Dygnsrytm och morgonrävarna

Jag har talat om detta med kvällsmänniskor kontra morgonmänniskor och dygnsrytm tidigare, men ämnet är ständigt lika aktuellt.

Idag är det SvD och Expressen som tar upp hur svårt det är att ta igen förlorad sömn.

Efter en lång period av vakenhet eller många nätter med för lite sömn kan det krävas mycket vila för att man ska återhämta sig helt. Det visar en ny amerikansk studie som presenteras i tidskriften Science Translational Medicine.

–Tidigare har man trott att om man hoppar över sömnen en natt så kan man ta igen det. Men det här visar att man inte tar igen sömn på samma sätt som man tidigare trodde, säger Torbjörn Åkerstedt, professor på Karolinska institutets sömnforskningsinstitut.

Detta är givetvis inget nytt, vi har alla haft perioder i livet då vi av en eller annan anledning sovit alldeles för lite (åren som småbarnsföräldrar, tonåren, stressperioder etc) och känt hur vi hamnat allt mer på efterkälken, efter oss själva och efter andra människor. Vi tänker långsammare, reagerar långsammare, vi fryser och blir lättirriterade och presterar sämre på alla fronter när vi sovit för lite.

Ändå har vi ett samhälle ordnat på ett sådant sätt att möjligheten att sova tillräckligt mycket är en lyx förunnad den som har resurser. Den som inte behöver förlita sig på kollektivtrafik, den som själv kan styra sina arbetstider, den som har möjlighet att ta långlunch, den som har råd att få hjälp att sköta hushållsysslorna. Kort sagt, den som har råd.

Nej, den som är arbetslös har inte möjlighet att sova, den förväntas glädjas åt att skutta runt på aktiviteter för att 'hålla en normal rutin'. Skolelever lider ofta av konstant sömnbrist, både på grund av schematider, restider och läxbelastning.

Åkerstedt igen:

Sover man mindre än sju timmar per natt bygger man upp en sömnbrist. De flesta människor korrigerar ju det här på helgen, men till exempel utbrända gör inte det. De har en mer permanent sömnbrist som byggs upp

Kvällsmänniskor, upplever jag, lider oftare än morgonmänniskor av permanent sömnbrist. Det är svårt att få morgonmänniskor, som utan större besvär sluter sina ljusblå redan vid tiotiden på kvällen och skuttar upp vid sex, pigga och utsövda, att inse hur tungt det är för den som faktiskt kan lägga sig vid halv elva men ändå inte somna förrän framåt två. Inte av stress, inte av tankar som snurrar, inte av störande grannar eller trafik, utan helt enkelt av dygnsrytmiska skäl.

Det finns ett stråk av moral i detta med dygnsrytm som jag har svårt att acceptera. Huruvida man är morgonmänniska eller kvällsmänniska har inget att göra med hur man är som människa i övrigt, och det finns ingen anledning att lägga värderingar i det.

Det finns, däremot, anledning att anpassa samhället efter människor, och inte tvärtom.

Att vakna till på morgonen - ett tips inför vårterminen

Julavslutning idag, men innan vi blinkat är vårterminen här och det är dags att gå upp tidigt igen.

Ni vet de där trötta, sega morgnarna när man bara inte kan vakna, ögonlocken vägrar öppna sig helt, man rör sig som om man simmade i filmjölk och hjärnan ligger kvar på kudden? Det här, tillsammans med columbianskt kaffe, får mig att vakna:

Kapten Uppenbar om barns sömnvanor

Barn som inte väcks och dras ur sängen i gryningen sju dagar i veckan blir friskare och starkare än de barn som inte får sova ut åtminstone på helgerna, berättar Expressen.

Nämen?

Allvarligt talat, det visste vi redan, inte sant? Ändå finns det gott om barn som halvvakna dras genom gryningsmörkret på väg till dagis och fritids av sina föräldrar med dåligt samvete. Föräldrarna har inget val, de måste till jobbet och ingen annan kan ta hand om barnens morgonrutin.

Varför gör vi inget åt detta? Vill vi inte att alla barn ska vara så friska och starka det någonsin går? Vill vi inte att de ska utvecklas till sin fulla potential?

Jag vill det åtminstone.

Tidszoner

Jag är en utpräglad nattmänniska. Jag lever i ständig konflikt med det moderna samhället på grund av detta, överväger t ex att säga upp mitt telefonabonnemang för att slippa råka ut för samtal av typen "Sov du? Vilken tur att jag ringde då så du inte sov bort hela dagen!"

