BEO, Barn och Elevombudet, är en del av skolinspektionen. De beskriver på sin hemsida sitt uppdrag:
Tillsammans med Skolinspektionen övervakar BEO den del av skollagen (14 a kapitlet) som gäller kränkande behandling. Vi ska också tillsammans med Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbeta för att motverka kränkningar, diskriminering och trakasserier av barn och elever. En mycket viktig uppgift är att ta tillvara barn och elevers rättigheter. Det innebär att vi utreder anmälningar om kränkande behandling och kan företräda enskilda barn och elever i domstol.De har ett digert arbete framför sig. Vi läser t ex i SvD om hur kommunala skolor runt om i landet bryter mot skollagen:
Vi ska också informera om lagstiftningen och ge råd om hur skolorna kan arbeta förebyggande.
Att inte kontakta föräldrarna är brott mot skollagen, menar BEO – skolan är enligt lagen skyldig att agera när man får kännedom om mobbning. Handlingsplikten innebär att man måste börja utreda ett ärende så fort man får informationen och sedan vidta åtgärder.Är det okunskap, ovilja eller missriktad spariver som ligger bakom skolornas brister i arbetet mot mobbing? Jag tror tyvärr på en kombination av alla tre, tillsammans med en tanke om att man kommer undan med detta bara man håller varandra om ryggen i kommunen. De flesta barn och föräldrar biter ju ihop och lider i tysthet.
Men lagen slutar inte där. Skolan är också skydlig att arbeta preventivt för att motverka mobbning och upprätta särskilda likabehandlingsplaner. Men enligt siffror från Skolinspektionen saknar de flesta skolor detta – nio av tio skolor har ingen sådan plan.
– Det är jättenonchalant av kommunerna. Det finns handledning för hur man ska göra så det är inte så att man saknar verktyg. Men det verkar som om skolorna inte insett vilket ansvar man faktiskt har, säger Lars Arrhenius till SvD.se.
Gör inte det. Bit inte ihop. Säg ifrån, lev om, protestera, skrik och klaga och får ni ingen hjälp så vänd er till högre instans, och sen ännu högre. Maila t ex direkt till BEO: beo@skolinspektionen.se
Mobbing är inte ok någonstans, ingen behöver finna sig i det och skolan är skyldig att informera och agera. Det är inte helt okomplicerat att få stopp på mobbing, men ingen ska behöva stå ensam mot både mobbare och skola.
Jag var mobbad under hela min grundskoletid, men jag bet ihop. Varför? För det finns ingen lärare som är kompetent nog att göra något åt det. Jag försökte i femman att få läraren att reagera. Och visst han tog in de jag pekat ut i ett rum och pratade och skällde lite - och sen skulle allt vara bra tyckte han. Yeah, right. Det blev värre. Jag har ingen som helst tro eller hopp om att det går att göra något åt, det finns alltid de som vill vara bättre än någon annan och de som får lida för det. Jag kanske är bitter, men den kommunen jag bor i har inget särskilt bra rykte om sina grundskolor - och det har inte grannkommunen heller så byta skola hade inte direkt hjälpt heller.
SvaraRaderaDet är tyvärr en mycket vanlig historia, få svenska grundskolor inser hur viktigt det är att arbeta mot mobbing. Det är inget jobb en enskild lärare kan göra, nej, hela skolan måste involveras, varenda vuxen människa från rektor till vaktmästare via ekonomipersonal, lärare, skolsystrar, socionomer mfl. Alla gör skillnad, alla måste veta om att de har ansvar och alla måste samarbeta.
SvaraRaderaJa, det kostar resurser men det är livsavgörande, för den mobbade, för mobbaren och för alla elever runtomkring. Att försöka spara pengar genom att slarva här kostar så otroligt mycket mer i längden att det är ekonomiskt oförsvarbart, rätt upp och ner, att inte satsa de resurser som behövs.
Dessutom är det olagligt.