En gång för ett litet antal år sedan stod jag vid scenkanten på en av de trevligaste klubbarna i Malmö och väntade på förbandet som skulle värma upp för Amon Amarth. Upp på scenen steg ett gäng unga färöingar. De kikade bakom sina långa hårmanar på publiken och såg nästan lite bortkomna ut och publiken applåderade vänligt uppmuntrande. Jag vet inte vad övriga väntade sig, själv ställde jag in öronen på lite traditionell heavy metal. Så började de sjunga, och jag var såld på ett ögonblick:
Scream for me!
15 år sedan
