andra länder stirrar de förvånat på mig och undrar hur vi kan finna oss i detta; så usel att många som nog gärna skulle jobbat som lärare, och gjort ett otroligt bra jobb, avstår på grund av den bristfälliga lönen.

Jo, det är sant.

Det finns andra aspekter som spelar in också, givetvis, men ingen annan återkommer så ofta och framhålls som så tungt vägande som just den låga lönen.

Euroshopper är ICAs lågprisalternativ för den som inte har råd med annat. Varorna är inte dåliga, men kvalitén ligger generellt långt under vad den gör för den som har råd att köpa deras ordinarie utbud, och då är ändå inte det av någon imponerande kvalitet. Visst finns det en och annan vara som faktiskt är lika bra, kanske finns det rent av några som är bättre, men generellt är kvalitén som den brukar vara i butiker - man får vad man betalar för.

Jag undrar hur det kan komma sig att vi i Sverige faktiskt nöjer oss med att ha en Euroshopperskola när vi skulle ha råd och möjlighet att hålla oss med en riktigt högkvalitativ skola om vi prioriterade på ett annat sätt?

En del av ett sammanhang

No man is an island, no man stands alone.... det kan hända att jag minns texten lite fel, det är en låt från någonstans långt tillbaka ungefär vid stenåldern, men budskapet minns jag och det är viktigt - alla människor är individer, odelbara, unika människor med unika resurser och behov. Men det är inte allt vi är - alla människor, utan undantag, ingår också i sammanhang och påverkar både med sina handlingar och sin blotta existens dessa sammanhang.

Somliga har stor direkt påverkan, andra påverkar i hög grad på lång sikt. Andra upplever och upplevs påverka mindre, men kan i stillsamhet starta kedjereaktioner som ingen någonsin kommer att bry sig om att hitta början av men som får stor betydelse för många.

Vi måste ha båda dessa perspektiv aktuella i bakhuvudet när vi pratar om människor, om samhället, om ekonomin, miljön, politiken, vad som helst där människor är inblandade.

Alla är individer, alla är delar av sammanhang. Här och nu, där och då, alltid och överallt och hela tiden.

ett tips bara

Jag kan inte låta bli att reflektera över att trots att mer än hälften av mina läsare använder Firefox så håller en tredjedel fortfarande fast vid Internet Explorer. Får jag rekommendera er också att åtminstone prova Firefox? Den är snabbare, nättare och har mer relevanta och användbara funktioner.

Julen är över

Nyårsraketerna smäller glatt, och adventsstaken självdör plötsligt i fönstret. Snön har regnat bort och fåglarna börjar markera sina revir. Julen är helt klart över.

Det finns sämre alternativ

Det är valår nästa år. Jag tänker fortfarande inte tala om för er hur ni bör rösta, däremot vill jag än en gång understryka hur viktigt det är ATT ni röstar. Många upplever att just deras enskilda röst inte gör någon som helst skillnad, jag säger er att er enskilda röst gör skillnad. Enorm skillnad.

Men rösta inte för att någon säger att ni ska rösta på ett speciellt parti, tro inte blint på den som lovar att just den gruppen ni tillhör kommer att få det bättre. Lägg ner tid på att ta reda på vad varenda parti faktiskt står för. Vad de säger, men också vad de gjort hittills, vad de röstat för och emot, vilka förslag de lagt fram och vilka de ställt sig bakom. Tänk grundligt igenom hur du vill att världen ska se ut, hur du vill att samhället ska fungera, hur du vill att skolan ska se ut, sjukvården, trafiken. Hur vill du att framtiden ska se ut? Hur ska miljöpolitiken föras? Se sedan vilket parti som faktiskt arbetat för detta. Kanske hittar du inget som arbetar precis för det du vill i alla frågor, se dig då om efter ett parti som arbetar för det du vill i de viktigaste frågorna, och som arbetar på ett sätt du kan leva med för övrigt.

Jag säger inte vad du ska rösta på, men jag tänker ta mig friheten att här i bloggen lyfta fram en och annan politiker som jag tycker förtjänar att lyftas fram.

Idag vill jag fästa er uppmärksamhet på miljöpartiet i Malmös Rickard Söderberg. Han jobbar för kultur och hälsa, är operasångare och sitter idag som ersättare i regionfullmäktige och i den regionala kulturnämnden. Det han "hoppas kunna tillföra politiken är perspektivtänkande.
Att inte tänka i månader, år eller ens livstider utan höja vår blick för att den gränslösa organism av vilken vi är en del".

Det finns sämre alternativ.

Byter du julklappar med någon?

En person som jag en gång upplevde ingick i min absolut närmaste krets sa plötsligt ett år 'nej, vi byter inga julklappar i år' och jag insåg av den plötsliga kylan att det nog var ett tag sen jag räknades till den personens absolut närmaste krets, om jag ens någonsin gjort det. Nästa år förtydligades budskapet 'nej, vi byter inga julklappar, det är ju bara att byta pengar' och sen dess har saken inte nämnts, och sorgset varje år konstaterar jag att det jag sett och tror personen skulle uppskattat får stå kvar på hyllan. Vi har inget alls med varandras nära kretsar att göra längre, men relationen är sådan att den finns kvar ändå och varje år hör jag för mitt inre öra dessa båda fraser.

Det är ett hemskt uttryck det där 'att byta juklappar med någon'. Plötsligt, i ett svep, har man tagit bort hela poängen med julklappar. Julklappen är reducerad från en kärleksfull gest till en sak, och värderas plötsligt efter annan måttstock. All glädje med att hitta något man tror skulle glädja personen, all förväntan när personen öppnar paketet och ibland faktiskt blir precis så glad som man hoppas är förbytt till något helt annat. En besvärlig plikt, ett kontrakt där värdet av gåvan mäts i pengar, där man lite irriterad kan förklara att 'det är ju bara att byta pengar'. Man får en känsla av att den som petats ut ur 'julklappsbytarcirkeln' nog inte gav tillräckligt dyrbara presenter, och därför inte lönade sig att ha med.

Jag byter inga julklappar med någon. Jag ger julklappar, och blir glad som ett barn när jag hittar något jag verkligen tror kommer att glädja mottagaren. Jag får julklappar också, och gläds i hela min själ av att få presenter någon valt ut med omtanke. Jag hoppas de flesta får uppleva samma ynnest och glädje.

Bokfrågornas ABC

Snart jul och dags för bokstav nummer 5 som i Bokfrågornas ABC är E:

1. En Evergreen är en sång som är tidlös och ständigt aktuell. Vilka böcker skulle du kategorisera som evergreens?


Evergreens, ständigt grön, såna som aldrig vissnar är böcker jag kallar tidlösa. Jag har skrivit om dem tidigare i den här leken.

2. Vilka länder i Europa läser du flest böcker från? Finns det något land du aldrig läst en bok från?

England, utan konkurrens. Både för jobbets skull, för att jag älskar språket och för att jag tycker om kulturen som den återspeglas i böcker. Dessutom slipper jag fundera över hur mycket som gått förlorat i översättningen. Modern italiens litteratur, däremot, är jag helt oinsatt i.

3. Vilka är dina europeiska favoritförfattare?

Ian Rankin, Iain Banks, Virginia Woolf, Oscar Wilde, Tolkien, Astrid Lindgren, Neil Gaiman, Shakespeare utan inbördes ordning och utan att på något sätt förringa dem jag inte nämner den här gången.

4. Jag har just varit i Egypten. Berätta om en bok som har anknytning dit.

Bibeln är en intressant samling berättelser och texter, utvalda av många olika människor under lång tid och i många olika områden. Där finns lagar, poesi, berättelser och legender, och genom att läsa texter i boken vinner vi en viss insikt i hur människor på andra platser i andra tider sett på världen. Spännande!

Internetkärlek

Jag älskar Internet! Sitter här och researchar, och plötsligt är det en bit fakta som bara inte finns. Jo, faktan finns men bara i mitt huvud, en trevligt verifierad källa att backa upp den med bara vägrar infinna sig.

Så jag skickar ut en fråga på vinst och förlust och vips, där kommer en källa dansande mot mig i cyberrymden, avsänd från en som kan mer än jag och råkar befinna sig på andra sidan jordklotet.

Internet, I love you!

Ett skepp kom lastat

det kom lastat med en skrälldus uppsatser. En del har jag hunnit kika lite på, de ser jättefina ut.

Än en gång sitter jag här stolt över mina elever!

