TV3 och moralfnatten

TV3 har drabbats av moralfnatt, de dimmar och blippar bort allt som överhuvudtaget kan uppfattas som moraliskt tveksamt.

Varför?

(Ja, det är fullt möjligt att detta pågått ett tag, jag är en ouppmärksam TV-tittare, men frågan kvarstår - varför?

Sviken festival

Bodil Malmsten skriver klokt om devalvering av ordet svek:

Jag tittar inte på Melodifestivalen.
Hade jag TV skulle jag välja att inte titta på Melodifestivalen men jag skulle inte kategorisera mitt val som svek, inget - Bodil Malmsten sviker Melodifestivalen!
Men jag har ingen TV.

Läs mer hos henne.

Vilks och sånt

Jag tror hotet mot Vilks är dagens nyhet. Varken hans verk eller han hade blivit så kända utan hoten och all publicitet de inneburit.

Så kan det vara.

Chile och jordbävningen

Martin Ezpeleta skildrar sin resa genom jordbävningsdrabbade Chile så rakt på, utan omskrivningar, med bilder och klarsynt ärlighet berättar han om det som sker bortom hoppingivande och lösnummersäljande mirakelrubriker och solskenshistorier.

Concepción är en laglös stad.
Jordbävningen har inte bara raserat byggnader,
utan även moralen [...] På gatorna gick folk som zombies,
fanns inget arbetet att gå till,
inga skyltfönster att roa ögonen med.
Folk verkade i chock. Förundrade.
Bestörta. Lamslagna. Vad hände? Och vad händer nu?
Många gick med kundvagnar, för att fylla
dem med vad de än kunde tänkas hitta

Om ni inte hittat hans blogg ännu följ länken, han är läsvärd, alltid läsvärd.

Det finns ingen som helst anledning till oro. Ingen alls.

Det blir allt mindre utrymme för individer att vara individer i vårt samhälle, allt mindre plats att improvisera och göra något som inte precis följer given norm. Ju mer det talas om att reformer och lagar är 'för individens frihet' ju mer beskär och begränsar det utrymmet för de flesta människor. Är det inte 'för vår egen säkerhet' så är det 'för valfriheten' och för varje litet steg blir vår rörelsemån allt mindre.

Idag visar vi ID-kort för att få åka tåg, och får kliva av på okänd plats om vi råkar glömt det hemma. Vi registrerar våra busskort och låter snällt våra shoppingvanor kartläggas när vi drar våra medlemskort och registrerar våra bonuspoäng. För att få komma in på bankkontor passerar vi en vakt, det är bara en tidsfråga innan han börjar fråga oss efter vår legitimation och scannar in den och vi snällt får lägga alla metallföremål i en liten plastlåda medan vi går igenom metalldetektorns båge.

Vi gör allt detta för vår säkerhet, och för vår bekvämlighets skull. Alldeles frivilligt hjälper vi snällt till att begränsa våra liv och vår frihet, och vi är tacksamma för begränsningarna.

På samma gång börjar vi tänka på att det där med 'för vår säkerhets skull', det måste ju tyda på att det finns något som hotar vår säkerhet. Något som gömmer sig därute i skuggorna, utanför tågfönstret och bortom medlemskortens trygga upplysta cirkel.

Ju mer vi försöker skydda oss ju räddare blir vi. Ju räddare vi blir ju mer misstänksamma gentemot andra blir vi. Ju mer misstänksamma vi blir ju närmare paranoian kommer vi.

Det enklaste sättet att skrämma någon är att helt apropå, utan påtaglig anledning, plötsligt förklara att det där mörkret därborta, det finns ingen anledning att vara rädd för. Den här sprutan är helt ofarlig. Och det där ljudet, nej, det är absolut inte något farligt.

Kom ihåg det. Det finns absolut ingen som helst anledning att oroa sig för alla dessa steg som vidtas. De är ju för vår egen säkerhet. Ingen anledning att oroa sig. Ingen alls.

