Askväder

Medan kvällspress och lokalpress oroar sig och oss för vulkankaos, resekaos, flygkriser och ger vänliga råd om hur vi mentalt ska hantera alla dessa kaos. SvD kontrar med en sansad artikel om hur människor tar saker i egna händer och via Facebook och Twitter gör det människor gör via internet - pratar med varandra och hittar vägar att hjälpas åt och lösa situationen

Skjutsgruppen finns på bland annat Facebook och Twitter, och ökar hela tiden antalet medlemmar. Idag är 8 784 med i gruppen på Facebook. Varje gång de konventionella resvägarna drabbas av stora haverier, som till exempel när tågen stod stilla i vintras, ökar folks medvetenhet om samåkning och hur man kan fixa skjuts via sociala medier.

Runda bordet

Vad hette de, riddarna kring runda bordet? Tristan, Lancelot, Galahad, Percival.... men där var ju åtta till? Eftersom vi lever i en tid där fakta finns vid våra fingertoppar kunde vi ett par ögonblick senare komplettera listan, och fortsätta vårt samtal om medeltida litteratur. Dagens mobiltelefoner är verkligen oerhört användbara i pedagogiska sammanhang!

Virkande

Ett litet stavfel skapade ett nytt, mycket användbart, ord idag. Nätvirkande känns hållbarare, konstruktivare och mer process än färdig produkt än nätverkande.

Idag har jag nätvirkat, och det gjorde jag förra tisdagen också. Det var trevligt på många sätt.

Webbläsarmatematik

1 bild > 1000 ord

Webbläsare

Kära bloggläsare, det är nu mer än femtio procent av mina läsare som använder Firefox, nästan trettio procent använder Chrome och blott 12% håller fast vid den gammalmodiga InternetExplorer!

Jag är mycket stolt över er!

Ungdomar, Internet och vi andra

Det tycks finnas en kollektiv oro för vad konstellationen ungdomar och Internet kan ställa till med, ffa konstellationen ungdomar och sociala medier.

Dels har vi den frekvent förekommande oron från föräldragenerationens håll att någon av alla de Hiskeliga Faror som lurkar på nätet skall slå sina långa, gulande klor i den unga människan. Dessa Hiskeliga Faror finns, visst gör de det, men för den som inte själv är helt hemma i Cyberia tycks de större, farligare, lömskare, listigare och framför allt vanligare än de är.

Denna oro är densamma som föräldrar känt i alla tider, och kommer att fortsätta känna i framtiden. Barnen rör sig i miljöer man inte känner till, miljöer där man inte kan skydda dem eller ens hindra dem från att riskera både liv och lem.

Dels har vi den politiska oron, att sociala medier och de nya, utökade kontaktnät det leder till också leder till politiska konsekvenser av enorma mått. I SvDs artikel Har de sociala medierna öppnat Pandoras ask? talas bland annat om hur opinionsbildning och aktiviteter på nätet får regeringar och politiska organisationer att införa och plädera för restriktioner och övervakning.

Det är en intressant artikel om konsekvenser, inte bara för ungdomar, och hur världen som vi känner det kan tänkas ta sig ut i en inte alltför avlägsen framtid. Det finns en tydlig rädsla, upplever jag, att John Markoff har rätt:

Explosionen av cybergangsters tillsammans med ett snabbt växande storebrorssamhälle visar enligt Markoff inget annat än att internet urartat i en postindustriell dystopi som tidigare bara gick att hitta i de svartaste science-fictionromanerna från 70- och 80 talen. ”Genom att sätta varje människa i direkt kontakt med varandra har nätet öppnat en Pandoras ask, fylld av hemskheter”, är ett talande citat från Markoffs korta men sylvassa analys.

Den som lever får se. Vi är alla människor, på gott och ont, och uppför oss ungefär likadant på nätet som överallt annars.

Quidquid latine dictum sit, altum videtur

Nu och då

Jag sitter hemma i mitt vardagsrum med en stor kopp chai latte. Ute är det kallt och mörkt och halt, men här inne är det varmt och ljust och mysigt. Det har varit en lång vecka, och det är skönt att den schemalagda delen är över.

Men som distanslärare är min arbetsvecka inte över. Via Internet hjälper jag just i detta ögonblick fyra personer på helt andra platser, geografiskt långt borta men ändå helt nära, med olika skolarbeten, samtidigt som jag samplanerar med en kollega som gått hem för flera timmar sedan. I dag är det inget speciellt med den saken, vi tar för givet att en text på ett ögonblick kan sändas tusentals mil, att en bild betraktas simultant på ett stort antal platser och en textkonversation föras, i realtid, mellan personer i olika världsdelar.

För bara tio år sedan var situationen annorlunda, trots att Internet redan då var stort och fanns i många hem var det ännu inte med samma självklarhet vi kommunicerade. Går vi ytterligare tio år tillbaka hamnar vi i en tid när jag suttit med högar av uppsatser omkring mig, skrivit med rödpenna och delat ut till elever som burit hem, skrivit om från början och sedan lämnat in igen, eventuellt misstolkat mina kommentarer och vi hade fått ta om proceduren igen.