Oromantik

Malmöpolisen valde pepparspray istället för de mer traditionella lyckönskningarna i Malmö Stadshus där en bröllopsceremoni precis skulle gå av stapeln. Brudgummen in spe är en 24-årig flykting vars asylansökan avslagits, berättar Sydsvenskan, och bruden är svensk medborgare.

Anders Kristersson, inre befäl vid Malmöpolisen ser inget anmärkningsvärt i ingripandet på lördagen.
– De tvingades använda sprej eftersom mannen gjorde motstånd.

Anders Kristersson ser heller inget fel i att bröllopet förhindrades.
– Det gällde att agera innan de hunnit gifta sig.

Varför det var så viktigt att agera innan de hunnit gifta sig är mer oklart. Kommunikationschefen på Migrationsverket, Jonas Lindgren, kan inte se någon som helst logik i polisens agerande:

Ett giftermål med en svensk medborgare har ingen betydelse när asylärendet avslutats. Varför skulle han inte kunna få gifta sig innan han avvisas? Det låter som ren och skär elakhet från polisen sida. Så här bör man inte få använda sin makt.

Ren och skär elakhet från polisens sida, eller ren och skär okunnighet? Sannolikt lite av båda. Och en stor del oromantik därtill!

12.30 - söndag

Kära dagbok

Klockan är 12.30, det är söndag eftermiddag. Hittills bara tre koppar, och humöret är gott. Jag ser ingen anledning till oro, jag har det under kontroll.

/Morrica

Beroende

Jahapp, så var det dags igen då - ett nytt beroende har tagit över min tillvaro, och precis som vanligt märkte jag inte hur beroende jag är förrän det redan var ett fait accompli.

Ack så lätt det är att trilla dit!

Kramp!

I går kväll besökte jag tillsammans med äldste sonen Eddie Izzards show Stripped i Malmö Arena. Under första akten fick jag kramp i skrattmusklerna halvvägs igenom, under andra akten inte mindre än fyra gånger. Izzard är intelligent, påläst, kunnig och bildad, och han har därtill en improvisationsförmåga och charm som når varje enskild individ i publiken, även i en 'air craft hangar' som han elegant benämnde Malmö Arena.



Mindre roligt var att försöka ta sig till arenan med Skånetrafikens evenemangsbussar. De höll stilen, mer än tjugo minuter försenad dök en överfull buss upp, där knappt en tiondel av alla oss som stod i kylan, frös och oroade oss för att inte hinna fram, kom med. Vi övriga blev stående utan information i ett Malmö där varenda taxibil var bokad.

Jag och sonen hade tur, vi är välsignade med underbara fantastiska vänner som utan att blinka kom körande, plockade upp oss och släppte av oss vid Arenan. Tack, älskade vänner, ni är de snällaste! Andre hade inte lika stor tur, Izzards Twittersida rullade och vi kunde se att många missade evenemanget på grund av Skånetrafikens usla planering.

Bästa jobbjulklappen!

Julavslutning, och traditionsenligt fick vi julklappar av skolan - bästa någonsin! Alla julklappspengarna har skänkts till Cancerfonden, helt perfekt, bättre kunde de inte investerats.

Nya grannar!

Egentligen inte så nya, men nyupptäckta. En planet bara 40 ljusår bort som eventuellt har vatten, eventuellt också liv har upptäckts. Aftonbladet berättar att Time Magazin berättar att

en grupp astronomer på anrika universitetet Harvard alldeles nyligen [upptäckte] den nya planeten, som kallas ”Super-jorden”, men hittills går under namnet GJ 1214b. Planeten, som ”bara” ligger 40 ljusår bort, finns i solsystemet Ormbäraren (Ophiuchus) och är 2,7 gånger större än jorden.

Kul med nya grannar.

Att vakna till på morgonen - ett tips inför vårterminen

Julavslutning idag, men innan vi blinkat är vårterminen här och det är dags att gå upp tidigt igen.

Ni vet de där trötta, sega morgnarna när man bara inte kan vakna, ögonlocken vägrar öppna sig helt, man rör sig som om man simmade i filmjölk och hjärnan ligger kvar på kudden? Det här, tillsammans med columbianskt kaffe, får mig att vakna:

Lärarutbildare från en annan tid

Lärarutbildare är, jag tror nästan utan undantag, lärare som gått vidare för att utbilda nya generationer av lärare. Det tycks mig som om det är en förutsättning, att man har både stor praktisk och grundmurad teoretisk erfarenhet av yrket. Men, och det är ett rätt stort men, det tycks mig också som att det inte räcker med praktisk erfarenhet i yrket.

Lärarutbildare måste, i minst lika hög grad som lärare, fortbilda sig och uppdatera sig i sitt område. Vi vet, det är inget att hymla med, att det här och där är lite klent med den saken bland lärare, somliga har smitit undan i många år och lever på gamla meriter. I en föränderlig värld kan det vara förödande, såväl för eleven som för läraren.

Jag vet inte hur det står till med lärarubildare och fortbildandet, är de duktiga på att fortlöpande uppdatera sig både med forskning och praktisk verklighet? Jag oroar mig lite, när jag hör lärarstudenter runt om i landet tala om sina erfarenheter av lärare, för att det inte skulle vara så. Det låter som om somliga - inte alla, långt ifrån alla, men även enstaka kan göra stor skillnad - lärarutbildare lämnade skolan bakom sig för många år sedan men lever och undervisar som trodde de att skolan och eleverna fortfarande såge likadana ut som när de lämnade arenan.

Om det stämmer är det olyckligt.

Samhället och individen

Kyrksyster berättar vem som kan vända sig till kyrkan för att få hjälp, och vad man kan få hjälp med. Angelägen information i utanförskapets tidevarv.

Aftonens genusfundering

Jag vet att ni börjar bli lite trötta på ämnet, men jag kan inte sluta att fundera - varför är det så svårt att acceptera att generella män och generella kvinnor skiljer sig åt i vissa aspekter men ändå är absolut likvärdiga, och att det gäller även män och kvinnor som skiljer sig i olika grad från normen? Jag tror jag hoppas att om jag glor tillräckligt ingående på frågan från tillräckligt många håll skall svaret dansa fram, kanske i form av en klok kommentar, kanske i form av en insikt, kanske i form av något jag inte riktigt vet vad det är just nu.

Lymmellag

Jag var inte i Göteborg sommaren 2001. Däremot mötte jag ungdomar som var där, jag mötte dem när de åkte upp, och jag mötte dem när de kom hem, och jag minns lika tydligt som det varit i morse hur chockade de var av vad som hänt, och hur myndigheter och polis agerat.

Elin Grelsson publicerar idag ett vittnesmål från helgens händelser i Köpenhamn. Jag läser och fylls av samma känsla som då, i början av årtiondet.

Voffo gör di på detta vise?

Bokfrågornas ABC

Fjärde bokstaven i Bokfrågarnas ABC är D och frågorna hör mer eller mindre ihop med just den bokstaven

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?

Ian Rankin och John Rebus. Utan konkurrens, eftersom det faktiskt är den enda deckarserie jag följt från början till slut.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?

Shakespeare, såklart, men sen blir det svårare. Jag älskar Romeo och Julia är en underbar skildring av vilken katastrof det blir när politik och makt blir viktigare än insikten att även grannen är en människa, Othello är ett oöverträffat svartsjukedrama, En Midsommarnattsdröm är mänsklighet tydligt skildrad genom sagor. Jag väljer En Midsommarnattsdröm. Jag har läst den, lyssnat på den, sett den, analyserat den sönder och samman och njutit av att se den bli en helhet igen när den spelas upp.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?

Det skulle väl vara Brideshead Revisited då, kanske? Boken är stundtals rent tråkig, men Jeremy Irons är alltid Jeremy Irons.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.

I Stephen Kings Misery kör huvudpersonen av den snöiga vägen och räddas av Annie Wilkes, 'hans största fan' som hon kallar sig. Han blir kvar över vintern och omarbetar och avslutar sitt manus till vad som alltmer verkar bli hans sista bok.

Mer om manlighet

Euskefeurat beskriver en sorts man jag undrar om Järvklo glömt beakta. Texten finns t ex här för den som önskar. Skulle man gå för långt om man beskriver honom som arketypisk, mannen i visan?

På fredag

På fredag ser jag och min fantastiske äldste son Eddie Izzard i Malmö.



Jag är lika förväntasfull som dagarna innan Megadeth spelade i samma arena.