Research och sånt

Linda Skugge skrev ett inlägg på Newsmill där hon hävdade att "Kurdo Baksi säger att det var han som skrev Stig Larssons [sic!] deckartrilogi", berättar SvD. Att det inte stämmer bekymrar inte Skugge nämnvärt. Hon säger till SvD:

Kurdo Baksi är en detalj i sammanhanget och jag bryr mig ärligt talat inte vem som skrivit Larssons böcker och texter, säger hon i en skriftlig kommentar.

Hur noggrann är du när du skriver debattartiklar?

- Så noga som uppdraget stipulerar. Detta är inte DN Debatt. Newsmill ville ha en snabb artikel om spökskrivning och det vet du lika väl som jag att de vände sig till mig för att jag snabbt kan skriva en rolig, träffsäker text på 15 minuter en fredagskväll

Skugge skriver obekymrad på Newsmill om hur hon själv

vägrar lägga tidiga morgnar på att krysta fram en deckare. Jag kommer lägga ut jobbet på en spökskrivare, och det med glädje. En del storsäljande författare skulle ha mycket att vinna på detta, böckerna skulle bli bättre, rent litterärt och kanske även dramaturgiskt, dessutom skulle författaren få mer tid över till att göra fin pr och inte minst till skön shopping och bloggande kanske?

Kanske kan vi då rent av hoppas att det gjorts lite research innan texten publicerats? Det vore ett lyft i den svenska deckarmodden.

Grelsson om hotell och slott

Kloka Elin Grelsson skriver om hur det egentligen inte är just någon skillnad på Paradise Hotel och Stjärnorna på Slottet, ändå räknas det ena som finkultur och det andra som riktig fulkultur. Grelsson skriver:

Den största skillnaden, förutom tävlingsmoment och kanal, ligger snarare i betraktarens öga. På Stjärnorna på slottet samlas folkkära kändisar, beundrade i decennier. På Paradise Hotel är det mediasugna ungdomar. I det förstnämnda fallet handlar det om att ta en grupp människor som den stora massan förväntas se upp till och beundra, i det andra att vi snarare ska skratta åt dem.

Skam till sägandes har jag inte sett något av programmet, jag är usel på att se på TV utan lutar mig helt mot min generalla uppfattning utifrån tidningsrubriker och bloggar när jag nickar instämmande. Finkultur eller fulkultur ligger helt i betraktarens öga, oavsett om det är samma sak som pågår i slott och hotell.

Att fylla, flirtar och sexism får passera obemärkt som familjeunderhållning i Stjärnorna på slottet, men ses som skadligt för barn i Paradise Hotel handlar snarare om deltagarnas status och klass än någonting annat.

Kanske är det så att vilket vi väljer att se handlar mindre om vem vi är än om vem vi vill vara?

Skämt eller allvar?

Supergruppen går till anfall, skriver Expressen och jag läser och förundras. Är detta på allvar? Det känns som om någon skämtar med någon, men jag är inte säker på vem riktigt:

Det har tisslats och tasslats om dem i två år. Nu är det dags - för Casablanca att ta rockvärlden med storm.

Jahapp. Jag undrar vilken målgrupp denna 'supergrupp' vänder sig till med sin "classic rock med urspung i 70-talshårdrock", och jag undrar vad det är som får mig att känna att någon driver med mig? Kanske är det raden om basisten:

Enligt Ryan Roxie som kontaktade Mats via Facebook är han sinnebilden av hur en rockstjärna ska se ut

som ger mig en känsla av att här handlar det mer om image än om musik.

Nå, vi får se. Den nittonde kan ni höra dem på P3Guldgalan, om ni vill, och eftersom jag är generös har jag gett dem ett helt blogginlägg uppmärksamhet.

Facket och Vellingerektorn

Sydsvenska dagbladet berättar idag att Lärarnas Riksförbund misstror rektorn på Sundsgymnasiet, Gert Åkesson - även efter hans ursäkter: "vi sa också att allt beror nu på hans initiativ i framtiden, säger Lars Hemzelius, ordförande för Lärarnas riksförbunds lokalavdelning i Vellinge."

