Utopiska visioner

Expressens Anna Dahlberg suckar över bristen på politiska visioner, hon frågar sig bland annat varför inte Reinfeldt pratar om det utopia jag beskrivit tidigare:

Han skulle kunna beskriva hur Sverige ska bli en världsledande kunskaps- och forskningsnation. Varför inte anfört av ett nytt toppuniversitet, Nobeluniversitetet, som vår krönikör Gunnar Wetterberg föreslog härförleden, med resurser nog att locka forskare från hela världen?

Det är lite synd att Dahlberg inte länkade till Wetterberg, jag hittar inte hans förslag men tar hennes ord på att han också förespråkar Sverige som en ledande kunskaps- och forskningsnation.

Hägglund och patientsäkerheten

Expressen berättar om den nuvarande regeringens förslag till patientssäkerhetslag. Förslaget går väl i linje med deras tidigare genomförda reformer inom t ex sjukförsäkringssystemet. Det pratas inte så mycket längre om hur sjuka utförsäkrades på löpande band, och istället fördes över till arbetsförmedlingar och socialtjänster runt om i landet, men ni minns det, inte sant?

Nu är det patientsäkerheten som är på tapeten. Lagförslaget innebär att legitimerad sjukvårdspersonal, dvs läkare och sjuksköterskor, inte längre skall kunna få vare sig erinran eller varning från HSAN*. Det är istället socialstyrelsen som ska utreda fel i vården, och socialstyrelsens beslut skall inte kunna överklagas.

Det måste vara någon som har sista ordet när saker och ting prövas. Så är det bara, säger Göran Hägglund

Det är valår i år.

*hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Skoldebatten, jag kan inte släppa den

Ibland får jag en känsla av att debatten kring de kommunala skolorna och friskolorna i någon mån handlar om att viljan att förändra är mycket mindre än tanken om att sakernas läge inte är optimala i dagsläget. Man väljer att fokusera på det goda, på det som fungerar väl. Man väljer att inte låtsas om att barn far oerhört illa i svenska skolor, på grund av huvudmans bristande ansvarstagande.

Det känns bekymmersamt.

Hade jag varit drastisk hade jag dragit hemska paralleller till mönsteranläggningar som visas fram för pressrepresentanter, men det avstår jag ifrån. Det finns kommunala skolor som fungerar väl, det finns kommuner som tar sitt uppdrag på yttersta allvar och gör ett mycket gott jobb.

Men det finns andra kommuner också. Bortser vi från det bortser vi från de barn som växer upp där.

Är det rimligt?

Lärarlegitimationer

Införande av lärarlegitimationer är på tapeten, det tas upp i media och på bloggar.

Att yrkeslärare, dvs män i medelåldern som kommer från 'den riktiga världen' och 'kan ta grabbar på ett sätt som inte de där lärarna kan', inte behöver ha legitimation förvånar mig inte, det skulle ju innebära ett erkännande om att 'de där lärarna' kanske har något att komma med de också och solka det romantiska skimret kring 'de riktiga männen från den riktiga världen'. Att hemspråkslärare också undantas förvånar inte heller, de räknas ju ändå inte riktigt som riktiga lärare.

(jag hoppas ni noterar den något sarkastiska tonen?)

I övrigt tycks det vara ett bra förslag, förutom detaljer om att rektorer ska vara inblandade. Det öppnar för ännu mer av det godtycke och den svågerpolitik som redan präglar den kommunala skolan, och riskerar att göra eleverna situation än mer utsatt.

Nej, tänk ett varv till där, regering, och lägg makten hos någon som inte spelar golf med kommunalrådet eller är gift med dennes bror.

Skoldebatten

Jag behöver fundera ett tag över argumenten mot friskolor och för kommunala skolor, för jag hänger inte alls med i debatten.

Jag förstår inte hur man kan hävda att ett system där man tillåter det att regna in i ett klassrum i tiotals år utan att det åtgärdas mer än provisoriskt; där det är acceptabelt att elever, år efter år efter år, tvingas sitta i ett klassrum där temperaturen sänker deras koncentrationsförmåga; där en elev kan mobbas ut total efter att ha blivit kränkt av en annan elev, som i sin tur hyllas, allt medan rektor och övriga pedagogisk personal obekymrat mumlar om att de inte gått utbildning i att använda Internet; där rektorer kan uttala sig raljant och förnedrande om elever med funktionshinder och ändå få behålla både position och anseende; hur man kan hävda att detta system är ett system som stärker jämställdheten och mångfalden i samhället.