Den anpassliga manligheten

Idealmannen byter ständigt skepnad. Vekling blir muskelknutte. Råskinn blir gentleman. Och plötsligt ska den jämställde bli auktoritär. Många tycker det är förvirrande. Men det tycker inte Niclas Järvklo, maskulinitetsforskare vid Stockholms universitet

Om honom skriver Sydsvenskan en artikel i sin serie om manlighet. Han finner att "det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara" och framhåller att "Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden" Men, framhåller Järvklo, det är inte självklart för alla att hitta sin nya roll. Lite guidning kan behövas: "Lösningen för den moderne mannen är att vara ödmjuk. Det är inte svårare än så för att lyckas i de nya rollerna. Men samtidigt är männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet"

Jahapp, männen är rädda, de lider brist på ödmjukhet, måste slappna av och de överdriver när de pratar om hur svårt det är att veta hur man ska vara. Det låter inte som någon helt enkel sits att ta avstamp ifrån, men det finns hopp, enligt Järvklo är det den unga generationen vi bör sätta vårt hopp till:

I dag finns det däremot större synlighet för homosexuella och en massa queer-kids – unga som struntar i att säga att de är det ena eller det andra. De flyttar på gränserna för vad män och kvinnor kan göra

Men inte ens bland unga är allt självklart lätt och enkelt

I ett grabbgäng handlar det om att visa sig tuff och stark inför den egna gruppen. Många skulle må bra av att minska den hetsen, men de är rädda att tappa masken inför andra killar och det är extra känsligt när man är ung. De flesta tycker nog att det är skönt att slippa ifrån det när de blir äldre

Sådärja, grabbar, nu vet ni precis hur ni ska förhålla er, eller hur?

Svensk Hjälte trots kommunens agerande

Svenska Hjältar, i år står bland andra tioåriga Liv bland de nominerade. Liv var utanför bland eleverna, men det är gry i tösen. Hon samlade ihop pengar och gav skolan för att hjälpa till att finansiera ett besök från Friends med föräldrautbildning, kamratstödshjälp, lärarutbildning med mera. Ett strålande initiativ, givetvis, all heder till tösen. Numera är situationen i skolan annorlunda:

På skolgården är det samling kring hjälten. Alla vill vara med. Precis då ropar någon att USA:s president Obama fått Nobels fredspris.

– Äh, fredspriset borde gå till våran Liv! kommer det unisont.

All heder till tösen, men vad säger vi om skolan och kommunen? Det länder dem inte till heder att en tioårig tös var tvungen att ta tag i situationen för att det skulle hända något. Tyvärr är det en alltför vanlig historia, kommuner runt om i landet brister både i handlingplaner och i praktiskt arbete. Våra barn och unga lever i en fruktansvärt utsatt situation, kommuner bryter mot lagen och räknar kallt med att slippa granskning och påföljd.

Vi kan starta insamlingar och skicka pengar till unga Liv, som borde slippa bära denna ansvarsbörda, vi kan skicka pengar till Friends, men vi kan inte köpa oss fria från vårt ansvar. Det är vi vuxna som måste lära barnen att bete sig mot varandra.

Ett billigt sätt är att föregå med gott exempel.

Idol över - för den här gången

Det är klart jag tittat, Idol är idealiskt att ha på i bakgrunden när man läser uppsatser, kräver inget från mig samtidigt som det är så levande och förtjusande som bara en samling unga människor kan vara.

Min favorit, fullständigt underbar röst och genomcharmig artist:

Genus i skolan

Senast i Göteborg talade vi en del om genus. Om könsmaktsordning i samhället, om det faktum att män i genomsnitt får högre lön än kvinnor i motsvarande position, om jämlikhet och vilka områden i samhället som är mest jämlika. Någon sa, med en självklarhet där det knappt fanns utrymme för ifrågasättande, att skolan är ju mer jämlik än andra ställen.

Stämmer det? Är normen i skolan mer könsjämlik än normen i resten av samhället? Det knappt ifrågasättningsbara måste ju ifrågasättas, och diskussionen som följde var intressant. I skolan jobbar fler kvinnor än män, det finns fler kvinnliga lärare men färre kvinnliga rektorer. Det har sagts, vid flera tillfällen, att detta är en stor del av orsaken till den låga statusen och den låga lönen i branschen. Av detta kan man, om man vill, dra slutsatsen att normen är lika manlig som i resten av samhället.

Undersökningar visar att pojkar pratar mer i klassrummet än flickor, att de får mer lärartid, att de får mer uppmärksamhet och större del av resurserna än flickorna får. Visar inte detta med all önskvärd tydlighet att normen är manlig även i klassrummet?

Någon påtalade att pojkar ofta upplever att de känner en underförstådd, ibland rent av uttalad, press från både lärare och annan personal i skolan på att uppföra sig mer som flickorna. De förväntas tala tystare, lyssna in andras känslor, ta mindre plats, uttrycka sig mjukare och mer indirekt, och upplever ofta att de inte bara gör fel utan rent av är fel. Svaret kom blixtsnabbt: "Det är klart det är jobbigt för dem att behöva ändra på sig, de är ju vana vid att få ta mest plats!"

Undersökningar visar också att flickor får högre betyg och bättre resultat. Hur går det ihop med att pojkar får mest tid och uppmärksamhet? Det är lätt att mäta hur många minuter pojkar talar och hur många minuter flickor pratar, men vems ord fäster vi vikt vid? Finns det någon risk att pendeln inom skolan slagit över, så att en kvinnlig norm skapats i skolan och en annan könsmaktsordning än den vedertagna etablerats?

Kanske är det så, kanske inte, men jag tycker nog att vi bör reflektera över att möjligheten att det ligger något i detta. Vad tycker ni?

Betyg?

I SvD läser jag hur Ljusdals kommun sålt betyg. För 150 kronor styck, även om eleverna fått betala lite mer:

Företaget Miroi erbjuder för 4 375 kronor gymnasiekursen svenska A. Läsningen sker på distans och efter genomförd kurs kommer ett betyg underskrivet av rektorn i Ljusdal, klart för ansökning till högskolan. För det har Miroi betalat 150 kronor till kommunen.
- Vi har ett samarbete med Ljusdals kommun. Där sitter rektorn och skriver under alla våra betyg. Det spelar ingen roll vilken ort du bor i, vi skickar alla betyg till Ljusdal, säger en kontaktperson på företaget till Dagens Nyheter.

En rektor intygar med sin namnteckning att någon har uppnått behörighet i t ex Svenska A utan att rektorn träffat vare sig lärare eller elev.

För bara ett par dagar sedan kunde vi i Expressen läsa om hur "Man ska vara självdestruktiv som en Kamikazebombare för att sätta rättvisa betyg i vårt skolsystem". Gymnasieläraren Helena von Schantz skriver om en lärarverklighet som tycks långt ifrån Björklunds prat om att det ska löna sig att plugga. Von Schantz berättar:

För läraren är det idel vinster med att sätta för höga betyg. Lättköpt popularitet hos eleverna, som flockas till dina kurser och talar varmt om dig i efterhand. Föräldrarna ler och småpratar när ni möts på gatan. Skolledningen inser vilken förträfflig pedagog du är och lägger litet extra i lönekuvertet, och sist men inte minst - inget extraarbete

För ett IG innebär extrajobb för läraren, inte bara för eleven:

Du bär nämligen din elev som en ryggsäck ända tills ett godkänt betyg har nåtts. Du skriver betygsvarningar och åtgärdsprogram. Föräldrar ringer och vill bli informerade om vad du har gjort för att deras telning skall bli godkänd alla möjliga tider på dygnet. Ingen säger det rent ut, men alla inblandade undrar varför du skall vara så förbaskat besvärlig och varför du inte har gjort ditt jobb och sett till att eleven har fått sitt G.
[...] Nu kanske vän av ordning undrar varför det då finns så många elever med underkända betyg. Mitt svar är integritet, yrkesstolthet, heder och moral - men för att en lärare ska sätta rättvisa betyg måste allt detta väga högre än självbevarelsedrift och egenintresse.
Det märkliga är inte att betygen är orättvisa, det märkliga är att de är så förvånande rättvisa i ett så sjukt system.

Betyg är oerhört viktiga, de utgör inträdesbiljetten till högre utbildningar, i Sverige och internationellt. När vi som lärare sätter ett betyg intygar vi att när eleverna gick över tröskeln från vårt klassrum ut i världen hade de visat för oss att de besatt kunskaper i ämnet minst motsvarande vad som står i betygskriterierna. Eleverna förtjänar att vi tar vår uppgift på allvar, och vi förtjänar att veta att kollegor runt om i landet gör detsamma.