Jag har ju nämnt affären ett par gånger, den berör viktiga frågor kring både rektorers och kommuners ansvar gentemot sina skolor, sin personal och sina elever. Efter att han bett lärarna på Sundsgymnasiet om ursäkt pudlade Åkesson i Sydsvenskan och sedan ännu en gång i det lokala annonsblad där historien tog sin början och förklarar sitt ordval som olyckligt

Den förklaringen tycker vi känns ihålig. Våra medlemmar kommer i kontakt med föräldrar och elever som ställer sig frågande till situationen. Gert Åkesson är en driven skribent som knappast gör ett sådant här misstag, säger Lars Hemzelius.

Men det är inte Åkessons enda offentliga uttalanden i frågan. Han låter sig också intervjuas i ment.se, där han håller det för sannolikt att det måste varit nyhetstorka på Sydsvenskan som ligger bakom det som Spegelns chefredaktör kallar drevet, och bland annat detta uttalande gör facket fundersamt.

Jag vet inte om det stämmer att han har sagt så, men han har inte dementerat det. Om han har sagt så, har han inte insett situationens allvar, säger Lars Hemzelius [...] Vi anser att det inte bara är att gå vidare, som kommunen har gjort. Istället måste kommunen göra något, exempelvis kan man utbilda Gert Åkesson, säger Lars Hemzelius.

Det är intressant att följa hur tydligt det plötsligt blir att en rektor i viss utsträckning faktiskt är en offentlig person. Detsamma gäller all personal i skolan - uttalar man sig i t ex en tidning där elever och kollegor kommer att ha möjlighet att ta del av ens ord så får formuleringen konsekvenser för ens arbete. Vellingerektorns raljanta uttalande illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Kanske borde exemplet användas även på lärarhögskolor för att illustrera detta?

Vellingerektorhistorian fortsätter

Lokaltidningen Spegeln, skådeplatsen för Vellingerektorns raljanta och, enligt hans egna ord, onödiga och olyckligt valda formulering , går till storms mot vad Stefan Svensson, chefredaktören, kallar "Sydsvenskans ettriga små terrier". Det är medias spegling av konsekvenserna av rektorns uttalande som upprör chefredaktören. Jag är inte säker på om han missat att krönikan också tagits upp i rikstäckande media eller om han föredrar att inte låtsas om detta i sitt utfall mot den tidning som tagit upp både Vellinge kommuns reaktion, lärares och framförallt elevers reaktioner på rektorns formulering i den krönika där han ägnar första halvan åt att beklaga hur myndigheter och föreningar gör livet jobbigt och budgeten ansträngd för stackars skolchefer.

Jag är inte alldeles säker på att Svenssons ord hjälper upp situationen får vare sig Åkesson eller eleverna, men hans inställning till Sydsvenskan framgår klart:

vad är det för journalistik som respektlöst går ut på att förvrida ord till ett utopiskt skandalscoop? Hur länge tilllåts [sic!] man publicera skamliga halvsanningar och lögner innan massorna reagerar? En sak är säker: Håll tand för tunga om Sydsvenskan frågar dig något. Jaktsäsongen har börjat. Drevet går. Du kan vara nästa byte!

och som del i det framväxande projektet kring medias ansvar blir artikeln ett intressant inslag.

Vellingerektorn som pedagogiskt exempel

Gert Åkesson är fortfarande rektor vid Sundsgymnasiet. Jag tror ärligt talat inte det ligger så mycket i ryktena om hans avgång, stormen kommer att blåsa över och Åkesson kommer att sitta kvar, tror jag. Kanske stämmer det som sägs, att hans kontakter med 'rätt personer' skyddar honom, kanske är det faktiskt så att han i andra aspekter är en bra rektor, jag vet inte. Jag känner inte till Vellinge mer än genom media och har ingen aning om vad som är sannolikt eller inte i de rykten som florerar, men faktum kvarstår - hans uttalande om dyslexi, anorexi, ADHD och andra diagnoser som 'uppfunna' är fortfarande ett hett samtalsämne.

