Inspirerande visioner

Jag behövde fundera lite över argumenten i skoldebatten, skrev jag häromdagen. Så läste jag Fredriksbloggen om framtid och visioner, och fick tillbaka inspirationen.

Läs ni också, skratta åt Björklund och låt er ett ögonblick förföras och inspireras av visionerandet. Det ger kraft och glädje.

Begåvade elever

Någon sökte på begåvade elever och kom hit. Jag blev förtjust, överglad och utbrast

Hell Yeah!

(jag tenderar att utbrista sånt när jag blir överglad, och överglad är ett uttryck jag plockat upp från en mycket yngre generation och ja, jag är medveten om att det låter anakronistiskt men nu var det just överglad jag blev och då måste jag uttrycka mig så)

Hur som helst, jag utbrast som ovan för det är ju faktiskt så, att mina kära elever är mycket begåvade, var och en på alldeles sitt eget sätt. Och det gläder mig ohemult att även google snappat upp detta.

Vi har förresten öppet hus på torsdag, mellan klockan 13 och 18 är alla som känner att det där med att läsa in gymnasiekompetensen, det vore kanske inte så dumt men komvux passar inte, nej, något annat, något mänskligare, personligare, individuellare skulle passa mycket bättre. Kom ut till Åkarp och besök oss, det är lätt att hitta. Ta buss 130 (går var tjugonde minut från både Lund och Malmö) och kliv av vid Lindvägen.

Där kommer att bjudas på kakor i somliga klassrum, det har jag från mycket säker källa.

Stolt

Idag är jag i synnerhet stolt över er, elever, som trots att det var så nervöst och skrämmande att världen höll på att gå i bitar faktiskt genomförde den muntliga redovisning, med bravur! Jag är stolt över er allesammans, alla ni som genomfört era muntliga redovisningar, alla ni som stöttat och supportat när ni suttit som åhörare, idag och andra dagar. Genom att vara aktivt stöttande åhörare bidrar ni till att göra presentationerna lättare för dem som står där framme, ni bidrar till ett trevligt klimat i klassrummet och ni bidrar till både er egen och era kamraters utveckling.

Ni är fantastiska människor!

Långt och rätt dammigt inlägg om folkhögskolor och sånt

1860-talet var ett omvälvande årtionde i det svenska samhället. Den nya kommunallagen 1862 gav rösträtt åt alla, även kvinnor, med viss inkomst och viss förmögenhet. Kommunalstämman ersatte den gamla sockenstämman, och ordföranden var inte längre kyrkoherden utan posten tillsattes genom röstning. Bara fyra år senare ersattes ståndsriksdagen av tvåkammarriksdagen i och med 1866 år riksdagsordning. Välbärgade böndernas möjlighet till representation ökade dramatiskt, och med detta deras behov av medborgarbildning.

De allmänna läroverken ansågs inte lämpade för att fylla detta behov, och inte de högre folkskolorna som sedan 1858 inrättats heller. Den första april 1868 togs därför beslutet att grunda Folkhögskolan Hvilan i Åkarp, fyra månader senare följt av beslutet att grunda Önnestads folkhögskola.

Idag finns 148 folkhögskolor i Sverige. Från den ursprungliga medborgarbildningen för bondsöner 1868 har skolformen utvecklats till dagens breda och varierade utbud av kurser, allt från allmän kurs, med mer traditionella skolämnen avsedd att ge grundskole- och/eller gymnasiekompetens, till internationella kurser, kurser med hälsoinriktning, fackliga kurser, skrivarkurser, musikkurser, fotokurser och seniorkurser för att bara nämna några.

Det svenska samhället har genomgått stora förändringar, och fortsätter att förändras, och elevprofilen idag ser givetvis också annorlunda ut, och fortsätter även den att förändras. I slutbetänkandet Vem får vara med? beskrivs vilka människor som söker sig till folkhögskolor idag:

Många går genom grundskolan utan att tillskansa sig tillräcklig kunskap. Med sig har de dåliga erfarenheter av skola och lärande som gör att de inte känner motivation att fullfölja eller fortsätta sin skolgång, eller ett stukat självförtroende efter många års misslyckanden eller vantrivsel. För många blir folkhögskolan och dess pedagogik en andra chans