Skolor bryter mot lagen - igen

BEO, Barn och Elevombudet, är en del av skolinspektionen. De beskriver på sin hemsida sitt uppdrag:

Tillsammans med Skolinspektionen övervakar BEO den del av skollagen (14 a kapitlet) som gäller kränkande behandling. Vi ska också tillsammans med Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbeta för att motverka kränkningar, diskriminering och trakasserier av barn och elever. En mycket viktig uppgift är att ta tillvara barn och elevers rättigheter. Det innebär att vi utreder anmälningar om kränkande behandling och kan företräda enskilda barn och elever i domstol.

Vi ska också informera om lagstiftningen och ge råd om hur skolorna kan arbeta förebyggande.

De har ett digert arbete framför sig. Vi läser t ex i SvD om hur kommunala skolor runt om i landet bryter mot skollagen:

Att inte kontakta föräldrarna är brott mot skollagen, menar BEO – skolan är enligt lagen skyldig att agera när man får kännedom om mobbning. Handlingsplikten innebär att man måste börja utreda ett ärende så fort man får informationen och sedan vidta åtgärder.

Men lagen slutar inte där. Skolan är också skydlig att arbeta preventivt för att motverka mobbning och upprätta särskilda likabehandlingsplaner. Men enligt siffror från Skolinspektionen saknar de flesta skolor detta – nio av tio skolor har ingen sådan plan.

– Det är jättenonchalant av kommunerna. Det finns handledning för hur man ska göra så det är inte så att man saknar verktyg. Men det verkar som om skolorna inte insett vilket ansvar man faktiskt har, säger Lars Arrhenius till SvD.se.

Är det okunskap, ovilja eller missriktad spariver som ligger bakom skolornas brister i arbetet mot mobbing? Jag tror tyvärr på en kombination av alla tre, tillsammans med en tanke om att man kommer undan med detta bara man håller varandra om ryggen i kommunen. De flesta barn och föräldrar biter ju ihop och lider i tysthet.

Gör inte det. Bit inte ihop. Säg ifrån, lev om, protestera, skrik och klaga och får ni ingen hjälp så vänd er till högre instans, och sen ännu högre. Maila t ex direkt till BEO: beo@skolinspektionen.se

Mobbing är inte ok någonstans, ingen behöver finna sig i det och skolan är skyldig att informera och agera. Det är inte helt okomplicerat att få stopp på mobbing, men ingen ska behöva stå ensam mot både mobbare och skola.

Våren är här!

Åtminstone i min planering, vårterminen är nästan fix och färdig och redo att läggas ut. Vi kommer att ta de första försiktiga stegen på en ny väg i vår, det ska bli spännande att se hur deltagarna reagerar, hur vi själva reagerar och vilken väg vi fortsätter. Förhoppningsvis är det fler som ser att vägen bär och vågar följa oss på äventyret.

Genus-integration

Efter två dagar i Göteborg kan jag konstatera att det här med genus och integration, det kan man ha många tankar och åsikter om. Den som återkom flest gånger under dessa dagar var:

Så mycket man inte ser bara för att man tror att man vet hur det ska vara för att det ska vara bra!

Läsbarhet

Jag har funderat ett tag över läsbarheten i bloggen. Någon talade om att den svarta bakgrunden med de vita bokstäverna gör den enklare att läsa i smått format, på telefoner t ex, det gläder mig. Men hur är den i övrigt? Är den läsbar för den som inte läser med ögonen, t ex? Är teckensnittet ok? Layouten?

Jag inser att risken för att den som finner den svårläst inte återvänder är stor, men om någon råkar titta förbi och har tankar och åsikter om saken, dela dem gärna med mig i kommentarsfältet.

Tack
Morrica

Norrut

I morgon ger jag mig iväg norrut igen, för att diskutera och fundera kring genus och mångfald. Det är problematiskt med genus, jämlikhet ser olika ut beroende på från vilket håll man ser det.

Den svenska skolan är kvinnodominerad, normen är kvinnlig. Män må sitta på rektorspositioner och styra över penningapungen, men kvinnorna styr relationsnormer och sociala umgängesmönster. Det blir konflikter ibland.

Bokfrågornas ABC

Dags för bokstaven C i Bokfrågornas ABC, som spontant kändes väldigt svår. Varning för krystade frågor alltså.

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?

En svår fråga! Har jag något förhållande till genren? Chic-lit, är det Vita Serien och Harlequin-pocket och sånt, eller är det snarare Helen Fielding, Marian Keyes mfl man menar? De första tycks mig som upprepningar av samma historia, om och om igen, de fyller helt säkert sitt syfte som både kravlös underhållning och verklighetsflykt för den som uppskattar genren, men glider bort lika spårlöst och raskt som tvålklickar i ett handfat.

Om vi däremot pratar om Fielding, Keyes och andra som skriver om kvinnor i vår tid och genom dessa säger något både om eran här i västeuropa och om oss själva skulle jag vilja gå så långt som att jämföra dem med Austen - om hundra år kommer litteraturstudenter att via deras böcker kunna skapa sig en visserligen lättsam men inte helt osann uppfattning om den tid vi lever i nu, våra tankar, värderingar och hur vi ser på kärlek och relationer.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.

Efter att ha besökt bland annat Tolkiens värld i tanken stannar jag vid the Sorting Hat Ceremony i Rowlings böcker om Harry Potter. De nya eleverna anländer tillsammans, nyfikna, lite nervösa, förväntansfulla och alla på lika villkor. Efter ceremonien, där de en och en fått veta av hatten vilken grupp de tillhör, skiljs de åt, sorteras in i nya gemenskaper, nya band binds på ett ögonblick och plötsligt är den sociala kartan omritad. Det händer oss alla, som individer och grupper, och det är inte alltid lika lätt att hantera som i sagans värld.

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?

Arthur Dent, i sin morgonrock, med sin handduk och sin ständiga önskan om en trevlig kopp te strävar han på, gör sitt bästa och bevarar sin normalitet hur än världen beter sig runtom honom.

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

Äntligen en lätt fråga! Falstaff Fakir säger det bäst:

Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

Lättnad och dramatik

Jag finner till min lättnad att den dramatiska minskningen av antalet läsare (från flera stycken om dagen till noll) min besöksräknare rapporterade snarare handlar om att räknaren slutat räkna än att jag lyckats tråka ihjäl/iväg varenda läsare. Därför ger jag mig nu ut på jakt efter en ny, gratis och dold räknare. Detta kan mycket väl vara det mest spännande som hänt här på bloggen någonsin!

Noll besökare?

Har jag upphört existera? Har jag tillslut lyckats bli så urbota urtråkig att alla, en gång för alla, flytt fältet?

Eller har min besöksräknare gått på tidigt jullov? Det senaste dygnet har jag, rapporterar den, haft noll besökare, allt som allt.

Jag känner mig plötsligt väldigt ensam i en stor och ödslig cyberrymd.

Förförståelse

En lärares förförståelse för ämnet har stor betydelse när h*n tar del av elevarbeten. Ett ämne som är främmande kan vara fascinerande att ta del av, speciellt när eleven eller eleverna presenterar något de är passionerat fascinerade av. Man lär sig otroligt mycket av elever, både om helt nya ämnen man aldrig ens visste att de fanns och om ämnen där man visste en del men eleverna tar en med på djupdykningar till nya hisnande nivåer. Det är ett privilegium!

Men det är svårt att rättvist bedöma ett arbete där man inte känner sig helt hemma i ämnet. Form och upplägg kan man bedöma, språklig nivå och presentationen som sådan, visst, det är klart, men det är svårt att gå djupare än bara ytan.

Jodå, jag har en poäng med detta: grundliga och väl uppdaterade ämneskunskaper är en förutsättning för att man skall kunna göra ett gott arbete som lärare. Man behöver inte kunna allt, men man bör kunna väldigt mycket mer än det man förväntar sig behöva lära ut i klassrummet.

Jag, en obildad barbar

Någon sa att jag absolut måste se 10 things I hate about you för min allmänbildnings skull. Jag har försökt, jag har ärligt försökt men ack, jag tappar hela tiden intresset och börjar tänka på annat och rätt som det är upptäcker jag att gått någon annanstans och gör något helt annat. Det bestående intrycket blev för mig ett nystan trassliga trådändar utan minsta sammanhang.

