Förändringar

Livet består av förändringar. Allt förändras, ständigt, ibland omärkligt, ibland förfärligt märkbart. Ibland på ett väldigt jobbigt sätt, hur nödvändig förändringen än är.

Min arbetskamrat

Hon brukar hålla mig sällskap när jag sitter hemma och arbetar. Det är väldigt trevligt. Hon gör inte alls mycket väsen av sig, utan lägger sig någonstans i närheten och bara finns, sprider trivsel sådär i förbifarten och spinner lite då och då.


Katter är trevliga arbetskamrater.

Uppskattning

En mig närstående ung Pressbyråkassör fick idag ett smått formidabelt tecken på uppskattning från en kund - kunden reste till London på semester en vecka och medförde vid hemkomsten en Westham-halsduk som han överräckte till min son.

Wow!

Det är uppskattning.

Celebert besök

Vi fick besök från Visskolan i Västervik idag, en och en halv timmes högkvalitativ underhållning bjöds vi på. Fantastiska unga artister som sjöng och spelade för oss. Theo Elfving har jag skrivit om tidigare, här får ni ännu en låt, den här gången tillsammans med Loffe som också går på Visskolan:



Jag tror ni kommer att se mer av båda dessa unga herrar i framtiden.

Bilder

Somliga besitter förmågan att se och fånga det vackra i världen, det sevärda, det konstnärliga och lyfta fram det på ett sätt så att vi andra, vi som mest bara traskar omkring här i världen och försöker se upp så vi inte går in i saker också kan se det vackra, det speciella, det ögonblickliga.

En ung bildskapare och bildfångare i min omedelbara närhet har startat en blogg där hon ibland presenterar några av sina bilder. Jag rekommenderar ett besök eller flera för att ta del av hennes sätt att skildra världen.

Här en bild av bildfångaren själv:

Kattsurf

Jag lämnade datorn ett ögonblick, katten passade på att låna den. Det tycks som om han planerar en resa.

Tonåringar

De kan vara taggiga, trasiga, krångliga, bråkiga, stökiga, jobbiga, ifrågasättande, tjatiga, högljudda, allmänt besvärliga och fullkomligt obegripliga. De kan vara korkade, förvirrade, klantiga, drumliga, ohörsamma, rent av ohövliga ibland.

Men de är också rara, omtänksamma, söta, gulliga, snälla, fantastiska, kloka, välvilliga, hjälpsamma, läraktiga, hörsamma, nyfikna, vetgiriga, generösa, tysta och mjuka. De är små och stora på samma gång, ofta vilse och ibland utan att veta om det, och det är inte så lätt alla gånger.

Ta hand om dem, ge dem ett vänligt ord då och då och kom ihåg att de faktiskt gör sitt bästa. För det mesta.

Hamra mitt hjärta, hamra och slå

Bro över bekymrade vatten

Vi ses igen

Cancerfonden: Pg: 901986-0, Bg: 901-9514








Kommentarsfältet stängt till detta inlägg

Byter du julklappar med någon?

En person som jag en gång upplevde ingick i min absolut närmaste krets sa plötsligt ett år 'nej, vi byter inga julklappar i år' och jag insåg av den plötsliga kylan att det nog var ett tag sen jag räknades till den personens absolut närmaste krets, om jag ens någonsin gjort det. Nästa år förtydligades budskapet 'nej, vi byter inga julklappar, det är ju bara att byta pengar' och sen dess har saken inte nämnts, och sorgset varje år konstaterar jag att det jag sett och tror personen skulle uppskattat får stå kvar på hyllan. Vi har inget alls med varandras nära kretsar att göra längre, men relationen är sådan att den finns kvar ändå och varje år hör jag för mitt inre öra dessa båda fraser.

Det är ett hemskt uttryck det där 'att byta juklappar med någon'. Plötsligt, i ett svep, har man tagit bort hela poängen med julklappar. Julklappen är reducerad från en kärleksfull gest till en sak, och värderas plötsligt efter annan måttstock. All glädje med att hitta något man tror skulle glädja personen, all förväntan när personen öppnar paketet och ibland faktiskt blir precis så glad som man hoppas är förbytt till något helt annat. En besvärlig plikt, ett kontrakt där värdet av gåvan mäts i pengar, där man lite irriterad kan förklara att 'det är ju bara att byta pengar'. Man får en känsla av att den som petats ut ur 'julklappsbytarcirkeln' nog inte gav tillräckligt dyrbara presenter, och därför inte lönade sig att ha med.

Jag byter inga julklappar med någon. Jag ger julklappar, och blir glad som ett barn när jag hittar något jag verkligen tror kommer att glädja mottagaren. Jag får julklappar också, och gläds i hela min själ av att få presenter någon valt ut med omtanke. Jag hoppas de flesta får uppleva samma ynnest och glädje.

På fredag

På fredag ser jag och min fantastiske äldste son Eddie Izzard i Malmö.



Jag är lika förväntasfull som dagarna innan Megadeth spelade i samma arena.

Requiem

Känns passande denna dags afton:

Bröstcancer

Av bröstcancer dör folk. Många mammor dör av bröstcancer. Många systrar, många döttrar, många vänner. Varje dag. Män drabbas också, även om det inte talas lika mycket om det.

Därför är min blogg rosa ett tag, jag vet att det blir sämre läsbarhet men så får det vara.

Har du råd och möjlighet, ös på med lite pengar.

Mammor är viktiga. Systrar, döttrar, bröder och pappor också.

Har du inga pengar så prata om saken, och inspirera andra som har pengar att bidra.