Varför? På vilket sätt är timmarna före lunch värdefullare än timmarna före midnatt? Vem bestämde att den som gäspar klockan tio och stiger upp pigg och glad i gryningen är en bättre människa än den som glatt jobbar vidare till klockan tre och sedan sover till middag?

Jag har tjatat om detta tidigare, och jag kommer att fortsätta. Det är ju nämligen inte så att ens dygnsrytm på något sätt avgör om man är en bra människa eller inte! Tvärtom, vi behövs allesammans, och samhället skulle vinna mycket på att släppa på gamla värderingar och anpassa sig efter människor istället för att försöka anpassa människor efter samhället.

Dygnsrytmer

Belgiska forskare kan mer än att manipulera kossor. De har konstaterat att en kvällsmänniska som tillåts leva efter sin normala dygnsrytm "tillhör den smartare gruppen av befolkningen" berättar DI.

Detta är viktig forskning, och viktiga rön. I kombination med studien vid Harvards universitet för omkring tio år sedan där det konstaterades att människor i tonåren presterar bättre om de får börja sin dag vid klockan tio på förmiddagen borde det göra rektorer och skolledningar runt om i landet inspirerade till att tänka om vad gäller schemaläggning.

Skugge, det vore mig en glädje och en ära att uppfylla din önskan

För ett par dagar sedan skrev Ebba von Sydow en klok krönika om prestationsstress hos unga kvinnor.

jag kan väl ändå inte klaga, där jag står i min nyshoppade, gräddvita Acnetopp och stans mest slutsålda ankelboots och strax ska välkomna 700 glada Veckorevynläsare? Hyfsat glammigt "Sex and the city"-liv, drömjobb, 27 år, glatt leende, herregud, jag hinner ju till och med spela tennis. Så varför känns det ändå som att jag ibland håller på att explodera av alla måsten och borden?

För den som ibland tittar in på Expressens sida är bloggbråket som följde på denna krönika ingen nyhet. Linda Skugge, som de senaste åren på sin blogg vältrat sig likt en glad gris i "Livspussel och stress [...] jobb, barn, hem - och ännu mer jobb" gick raskt i taket. "Jag undrar verkligen vad det är hon inte får ihop. Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?" väser Skugge på sin blogg. Von Sydows kommentar antyder förvåning:

För jag är uppriktigt överraskad. Detta trodde jag inte om Linda Skugge, men hon verkar tycka att alla barnlösa unga kvinnor som pusslar med karriär, kompisar och kärlek ska hålla klaffen. Vi vet nämligen inte vad "jobbigt" är.

Givetvis har Skugge, som placerat sig stadigt i den pastellfärgade skyttegrav där många medelklassmammor sitter tryggt bänkade, en välbalanserad kommentar även till detta: "När jag ser tillbaka på mig själv som ung och barnlös och minns alla tankar som jag då så självupptaget hade så önskar jag att nån kunde ha slagit mig på käften."

Skugge, jag skulle vilja råda dig att vara försiktig med vad du önskar. Rätt som det är går en önskan i uppfyllelse. Jag skulle gärna slå dig på käften, om jag trott det skulle kunna ruska dig ur ditt självrättfärdiga skrytande kring hur jobbigt just ditt liv är. Men, som tur är för dig och andra i din situation, jag tror inte det skulle hjälpa ett dugg. Tvärtom. Kanske borde jag också råda dig att tänka på att livet är ingen tävling, det finns inget pris för den som det är mest synd om, den som stressar mest eller den som mår sämst. Men jag tror du är lite för självcentrerad just nu för att kunna se det, så jag väntar ett par år med det rådet, du behöver få mogna i din egen takt.

von Sydow, dig tänker jag inte ge något råd alls, utan istället uppmana dig att läsa dina egna ord. Attacker i stil med dem du fått utstå bemöter man lämpligen med tystnad. Och det kloka rådet i din första krönika, den som utlöste hela detta duktighetsneurosutbrott från Skugge mfl, läs det en gång till, och lyd det sen.

Good enough. Inte perfekt, inte bättre än, inte minst lika bra som, utan good enough. Perfekt ger inga extra poäng, bara neurotisk bitterhet.

Jetlag

Sportlovet är slut, brutal jetlag eftersom jag dygnsrytmsmässigt befinner mig ungefär vid Uralbergen så väntar er inga klokskaper idag.