Jag är ledsen, jag får förbli obildad.

Förändringars tidevarv

Det är mycket som förändrats i världen på senare tid. Ska vi vara ärliga förändras det nog hela tiden, men på senare tid har det blivit så tydligt, upplever jag. Kanske är det åldern som gör att jag upplever att samhället blir allt kallare, hårdare och mindre tillåtande, att individens utrymme blir allt mindre, skillnaderna ökar och hierarkierna blir tydligare samtidigt som fördömandet mot den som inte följer mallen och rör sig åt samma håll samtidigt allt mer markerat.

Det är inte så roligt att se.

Fear of the Dark

Vi i västvärlden utmärks bland annat av att vi är ruskigt mörkrädda, tydligen.

Söndag

Söndag i den nya världen. I morgon börjar klimatmötet i Köpenhamn. Det kommer att stupa på pengarna. Vi dör hellre en kvalfylld död än släpper vårt guld.

Jag har inte så mycket tro på mänskligheten idag.

Den viktigaste frågan

Varför?

Sluta aldrig fråga varför.

Frågor på det?

Pengar ändrar på allt

Det är inget att hymla med. Den nuvarande regeringen är innerligt medvetna om detta, den tusenlapp de dinglade framför väljarnas nosar förra valet kommer att vara än större i nästa val. Men inget är gratis, minns vi vilket pris vi fick betala för tusenlappen undrar jag om mutan ser lika lockande ut?

Försäkringskassanrelaterad aftonreflektion

Om det är så att Lender faktiskt jobbar för att regeringen skall tvingas backa så ser det ut som hennes ansträngningar börjar ha en viss framgång. Priset är högt, kommer människor att komma ihåg det när nuvarande regeringens mutor börjar regna lagom till valet?

Skorpionen

Känner ni till fabeln om Skorpionen och Grodan? Trots att han ser faran, trots sin skepsism bestämmer sig grodan för att hjälpa skorpionen. Och trots att han inser att det är fel, trots att han bryter sitt löfte och trots att det kostar honom själv livet kan inte skorpionen låta bli att döda grodan. Det är en lite sorglig berättelse om vikten av att ge någon en andra chans, samtidigt som man bör hålla i minnet att det krävs mer än bara löften för att någon ska kunna ändra på det mönster h*n levt i många långa år. Ska man bära en skorpion över strömmen är det en god idé att försäkra sig om att han faktiskt inte kan sticka, det vinner både groda och skorpion på.

Försäkringskassan

Jag har börjat fundera över om det kan vara så att Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender bestämt sig för att driva saken till sin spets och den vägen tvinga fram en humanare försäkringskassa? Gång på gång hör jag henne beslutsamt upprepa hur försäkringskassan följer de lagar som gäller, de regler och riktlinjer politikerna lagt upp, medan politikerna allt desperatare försöker lägga över ansvaret på henne med vagt mummel om tolkningar.

Vi närmar oss jul

Tidningar, tv och övrig media börjar fyllas av granar, glitter och ljus. Dimmat ljus, bjällerklang och julpsalmer. Tiden för familjen, omtanke, värme och, tja, ni vet. Då när alla ska le och vara glad.

Hur det nu ska gå till.

Maja är arg på regeringen. Hon är mycket tydlig med varför, jag har inget att tillägga utan nöjer mig med att länka instämmande.

Bokfrågornas ABC

Dags för andra bokstaven i Bokfrågornas ABC. Fyra frågor (och en hel del bonus den här veckan) som på något sätt hör ihop med bokstaven B.

Bokstaven B:

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Nej, det är inga böcker jag måste äga. Däremot finns det böcker jag gärna vill äga, som ger mig glädje genom att finnas inom räckhåll och kunna plockas upp och läsas när helst andan faller på. Gaimans Sandmanserie hör t ex dit.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Jag brukar inte läsa dåliga böcker, är de dåliga lägger jag oftast bort dem när jag ger upp hoppet om dem. Det är en förmåga förvärvad genom viss självdisciplin och lång övning, och jag är rätt stolt över den.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Det är klart det finns 'fin' litteratur, litteratur som är tidlös, klassisk, som ger människor något oavsett när boken plockas upp. Shakespeare hör dit, Austen hör dit, Lindgren hör dit, i gott sällskap med många andra. Motsatsen är den tidsbegränsade litteraturen, den som dansar en sommar och sen inte mer. Den är inte ful, den är inte sämre, den är bara av en annan sort.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Nej, jag läser inte jättemånga biografier, den senaste jag läste var Heroin Diaries, Nikki Sixx biografi över sina missbrukarår och vägen därifrån till den han är idag. Jag gillar 'fejkbiografier', de är ofta både ärligare och mer läsvärda än traditionella biografier som gärna blir en enda uppradning över den biograferades goda sidor.

Requiem

Känns passande denna dags afton:

Skånetrafiken igen

Skånetrafikens buss tappar hjulet mitt i morgontrafiken, och en kvicktänkt förare i en passerande bil tar en bild. Och jag är inte ens förvånad.

Vill vi kunna andas här i Norden om sådär en femtio år måste vi få tillgång till en väl fungerande, effektiv och säker prisvärd lokaltrafik. Det är inget att diskutera, det handlar om överlevnad, inte pengar. Vi kan inte låta girigheten ta död på oss!

FRA

I morgon är det dags att säga HEJ TILL PUBLIKEN; i morgon kopplas kablarna officiellt in. Josh och Emma har mer att säga om saken.

Bröstcancer

Det var ett tag sen nu, rosa skurhinkar och rosa sega bilar i butikerna, rosabandet-gala på tv och kändisar på parad. Jag ser fortfarande ett och annat rosa band på jackorna på bussen på morgnarna, men det blir färre och färre.

Men bröstcancer drabbar lika hårt i december som i oktober, mammor, vänner, mostrar, systrar, mormödrar, döttrar och farmödrar får beskedet varje dag. De kämpar, de gråter, de lider. Barn, barnbarn, syskon, föräldrar och vänner lider också, känner hjälplösheten i att inte kunna påverka situationen alls.

Bröstcancerfonden tar emot bidrag alla månader på året:

PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919

Sätt in en slant om du har pengar, prata om det och inspirera någon annan att sätta in pengar om du är fattig. Alla bidrag gör nytta. Eller klicka på min rosa reklam så bidrar du också.

Försäkringskassan

Nej, jag orkar inte påpeka det uppenbara. Vi har en regering som driver, och sedan innan valet drivit, en tydlig linje: sko dig själv och skit i andra.

Detta är bara en logisk följd av denna linje.

Personlighetstest en söndagsmorgon

Hos Miss JS hittade jag en länk till ett personlighetstest, ett litet enkelt ett med 41 frågor. Så om ni undrat vem jag är, här är svaret:

Din personlighetstyp:

Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

Winds of change

Det är en intressant tid vi lever i. Saker och ting tycks gå både bakåt och framåt på samma gång, samtidigt som krafter som absolut inte vill ändra på något alls tjuter i högan sky och protesterar mot all form av förändring.

Som alltid i tider som dessa finns en risk att en och annan som inte är lika snabb som alla andra, inte lika stark och inte lika redo att stå på sig blir nedtrampad, faller av vagnen och blir ensam kvar och utlämnad åt att klara sig bäst h*n kan.

Det är ett bekymmer. Förändring är oundviklig, om vi aldrig varit villiga att förändra något hade vi inte kommit långt här i världen, men nog borde vi vara kloka nog vid det här laget att se till att vi inte förändrar på bekostnad av människor? Förändring borde gå mot öppenhet, frihet, samarbete och fred, inte mot murar, åtskillnad, segregation och misstänksamhet, borde den inte?

Vad ingår i lärarjobbet?

I Christermagisters blogg har en diskussion kring vad som egentligen ingår i lärarjobbet utbrutit. Magister-Janne skrev i en kommentar bland annat:

Skulle man använda samma retorik från ledningen som i skolan på t ex volvo eller en liten mekanisk verkstad skulle arbetarna häpna och facket ställa till ett h-vete. Omöjligt helt enkelt…

I skolan förväntas man ju nästan utföra renovering, sköta service av fastigheten samt köpa inredning med egna pengar, vilket är fullständigt rimligt?
Man ska både städa och laga saker dessutom – vad gör vaktmästaren? Finns det en sån?