Innebär jämställdhet att alla har det lika jävligt?

Jag förstår det faktiskt inte. Därför kommer jag inte att skriva mer om saken förrän jag hunnit fundera lite över det hela, lyssnat mer till argument och frågat hur folk egentligen tänker när de argumenterar. Kanske förstår jag sen.

Beatrice Ask och kunskapen

Ett rykte når mig, jag vet inte om det ligger någon sanning i det men källan är vederhäftig och dessutom förstahandskälla, om att Beatrice Ask, i ett samtal om studenter som intresserat tar del av kursen men sen är helt ointresserade av själva tentan, irriterat hörts utbrista ungefär:

Jag hoppas vi inte är på väg mot ett samhälle där människor läser bara för att de är intresserade!

Nej, hur skulle det se ut, om människor helt anarkistiskt studerade vad de hade lust till, utan minsta respekt för Bologna-avtal eller andra riktlinjer?

Dagen idag

Somliga dagar går slag i slag, det ena börjar strax innan det andra slutar och innan man vet ordet av är dagen slut och kvällen sänker sitt svalt avslappnande sammetsmörker över världen.

Idag är en sån dag.



Hur var det med skollagen, har ni hunnit se något om den?

Reinfeldt och klokskapen

I DNs lördagsintervju säger Reinfeldt:

Statsministern poängterade att han visst har ett ”lyssnande ledarskap” men att partipiskan är viktig för att få en stadga i regeringsmakten och att det skulle vara dåligt för Sverige om alla fick rösta som de ville i alla frågor.

– Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering, sade han.

– Jag kommer med det ledarskap jag utövar som statsminister hamna i tillfällen då jag får markera att regeringens linje måste ha stöd och måste vinna omröstningar i riksdagen.

Detta är inte början, som ni vet. FRA-omrösningen var inte heller början. Nej, detta började långt tidigare.

Människorna som du försöker köra över är precis alla du är beroende av. Det är vi som tvättar din tvätt och lagar din mat och dukar fram din middag. Vi bäddar din säng. Vi vaktar ditt hus medan du sover. Vi kör ambulanserna. Vi kopplar dina samtal. Vi är kockar och taxichaufförer och vi vet allt om dig. Vi sköter dina försäkringsärenden och dina kreditskortsskulder. Så ge fan i att jävlas med oss.

Det är valår i år. Vi har fortfarande allmän rösträtt i landet, låt oss använda oss av den.

Känslosam fruktsallad

Åhörde en liten debatt anordnad av studentkåren på Malmö Lärarhögskola med anledning av en tidningsartikel där professor Lars Pålsson Syll spetsade till formuleringarna en aning:

Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt

Ett lite olyckligt uttalande i synnerhet då allt ljus hamnat på formuleringen snarare än artikelns innehåll. Debatten var ungefär vad man kunde vänta sig, och jag är lika förbryllad som alltid över alla dessa känsloargument - problemet med resursbrist som leder till allt färre lärarledda lektioner bemöts med ord om kreativitet och härliga möten.

Det lämnar mig med en känsla av att man verkligen inte vill se att där finns problem, och därför inte kommer att göra något åt det. Det är en sorgesam känsla.

Reinfeldt och makten

Visste ni att den svenska stadsministern ringde upp sin turkiske kollega och beklagade riksdagens beslut om att erkänna massakern på armenier år 1915 som ett folkmord? Visste ni att han sa, enligt media, att

The government is absolutely against the resolution, which was ratified as a result of domestic policy, and it will have no sanction or exercise power [...] We are ready to do our best to protect the existing relations from such a baseless decision made by only one extra vote

i Expressen elegant översatt till

den svenska regeringen är helt emot riksdagsbeslutet. – Det (beslutet) var ett resultat av inrikespolitik och det kommer inte att sanktioneras eller utöva någon makt [...] Vi kommer att göra vårt bästa för att skydda den nuvarande relationen mot ett sådant ogrundat beslut som skedde med endast en rösts marginal

Det är valår i år.