Man blickar också framåt och beskriver hur ”situationen på våra folkhögskolor är en helt annan idag än vad den var för bara tio år sedan” och hur detta i sin tur innebär en förändrad arbetssituation där allt högre krav ställs på lärare och pedagoger. Folkhögskolans styrka, understryks i slutbetänkandet, ”är just att många olika människor med skilda bakgrunder ska kunna samlas och utvecklas tillsammans” och detta bör man värna. Ett varnande finger inför framtiden höjs:

Folkhögskolorna fyller en viktig funktion som lärocenter och kunskapsförmedlare för dem som av en eller annan anledning inte känner att de har en självklar plats i andra utbildningsformer.
Problem uppstår dock om folkhögskolorna övergår till att bli en arena som enbart vänder sig till elever som inte klarar av ”vanliga skolor”. Det får inte bli en utbildningsform som bara är anpassad till dem som har problem.

Lärarens roll i understryks i texten, men också vad lärarna behöver för att kunna fortsätta bedriva en skola med plats för många olika människor:

Framför allt handlar det om att de lärare som finns inom folkhögskolans värld idag måste få verkliga möjligheter att kunna klara av sin pedagogiska uppgift. De har ett viktigt arbete och de behöver få en bra grund och effektiva verktyg för att på bästa sätt också klara av den uppgiften

För att avrunda kan vi konstatera att folkhögskolorna tycks befinna sig i ständig förändring för att möta nya samhällssituationer. Man provar nya arbetssätt, både på skolorna och via andra kanaler, t ex Internet, i synnerhet via folkbildningsnätet. Distanskurser, både på flexibel distans och heldistans, ökar och blir allt populärare samtidigt som lärarna blir allt mer erfarna och i god folkhögskoletradition delar med sig av sina erfarenheter till varandra.

Det som inte förändras är fokuseringen på deltagarnas behov av och rätt till bildning. 1868 rörde det sig om bondesöners behov av medborgerlig bildning, 2010 rör det sig om ett gemensamt behov hos många olika människor, med minst lika många olika bakgrunder och mål, av en skolform som ser annorlunda ut än den traditionella.

Internetkärlek

Jag älskar Internet! Sitter här och researchar, och plötsligt är det en bit fakta som bara inte finns. Jo, faktan finns men bara i mitt huvud, en trevligt verifierad källa att backa upp den med bara vägrar infinna sig.

Så jag skickar ut en fråga på vinst och förlust och vips, där kommer en källa dansande mot mig i cyberrymden, avsänd från en som kan mer än jag och råkar befinna sig på andra sidan jordklotet.

Internet, I love you!

Våren är här!

Åtminstone i min planering, vårterminen är nästan fix och färdig och redo att läggas ut. Vi kommer att ta de första försiktiga stegen på en ny väg i vår, det ska bli spännande att se hur deltagarna reagerar, hur vi själva reagerar och vilken väg vi fortsätter. Förhoppningsvis är det fler som ser att vägen bär och vågar följa oss på äventyret.

Malmö Högskola

Idag har jag för första gången varit in i Orkanen. Oh, det är fint, det är ändamålsenligt, det är... jag vet inte så mycket mer, Skånetrafiken valde att visa sin trotsigare sida och jag blev bedrövligt försenat så min vänliga guide hann bara visa mig dit där jag skulle möta dem jag skulle möta.

Men i morgon kommer jag igen, och då dyker jag upp redan vid halv tre och hinner se mig om före mötet halv fyra. Jag undrar om det finns möjlighet att låna ett klassrum sådär mellan fyra och fem, vad tror ni?

Dokumentation

Det tycks mig som det inom svenskt skolväsende finns en viss motvilja gentemot fenomenet dokumentation. Själv har jag uselt minne och är som en direkt av följd av detta en hängiven dokumenterare. Det som inte är nedskrivet har inte hänt.

För ett par år sedan blev jag av med min almanacka mitt i läsåret. Katastrof! Jag hade inte en aning om vad vi gjort, vad vi inte gjort, vad vi skulle göra eller vem som gjort vad. Eleverna var änglar och utnyttjade inte situationen (tack tack tack allesammans!) men jag kan lovar er att jag kände mig grundligt korkad! Sen dess har jag två almanackor och tackar den moderna tiden för Bluetooth och synkronisering. Tappar jag den ena har jag informationen i den andra.

Det tar mindre tid att dokumentera än att virra omkring och undra vad man gjort och glömt. Det är bekvämt, det är enkelt att dela med andra, och det är varaktigare än minnet. Åtminstone om minnet är av samma sort som mitt.