Frågeställningen är viktig ur många aspekter. Förväntas lärarna lägga arbetstid på att hålla lokalerna i skick blir det mindre tid över till undervisning och elever, lärarnas fokus blir splittrat och arbetsuppgifterna otydliga. Förväntas lärarna göra detta utanför arbetstid undrar jag, ärligt talat, varför facket inte exploderar i protester. Christermagister skriver i sitt inlägg om att utnyttja lärarkompetensen om hur mycket tid han la på annat än lärarjobbet, åtminstone när han var yngre:

Jag tänker på hur jag tog föräldrarna till hjälp och målade om hela klassrummet, samt grupprummen utanför, när jag fick mitt första jobb. På hur många gånger jag har rotat runt i skolornas källare för att hitta bokhyllor, bord och stolar som går att använda efter några timmars renovering (och ibland inköp av material för egna pengar). Jag tänker på hur många gånger jag har spenderat flera dagar med att packa ner (och sedan upp) mina och elevernas saker i lådor för att vi måste byta klassrum. Ibland har jag fått lov att bära allt själv… Jag har köpt en massa böcker för egna pengar och använt i skolan, ramat in och satt upp tavlor på väggarna, rensat avlopp, tvättat gardiner, bytt lampor… Och hur mycket tid som i regel går åt till att stå i kö vid kopiatorn, vänta på en dator att arbeta vid och sedan logga in på det gamla skrället vill jag inte ens tänka på!

Visst kan man argumentera om hur viktigt det är med föräldrarengagemang, sannolikt gjorde måleriprojektet sitt till för att föräldrarna skulle lära känna varandra och Christer, åtminstone de som deltog, men jag funderar krasst över vem som betalade färgen? Och hur rimligt är det att en lärare förväntas acceptera ett klassrum som är i så usel skick att det måste akutmålas och möblerna renoveras innan eleverna kan använda det? Vad är det för slags arbetsmiljö, egentligen?

Janne framhåller att detta inte är en alldeles självklar fråga, där finns en hel del förväntningar från andra håll än skolledningens också:

Det klassiska och svårlösta dilemmat mellan att å ena sidan hålla fast vid sin yrkesroll (och status) och å andra sidan göra ett slags evigt undantag för att ”ställa upp för laget”.

Håller man på sitt blir man stämplad som osolidarisk och svår att samarbeta med, men ställer man upp för laget sätter man krokben för både sig själv och kollegorna.

Mitt svar är att det är just detta som är nyckeln till problemet - om vi istället för att 'ställa upp för laget' genom att rensa avloppet, renovera möbler eller byta lysrör 'ställer upp för laget' tillsammans, genom att påpeka att detta inte ingår i vårt jobb men att det måste fixas för att vi ska kunna göra ett gott jobb och stöttar varandra till att inte falla till föga och fixa det 'bara den här gången' kan vi ändra på detta.

Det är inte så enkelt som det låter, det kräver organisation, mod och ihärdighet, och det kräver att vi härdar våra hjärtan och inte fixar lite 'för elevernas skull'. Det är ju för elevernas skull vi behöver få bukt med detta bortvittrande av vår arbetstid, inte sant? Det är inte vi som brister i vårt uppdrag när färgen faller från väggarna och möblerna är trasiga, det är vår arbetsgivare. Det är vår arbetsgivares plikt att reda ut saken, inte vår.

Skulle det kännas för jobbigt, och klassrummet helt orimligt för eleverna finns det andra lokaler på skolan man kan använda så länge - bibliotek, matsal, uppehållsrum, kanske. Konferensrum, rektorsexpedition osv.

30 November

I år har datumet ytterligare en innebörd. Den 1 december kopplas FRAs kablar officiellt in. Det pågår nedräkningar och diskussioner om vad detta innebär lite här och där.

En ny lek

Lilla O bjuder på en bokfrågeutmaning. Kanske är det en lek för mig? Jag provar:

Bokstaven A:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Det får bli två böcker som hänger ihop: Illiaden och Odyséen, dramatiska sorgliga passionerade spännande bildande epos där gudarna med självklarhet använder människorna som verktyg och lekbollar.

2.Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Jag lägger till ett litet s och nämner en av mina absoluta favoritböcker här i världen: Douglas Adams the Hitchhiker's Guide to the Galaxy

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Nalle Phu och den stormiga dagen är den första bok jag minns, och till Nalle Phu återvänder jag så ofta jag kan. Och lite till.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Först av allt dyker Conrads Heart of Darkness upp. Hans karaktäristiska skriftspråk gör den lite för svårbemästrad för att vara användbar i undervisningen men den är ändå väl värd att läsa.

Dagens ironi

Jag avslutade mitt förra inlägg med en uppmaning till både elever och alla andra om att aldrig sluta ifrågasätta. Reklamen, som jag inte styr över mer än att jag filtrerar bort det som är direkt läskigt när jag ser det, fann det lämpligt att föreslå er att köpa hörselskydd.


Det kändes djupt ironiskt.

(att man får en större bild genom att klicka på den vet alla vid det här laget, eller hur?)

Lite skolflum är bara bra

I dagens Express påvisar Johannes Forssberg hur stor skillnad det är i kunskap mellan elever som gått i en skola där nationella prov, katederundervisning och strikt styrda ämneskunskaper råder, Forssberg tar det kinesiska skolsystemet som exempel, och elever som gått i en skola där analys, friare arbetssätt och ämnesöverskridande undervisning, Forssberg tar det svenska skolsystemet som exempel, råder. Flertalet elever i det förra, av kinesisk modell, kan vara i besittning av enorma mängder ämneskunskaper och kunna svara på många direkt ställda frågor, men ställda inför mer komplicerade problem där de förväntas tänka utanför ramarna tvekar de och misslyckas ofta. De saknar den styrka många elever i det senare systemet, det av svensk modell, besitter: förmågan att ställa egna frågor, analysera och använda sin fantasi till att dra slutsatser utöver de givna, prova sig fram och kunna se ett fallerat försök inte som ett misslyckande utan ett sätt att utesluta en teori.

I det kinesiska skolsystemet, skriver Forssberg, "finns inget eget arbete, inget elevinflytande och ingen föreställning om att skolan är till för att dana självständiga personer" nej tvärtom, förklarar han: "Så länge Kina är vad det är i dag - en gigantisk fabrik - har man stor glädje av ett utbildningssystem som producerar kunniga robotar" och just där ligger problemet: "om landet ska bli en innovativ ekonomi måste barnen lära sig att fantisera"

Och jag kan inte annat än fundera över vilken slags medborgare Björklund tänker sig att skapa? För visst är det bra med analyserande, reflekterande, kreativa människor som ifrågasätter, filosoferar, vrider och vänder på saker och ting och sätter ett i samband med ett annat, i all synnerhet om de har en grundlig kunskapsbas att ta avstamp ifrån, men ack, de är svåra att kontrollera, fritänkarna! De går sin egen väg, de ställer besvärliga frågor och lyfter fram jobbiga tuvor av fakta som ibland stjälper det prydligaste politiska lass rätt ner i diket. De drar fram besvärliga skelett ur garderober och får dem att dansa på borden. Sånt gör en politikers tillvaro jobbigare.

Elever, medborgare, människor i landet och världen, ett råd från mig till er: sluta aldrig ifrågasätta. Fråga varför, hur och för vem, varifrån och varthän, när och hur länge? Acceptera inte stillatigande, varken pålagor eller direktiv, om ni inte är grundligt klara över syfte och vem som ligger bakom och godtar båda. Lita inte på någon som utger sig för att veta allt, oavsett om denne är politiker, myndighetsrepresentant eller lärare.

Och lärare, gläds åt och med den där besvärliga frågvisa eleven som aldrig tycks nöjd med det svar h*n får.

Kan vi vara överens om det?

En visa

En gång för ett litet antal år sedan stod jag vid scenkanten på en av de trevligaste klubbarna i Malmö och väntade på förbandet som skulle värma upp för Amon Amarth. Upp på scenen steg ett gäng unga färöingar. De kikade bakom sina långa hårmanar på publiken och såg nästan lite bortkomna ut och publiken applåderade vänligt uppmuntrande. Jag vet inte vad övriga väntade sig, själv ställde jag in öronen på lite traditionell heavy metal. Så började de sjunga, och jag var såld på ett ögonblick:

Bästa läraren

lämnade sitt mobilnummer till klassen hon av familjeskäl tvingades lämna när de bara har ett år kvar i skolan, tröstar och svarar och uppmuntrar, förklarar och mentorerar vidare trots att hon bytt både skola och kommun.