Vart är vi på väg, egentligen?

Jag har en envist gnagande känsla av brådska när jag tänker på politik. En känsla av att valet i höst gäller så mycket mer än den kommande valperioden, att det är viktigare än det någonsin varit att vi faktiskt går och röstar. Att vi använder oss av rösträtten, inte tar den för given utan faktiskt visar att den är viktig, och spelar roll. Att vi, människor, är viktiga och spelar roll.

Kom ihåg att oavsett om du är fattig eller rik, högutbildad eller saknar gymnasiekompetens, har hög status i samhället eller befinner dig så långt nere att du tillhör dem som håller stegen på plats snarare än dem som klättrar så räknas din röst lika tungt som Reinfeldts. I valet är en röst en röst, oavsett vems den är.

Gå och rösta. Om du aldrig gjort det tidigare så gör det i höst.

Du är viktig.

RUT-avdrag

Jag har inte mycket mer att säga om saken än detta: Att städa är ett jobb. Ett ofta tungt och otacksamt, illa betalt och illa ansett jobb, men icke desto mindre ett jobb. Att städa bra kräver att man tar sitt arbete på allvar, och att man har en viss finess och viss erfarenhet. Att städa i en annan människas hem kräver därtill diskretion, mod, tålamod och diplomatisk förmåga.

Oavsett vems hem som städas, vem som står för betalningen och avdrag eller inte avdrag, så är den som utför jobbet en kvalificerad yrkesmänniska. Att tala om jobbet med förakt, att låtsas att det utförs av osynliga andar eller nedlåtande fnysa något om att ta reda på sin egen skit är ohövligt och nedvärderande mot den som utför det.

Låt oss försöka lämna värderingarna och känslorna därhän och föra en konstuktiv diskussion istället. Det är alltid uppfriskande med omväxling.

Be prepared

Det är valår i år. Även om det inte känns som om din enda lilla röst gör skillnad så gör den faktiskt det.

Kom ihåg att för din enda röst måste de som röstar emot skrapa ihop två röster för att ha en chans - en som väger upp din, och en som väger över. Är ni två som röstar måste de ha tre, är ni tre måste de ha fyra och så vidare. Så varje enskild röst gör skillnad.

Du gör skillnad.

Mot oändligheten och vidare!

Det pratas mycket om lärare, lärarutbildningar, skolor, läroplaner, skollagar, bedömningar, kriterier och sånt just nu. Det är valår, och det tycks som om Björklund är mycket angelägen om att få igenom sina reformer till nästan varje pris. Somliga vill behålla systemet vi har idag, andra vill tillbaka - tillbaka till sjuttiotalet, till femtiotalet, till antikens Grekland med samtal och filosoferande i pelargångar. Man ser rätt nöjd på sig själv och tänker att om barna får gå i samma sorts skola som man själv fick göra kommer de att bli lika präktiga de.

Det är sorgligt, ty man glömmer bort att hela resten av världen ser annorlunda ut än den gjorde då. Det är fyrtio år sedan sjuttiotalet inleddes, sextio år sedan femtiotalet såg sin första gryning, och det är tusentals år sedan de gamla grekerna traskade omkring i sina pelargångar. Vi kan inte återvända dit, hur gärna vi än önskar det. Frågan är om vi ens någonsin varit där, om det inte är så att tiden vänligt och omtänksamt lagt en förmildrande dimma över minnet och bara låter oss se de soliga sommardagarna, och det är till dessa vi längtar?

Nej, kamrater och mötesdeltagare, vi kan inte gå bakåt. Vi lever här och nu och måste vidare framåt, trots att det enda vi kan vara riktigt säkra på är att imorgon kommer att se annorlunda ut än idag, och att gårdagens svar inte besvarar morgondagens frågor. Därför är det viktigt att den skola vi bygger är hållbar, stabil och flexibel, byggd för att förmedla och utveckla kunskap, inte tjäna som monument över något.