I dagens värld finns artiklar kvar, och Vellingerektorns turer på skolans hemsida och i olika tidningar, och hans rätt olika uttalanden på de olika sidorna, utgör ett gott exempel att använda i undervisning. Hans skiftande tonläge i olika sammanhang är ovanligt uppenbara och skeendet och konflikten är tydliga.

Upprinnelsen, krönikan, redigerades hastigt i nätutgåvan när människor började reagera. I både landsomfattande och lokala dagstidningar kommenterades artikeln, kommunen uttalade sig men rektorn själv befann sig, enligt artiklarna, på semester. Först någon dag senare kom ett första uttalande från honom på skolans hemsida. En vecka senare uttalar sig rektorn i dagspressen, förklarar att han bett om ursäkt till både lärare och elever och framhåller än en gång att jodå, han tar minsann diagnoserna på allvar och formuleringen i krönikan var illa vald. Åkesson gör en pudel och framställer sig som bekymrad över det olyckliga exemplet han valde. I "Sveriges kaxigaste affärsnyheter" på Ment.se är hans ton annorlunda. Sydsvenskan har gjort en hönsgård av ett fjun, menar Åkesson, förmodligen på grund av nyhetstorka:

Gert tar upp känsliga ämnen som anorexi, dyslexi och adhd i texten.

- Jag har anledning att gång på gång ställa frågan: Är detta något i vårt moderna sätt att leva som är fel och framkallar t ex anorexi, skriver han.

Gert åkte på semester och då passade Sydsvenskan på att hänga ut honom [...]

Det är ju fortfarande ditt namn…
- ...som har dragits i smutsen, fyller Gert i. I går hade de hållit på i en hel vecka. Det var nån som sa att han aldrig sett en så pass okänd person som hade åkt runt i media så länge som jag gjort [...]

Så Sydsvenskan vill bara skapa rubriker?
- Ja, det var väl inte så mycket nyheter förra veckan, säger en bedrövad Gert.

Nyhetstorka?
- Ja, det får man väl utgå från. Annars hade man inte upplåtit så mycket utrymme till detta.

Är detta det sista uttalandet i affären? Vi får se, och det ska bli spännande att se vad eleverna gör av detta. Här finns material för många lektioner, det kan bli debatter, insändare och artiklar, vi kan titta på namnbruk och fundera över hur olika man formulerar sig beroende på målgrupp.

Skånetrafik bättre än Västtrafik

Enligt en artikel i dagens Sydsvenskan är den skånska kollektivtrafiken bäst i Sverige. Det visar sig vid närmare läsning vara en lätt överdrift, då det blott är Skånes kollektivtrafik och Kollektivtrafiken i Västsverige som jämförts. Och med västsverige menar man den delen av västra Sverige som har kust, hela långa resten, från Dalsland och hela vägen upp till Lappland, bortser man glatt ifrån.

Så rubriken "Skånes kollektivtrafik bäst i Sverige" är en aning överdriven men fyllde sin funktion, jag öppnade genast artikeln och tänkte 'hur illa är det då i resten av landet?'. Det är handelskammaren i Göteborg som låtit göra jämförelsen och rapporten visar att

Kollektivtrafiken i Skåne har nöjdare kunder, lägre priser, högre kostnadstäckningsgrad samt bättre resandeutveckling än kollektivtrafiken i Västra Götaland

Läget måste vara desperat i Västra Götaland, ty ärligt talat: Skånetrafikens service är under all kritik. Bussarna är ständigt försenade, om de kommer, det händer då och då att de helt enkelt uteblir, busschaufförerna ständigt stressade, bussarna är i uselt skick, dörrar faller av eller går inte att stänga, det regnar in, linjerna är dåligt planerade och koordinerade och busstorgen i städerna så illa placerade och planerade att många av förseningarna uppstår när bussarna skall krångla sig ut och in på dessa.

Stackars Västtrafiks kunder!