Vilken människa, vilken förebild, vilken inspiration, vilken drottning!

Jag bugar mig tyst imponerad, tack vara henne stoppar ingen eleverna.

In the midnight hour

Bara för att



Godnatt med er, sitt inte uppe för länge.

God jul

Fredrik Lindström filosoferar i Aftonbladet kring julen, kring hur det kan komma sig att "ju mer vi firar, desto mindre gillar vi julen", och hans förklaring känns oerhört insiktsfull:

Om man ser julen som ett varumärke (och i vår tid ses allt som varumärken) så har det en oöverträffad säljkraft. Man försöker mjölka det och dra ut på det maximalt, eftersom julen är handelns bästa tid på året (en del har över hälften av årets intäkter från julförsäljningen). Det är kanske det starkaste undergångstecknet i vår tid, att saker vars värde byggts upp långsiktigt alltmer brandskattas med en nästan bisarr kortsiktighet.

Men varför har då julen blivit ett så starkt varumärke. Jo, därför att den är en mångtusenårig traditionell kontaktyta mellan förfäder, nu levande och efterkommande. Och som sådan helt oöverträffad. En styrka som den i dag naturligtvis håller på att förlora när den alltmer förknippas med svettiga Åhlénsköer och meningslösa julsånger i mitten av november.

Vi krymper våra kontaktytor mellan de som gått före oss och oss själva, och på samma gång krymper vi våra kontaktytor mellan dem som går efter oss, våra barn och barnbarn, och oss själva.

Det känns inte som en riktigt bra väg att gå.

Om elever

Hej lärarkollegor,

Ni vet de där eleverna som har svårt att sitta stilla i klassrummet? De där som alltid pillar med något sådär irriterande, jonglerar med pennan t ex, plockar med saker i väskan, pillar med mobilen, fipplar med saker och ting under bordet, småsnackar med bänkgrannen, klottrar på papperet istället för att skriva av det som står på tavlan. De där eleverna som inte, hur många gånger man än säger ifrån, lägger ner pennan, mobilen, håller tyst, tar upp händerna på bordet och fokuserar på det vi lärare pratar om istället! Känner ni igen dem? Ni har dem också i era klassrum? Jag trodde nästan det.

Låt dem hållas. Stör det att de fipplar med just det de fipplar med så ge dem något annat som inte låter om sig, det finns små mjuka bollar fyllda med plastkorn som inte låter något alls, t ex, kostar en tia i leksaksaffärerna, det finns såna där hjärnor och dödskallar och demonskallar och vad det nu är som är fyllda med någon slags gelemojs som man kan forma om hur mycket som helst, det finns suddgummin istället för pennor och det finns säkert annat jag inte kommer på just nu.

Det är nämligen ofta så att dessa elever behöver ett utlopp för sitt rörelsebehov, de behöver få hålla sina fingrar sysselsatta för att kunna slappna av och lyssna. Om de tvingas hålla fingrarna stilla och titta mot tavlan på ett uppmärksamt sätt så är det där fokuset hamnar - på stillasittandet och tittandet i rätt riktning. De kommer inte att höra ett ljud av det som sägs, inte se ett ord av det som står på tavlan, inte dra en slutsats eller kunna svara på en fråga för hela deras koncentration kommer att ligga på att vara stilla. En tankeloop i hjärnan - sitt stilla inte pilla sitt stilla inte pilla sitt stilla inte pilla - kommer att blockera all input.

Och det var ju inte alls det vi ville uppnå, eller hur?

Låt dem hållas och gläds åt att de funnit en strategi för att kunna balansera rörelsebehov mot kravet på att fokusera och lyssna.

Värt att testa, inte sant?

/Morrica

En annan sida av mig

Häromdagen skrev jag lite om en fråga som kommit upp, om vilken låt jag skulle välja för att visa vem jag är. Idag är jag på annat humör än jag var då, så hade jag fått frågan idag hade jag nog valt den här istället:



I synnerhet Weilands glada joddling på slutet känns representativ.

Hierarkier

Jag är inte man. Därför har jag sannolikt bara en mycket ytlig uppfattning om hur manliga hierarkier fungerar, en känsla av att de är tydliga och raka, näst intill okomplicerade, kan lika gärna vara fel, men så tycks det.

Kvinnliga hierarkier tycks mig fungera på annat sätt, de är antydda och ibland svåra att se, och de har enorma krav på att inget får sägas rent ut. Sätten att rätta in någon som placerat sig lite fel i ledet sägs vara indirekt, vasst och kyligt.

Det antyds att dessa kvinnliga hierarkier skulle vara förhärskande i svenska skolor, framförallt i förskolor och grundskolor, och att detta skulle vara en orsak till att så få män söker sig till läraryrket. Det antyds i samma diskussioner att den låga lönen är en verkan, inte en orsak, och att chansen att den faktiskt skulle höjas utan att andelen män i kåren höjs är mycket liten.

Jag känner att jag befinner mig långt ute på gungfly här, utan någon riktig vetskap om vad som är rätt och fel, men jag tror det är något som är lite viktigt att fundera över.

En sida av mig

Någon frågade för lite sen vilken låt jag skulle välja om jag skulle välja en låt att spela upp för att visa en del av det som är jag. Jag har funderat på saken sedan dess och kommit fram till att den här nog ligger bra till. Jag tycker om texten, jag tycker om den desperation och den determination som jag ser i den, och jag tycker mycket om musiken, drivet i trummorna och riffen, och jag älskar Rytkönens röst. Hans sätt att sjunga, dramatiskt och inlevelsefullt, och själva röstläget därtill. Dessutom tycker jag om videon nästan lika mycket som låten, jag gillar ljussättningen och kameraarbetet och framförallt stämningen, den kompletterar musiken och bildar en helhet.

Föreläsning i morgon

Två delar föreläsning, en del workshop. Det är lättare att förklara vad rollspel är om man låter åhörarna prova på, om än aldrig så lite.

Vad gör man t ex om någon kommer med en flagga bara sådär?

Vad är det jag missar?

Det är fascinerande hur olika man uppfattar människor. I flera veckors tid har jag försökt luska ut vad det är i en speciell människas blogg som får så många att betrakta skribenten som en osedvanligt klok, intressant och kunnig människa.

Jag ser inget alls av detta i inläggen, tvärtom. Jag ser bara platthet, trots en ständig strävan efter att framstå som lite smått poetiskt filosofisk. Jag ser inget djup, inget inspirerande, inget nytänkande.

Vad är det jag missar som andra ser?

(Det kan ju vara så att människan är ruskigt klok i verkliga livet och bara inte riktigt har förmågan att visa detta i skrift, det är möjligt.)

Det finns sämre alternativ

Johnny Olsson, kanske mer känd här som Josh med bloggen Enligt Min Humla, kandiderar till riksdagen för Piratpartiet.

Jag säger inte hur ni ska rösta. Däremot säger jag att ni BÖR rösta, och att ni bör lägga tid på att ta reda på vad de olika partierna och kandidaterna faktiskt arbetar för snarare än vad de lovar i valrörelsen. Det är lite omständligare men tro mig, det ger er en åtskilligt bättre bild av vad det är ni faktiskt lägger er röst på.

Det finns sämre alternativ än Josh.

Facket och Vellingerektorn

Sydsvenska dagbladet berättar idag att Lärarnas Riksförbund misstror rektorn på Sundsgymnasiet, Gert Åkesson - även efter hans ursäkter: "vi sa också att allt beror nu på hans initiativ i framtiden, säger Lars Hemzelius, ordförande för Lärarnas riksförbunds lokalavdelning i Vellinge."

Jag har ju nämnt affären ett par gånger, den berör viktiga frågor kring både rektorers och kommuners ansvar gentemot sina skolor, sin personal och sina elever. Efter att han bett lärarna på Sundsgymnasiet om ursäkt pudlade Åkesson i Sydsvenskan och sedan ännu en gång i det lokala annonsblad där historien tog sin början och förklarar sitt ordval som olyckligt

Den förklaringen tycker vi känns ihålig. Våra medlemmar kommer i kontakt med föräldrar och elever som ställer sig frågande till situationen. Gert Åkesson är en driven skribent som knappast gör ett sådant här misstag, säger Lars Hemzelius.

Men det är inte Åkessons enda offentliga uttalanden i frågan. Han låter sig också intervjuas i ment.se, där han håller det för sannolikt att det måste varit nyhetstorka på Sydsvenskan som ligger bakom det som Spegelns chefredaktör kallar drevet, och bland annat detta uttalande gör facket fundersamt.

