Ett straight under!

"Det är ett under att det finns straighta kvinnor", utbrast en ung man idag i ett ögonblick av klarsyn, "de luktar så gott och är så mjuka, och ändå lägger de sig frivilligt bredvid någon som luktar som män gör! Vi borde tacka dem!"

Med tanke på hur svårt det ibland tycks att se likheterna mellan könen snarare än skillnaderna så ligger det nog en del i det han sa. Det är strängt taget inte mycket mindre än ett under att vi står ut med varandra, inte bara män och kvinnor utan människor överhuvudtaget.

Vilken tur att vi besitter den intellektuella förmågan att faktiskt sätta oss in i andra människors situation, så att vi härdar ut att leva tillsammans här i världen.

Holistiskt tänkande i skolan

Jag har lovat mig själv, i veckor nu, att skriva om holistiskt tänkande, men något har kommit emellan. Flera stycken något, olika något hela tiden men samtliga för viktiga för att ignorerar.

Nu är det en tyst, snöig och kall lördag, vad kan passa bättre för lite holistiska tankar?

Låt oss börja med en definition. I NE läser vi:

tanken att helheten är något mer än summan av sina delar och att delarna därför måste förstås utifrån helheten i stället för tvärtom

I mitt arbete som lärare innebär att tänka holistiskt dels att tänka på varje elev som en helhet.

Eleverna är ju inte bara elever, de är en del av en klass, och de är familjemedlemmar, samhällsmedborgare, föräldrar ibland, barn, de är kompisar, arbetstagare och ibland arbetsgivare, arbetslösa, drömmare, frimärkssamlare, musiker, skribenter, snickare, bilmekaniker, fiskexperter, fågelskådare och så mycket mer, som också påverkar dem i deras roller som elever. Som lärare behöver jag inte känna till allt om varje elev, men jag behöver komma ihåg att där finns en väldigt massa andra sidor hos eleven, och att dessa sidor inte stängs av när eleven kliver över klassrumströskeln. Att eleven kommer för sent varje morgon, t ex, behöver inte på död och pina betyda att eleven inte gillar lektionerna eller ämnet, det kan lika gärna betyda att dagiset inte öppnar i tid.

Det innebär också att jag i min undervisningsplanering är medveten om just min lille kurs ingår som en tråd i en väv, utgör en del av hela den väg som leder från förskolans grunder i att sitta stilla och uppföra sig i grupp fram till åtminstone tredje året på gymnasiet, och ännu mycket längre än så om eleven vill och kan. Jag måste ha kunskap om vad som burit fram till min kurs, vad eleverna förväntas ha med sig innan, och jag måste veta vart de är på väg, vad de ska ha med sig vidare. Jag måste också ha en uppfattning om vad eleverna gör i andra ämnen, på andra lektioner, eftersom det påverkar det som händer i mitt klassrum och omvänt. Min lilla kurs, oavsett om den rör sig över en termin eller tre år, är ingen isolerad företeelse utan en del av den helhet som är elevernas utbildning.

Det är en mycket förenklad bild jag presenterar här, men kanske en början för att tänka och diskutera vidare?

I de lugnaste vatten

I ett samhälle där moralnormen är så snäv att en töntig mössa på en presbild på Facebook anses tillräckligt graverande för att hindra fortsatt anställning finns anledning att vara försiktig. Människor som hela dagarna tvingas leva med andan i halsen, ständigt medvetna om att Någon Ser Dem i alla situationer, har samma lustar, behov och impulser som vi andra, men vågar inte släppa fram dem. Och det som döljs under ytan länga nog förvrids och förgiftar, och pyser ut i alla fall förr eller senare.

Jag skulle avråda varje förälder som frågade mig om råd från att sätta sina barn i Frilufts Förskolor. Inte för att förtala dem, inte på grund av något som hänt, men på grund av deras moralnormer. De tycks farliga. Men det är jag, ni bör använda ert eget omdöme.

Klassfråga

Jag funderar på det här med klasser. Ja, klasser som i skolan, alltså.

Det finns en önskan, tycker jag mig uppfatta, inom vissa grupper att alla barn ska vara mer eller mindre lika. De ska befinna sig på mer eller mindre samma nivå, ungefär samtidigt, i samtliga ämnen, prydligt uppdelade efter ålder.

Så är det givetvis inte. Somliga ungar är smällbegåvade inom ett eller annat område, andra över hela linjen. Och somliga tycks behöva kämpa sig till varenda smula kunskap.

Det finns någonstans en tanke i svenskt skolväsende att det är en jämställdhetsfråga och en demokratifråga att alla dessa olika barn ändå går i samma skola, och i samma klass. De starka eleverna ska dra fram de svagare, och de svagare ska inspireras till stordåd av sina starkare klasskamrater.

Det finns ett motstånd mot tanken att de elever som är extra begåvade inom ett område skulle få lov att gå fortare fram än andra inom detta område. Dels skulle det vara orättvist mot de andra eleverna, de som blir kvar. Andrahandssortering är ett uttryck som luftas ibland. Dels skulle det vara plågsamt och elakt mot de elever som då skulle tillåtas öka takten. Elitklasser, fnyses föraktfullt fram.

Men vore inte det jämlikt och demokratiskt, om var och en tilläts utvecklas till sin fulla potential, i sin egen takt, oavsett om det rör sig om en rasande snabb eller mer eftertänksam takt? Om vi låter bli att värdera det ena högre än det andra, och istället för elitklasser och andrahandssortering pratar om profilklasser och basklasser, är det fortfarande hotfullt då?

En del av ett sammanhang

No man is an island, no man stands alone.... det kan hända att jag minns texten lite fel, det är en låt från någonstans långt tillbaka ungefär vid stenåldern, men budskapet minns jag och det är viktigt - alla människor är individer, odelbara, unika människor med unika resurser och behov. Men det är inte allt vi är - alla människor, utan undantag, ingår också i sammanhang och påverkar både med sina handlingar och sin blotta existens dessa sammanhang.

Somliga har stor direkt påverkan, andra påverkar i hög grad på lång sikt. Andra upplever och upplevs påverka mindre, men kan i stillsamhet starta kedjereaktioner som ingen någonsin kommer att bry sig om att hitta början av men som får stor betydelse för många.

Vi måste ha båda dessa perspektiv aktuella i bakhuvudet när vi pratar om människor, om samhället, om ekonomin, miljön, politiken, vad som helst där människor är inblandade.

Alla är individer, alla är delar av sammanhang. Här och nu, där och då, alltid och överallt och hela tiden.