Så varför dokumenteras inte mer och med större förtjusning i svenska skolor? Jag gissar synnerligen ovetenskapligt och helt utan minsta statistiskt underlag på något av dessa tre alternativ:

Man är bekväm och dessutom lite hemligt rädd att misslyckas med det nya. Man vet vad man har men inte vad man får, och det man har har man ju haft i många år och det har minsann fungerat så bra, varför skulle man göra sig omaket och lära om?

Jo, det är ju tänkbart förstås.

Eller man är smått högfärdig? Det som sker bakom kulisserna är svårt för utomstående att förstå, nästan magiskt, skulle vi skriva ner det skulle det ändå inte förtås ty så mycket outsagt som bara insatta förstår sig på sker.

Nej, så kan det väl inte vara?

Kanske är man rädd och orolig? Kanske är man rädd för att någon ska komma och titta på det man gör och genomskåda ens brister? Säga att kejsaren egentligen är naken och plötsligt skulle man stå där naken ensam och utskrattad?

Så hoppas jag verkligen att det inte är, det vore för sorgligt om det var så man tänkte.

Troligen rör det sig helt enkelt om en oro för det nya, en rädsla för att ändra på det som är och en osäkerhet inför framtiden.

Men vet ni, det är inte så dumt med dokumentation. Det blir som en slags dagböcker, ord och bilder, minnen samlade för nu och eftervärlden.

Utan snus i tre dagar

Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö, skrev Pippi när de trodde de tappat bort båten. Utan lektioner i tre dagar har vi spelat sällskapsspel och haft det nöjsamt. Tack, fantastiska härliga elev som tog initiativ till detta!

I morgon är det dags för trädgårdsfest, och sedan är det bara avslutningsdagen.

Underbara ettor och tvåor, välkomna tillbaka i höst, jag ser fram mot att träffa er igen.

Kära treor, jag önskar er allesammans utan undantag lycka till i framtiden. Ni har verkligen varit en helt fantastisk årskull på alla vis, och det har varit en glädje och ett privilegium att få följa er en bit på vägen. Berätta hur det går för er, vilka vägar ni tar här i livet. Och kom tillbaka och hälsa på, vi kommer att sakna er!

Öppet Hus på Hvilan Folkhögskola

Den sjuttonde april, mellan klockan 9 och 11.30, håller vi öppet hus. Välkomna att besöka sveriges äldsta folkhögskola, se våra vackra byggnader, vårt vackra Magnoliaträd som jag tänkte försöka övertala att blomma just den dagen (jag lovar inget, men jag ska försöka!) och se om vi kanske är skolan för dig. Sprid gärna information bland vänner och bekanta som ni tror kan vara intresserade av att börja studera till hösten. Det är lätt att ta sig till Hvilan, hoppa på 130 i Lund eller Malmö och stig av på hållplats Lindvägen. Kommer du från Malmö går du över vägen och tar sedan till vänster, kommer du från Lund går du direkt till vänster när du stigit av bussen.

Vi erbjuder allmänna kurser i naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och hälsa-inriktning, med möjlighet att komplettera eller läsa in sin gymnasiekompetens. Komvux passar inte för alla. Ok, folkhögskola passar inte heller alla, men det passar många, och i tider som dessa är det rätt schysst att ha sin gymnasiekompetens när man ska konkurrera om jobben. Att studera på folkhögskola ger också en utmärkt grund att stå på för den som vill läsa vidare på universitet eller högskola, varje år ser vi stolta hur elever går vidare till läkarprogram, lärarhögskolor, ingengörsutbildningar, biblioteksutbildningar, prästseminarier, veterinärhögskolor och så vidare.

Vi erbjuder, förutom de allmänna kurserna, också en kurs för lätt utvecklingsstörda, och en kurs för den som lämnat arbetslivet bakom sig. 2-årig fritidsledareutbildning har vi också, och därtill erbjuder vi Svenska Kyrkans Grundkurs. Vi har inget internatboende, men väl goda buss- och tågförbindelser till både Malmö och Lund.

Information om tider etc kommer att annonseras på Hvilans Twitter, lägg till oss så hålls du automatiskt uppdaterad. Mer information om skolan finns att hämta på hemsidan (under uppdatering, så den hickar lite ibland), där du också kan hitta ansökningsformulär.

Välkomna!

