Visar inlägg med etikett konsekvenser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konsekvenser. Visa alla inlägg

lördag 17 april 2010

Hägglund och patientsäkerheten

Expressen berättar om den nuvarande regeringens förslag till patientssäkerhetslag. Förslaget går väl i linje med deras tidigare genomförda reformer inom t ex sjukförsäkringssystemet. Det pratas inte så mycket längre om hur sjuka utförsäkrades på löpande band, och istället fördes över till arbetsförmedlingar och socialtjänster runt om i landet, men ni minns det, inte sant?

Nu är det patientsäkerheten som är på tapeten. Lagförslaget innebär att legitimerad sjukvårdspersonal, dvs läkare och sjuksköterskor, inte längre skall kunna få vare sig erinran eller varning från HSAN*. Det är istället socialstyrelsen som ska utreda fel i vården, och socialstyrelsens beslut skall inte kunna överklagas.
Det måste vara någon som har sista ordet när saker och ting prövas. Så är det bara, säger Göran Hägglund
Det är valår i år.

*hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

fredag 16 april 2010

Skoldebatten, jag kan inte släppa den

Ibland får jag en känsla av att debatten kring de kommunala skolorna och friskolorna i någon mån handlar om att viljan att förändra är mycket mindre än tanken om att sakernas läge inte är optimala i dagsläget. Man väljer att fokusera på det goda, på det som fungerar väl. Man väljer att inte låtsas om att barn far oerhört illa i svenska skolor, på grund av huvudmans bristande ansvarstagande.

Det känns bekymmersamt.

Hade jag varit drastisk hade jag dragit hemska paralleller till mönsteranläggningar som visas fram för pressrepresentanter, men det avstår jag ifrån. Det finns kommunala skolor som fungerar väl, det finns kommuner som tar sitt uppdrag på yttersta allvar och gör ett mycket gott jobb.

Men det finns andra kommuner också. Bortser vi från det bortser vi från de barn som växer upp där.

Är det rimligt?

torsdag 15 april 2010

Avkepsning

Anne-Marie Körling skriver klokt om det här med killar och kepsar, och de reaktioner och kontrollbehov de väcker när man kombinerar de två:
Jag har sett så många övertramp då det gäller kepsar – hur man som lärare bara tar sig rätten att utan att fråga slita kepsen av huvudet på en elev och utan respekt slänga samma keps i en låda bland andra saker. En keps är en keps. Det är mer än bara något att ha på huvudet.
Varför blir vi medelålders tanter av alla kön så ohemult provocerade av kepsar? Varför ruskar vi ogillande på huvudet åt byxhäng och gigantiska skor? Vilka knappar i oss trycker denna oskyldiga huvudbonad på?

Jag har, ärligt talat, aldrig någonsin funnit att en keps på huvudet påverkar en elevs attityd, kunnande, inlärningsförmåga, analytiska förmåga, logiska tänkande, nyfikenhet, grad av vakenhet, kommunikationsförmåga, kommunikationsvillighet eller någon annan aspekt som påverkar vare sig klassrumssituationen eller deras egen skolsituation. Däremot har jag noterat hur ett klassrumsklimat kan frysa ihop på ett ögonblick, och förbli djupfryst under lång tid, av en kepskonflikt, även om den bara berör en endaste elev och en enda lärare.

Och det är det inte värt.

Dessutom är de rätt snygga, många av de där kepsarna, har ni tänkt på det?

onsdag 7 april 2010

Sömnförsenad

Ibland önskar jag att jag blev förvånad. Tågen var inte bara försenade på grund av snöfall och illa underhållen räls, det var verkligen så att personal sov på jobbet. Allmänna kommunikationer måste tas på större allvar här i landet.

lördag 3 april 2010

Lärares arbetstid

SKL är en arbetsgivare och intresseorganisation för svenska kommuner och landsting. De befinner sig just ni i förhandling om nytt avtal för de lärare som arbetar i de skolor de har ansvar för.

