Hägglund och patientsäkerheten

Expressen berättar om den nuvarande regeringens förslag till patientssäkerhetslag. Förslaget går väl i linje med deras tidigare genomförda reformer inom t ex sjukförsäkringssystemet. Det pratas inte så mycket längre om hur sjuka utförsäkrades på löpande band, och istället fördes över till arbetsförmedlingar och socialtjänster runt om i landet, men ni minns det, inte sant?

Nu är det patientsäkerheten som är på tapeten. Lagförslaget innebär att legitimerad sjukvårdspersonal, dvs läkare och sjuksköterskor, inte längre skall kunna få vare sig erinran eller varning från HSAN*. Det är istället socialstyrelsen som ska utreda fel i vården, och socialstyrelsens beslut skall inte kunna överklagas.

Det måste vara någon som har sista ordet när saker och ting prövas. Så är det bara, säger Göran Hägglund

Det är valår i år.

*hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Att vara vuxen

Så vi svek barnen då vi upphörde att vara vuxna kring dem. Så vi svek barnen då vi avsade oss vårt ansvar. Så vi svek barnen då vi gjorde dem skyldiga för våra brister. Så vi svek barnen då vi inte visade dem tilltro. Så vi svek barnen då vi trodde de var tomma blad som vi kunde skriva in vad som helst i

Ann-Marie Körling skriver om hur vuxenvärlden svikit en hel uppväxande generation genom att vägra vara vuxna. Genom att abdikera från det ansvar man tar på sina axlar den dag man tänker tanken att ta hand om ett barn, genom att försöka skapa en liten skyddad verkstad till dem istället för att lära dem hantera den värld vi lever i.

Jag återvänder än en gång till Astrid Lindgren och hennes klokskaper. I Ronja Rövardotter följer vi Ronjas erövrande av världen, först den lilla, med stora salen, getstallarna, föräldrarna och de trygga, vänliga rövarna.



Sen den lite större, med skogen, älven, helvetesgapet och andra saker hon märker så småningom. Vackra, fantastisk saker, men också skrämmande grådvärgar att lära sig hantera, med vuxna som finns i närheten men inte griper in förrän det verkligen behövs:



Och så småningom får hon också lära sig hantera det svåra i världen, rövarpolitiken som inte står kostympolitiken efter i brutalitet och brist på förmåga att se andra människor som just människor och inte handelsvaror, men där hon också får se att det finns ett annat sätt att förhålla sig, oavsett om det är ett ormyngel eller inte man har framför sig:



Astrid Lindgren väjde inte för det svåra, tunga, skrämmande. Hon visade barn världen som den är, trots att dagens sagoförmedlare väljer att lägga fokus på det idylliska och gulliga så finns det svåra där. Fattighjonens situation kontrasterar mot storböndernas, Lus-Mias liv där fattigvårdens julskinka ger perspektiv på Junibackens strålande överflöd och den förtryckta Törnrosdalen är inte alls den fria värld som man föreställer sig när man tänker på sagornas och lägereldarnas tid.

Våga följa hennes exempel, barnen behöver, som Ronja, få lära sig hantera det svåra också, annars står de där oskyddade och hjälplösa den dag de möter det.

För den dagen kommer, hur gärna vi än vill skydda dem.

Departementssekreterare är ett stressigt jobb

Utåt var fasaden fulländad. Mannen som är i 40-årsåldern arbetade som departementssekreterare vid regeringskansliet.
För att orka med sitt stressiga liv, säger han i förhör, rökte han opium 4- 5 gånger i månaden

Allvarligt talat, människor, det Expressen berättar om är inget moraliskt bekymmer, detta är ett arbetsmiljöproblem och ett samhällsproblem! Att de människor som styr vårt land, som har ansvar för lagar och regler, nedskärningar, omprioriteringar, övervakning, socialt skyddsnät, arbetsmarknad, utbildning, vård etc har en så pressad arbetssituation att opium behöver rökas varje vecka är ett problem!

Det är inte osannolikt att detta ligger bakom en del av de beslut som tagits där konsekvenstänkandet helt uppenbart inte fungerat full ut.

