Den pudlande rektorn revisited

Rektor Gert Åkesson har nu trätt fram i Sydsvenskan för att försöka förklara det han skrev i sin krönika i lokaltidningen Spegeln häromsistens och understryka att han verkligen tar diagnoser på allvar.

I mina kåserier tar jag upp aktuella frågor. Den här gången var det svin­influensan och hur myndigheterna har agerat i samband med den. Sedan gav jag också exempel på hur Myndighetssverige fungerar och hur intresseföreningar blir myndighetslika. Det var i det sammanhanget jag nämnde föreningarna för dyslexi, damp, adhd, Aspergers syndrom och så vidare. Exemplena var onödiga och olyckliga. Jag kunde lika gärna ha valt Sveriges Åkeri­ägarförening.

Men det gjorde han inte. Han valde att raljera om

alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism ... endast fantasin sätter gränser

och trots att han bett elever om ursäkt och enligt egen uppgift fått applåder för detta finns det frågor om hur rektorn egentligen tänkte bland eleverna:

Alla elever Sydsvenskan talar med känner till rektor Gert Åkessons kåseri där han jämställer allergier, anorexi och dyslexi med den påhittade sjukdomen anal magnetism [...]

– Det är några som har nämnt det nu när vi är tillbaka i skolan. Det är inte så att det är ett jättestort samtalsämne, men lite märkligt känns det att en rektor skriver så, säger Jakob Gullberg.
– Det är ju han som bestämmer över skolan, då ska han inte skriva så om dem som har dyslexi, säger kompisen Adam Rohde.

Ingen har läst hela kåseriet, men den allmänna uppfattningen bland eleverna verkar vara att texten är olämplig eftersom den kan upplevas nedsättande.
– Jag har en kompis i parallellklass som lider av allvarlig dyslexi, och hon blev illa upprörd av den här texten. Hon mår inte alls bra av att vår rektor skriver så här, säger Linnea Nilsson.

Att en elev i skolan mår dåligt av rektorns raljerande är en elev för mycket. Som rektor, precis som lärare, är man i viss mån en offentlig person. Oavsett om man uttalar sig som privatperson eller rektor läser elever och elevers föräldrar orden som uttalade av rektorn. Det innebär inte att man varken som rektor eller lärare alltid är i tjänst, men man bör ha med sig någonstans i bakhuvudet att det man gör som privatperson kan komma att försvåra eller förenkla ens yrkesroll. Det innebär att man bör iaktta en viss försiktighet när man uttalar sig offentligt, som man ju faktiskt gör när man skriver en krönika i en tidning, oavsett om det rör sig om en rikstäckande dagstidning eller en lokalt distribuerad gratistidning.

Det tycks som om rektor Gert Åkesson lärt sig sin läxa.Hur väl återstår att se. Artikeln i Sydsvenskan avslutas med ett löfte:

I nästa nummer som går ut till Staffanstorp och grannkommunerna skriver jag ett inlägg om den här affären.

Det blir intressant att se om det blir en ursäkt eller en bortförklaring.