Ni har säkert läst om striden kring arbetstiden? Nu hoppar Folkpartiet av förhandlingarna, enligt artikel i DN för att partiet anser att SKLs krav på ökad kontroll fördjupar krisen.
- Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (FP), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Lärarnas arbetstid har diskuterats i flera år. Enligt Gabrielsson är frågan så infekterad att förhandlingar under avtalsrörelsen är meningslös.

- Man kan inte ha krig år ut och år in, avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Ska man lösa den här typen av problematik, så bygger det på ett förtroendesamtal mellan parterna. Och det finns inte i dag, säger Gabrielsson till TT
Det är glädjande att någon tycks behålla huvudet på i den här frågan.

lördag 27 mars 2010

Skolchefen och den sociala kontrollen

I Expressen uttalar sig skolområdeschefen i Ö-vik, Anders Fager, om Bjästaskolans agerande efter våldtäkten och orsakerna till den situation som uppstod. Den bild han väljer att förmedla är helt enkelt att den som rår för att det gått så långt som det gjort är mamman till den fjortonåriga flicka som utsattes för oral våldtäkt på en skoltoalett. Fager säger, enligt lokaltidningen Allehanda, att skolan gjort vad den kunnat:
Skolchefen Anders Fager hävdar att skolan inte har gjort för lite.
– Vi har bland annat haft temadagar om kamratskap och sex- och samlevnad. Vi har också samlat föräldrar och barn, en handfull elever, de som mamman och dottern tyckte gjorde sådana här saker. Det gjordes också några polisanmälningar om kränkningar, men de lades ner, säger han.
men, fortsätter Expressen:
en del av killarna som blängt kan ha blivit provocerade av att skolpersonalen agerat - och att det kan ha gjort det värre för Linnea.
Anders Fager använde ordet "överbeskyddande" när han pratade om Linneas mamma och hennes kamp för dotterns trygghet på skolan.
- Vi fick bort att de kommenterade och att de kanske gjorde gester och tecken åt henne. Och där kanske man hade kunnat accepterat att man fick ner det på den nivån. Längre kom vi inte, vi kunde inte få dem att sluta titta och snegla.
I många små, isolerade delar av samhället råder, som vi talat om tidigare, en hederskultur. Vem man är och vem som umgås med en avgör helt vilken handlingsfrihet man har, vilken respekt man åtnjuter och vilka rättigheter man har att ställa krav. Vi har tidigare sett hur vuxna och ungdomar tog ställning för pojken, hur bekantas bekantas ord hölls för sannare än DNA, antingen för att bekantas bekantas ord passade in i den världsbild man har eller för att det upplevs viktigare att hålla sig väl med rätt människor på orten än att ta ställning. Det vi ser här i skolområdenschefens ord visar andra sidan. Mamman till en våldtagen fjortonåring ställer krav på skolan att agera för att skydda flickan, och skolchef kommenterar:
- Om det varit en annan förälder kan jag lova att det här inte hade gått så långt, sa han
Så här ser denne skolchef ut:

måndag 22 mars 2010

Skrytinlägg

I nio läsår har jag lovat mina grupper i engelska att om de pratar bara engelska under en hel engelsklektion, 80 minuter; inte småpratar med varandra på något annat språk utan förklarar saker och ting på engelska, frågar mig och frågar igen om de inte förstår mina förklaringar på engelska, inte hälsar på varandra på något annat språk utan pratar enbart engelska, oavsett om de använder orden rätt eller fel, uttalar helt galet, blir tvungna att ta omvägar över förklaringar som blir en kvart långa för att de saknar vissa ord - helt enkelt om de lyckas att under en hel dubbellektion prata enbart engelska (åtminstone vad jag hör) så ska jag bjuda dem på tårta.

Under åtta och ett halvt läsår har jag inte behövt bjuda på en enda tårta, men jag har fortsatt med erbjudandet, och kan ni tänka er, idag har jag gjort det!

Idag har jag för första gången hittills bjudit en grupp på English Only Cake!

Jag är så stolt över dem!

onsdag 17 mars 2010

Överhörd diskussion på väg till tåget

Jo, jag vet, jag var både otydlig och raljerande när jag skrev om debatten igår, jag ber om ursäkt för detta. Att jag var trött och rätt stressad är orsaken, men ingen ursäkt.