En illa fungerande regering, och en regering där människorna i kansliet är så totalt sönderstressat att de i desperation använder knark för att hantera stressnivån fungerar inte optimalt, låt oss vara ärliga om den saken, drabbar oss alla. Något måste göras! Uppenbarligen är både arbetsbördan och ansvarsbördan för tung att bära för de människor som jobbar där nu, och chefen och ledningen har inte klarat av att ta sitt ansvar.

Det är valår i år. Det är dags att låta dessa stackars sönderstressade människor få vila och läka.

Centerpartistisk jämställdhet och IT-support

Tänk dig att komma hem i kväll. Leksakerna är undanplockade. En lätt doft av såpa från de rena golven i vardagsrummet. Den dammiga bokhyllan nästan glänser. I garderoben är den rena tvätten redan instoppad. I stället för dammsugaren finns tid och ork till helgmys

Så förföriskt inleder Centerpartiets Olofsson sin debattartikel på Aftonbladet. En ande har dragit igenom hemmet, osynlig i allt utom i den synbarliga magi som är det nystädade hemmet. Och visst låter det som en dröm? Tänk att slippa bekymra sig om städningen, tvätten, disken, alla de där sisyfosuppgifterna som tar på både humör och ork. Olofsson fortsätter kuttra förtjust i samma mysiga ton när hon pratar om fördelarna:

Stärkt jämställdhet och enklare livspussel. Äntligen kan barnfamiljer ägna sig åt helgmys i stället för skurhinken. Att komma hem till ett nystädat hem där tvätten är struken och golven är rena ger många familjer mer tid till varandra. Hushållssysslor som tidigare utförts i stor utsträckning av kvinnor blir nu professionaliserade. Motståndarna säger att det bara är de rika som har råd. Men när vi tittar på vilka som köper tjänsterna är den största gruppen i dag barnfamiljer med medel­inkomster.

Jahapp, Olofsson, det låter ju som en bra deal för dem som får del av detta. Medelinkomster, säger du, dvs de som befinner sig ungefär mitt på skalan mellan snuskigt rik och smärtsamt fattig. De som utför miraklen, dessa osynliga "kvinnor och personer med invandrarbakgrund" som dragit genom huset och ödmjukt försvunnit ut genom bakdörren på väg mot busshållsplatsen när den leende medelklassfamiljens stadsjeep kör in på uppfarten, var på skalan befinner de sig, tro? Hur ser deras livspussel ut?

Hon säger mer i artikeln än att bara kuttra förtjust över nystädade medelklasshem, Olofsson. Centern har stora planer:

Centerpartiet vill också gå vidare och pröva en utökning som innebär att HUS-avdraget ska omfatta IT-tjänster. Det finns i dag för få företag som erbjuder IT-support till privatpersoner men efterfrågan är stor. Det kan handla om hjälp att installera den nya tv:n eller datorn. Kan en skattelättnad bidra till att branschen växer är det också en möjlighet för många unga att få jobb

Hon utvecklar tankegången via SvD:

nu är vi ganska många som inte tillhör datagenerationen och som har det jättesvårt att få datorer och tv att fungera, säger Maud Olofsson till TT.

- Det här skulle kunna göra att jättemånga unga kunde starta företag och göra det här jobbet. Vi skulle få unga i jobb och en massa äldre som blir glada. Det skulle passa särskilt bra nu när ungdomsarbetslösheten är så hög, säger hon

Ja just det. För de flesta som köper datorer och tv-apparater via blocket och radannonser är just äldre, som inte alls vet hur de ska hantera saken de köpt. De handlar mer sällan via de stora kedjorna där både installation och support ingår i priset redan, det vet vi ju allesammans.

Jag är kanske alldeles osedvanligt misantropisk idag, till och med för att vara jag, men det tycks mig som om Olofssons uttalande stärker bilden av ett samhälle där underklassen i allt högre grad betraktas som arbetskraft avsedda att göra medelklassens liv lättare och gladare, i allt mindre grad som medmänniskor.

Det är valår i år.

Nu blir det valårsmys

SvDs Göran Eriksson pekar på hur alliansen ändrar taktik nu när valet närmar sig med stormsteg.

Igår halkade dock jobbskatteavdraget ner två pinnhål på regeringens prioriteringslista. Först kommer breda skattesänkningar för pensionärer, sedan insatser för barnfamiljer, särskilt ensamstående föräldrar utan jobb eller med deltidsarbete.