Gubbslem

Jag har återigen anledning att skämmas över hur mina generationskamrater uppför sig i samband med allmänna festligheter. På en musikfest anordnad för att samla in lite pengar till bröstcancerfonden uppförde sig än en gång den uppväxande generationen som man bör uppföra sig på en allmän festlighet, de dansade till musiken, umgicks, pratade, skrattade och var allmänt trevliga. En glädje att se.

Mina generationskamrater söp. Framförallt männen söp och raglade bokstavligt talat omkring, högljutt hojtande *skämtsamheter* och skrattande åt sina egna skämt. Inte mycket till förebilder, men om det stannat därvid.

Men du, slem, som valde att stöta på en femtonåring, hur tänkte du? Tänkte du överhuvudtaget på att hon var yngre än din egen dotter, som generad fick gå och be om ursäkt å dina vägnar? Trodde du verkligen att en femtonåring skulle vilja mysa med dig, som du föreslog? Trodde du hon skulle tycka att du var go när du tryckte dig mot henne?

Ett råd till dig, gubbslem: drick aldrig mer. Din stackars dotter förklarade att du inte alls är sån när du är nykter, så håll dig nykter i fortsättningen. Du klarar inte att hantera alkohol.

Bara för säkerhets skull

Mina nära och kära känner mig tillräckligt väl för att aldrig någonsin få för sig att ens reflektera över något sånt här den dagen mitt liv är över, men bara för säkerhets skull vill jag ändå nämna följande:

Miljön är viktig. De generationer som följer efter oss bör också ges möjlighet att andas ren luft, dricka rent vatten och uppleva att snö är vit, inte svart av avgaser och nedfall. Välj därför en raskt nedbrytbar, miljövänlig och så billig som möjligt variant. Knytkalas bättre än catering. Kärlek, omtanke och kramar till de som är kvar bättre än tjusiga kransar och buketter. Sidenbanden med tryck på är INTE MILJÖVÄNLIGA, inga såna.

Och kom ihåg, den dagen jag försvinner så har jag inte gått ifrån er. Jag kommer bara gå lite i förväg och vänta på er när ni kommer ikapp. Jag lovar!

Om Bröstcancer

Ken Ring framförde låten Be en Bön i tv4 Nyhetsmorgon. Jag vet inte hur längre det ligger kvar, passa på att titta. I låten berättar han om när hans äldre syster June, bara sexton år efter att deras mamma gått bort i cancer, fick bröstcancer, han beskriver hur han tappade telefonen och föll ihop på marken vid beskedet. Han beskriver hur hon försöker skydda honom och trösta honom men "hur ska jag kunna glömma bort den där stunden när jag satt bredvid mamma och torkade blod ifrån munnen?"

Med tårar rinnande nerför kinderna rappar han "jag är så rädd i mitt lilla hörn, jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö" och sätter ord på den hjälplöshet, den förtvivlan och den förtvivlan en anhörig känner.

Har du en slant över, fundera på om du inte borde skänka den till Bröstcancerfonden. Det är en sjukdom som slår till i alla samhällsklasser. Den finns i två varianter, den ena är ärftlig. Det innebär att en och samma familj kan drabbas, som i Kens fall, om och om igen. Många överlever men mer än var fjärde dör.

Gör vad du kan för att bidra till att fler överlever och färre drabbas, ok?

Musikfoto - lokal förmåga

Veckans musikfototema är Lokal Förmåga och jag jublar förtjust över tillfället att slå på trumman för:


Theo Elfving är en ung man jag skrivit om här i bloggen då och då. Efter ett par år som krogunderhållare i Malmö och elev på Folkhögskolan Hvilan har han nu precis i dagarna gett sig uppåt landet för att gå ett år på Visskolan i Västervik. Har ni möjlighet och befinner er i krokarna, se honom och framförallt hör honom spela och sjunga!

Visfestival i Lund

Theo Elfving öppnade årets Visfestival i Lund med två visor. Jag har skrivit om honom tidigare, och kommer att skriva om honom igen. I höst kommer han att gå Visskolan i Västervik, och han är någon att hålla ögonen och öronen på för den som trivs i visgenren.

Jag kan också avslöja att planer finns för en visskola i Lund-trakten, mer information kommer med tiden så titta in då och då om det låter lockande.

Om ett Helgon

helgon.net, mitt älskade vardagsrum på nätet, har flyttat, de livaktiga, energifyllda forumen där det alltid, oavsett tid på dygnet, fanns någon att prata med en stund, ligger nere och det är oroligt på ägarsidan. Vilka medlemmar som försvinner och vilka som stannar kvar får vi se, men jag har en känsla av att saker och ting inte kommer att förbli som de varit.

Det känns vemodigt, men så är det här i livet, saker och ting förändras, flyttar, försvinner och återuppstår ibland.

Det första dagboksinlägget jag skrev på Helgon.net:

Speciell
Daterat: Onsdagen den 29:e januari 2003 kl 14:34

utsidan är en sak, en speciell utsida fyller sin funktion men, har jag funnit, man förlorar inte sin identitet för att man blir mainstream där.

Det är insidan som gör en människa speciell, och det är den man upptäcker när man får kontakt via det här mediet. Jodå, oavsett hur man anstränger sig för att hålla uppe en fasad så skiner verkligheten igenom sprickorna rätt som det är.

edit: såg att min glimrande avslutning inte kom med, men här är den nu:

Detta skrevs med en speciell elev i tankarna, och en kollega som reagerade lite skevt på elevens ganska speciella utseende. Men det kunde lika gärna skrivits om Helgon.net, som det var, en plats där verkligheten sken igenom sprickorna i allehanda fasader, året om, dygnet runt alla veckans dagar.