Pudlande rektor

Rektorn på Sundsgymnasiet i Vellinge, Gert Åkesson, han som i det nu hastigt redigerade kåseriet i lokaltidningen uttalade sig om de "efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier" ni minns, har gjort en slags pudel på skolans hemsida:

Som kåssör [sic!]i Staffanstorps lokaltidning Spegeln har jag i sex sju år beskrivit hundägare, vårdpersonal, julfirare, Kristianstadbor eller mina barn utan att någon har sammanblandat detta med min yrkesroll. I senaste kåseriet är måltavlan myndigheternas agerande i allmänhet och svininfluensan i synnerhet. I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.
Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Att exemplen var illa valda håller nog de flesta som reagerat på texten med om. Att Åkessons yrkesroll blir tydligare i denna text än när han skrivit om hundägare eller julfirare, förstärks av att han väljer att förtydliga med ett exempel från skolans värld, där han berättar om en lågstadieskolas svårigheter med att anpassa lokalerna efter elevernas behov:

först fick besök av en hörselkonsulent som beordrade henne att sätta upp textilier i lokalerna för att underlätta för hörselskadade elever. Efter att ha tagit ett skamgrepp på sin slimmade budget inköptes textilier och sattes upp enligt de krav som tjänstemannen ställt. Hon trodde därmed att skolan skulle få arbetsro.
Efter någon månad dyker en ny konsulent upp, han var allergikonsulent och gjorde sin ”inspektion” av lokalerna. Han blev mäkta irriterad för att skolan hade textilier i lokalerna. De var ett stort allergihot och han irriterades över personalens oförstånd och tanklöshet. Han beordrade att alla textilier skulle ryckas ner med det snaraste

Men jag avvikter från ämnet. Åter till Åkessons pudel på skolans hemsida, där han vill framhålla att han inte alls menade det han skrev, utan istället ville framhålla något helt annat med sina ord:

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?

Det är alltså inte alls så, menar Åkesson om jag tolkar honom rätt, att han ville säga att han tycker att dyslexi och anorexi t ex är hittepo, som skåningar säger, utan han är i själva verket oroad över vårt moderna sätt att leva, han bara råkade uttrycka sig lite illa. Han avslutar sin pudel med att förklara att han, åtminstone som rektor, inte alls tycker som han skrev:

Slutligen vill jag än en gång be om ursäkt om någon tolkat mitt kåseri som att jag har en raljant inställning till sjukdom och handikapp. Så är det verkligen inte

Vi får hoppas att det kommer en förklaring även i nästa nummer av lokaltidningen, det är ju inte alla som läser lokaltidningarna som också läser de redigerade upplagorna av desamma på internet.

Rektorn och diagnosen

I Vellinge, en liten kommun i Skåne där medelinkomsten är hög och skattesatsen låg, ligger bland annat Sundsgymnasiet, en kommunal skola där man enligt kommunens egen sidan arbetar med

moderna och elevaktiva arbetssätt. Vad sägs om att studera livet i fågelholken via webcam? Eller att delta i vårt FN-rollspel eller i Europeiska ungdomsparlamentet?
Entreprenörskap präglar alla program på Sundsgymnasiet. Det handlar om att utveckla de kompetenser som är viktiga i arbetslivet idag - att kunna kommunicera, ta vara på kreativitet och handlingskraft, kunna förändras och lära

Rektorn på det kommunala Sundsgymnasiet heter Gert Åkesson och har valt att ta bladet från munnen och öppet och grötmyndigt deklarera sin inställning till bland annat dyslexi:

alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism ... endast fantasin sätter gränser

Hans oförblommerade elitism har gett honom uppmärksamhet i flera rikstäckande tidningar, SvD, Aftonbladet och Sydsvenskan lyfter t ex fram rektorns uttalande. Han erbjuds att uttala sig och förtydliga eller förklara sig, men befinner sig enligt flera av artiklarna på semester. På Vellinge kommuns hemsida kan man ta del av kommunens pudlande pressmeddelande angående rektorns uttalande:

En av medarbetarna i kommunen har som privatperson i ett kåseri gett uttryck för åsikter kring några diagnoser och funktionsnedsättningar. Vi tar med skärpa avstånd från de åsikter som framförs i kåseriet. De är inte på något sätt representativa för den verksamhet som bedrivs i kommunens skolor. Vi tar de beskrivna diagnoserna på största allvar och arbetar aktivt och målmedvetet för att ge stöd till alla elever med någon form av problem eller funktionsnedsättning

Det kan tyckas som att kommunen och den som har det pedagogiska ansvaret i den kommunala gymnasieskolan har lite olika syn på saken. Det kan vara så.

Själv blir jag ledsen över att jag inte är förvånad.

Om IT och gamla stötar

Infontologi citerar, apropå människors, samhällets, institutioners och organisationers sätt att förhålla sig till IT, Douglas Adams:

Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things

Adams var en klok man. För visst stämmer det? Se er omkring i samhället omkring er. Barn som växer upp idag har aldrig upplevt en värld utan mobiltelefoner och internet. Uppslagsverk i sjuttiofem band som uppdateras vart femte år och då kräver att man traskar iväg till närmaste välsorterade bokhandel och köper ytterligare delar för flera hundra tillhör liksom kassettdäcken och telefonkioskerna lägereldarnas och sagornas tid för dem. För den som växte upp tillsammans med Internet är det inte lika naturligt, nya finesser fascinerar och framstegen har wow-faktor, men det är inget underligt, det är en del av livet som man gläds åt och använder med förtjusning.

Men för dem som sitter på pengarna och i beslutandeposition, de som växte upp pre-Internet, för dem är IT ingen självklarhet. För dem är det i bästa fall en förlängning av det som är självklart för dem, tidningar, uppslagsverk, fasta telefoner, faxar, snigelpost och postorderkataloger och de använder det just så. I sämsta fall är IT i deras ögon en leksak, ett tidsfördriv och en onöda.

Och det är synd.

Steget efter

.


Värmen får, enligt dess förespråkare, oss att sakta ner och stillsamt betrakta saker och ting vi vanligen springer förbi. Kanske var det därför det kändes så symboliskt, detta, som om reklamens budskap inte bara var att som muta för att man ska köpa Aftonbladet idag kan också få köpa filmen Steget Efter. Det kändes också som om tidningen ville ge oss ett tecken på att den plötsligt insett att i dagens värld, där information sprids över nätet i ett tempo som traditionella medier inte är i närheten av, ligger de ett steg efter och bör tänka över vilken funktion de istället har att fylla i dagens samhälle.

.

Porr!

Expressen viftar med moralens flagga. Under den andlösa rubriken Filmade porr - får toppjobb i EU läser vi

Den nyliberale bloggaren Henrik Alexandersson kommer att anställas av Piratpartiet. Han blir EU-parlamentarikern Christian Engströms högra hand i Bryssel. Expressen kan i dag avslöja att han har jobbat som kameraman åt den ökände porrkungen Carl Serung [...] Henrik Alexandersson har en bakgrund som få människor känner till. I mitten av 90-talet samarbetade han med den ökände porrkungen Carl Serung, som använde unga tjejer i sina porrfilmsinspelningar. Och det var inga vanliga porrfilmer. Carl Serung förnedrade kvinnorna i porrfilmerna. Bakom kameran stod Henrik Alexandersson. Han fick jobb på en tidning som Carl Serung drev, och började snart även jobba inom hans filmverksamhet

Trots försök att balansera sin rapportering med att också nämna att Alexandersson var den som smugglade ut den film som blev Serungs fall i Sverige är det tydligt redan i rubrik och underrubrik hur läsaren förväntas reagera: En porrfilmare i parlamentet! Visserligen en porrfilmare med samvete, som inte tycker det är rimligt att "någon lurar eller tvingar folk att göra saker de inte skulle göra annars", som såg till att en av dessa filmer publicerades och Serung fick fly landet, trots att han samtidigt drog på sig dödshot. Men en porrfilmare är och förblir en porrfilmare, har han väl gått över den gränsen en gång så har han. Han kommer att dra in osedlighet och lusta i parlamentet!