Pensionärer är en stor och homogen grupp, ensamstående föräldrar en annan, men de har ett, för politiker, mycket viktigt gemensamt drag: de är väljare.

Förhoppningen är, helt enkelt, att människor nu ska förmås att lyssna på vad som sägs under det dryga halvår som återstår till valet istället för att envisas med att hänga fast i utförsäkringar som driver folk till självmord, missbruk och misär, hur arbetslösheten rakat i höjden, hur arbetslinjen visade sig handla om att det ska finnas någon som står beredd att rycka ut och torka skit i bättre folks trapphus en söndageftermiddag, hur en mössa på en facebookbild värderas högre än både kompetens och faktisk lämplighet på arbetsmarknaden...

När det är valår förändras alltså kärnan i regeringens politik. Arbetslinjen förde de borgerliga till makten, nu ska trygghetslinjen rädda dem kvar.

Det är inte så dumt att minnas vad som sagts och gjorts under de år de fått bestämma, det är trots allt valår i år.

Research och sånt

Linda Skugge skrev ett inlägg på Newsmill där hon hävdade att "Kurdo Baksi säger att det var han som skrev Stig Larssons [sic!] deckartrilogi", berättar SvD. Att det inte stämmer bekymrar inte Skugge nämnvärt. Hon säger till SvD:

Kurdo Baksi är en detalj i sammanhanget och jag bryr mig ärligt talat inte vem som skrivit Larssons böcker och texter, säger hon i en skriftlig kommentar.

Hur noggrann är du när du skriver debattartiklar?

- Så noga som uppdraget stipulerar. Detta är inte DN Debatt. Newsmill ville ha en snabb artikel om spökskrivning och det vet du lika väl som jag att de vände sig till mig för att jag snabbt kan skriva en rolig, träffsäker text på 15 minuter en fredagskväll

Skugge skriver obekymrad på Newsmill om hur hon själv

vägrar lägga tidiga morgnar på att krysta fram en deckare. Jag kommer lägga ut jobbet på en spökskrivare, och det med glädje. En del storsäljande författare skulle ha mycket att vinna på detta, böckerna skulle bli bättre, rent litterärt och kanske även dramaturgiskt, dessutom skulle författaren få mer tid över till att göra fin pr och inte minst till skön shopping och bloggande kanske?

Kanske kan vi då rent av hoppas att det gjorts lite research innan texten publicerats? Det vore ett lyft i den svenska deckarmodden.

Det finns sämre alternativ

Det är valår nästa år. Jag tänker fortfarande inte tala om för er hur ni bör rösta, däremot vill jag än en gång understryka hur viktigt det är ATT ni röstar. Många upplever att just deras enskilda röst inte gör någon som helst skillnad, jag säger er att er enskilda röst gör skillnad. Enorm skillnad.

Men rösta inte för att någon säger att ni ska rösta på ett speciellt parti, tro inte blint på den som lovar att just den gruppen ni tillhör kommer att få det bättre. Lägg ner tid på att ta reda på vad varenda parti faktiskt står för. Vad de säger, men också vad de gjort hittills, vad de röstat för och emot, vilka förslag de lagt fram och vilka de ställt sig bakom. Tänk grundligt igenom hur du vill att världen ska se ut, hur du vill att samhället ska fungera, hur du vill att skolan ska se ut, sjukvården, trafiken. Hur vill du att framtiden ska se ut? Hur ska miljöpolitiken föras? Se sedan vilket parti som faktiskt arbetat för detta. Kanske hittar du inget som arbetar precis för det du vill i alla frågor, se dig då om efter ett parti som arbetar för det du vill i de viktigaste frågorna, och som arbetar på ett sätt du kan leva med för övrigt.

Jag säger inte vad du ska rösta på, men jag tänker ta mig friheten att här i bloggen lyfta fram en och annan politiker som jag tycker förtjänar att lyftas fram.

Idag vill jag fästa er uppmärksamhet på miljöpartiet i Malmös Rickard Söderberg. Han jobbar för kultur och hälsa, är operasångare och sitter idag som ersättare i regionfullmäktige och i den regionala kulturnämnden. Det han "hoppas kunna tillföra politiken är perspektivtänkande.
Att inte tänka i månader, år eller ens livstider utan höja vår blick för att den gränslösa organism av vilken vi är en del".