Internet har revolutionerat lärararbetet, så många begränsningar har upplösts i tomma intet och så många nya möjligheter man tidigare bara kunde drömma om har uppenbarat sig.

Vi lever i en spännande tid!

ett tips bara

Jag kan inte låta bli att reflektera över att trots att mer än hälften av mina läsare använder Firefox så håller en tredjedel fortfarande fast vid Internet Explorer. Får jag rekommendera er också att åtminstone prova Firefox? Den är snabbare, nättare och har mer relevanta och användbara funktioner.

Internetkärlek

Jag älskar Internet! Sitter här och researchar, och plötsligt är det en bit fakta som bara inte finns. Jo, faktan finns men bara i mitt huvud, en trevligt verifierad källa att backa upp den med bara vägrar infinna sig.

Så jag skickar ut en fråga på vinst och förlust och vips, där kommer en källa dansande mot mig i cyberrymden, avsänd från en som kan mer än jag och råkar befinna sig på andra sidan jordklotet.

Internet, I love you!

Bildning

Jag fastnar i tankar om bildning ikväll. Bildning och utbildning, det är skillnad, inte sant?

Utbildning har en början och ett slut, rör sig inom på förhand fastslagna ramar och är över när målet nåtts och examensbeviset i bästa fall erhållits.

Bildning, däremot, har den någon början? Jag vet inte, men jag vet att den inte har något slut. Den bildade människan vet att det alltid finns något mer att lära, att upptäcka, att utforska och ta del av. Den bildade människan vet att när man äntligen når horisonten upptäcker man en annan horisont där bortom, en horisont man inte vet ett strunt om ännu, och den bildade människan gläds däråt.

Idag har politiska beslut återigen gjort bildning till en klassfråga, CSN-systemet med sina strikt begränsade terminer styr icke bemedlade människor mot utbildningar som ger anställningsbarhet. Bildning, studerandet för studerandets egen skull, för att man vill veta mer och är nyfiken, är förbehållet de bemedlade, ett elitens privilegium. De som har ekonomisk uppbackning hemifrån och inte måste ta visst antal poäng och se slutet på den sista tillåtna terminen närma sig obevekligt.

Men världen förändras.

Det finns motkrafter. Internet är t ex en stor motkraft. Forskningsrapporter, forskare som bloggar, författare som generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter, studentbloggar och eoner av litteratur ligger ute på nätet, tillgängligt för även den som inte har ekonomiska möjligheter att läsa vid önskat universitet. Distansutbildningar ger möjlighet att erhålla examina även för den som måste jobba samtidigt som h*n studerar.

Och eftersom många människor vill mer än bara bli anställningsbara, eftersom många människor vill fortsätta växa och utvecklas, sprider sig bildningen obönhörligen även bland de som förväntas nöja sig med utbildning. Elitens privilegium blir alltmer tillgänglig för alla.

Jag tycker om den utvecklingen.

Jodå

Social Media is the New Punk Rock, vad säger ni, nog ligger det en hel del i det?

Om IT och gamla stötar

Infontologi citerar, apropå människors, samhällets, institutioners och organisationers sätt att förhålla sig till IT, Douglas Adams:

Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things

Adams var en klok man. För visst stämmer det? Se er omkring i samhället omkring er. Barn som växer upp idag har aldrig upplevt en värld utan mobiltelefoner och internet. Uppslagsverk i sjuttiofem band som uppdateras vart femte år och då kräver att man traskar iväg till närmaste välsorterade bokhandel och köper ytterligare delar för flera hundra tillhör liksom kassettdäcken och telefonkioskerna lägereldarnas och sagornas tid för dem. För den som växte upp tillsammans med Internet är det inte lika naturligt, nya finesser fascinerar och framstegen har wow-faktor, men det är inget underligt, det är en del av livet som man gläds åt och använder med förtjusning.

Men för dem som sitter på pengarna och i beslutandeposition, de som växte upp pre-Internet, för dem är IT ingen självklarhet. För dem är det i bästa fall en förlängning av det som är självklart för dem, tidningar, uppslagsverk, fasta telefoner, faxar, snigelpost och postorderkataloger och de använder det just så. I sämsta fall är IT i deras ögon en leksak, ett tidsfördriv och en onöda.

Och det är synd.

FRA

Ni minns, hoppas jag? Utan tvekan aktuellt, lillebror ser dig och han skvallrar om sanning lika ofta som om annat. Och han har god fantasi.

Om ett Helgon

helgon.net, mitt älskade vardagsrum på nätet, har flyttat, de livaktiga, energifyllda forumen där det alltid, oavsett tid på dygnet, fanns någon att prata med en stund, ligger nere och det är oroligt på ägarsidan. Vilka medlemmar som försvinner och vilka som stannar kvar får vi se, men jag har en känsla av att saker och ting inte kommer att förbli som de varit.

Det känns vemodigt, men så är det här i livet, saker och ting förändras, flyttar, försvinner och återuppstår ibland.

Det första dagboksinlägget jag skrev på Helgon.net:

Speciell
Daterat: Onsdagen den 29:e januari 2003 kl 14:34

utsidan är en sak, en speciell utsida fyller sin funktion men, har jag funnit, man förlorar inte sin identitet för att man blir mainstream där.