Piratpartiet, som är det parti i vilket Alexandersson verkar, tar det hela med ro:

Att spela in porr är en bransch som alla andra. Det var en laglig verksamhet, och när han upptäckte att den var dålig avslöjade han den. Om de lurades är det förstås förkastligt, säger Christian Engström.

Jaha, och varför drar jag överhuvudtaget upp detta? Inte bara för att ge er ett tillfälle att småle åt moralpaniken, utan också för att understryka det som borde vara, men tydligen inte är i riktigt alla ögon, självklart: porrfilmare, porrskådespelare, strippor och andra som arbetar med sex och erotik är också människor, rätt lika dig och mig. De är inga främmande varelser av en annan art än t ex kristdemokrater.

Bara det.

Trafikradio

Jag fick ett mail igår, Hallå P3 frågade om de fick ringa upp mig och prata lite om elitskolor och profilklasser. Ja, visst, så trevligt. De ringde när jag precis klev av bussen vid jobbet i morse, men lastbilarna som dundrade förbi busshållsplatsen hördes lyckligtvis inte alltför mycket.

Nyheter

Världshälsoorganisationen sammanträder om svininfluensautbrottet. De bekräftar fall i Kansas, Queens och Texas utöver de tidigare rapporterade i Kalifornien och förklarar att epidemin i USA är en nationell angelägenhet. I Mexiko vidtar myndigheterna åtgärder, skolor stängs, folk uppmanas undvika folksamlingar och man skjuter upp sista dagen för inlämning av självdeklaration för att inte samla många människor på samma plats i onödan.

Jag läser om bland annat detta i en ström av nyhetstelegram på nätet, kan följa utveckling och direktrapporter från presskonferenser och myndigheter, och konstaterar att de svenska tidningarnas siter ligger åtminstone sex timmar efter i sin rapportering. Det är i sig inte så illa, de som följer internetupplagorna är rätt väl uppdaterade. Värre är det med papperstidningsläsarna. En enda upplaga om dagen, som trycks tidigt på morgonen, i värsta fall ligger de ett dygn efter i händelseutvecklingen.

Kanske är det så att jag har tappat perspektivet? Ett dygn efter är nog i de flesta fall, är det inte? Visserligen verkar den här epidemin röra sig raskt över kontinenten, och är sannolikt på väg till Europa på något av alla de plan som rör sig över Atlanten, om den inte redan är här, ändå borde ett dygn vara nog.

Nog borde det?

uppdatering 00.45 enligt hittills obekräftade källor har viruset för ett par timmar sedan nått Europa. Personal från ett icke namngivet flygbolag ska ha förts till sjukhus i England. Kanske borde papperstidningarna överväga att gå ut med två upplagor per dag, eller helt fokusera på fördjupning och lämna det snabbare nyhetsflödet till snabbare media som Internet, radio och TV? Jag vet inte, jag är ingen mediaexpert, bara en liten tant som reflekterar över att det går väldigt sakta i det som numera allmänt kallas gammelmedia.

uppdatering 01.10 Flygbolaget i fråga är enligt BNO British Airways och det gäller personal som flugit från Mexico.

Nog om pandemin för i afton, tycker ni inte? Åtminstone härifrån.

Om twitter

Hugh Jackman har en tävling på gång på Twitter. Uppgiften är att motivera, i ett enda twitterinlägg, varför han ska donera 100 000, dollar antar jag, till just den organisation man föreslår. Priset är, helt enkelt, donationen.

Sociala media, sa Bill. Social betyder väl alla tillsammans? sa Bull.

Jodå, sa Måns. Och så får han ju lite media han också.

Tss, var inte så cynisk, sa Maja. Se det fina i det han gör istället!

Tänk om fler följer efter, funderade Pelle för sig själv.