Havok jämförs med Opeth

CloseUp Magazine har i sitt senaste nummer en recension av Havoks första fullängdare, Being and Nothingness. Skivan är inget mindre än en liten juvel! Såhär säger CloseUp:

Havok spelar den mest innovativa svenska dödsmetallen sedan Opeth. Inte för att de på något vis låter som Opeth, tro inte det. Havok spelar teknisk brutal döds. Men just den uppfinningsrikedom som Opeth visar upp, den badar Havok i.

Läs mer i CloseUp, om bandet och om hur David Jannati i förtjusning önskar komma dem riktigt nära. Köp skivan och får ni möjlighet, se bandet live, de är en suverän liveakt som lämnar en på gott humör i dagar efteråt.

Folkhögskolor och högre studier

Det är mycket nu. Varsel, piraträttegångar, nedläggningsdax för bilindustrin och lågkonjunktur, allt på en gång.

Jag vill bara passa på att nämna att folkhögskola inte alls är något dåligt alternativ för den som funderar på att ta tillfället i akt och studera i väntan på nästa högkonjunktur. Det förekommer, inte alltför sällan heller, att studievägledare på skolor och arbetsförmedlingar påstår att folkhögskolestudier inte öppnar vägen till högskola.

Våra (de är våra, trots att de lämnat boet förblir de i våra hjärtan) blivande och färdiga läkare, tandläkare, civilingenjörer, veterinärer, journalister, lärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, akupunktörer, bibliotekarier, religionsvetare, präster, tekniker och så vidare i en lång rad talar om en annan verklighet.

Ville bara få det sagt.

Listor

Elever vid en skola i Ängelholm fick skriva namnet på den jobbigaste i klassen på en lapp och lämna till sina mentorer. Resultatet skulle redovisas på ett föräldramöte, berättar Sydsvenskan att de läst i Helsingborgs Dagblad. Väljer vi att läsa där får vi veta att det gäller en åttondeklass på namngiven skola. Två flickor i klassen protesterade enligt artikeln mot hur kränkande det skulle kännas för den utpekade, men lärarna stod på sig och det hela slutade i ett föräldramöte där flera föräldrars protester fick slut på äventyret, trots att andra föräldrar stöttade lärarnas agerande. Rektorn på skolan intervjuas i tidningen:

Stämmer det som står i anmälan så är det alldeles uppåt väggarna. Det är absolut inte förenligt med vår värdegrund. Att peka ut klassens jobbigaste elev, vad skulle det kunna leda till som är positivt? frågar sig Olle Nilsson.

Syftet med kuppen får de två mentorerna själva svara för, jag nöjer mig med att säga att nej, det här vara inte rätt tänkt. Generella problem i klassen lyfts på föräldramöten utan att namn nämns. Individuella problem lyfts på utvecklingssamtal.

Jag skulle kunna ägna en stund åt att skriva om vilka processer de två vuxna satte igång i klassen. Jag skulle kunna ägna en stund åt att skriva om vilka gränser de flyttat, eller att skriva om mobbning på föräldrarmöten, men jag väljer istället att berätta om en annan lista.

Det händer nämligen ibland att jag avsätter en stund åt en övning jag fann i en artikel en gång för länge sedan. Det är en rätt enkel övning som kan få förvånandsvärda konsekvenser, och går till såhär:

Jag trycker upp klasslistor med samtliga elevers namn på. Efter varje namn finns ett par tomma rader att skriva på. Eleverna får sedan i uppdrag att vid varje namn, utan undantag, skriva något positivt om klasskamraten i fråga. De får bara skriva positiva saker, aldrig så välmenande kritik eller 'jag vet inte' duger inte, något positivt måste det vara, även om det bästa de kan åstadkomma är 'fin frisyr'. Jag samlar sedan in listorna och sammanställer dem, och lägger till något eget, så att varje elev vid nästa lektionstillfälle får en lista där alla positiva ord om just henne eller honom står att läsa.

Denna övning brukar starta processer den också.

Lärarprofessionalism

Med ständigt stigande förvåning tar jag del av hur kristendomens eventuella särställning i skolan diskuteras och debatteras, jämta andra religioners vara eller icke vara som friskolor och fenomen i vår sekulära skola.

Det framhålls att en lärare som är bekännande kristen kan hamna i en konstig situation om h*n tvingas undervisa om evolutionsteorin, även om h*n skulle anse ID lika trovärdig, hur fel det är att kristnas skattepengar skall gå till 'ateistiska' skolor och funderas med rynkade pannor över hur lärare skall förhålla sig vid direkta frågor om sin tro.