Det är insidan som gör en människa speciell, och det är den man upptäcker när man får kontakt via det här mediet. Jodå, oavsett hur man anstränger sig för att hålla uppe en fasad så skiner verkligheten igenom sprickorna rätt som det är.

edit: såg att min glimrande avslutning inte kom med, men här är den nu:

Detta skrevs med en speciell elev i tankarna, och en kollega som reagerade lite skevt på elevens ganska speciella utseende. Men det kunde lika gärna skrivits om Helgon.net, som det var, en plats där verkligheten sken igenom sprickorna i allehanda fasader, året om, dygnet runt alla veckans dagar.

Steget efter

.


Värmen får, enligt dess förespråkare, oss att sakta ner och stillsamt betrakta saker och ting vi vanligen springer förbi. Kanske var det därför det kändes så symboliskt, detta, som om reklamens budskap inte bara var att som muta för att man ska köpa Aftonbladet idag kan också få köpa filmen Steget Efter. Det kändes också som om tidningen ville ge oss ett tecken på att den plötsligt insett att i dagens värld, där information sprids över nätet i ett tempo som traditionella medier inte är i närheten av, ligger de ett steg efter och bör tänka över vilken funktion de istället har att fylla i dagens samhälle.

.

Gudstro på nätet

Gudliga veckan går mot sitt slut och jag noterar att många är de som passat på tillfället att klädsamt kokettera med sin gudstro. Kan hända är det en tillfällighet, men jag noterar därtill att den gud som samtliga förklarat sig tro på är den kristne guden. Ytterligare en sak jag noterar i dessa gudlighetsbloggar är att den som inte alls tror på gud eller någon slags gudomlig närvaro är den som måste förklara sig. Den udda fågeln. Den avvikande.

Det är intressant.

Buddha är förresten ingen gud. Det är många som uttryckt sig på ett sätt som om de trodde det.

På ett öppet, obegränsat Internet

En elev frågade mig hur man gör en innehållsförteckning i Word på en Mac. Jag är ingen erfaren Macanvändare, men skickade ut frågan på Twitter och fick raskt hjälp av en gentleman från det stora landet i väster, det på andra sidan det stora havet ni vet. Uppenbarligen är gentlemannen i fråga mycket mer hemma på Mac än någon av oss, liksom de övriga unga männen från samma land, och från det andra stora landet i väster, den trevliga damen från en av öarna strax söder om det stora landet, samt den unga dam från det långa landet i väster, det på andra sidan kölen, som också genast erbjöd sin hjälp. Problemet var löst på mindre än fem minuter och innehållsförteckningen blev mycket bra.

Detta är en av anledningarna till att jag älskar Internet. Jag beskrev i ett tidigare inlägg nätet som en marknadsplats där många olika människor från många olika delar av världen möts, utbyter erfarenheter och varor, pratar, skämtar, lär av varandra och lär ut vad man själv kan.

Det är också anledningen till varför vi måste behålla Internet öppet och obegränsat. Överallt. I hela världen, så småningom.

Telekompaketet

Det bekymrar mig en aning, faktiskt.

Internet

Föreställ dig en populär marknad i utkanten av ett större samhälle, en stor öppen plats med stånd, scener, tält och mängder med människor. Ingen tar inträde, platsen är inte inhägnad utan öppen för alla, från alla håll. Och folk har verkligen kommit från alla håll, bokstavligt talat, för denna marknad. Från olika väderstreck, från olika kulturer, från olika samhällsskikt har folk kommit resande. Somliga har rest långt, andra bara ett par timmar. En del besöker marknaden för en kort stund, andra stannar i dagar, ytterligare andra är bofasta och marknaden är deras vardag. Somliga är mycket affärsmässigt här för att handla, köpa eller sälja eller göra reklam för sina tjänster, andra har kommit för att uppleva saker och ting. Det finns de som är här bara för det som finns i tälten, och de som kommer för att träffa nya och gamla vänner. Det finns till och med de som är här för att lära sig saker och ting, här finns bibliotek, det finns nyheter att få, det finns lärare och kloka människor att fråga om saker och ting. Det finns sagoberättare och äventyrare, hantverkare och konstnärer som hoppas kunna förtjäna sitt levebröd på sin konst.

Och alla är lika välkomna. Visst finns det skurkar här, människor som är ute efter att lura på intet ont anande besökare rent strunt för stora pengar, ficktjuvar, illgärningsmän i kostymer och trasor, precis som överallt annars i världen bör man se upp och inte naivt lita på vem som helst. Men de flesta är vanliga människor, bra människor, trevliga, härliga, fantastiska, fascinerande människor, olika och lika på oräkneliga sätt som möts i olika konstellationer.

Ungefär så skulle en mycket enkelt och konkret bild av Internet kunna se ut, skulle den inte?

Amanda Palmer

Fredag morgon, första maj.

Det känns som ett bra tillfälle att ge den rara och underbara Amanda Palmer lite reklam. Hon är värd uppmärksamhet.