Men berätta gärna om ni har någon aning om huruvida Dave Mustaine faktiskt har klippt av sig allt hår eller inte.

Flextid i skolan

Jag har talat om ämnet tidigare, och jag återkommer till det igen. Skolan borde införa flextid. Det torde inte medföra stora organisatoriska svårigheter, lägg kärnämnen i ett pass på morgonen, och motsvarande pass på eftermiddagen. Dela sen in eleverna i undervisningsgrupper efter dygnsrytm istället för efter klass, och *häpp* vi har en flexiblare skola, anpassad efter verkligheten att vissa är morgonmänniskor, andra lever i konstant jetlag när de måste börja prestera åtta på morgonen.

Björklund, du är välkommen att kontakta mig för fler detaljer.

Men godmorgon!

Väckte jag dig? Vilken tur, det är ju långt inpå förmiddagen!

Skadeglad röst i telefonen. Vi har pratat om detta förut, men det är ständigt aktuellt: Människor har olika dygnsrytm, och i detta läggs allt emellanåt till synes skämtsamma värderingar. Jo, till synes, för i verkligheten är de inte helt på skämt. Kvällsmänniskor, för att inte tala om nattmänniskor, betraktas med viss misstänksamhet och förväntas anpassa sig efter det samhälle med morgontider vi har.

I skolan ställer detta till problem. Elever med annan dygnsrytm än den gängse har ibland svårt att anpassa sig till att börja sin dag åtta, eller halv nio. De kan ta sig till skolan, men att sitta i ett klassrum, fokusera, koncentrera sig och faktiskt prestera är svårt när man knappt är vaken. Har de då ett ämne enbart på morgontimmarna, svenska, matte, samhällskunskap gör ingen större skillnad, hamnar de i ett läge där de inte har möjlighet att visa sig från sin bästa sida, överhuvudtaget, i det ämnet.

Samtidigt, i samma klass, sitter elever som är på toppen av sin prestationsförmåga just under morgontimmarna, och som tappar orken framåt eftermiddagen. Därför är alternativet att helt enkelt börja skoldagen tio eller rent av ännu senare inte heller optimalt. Distansstudier möjliggör ju för eleven att helt anpassa tiderna efter sig själv, men det är inte för alla. Få tonåringar har t ex den självdisciplin som tarvas.

Nej, det förefaller behövas ett fjärde alternativ. En flexibilitet där det finns utrymme för både morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Vad sägs om att erbjuda morgonlektionen i repris på eftermiddagen, så får eleverna själva välja vilken grupp de önskar tillhöra, morgongruppen eller eftermiddagsgruppen? Detta kräver en flexibel syn på detta med klasser, morgonelever från olika klasser blandas i mattesalen på måndagmorgon, och deras klasskamrater möts på eftermiddagen i samma sal. För läraren blir det inga fler lektioner, för skolan inga högre kostnader, och för eleverna blir det vinst i form av möjlighet att anpassa skolgången efter dygnsrytmen.

Jag tror det skulle funka, vad tror ni?

Tillbaka från semestern

då ska man ta det lugnt på jobbet, det har Aftonbladet sagt! Det är ett stresstillstånd att gå tillbaka till jobbet från ledigheten.

Ack, tänk om vi alla kunde få ett par inskolningsveckor efter semestern, så mycket lugnare och snällare vi skulle vara. Fast upp på morgonen måste man nog stiga ändå, tror ni inte?

Dygnsrytm

Jag har ingen öppen räknare på antal besökare på den här sidan. Det finns många orsaker till det, men en räknare finns det. Och när jag tittat på den kan jag konstatera att de flesta av dem som läst här, i likhet med mig, är nattmänniskor. Jag undrar stillsamt om det är en tillfällighet, eller om nattmänniskor och dagmänniskor faktiskt har lite olika intressen och värderingar här i livet?

Det är ju, som många säkert känner till, vetenskapligt påvisat att det faktiskt finns dagmänniskor och nattmänniskor, eller morgonmänniskor och kvällsmänniskor, om man föredrar de beteckningarna. Att det läggs värderingar i detta vet vi också, det är inget att hymla om.

Frågan är bara varför? Varför är det finare att vara pigg och aktiv klockan åtta på morgonen än kreativ och effektiv klockan ett på natten? Jag vet inte, men jag tvivlar på att det bara är industrialiseringen som ligger bakom.