Jag är också bekymrad, och fundersam. Vart tog lärarprofessionalismen vägen? Insikten om den enorma makt man besitter som lärare, betygsättare, bedömare, måste gå hand i hand med en insikt om att man just därför måste hålla en professionell distans. Jag är inte privatpersonen Morrica när jag jobbar, jag är lärare. Jag umgås inte privat med mina elever, tackar alltid nej till vänliga inbjudningar till fester och avstår från att bjuda in dem, hur underbara och trevliga de än är. Träffas vi ute hälsar vi, skakar hand, skrattar och skämtar lite men umgås inte, dricker inte ihop och går inte tillsammans.

Den dag betygen är satta, och utdelade, kan jag bli privat med eleverna, då kan jag spela rollspel, gå på fest, köpa deras skivor och gå på deras spelningar, ta en öl tillsammans, skratta och lära känna privat. Men inte förr. Fram till skolavslutningen är jag läraren, de elever, och den distinktionen måste hållas. Inte för min skull, men för elevernas. De ska kunna komma till mig och be om hjälp och råd, väl vetande att det som sägs i förtroende dyker inte upp på vare sig Facebook eller fest. De ska få sina betyg för att de förtjänat dem, och inte behöva höra skvaller om att de nådde toppen för att de och jag brukar gå ut tillsammans.

Denna distans gäller min egen livsåskådning också. Skolan har ett uppdrag att förmedla kunskap om de stora världsreligionerna, och om religionens betydelse som fenomen. Jag, läraren, har i uppdrag att utföra detta förmedlande. Jag har inte i uppdrag att förmedla min privata livsåskådning. Det är inte detsamma som att dölja den, hymla med den eller vara någon jag inte är. Det är bara enkel professionalism.

stolt lärare

Vi har helt enkelt alldeles förbaskat duktiga elever på Hvilan!

Och vet ni, vi har plats för fler!

Statusprylar

Hög status i dagens samhälle är lika med mycket pengar. Den som har mycket pengar ges hög status, och fenomenet ökar ytterligare nu när varslen står som spön i backen, utförsäkringar från försäkringskassan sticker fram sina långa vårtiga näsor bakom julen och livets nödtorft blir allt dyrare.

Den som inga pengar har har heller ingen status. Den ser man på med förakt. Den kräver man att den ska ta ansvar, för sin situation, för samhällsfinanserna, för miljön, för världen.

Vilket osökt för oss över till skolans värld. Att vara lärare idag är inget statusyrke, tvärtom. Björklund, jag har lösningen på dina problem, jag kan berätta för dig hur du höjer statusen på läraryrket, hur du får fler sökande till lärarhögskolan, hur du får lärarna på bättre humör och som bonus därför eleverna på bättre humör: öka våra löner! Ge oss tiotusen mer i månaden, var. Vi kommer fortfarande inte att tillhöra höglöneyrkena, men vår status kommer att susa i höjden och du får en skola att vara stolt över.

Det är det enda du kan göra för att höja lärarnas, och därigenom skolans, status. Och du, du skulle garanterat hamna i historieböckerna, på en framstående plats med vackra ord.

the Chautauqua

Jag har precis stött på begreppet Chautauqua, i boken Zen and the Art of Motorcycle Maintenance av Robert M. Pirsig hänvisas titt som tätt till begreppet. Det visar sig vara en slags folkhögskolerörelse i USA, aktiv under artonhundratalet och tidigt nittonhundratal.

Det hade jag inte en aning om. Falstaff Fakir hade så rätt:

Mycket läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok.

Att önska

på en stjärna

En förlorad elev återvänder

Det är dags att slakta den gödda moroten och laga till en festmåltid! Den förlorade eleven, den som verkade gått vilse mellan hägg och syren, återvänder, jubel, klang och glädje.

Tänk så glad man blir för att se att det finns de som inte ger upp utan kommer igen och försöker en gång till.

Vi firar det med musik!

Till mina kära elever

Helt enkelt för att ni är mina elever var det ingen av er som hamnade bland pristagarna. Er ger jag feedback på annat sätt, så ta inte illa upp. Ni skriver härliga, roliga, underbara, vackra, kloka och läsvärda bloggar hela bunten!