Polishuset i centrala Wellington sägs vara jordbävningssäker, tack vare kombinationen av flexibilitet, stabilitet och hållbarhet.

Bokfrågornas ABC

Mmmmm, dags för en favoritbokstav hos Lilla O.

1. Berätta om en bok där mat har stor betydelse.

Fried Green Tomatoes At The Whistle Stop Café av Fannie Flagg är en underbar bok. Det äts hela tiden i boken, och i den bilagda receptboken får man lära sig att laga inte bara de gröna tomater som utgör både bokens titel och det lilla välbesökta caféets signum, utan majsbröd, mal och pecannötspaj bland mycket annat. Dessutom är det en väl berättad, rik och förtjusande historia om fyra smått fantastiska kvinnor, var och en på sitt sätt.

Filmen är inte dum den heller.

2. Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?

Dave Mustaines liv har inte alltid varit lätt, och han är en av mina absoluta favoritmusiker därtill. Hans självbiografi ser jag verkligen fram mot att ta del av.

3. Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Har du någon favorit?

Jag älskar Margaret Atwood, både som författare och poet! Hennes lätta berättarhandlag och självklara hantering av språket i kombination med hennes trovärdiga karaktärer gör att jag gärna återvänder till hennes böcker om och om och om igen.

4 .Jag söker också en bok om makt.

Machiavellis Fursten hymlar inte med vad som krävs för att erövra och behålla makten. Machiavelli skriver med Cesare Borgia som förebild för hur en furste ska vara, och hycklar inte med att en furste måste vara beredd att sätta etiska aspekter som rättvisa, respekt för lagen och barmhärtighet åt sidan för att kunna behålla sin position och styra sitt rike effektivt. Dock bör han ibland, vid strategiska tidpunkter, visa vänlighet och rentav barmhärtighet för att återvinna folkets förtroende och kärlek. Bara inte för ofta, för mycket och för länge åt gången, då kommer folket att börja vänta sig mer i den riktningen och bli både lata, bekväma och framför allt tappa respekten för sin furste och hans makt.

Känns det alltför nära och bekant? Det är valår i år, kom ihåg det.

En tillbakablick på 2009, kanske?

Nej, det får vara. Vi står där vi står och nästa år är valår. Gå och rösta.

Seriöst, tanten

gräv ner dig!

Ursäkta det grova språket, men Maud Olofssons klagosång på Expressen och Aftonbladet, där hon hävdar att hon kritiseras så hårt just för att hon råkar vara fruntimmer, irriterar mig. Hon kritiseras hårt för att hon är usel på det jobb hon har, för att hon stampar rakt ner i varenda klaver som kommer i hennes väg och för att hon ljuger och fabulerar.

Hon är näringsminister och energiminister, hon har själv tackat ja till att ta dessa tunga ansvarsposter på sina axlar. Att då försöka komma undan kritik som riktas mot henne just i egenskap av näringsminister och energiminister genom att pipa 'nej, ni får inte slå mig, jag är tjej!' är inte bara ovärdigt och fegt, det är ett slag rakt i magen på alla de som jobbar för jämställdhet i samhället.

Om jag tittar på hur jag beskrivs så är det väldigt mycket personligt. Vilken färg jag har på läpparna, vilka skor jag har på mig eller hur jag är klädd. Man använder uttryck som man inte använder om män, som att jag babblar, säger Maud Olofsson

Thomas Bodström bemöter detta sakligare än jag kan i sin blogg Bodströmsamhället:

Dessutom är det inte sant att det är bara kvinnors utseende som kommenteras. Själv har jag varit klippdocka i Expressen, där i priuncip varje kroppsdel kommenterades. Tänk om jag skulle dra upp det när jag får kritik.

Olofsson må vara tant, men det är inte i egenskap av sådan hon kritiseras. Det är i egenskap av minister i den svenska regeringen. Att spela genuskortet för att slippa kritiken bekräftar att det ligger mycket i kritikernas ord om henne som minister.

Minns detta när det är dags att välja i höst.

Lärarlöner

Lärare är viktigare än någon annan enskild faktor när det gäller skolan. Det vet vi, och det visas i undersökning efter undersökning.