Jag vet inte om det stämmer att han har sagt så, men han har inte dementerat det. Om han har sagt så, har han inte insett situationens allvar, säger Lars Hemzelius [...] Vi anser att det inte bara är att gå vidare, som kommunen har gjort. Istället måste kommunen göra något, exempelvis kan man utbilda Gert Åkesson, säger Lars Hemzelius.

Det är intressant att följa hur tydligt det plötsligt blir att en rektor i viss utsträckning faktiskt är en offentlig person. Detsamma gäller all personal i skolan - uttalar man sig i t ex en tidning där elever och kollegor kommer att ha möjlighet att ta del av ens ord så får formuleringen konsekvenser för ens arbete. Vellingerektorns raljanta uttalande illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Kanske borde exemplet användas även på lärarhögskolor för att illustrera detta?

Kapten Uppenbar om barns sömnvanor

Barn som inte väcks och dras ur sängen i gryningen sju dagar i veckan blir friskare och starkare än de barn som inte får sova ut åtminstone på helgerna, berättar Expressen.

Nämen?

Allvarligt talat, det visste vi redan, inte sant? Ändå finns det gott om barn som halvvakna dras genom gryningsmörkret på väg till dagis och fritids av sina föräldrar med dåligt samvete. Föräldrarna har inget val, de måste till jobbet och ingen annan kan ta hand om barnens morgonrutin.

Varför gör vi inget åt detta? Vill vi inte att alla barn ska vara så friska och starka det någonsin går? Vill vi inte att de ska utvecklas till sin fulla potential?

Jag vill det åtminstone.

This Too Shall Pass

If I can endure for this minute
Whatever is happening to me,
No matter how heavy my heart is
Or how dark the moment may be-

If I can remain calm and quiet
With all the world crashing about me,
Secure in the knowledge God loves me
When everyone else seems to doubt me-

If I can but keep on believing
What I know in my heart to be true,
That darkness will fade with the morning
And that this will pass away, too-

Then nothing in life can defeat me
For as long as this knowledge remains
I can suffer whatever is happening
For I know God will break all of the chains

That are binding me tight in the darkness
And trying to fill me with fear-
For there is no night without dawning
And I know that my morning is near.

...Helen Steiner Rice

You're no different to me

How many times can you put me down
'Til in your heart you realize,
If you choose to criticize
You choose your enemies

Everything that I say and do
In your eyes is always wrong,
Tell me where do I belong
In a sick society

You're no different to me yeah
You're no different,
No different to me

Look at yourself instead of looking at me
With accusation in your eyes,
Do you want me crucified for my profanity

Concealing your crimes behind a Grandeur of lies
Tell me where do I begin
If you think you're without sin
Be the first to cast the stone

You're no different to me yeah
You're no different, no different to me
You're no different to me yeah
You're no different, no different to me
Can't you see, can't you see
You're no different to me
Won't you see, won't you see
You're no different to me

Living my life in a way that I choose
You say I should apologize,
Is that envy in your eyes
Reflecting jealousy

Tell me the truth and I'll admit to my guilt
If you'll try and understand,
But is that blood that's on your hand from your democracy

by John Osbourne

Vellingerektorhistorian fortsätter

Lokaltidningen Spegeln, skådeplatsen för Vellingerektorns raljanta och, enligt hans egna ord, onödiga och olyckligt valda formulering , går till storms mot vad Stefan Svensson, chefredaktören, kallar "Sydsvenskans ettriga små terrier". Det är medias spegling av konsekvenserna av rektorns uttalande som upprör chefredaktören. Jag är inte säker på om han missat att krönikan också tagits upp i rikstäckande media eller om han föredrar att inte låtsas om detta i sitt utfall mot den tidning som tagit upp både Vellinge kommuns reaktion, lärares och framförallt elevers reaktioner på rektorns formulering i den krönika där han ägnar första halvan åt att beklaga hur myndigheter och föreningar gör livet jobbigt och budgeten ansträngd för stackars skolchefer.

Jag är inte alldeles säker på att Svenssons ord hjälper upp situationen får vare sig Åkesson eller eleverna, men hans inställning till Sydsvenskan framgår klart:

vad är det för journalistik som respektlöst går ut på att förvrida ord till ett utopiskt skandalscoop? Hur länge tilllåts [sic!] man publicera skamliga halvsanningar och lögner innan massorna reagerar? En sak är säker: Håll tand för tunga om Sydsvenskan frågar dig något. Jaktsäsongen har börjat. Drevet går. Du kan vara nästa byte!

och som del i det framväxande projektet kring medias ansvar blir artikeln ett intressant inslag.

Tid för status

Lärare är inget statusyrke. Få lärare har någon som helst status, och få lärare verkar villiga att faktiskt göra något radikalt för att ändra på detta. Det klagas en hel del, över arbetsrum, tidsbrist, utökade arbetsuppgifter, maskiner etc men det protesteras mer sällan. Och det är synd, för status ger inflytande och möjlighet att både påverka och göra skillnad.

Vad ger ett yrke status?

Är det hög lön? Möjlighet att själv styra över sin tid? Respekt? Schysst arbetsmiljö? Många män i kåren? Något annat?

Fundera på saken, och fundera sedan på de argument som framförs t ex för att förändra lärares arbetstid från ferietjänst till semestertjänst.

Jag har svårt att se att det har något med statushöjning att göra.

Vellingerektorn som pedagogiskt exempel

Gert Åkesson är fortfarande rektor vid Sundsgymnasiet. Jag tror ärligt talat inte det ligger så mycket i ryktena om hans avgång, stormen kommer att blåsa över och Åkesson kommer att sitta kvar, tror jag. Kanske stämmer det som sägs, att hans kontakter med 'rätt personer' skyddar honom, kanske är det faktiskt så att han i andra aspekter är en bra rektor, jag vet inte. Jag känner inte till Vellinge mer än genom media och har ingen aning om vad som är sannolikt eller inte i de rykten som florerar, men faktum kvarstår - hans uttalande om dyslexi, anorexi, ADHD och andra diagnoser som 'uppfunna' är fortfarande ett hett samtalsämne.

I dagens värld finns artiklar kvar, och Vellingerektorns turer på skolans hemsida och i olika tidningar, och hans rätt olika uttalanden på de olika sidorna, utgör ett gott exempel att använda i undervisning. Hans skiftande tonläge i olika sammanhang är ovanligt uppenbara och skeendet och konflikten är tydliga.

Upprinnelsen, krönikan, redigerades hastigt i nätutgåvan när människor började reagera. I både landsomfattande och lokala dagstidningar kommenterades artikeln, kommunen uttalade sig men rektorn själv befann sig, enligt artiklarna, på semester. Först någon dag senare kom ett första uttalande från honom på skolans hemsida. En vecka senare uttalar sig rektorn i dagspressen, förklarar att han bett om ursäkt till både lärare och elever och framhåller än en gång att jodå, han tar minsann diagnoserna på allvar och formuleringen i krönikan var illa vald. Åkesson gör en pudel och framställer sig som bekymrad över det olyckliga exemplet han valde. I "Sveriges kaxigaste affärsnyheter" på Ment.se är hans ton annorlunda. Sydsvenskan har gjort en hönsgård av ett fjun, menar Åkesson, förmodligen på grund av nyhetstorka:

Gert tar upp känsliga ämnen som anorexi, dyslexi och adhd i texten.

- Jag har anledning att gång på gång ställa frågan: Är detta något i vårt moderna sätt att leva som är fel och framkallar t ex anorexi, skriver han.

Gert åkte på semester och då passade Sydsvenskan på att hänga ut honom [...]

Det är ju fortfarande ditt namn…
- ...som har dragits i smutsen, fyller Gert i. I går hade de hållit på i en hel vecka. Det var nån som sa att han aldrig sett en så pass okänd person som hade åkt runt i media så länge som jag gjort [...]

Så Sydsvenskan vill bara skapa rubriker?
- Ja, det var väl inte så mycket nyheter förra veckan, säger en bedrövad Gert.

Nyhetstorka?
- Ja, det får man väl utgå från. Annars hade man inte upplåtit så mycket utrymme till detta.

Är detta det sista uttalandet i affären? Vi får se, och det ska bli spännande att se vad eleverna gör av detta. Här finns material för många lektioner, det kan bli debatter, insändare och artiklar, vi kan titta på namnbruk och fundera över hur olika man formulerar sig beroende på målgrupp.