Det finns sämre alternativ.

Oromantik

Malmöpolisen valde pepparspray istället för de mer traditionella lyckönskningarna i Malmö Stadshus där en bröllopsceremoni precis skulle gå av stapeln. Brudgummen in spe är en 24-årig flykting vars asylansökan avslagits, berättar Sydsvenskan, och bruden är svensk medborgare.

Anders Kristersson, inre befäl vid Malmöpolisen ser inget anmärkningsvärt i ingripandet på lördagen.
– De tvingades använda sprej eftersom mannen gjorde motstånd.

Anders Kristersson ser heller inget fel i att bröllopet förhindrades.
– Det gällde att agera innan de hunnit gifta sig.

Varför det var så viktigt att agera innan de hunnit gifta sig är mer oklart. Kommunikationschefen på Migrationsverket, Jonas Lindgren, kan inte se någon som helst logik i polisens agerande:

Ett giftermål med en svensk medborgare har ingen betydelse när asylärendet avslutats. Varför skulle han inte kunna få gifta sig innan han avvisas? Det låter som ren och skär elakhet från polisen sida. Så här bör man inte få använda sin makt.

Ren och skär elakhet från polisens sida, eller ren och skär okunnighet? Sannolikt lite av båda. Och en stor del oromantik därtill!

Betyg?

I SvD läser jag hur Ljusdals kommun sålt betyg. För 150 kronor styck, även om eleverna fått betala lite mer:

Företaget Miroi erbjuder för 4 375 kronor gymnasiekursen svenska A. Läsningen sker på distans och efter genomförd kurs kommer ett betyg underskrivet av rektorn i Ljusdal, klart för ansökning till högskolan. För det har Miroi betalat 150 kronor till kommunen.
- Vi har ett samarbete med Ljusdals kommun. Där sitter rektorn och skriver under alla våra betyg. Det spelar ingen roll vilken ort du bor i, vi skickar alla betyg till Ljusdal, säger en kontaktperson på företaget till Dagens Nyheter.

En rektor intygar med sin namnteckning att någon har uppnått behörighet i t ex Svenska A utan att rektorn träffat vare sig lärare eller elev.

För bara ett par dagar sedan kunde vi i Expressen läsa om hur "Man ska vara självdestruktiv som en Kamikazebombare för att sätta rättvisa betyg i vårt skolsystem". Gymnasieläraren Helena von Schantz skriver om en lärarverklighet som tycks långt ifrån Björklunds prat om att det ska löna sig att plugga. Von Schantz berättar:

För läraren är det idel vinster med att sätta för höga betyg. Lättköpt popularitet hos eleverna, som flockas till dina kurser och talar varmt om dig i efterhand. Föräldrarna ler och småpratar när ni möts på gatan. Skolledningen inser vilken förträfflig pedagog du är och lägger litet extra i lönekuvertet, och sist men inte minst - inget extraarbete

För ett IG innebär extrajobb för läraren, inte bara för eleven:

Du bär nämligen din elev som en ryggsäck ända tills ett godkänt betyg har nåtts. Du skriver betygsvarningar och åtgärdsprogram. Föräldrar ringer och vill bli informerade om vad du har gjort för att deras telning skall bli godkänd alla möjliga tider på dygnet. Ingen säger det rent ut, men alla inblandade undrar varför du skall vara så förbaskat besvärlig och varför du inte har gjort ditt jobb och sett till att eleven har fått sitt G.
[...] Nu kanske vän av ordning undrar varför det då finns så många elever med underkända betyg. Mitt svar är integritet, yrkesstolthet, heder och moral - men för att en lärare ska sätta rättvisa betyg måste allt detta väga högre än självbevarelsedrift och egenintresse.
Det märkliga är inte att betygen är orättvisa, det märkliga är att de är så förvånande rättvisa i ett så sjukt system.

Betyg är oerhört viktiga, de utgör inträdesbiljetten till högre utbildningar, i Sverige och internationellt. När vi som lärare sätter ett betyg intygar vi att när eleverna gick över tröskeln från vårt klassrum ut i världen hade de visat för oss att de besatt kunskaper i ämnet minst motsvarande vad som står i betygskriterierna. Eleverna förtjänar att vi tar vår uppgift på allvar, och vi förtjänar att veta att kollegor runt om i landet gör detsamma.