Vi diskuterar lärarlöner på Mats blogg. Lärare här i landet har rätt usel lön, så usel att när jag berättar för vänner i andra länder stirrar de förvånat på mig och undrar hur vi kan finna oss i detta; så usel att många som nog gärna skulle jobbat som lärare, och gjort ett otroligt bra jobb, avstår på grund av den bristfälliga lönen.

Jo, det är sant.

Det finns andra aspekter som spelar in också, givetvis, men ingen annan återkommer så ofta och framhålls som så tungt vägande som just den låga lönen.

Euroshopper är ICAs lågprisalternativ för den som inte har råd med annat. Varorna är inte dåliga, men kvalitén ligger generellt långt under vad den gör för den som har råd att köpa deras ordinarie utbud, och då är ändå inte det av någon imponerande kvalitet. Visst finns det en och annan vara som faktiskt är lika bra, kanske finns det rent av några som är bättre, men generellt är kvalitén som den brukar vara i butiker - man får vad man betalar för.

Jag undrar hur det kan komma sig att vi i Sverige faktiskt nöjer oss med att ha en Euroshopperskola när vi skulle ha råd och möjlighet att hålla oss med en riktigt högkvalitativ skola om vi prioriterade på ett annat sätt?

En del av ett sammanhang

No man is an island, no man stands alone.... det kan hända att jag minns texten lite fel, det är en låt från någonstans långt tillbaka ungefär vid stenåldern, men budskapet minns jag och det är viktigt - alla människor är individer, odelbara, unika människor med unika resurser och behov. Men det är inte allt vi är - alla människor, utan undantag, ingår också i sammanhang och påverkar både med sina handlingar och sin blotta existens dessa sammanhang.

Somliga har stor direkt påverkan, andra påverkar i hög grad på lång sikt. Andra upplever och upplevs påverka mindre, men kan i stillsamhet starta kedjereaktioner som ingen någonsin kommer att bry sig om att hitta början av men som får stor betydelse för många.

Vi måste ha båda dessa perspektiv aktuella i bakhuvudet när vi pratar om människor, om samhället, om ekonomin, miljön, politiken, vad som helst där människor är inblandade.

Alla är individer, alla är delar av sammanhang. Här och nu, där och då, alltid och överallt och hela tiden.

Det finns sämre alternativ

Det är valår nästa år. Jag tänker fortfarande inte tala om för er hur ni bör rösta, däremot vill jag än en gång understryka hur viktigt det är ATT ni röstar. Många upplever att just deras enskilda röst inte gör någon som helst skillnad, jag säger er att er enskilda röst gör skillnad. Enorm skillnad.

Men rösta inte för att någon säger att ni ska rösta på ett speciellt parti, tro inte blint på den som lovar att just den gruppen ni tillhör kommer att få det bättre. Lägg ner tid på att ta reda på vad varenda parti faktiskt står för. Vad de säger, men också vad de gjort hittills, vad de röstat för och emot, vilka förslag de lagt fram och vilka de ställt sig bakom. Tänk grundligt igenom hur du vill att världen ska se ut, hur du vill att samhället ska fungera, hur du vill att skolan ska se ut, sjukvården, trafiken. Hur vill du att framtiden ska se ut? Hur ska miljöpolitiken föras? Se sedan vilket parti som faktiskt arbetat för detta. Kanske hittar du inget som arbetar precis för det du vill i alla frågor, se dig då om efter ett parti som arbetar för det du vill i de viktigaste frågorna, och som arbetar på ett sätt du kan leva med för övrigt.

Jag säger inte vad du ska rösta på, men jag tänker ta mig friheten att här i bloggen lyfta fram en och annan politiker som jag tycker förtjänar att lyftas fram.

Idag vill jag fästa er uppmärksamhet på miljöpartiet i Malmös Rickard Söderberg. Han jobbar för kultur och hälsa, är operasångare och sitter idag som ersättare i regionfullmäktige och i den regionala kulturnämnden. Det han "hoppas kunna tillföra politiken är perspektivtänkande.
Att inte tänka i månader, år eller ens livstider utan höja vår blick för att den gränslösa organism av vilken vi är en del".

Det finns sämre alternativ.