Men min förundran över den enorma vikt man fäster vid känsloargumenten kvarstår. Jag lämnade Orkanen mitt i strömmen av studenter och lyssnade till hur diskussionen fortsatte omkring mig. Att man är bekymrad över hur högskolan tycks skjuta ifrån sig problemen är tydligt, de studenter jag hörde bekymrade sig framförallt över hur man som färdigutbildad kommer att stå sig i internationell konkurrens. Där fanns också en tydlig oro över hur högskolans tillåtande och väldigt förstående attityd gentemot studenter med en ambitionsnivå som tycks något under genomsnittet riskerar att drabba dem som faktiskt tar ansvar för sina studier, läser litteraturen, brukar allvar och försöker ta tillvara alla möjligheter. Inte drabba just nu, om jag förstod det hela rätt, i så hög grad som på längre sikt.

Däremot diskuterade man överhuvudtaget inte den formulering som fick fokus i media, om det beror på att den redan avhandlats på längden och tvären inom skolan eller om just dessa studenter helt enkelt inte tagit illa upp vet jag inte. Hade jag frågat hade jag stört diskussionen och vridit fokus mot något annat än det de tyckte var viktigt, så jag höll tyst.

Jag är inte insatt i vad som diskuteras bakom kulisserna på högskolan och missar förmodligen en skrälldus poänger, men att man pratar så mycket om känslor, om hur roligt och härligt och entusiasmerande saker är snarare än om huruvida det är ett konkret problem att man bara har råd att ge fyra lärarledda lektioner per vecka, om jag uppfattade siffrorna rätt, det gör att jag lämnade debatten med intrycket att inte mycket har förbättrats sen jag var student vid skolan ifråga. Det är rätt många år och en högskolereform sedan.

onsdag 24 februari 2010

Björklund kritiserar Olofssons förslag

Folkpartiets Jan Björklund uttalar sig i DN om centerns utspel om kunskapsmiljarden. Trots den optimistisk satta rubriken i tidningen är Björklund kritisk:
Det bra att man vill ha mer öronmärkta statsbidrag till skolan. Det är en positiv omsvängning, säger han [...] Björklund är dock tveksam till den modell som Centerpartiet förespråkar — att pengar ska gå till skolor vars elever förbättrar resultaten på de nationella proven i årskurs 9
Utbildningsministerns insikt i konsekvenserna av ett sådant förslag är djupare än Olofssons. Att sätta skola mot skola när det gäller fördelandet av resurser kan leda till än värre betygsinflation då betygen plötsligt inte bara ska spegla enskild lärare, utan också hela skolan och dessutom kopplas till budget:
Problemet ligger i att proven rättas av lärarna själva och att det kan missbrukas. Om man snällrättar får man mera pengar, säger Björklund
Redan idag händer att rektorer uppmanar lärare att sätta högre betyg på elever än läraren bedömer att eleven uppnått, av olika orsaker. Om det plötsligt börjar handla om att ett högre betygssnitt ger mer pengar lär knappast detta fenomen minska.
Björklund drar paralleller till högskolan där man sedan 1990-talets början får pengar utifrån hur många som godkänns.

– Det betyder att det finns ekonomiska skäl för en högskola att sänka kraven för godkänt. Vi håller därför på att avveckla det, säger han.
Det är skönt att någon drar i bromsen en aning när Olofsson slänger alltför många och stora valfläskbitar på grillen.

tisdag 23 februari 2010

Olofsson tänker om skolor och resurser

Centerpartiet vill införa en prestationsbonus för de skolor som förbättrar sina resultat berättar bland andra Maud Olofsson i DN. Och det låter ju fantastiskt:
Alla elever förtjänar att mötas med höga förväntningar och en skolmiljö där de växer som människor. Vi ska ställa krav på lärare men också ge dem stor professionell frihet. För det är rektors och lärares ledarskap som är nyckeln till framgång. Vi vill att goda lärarinsatser ska premieras högre. Bra lärare ska ha högre lön.
Klart bra lärare ska ha högre lön än kassa lärare, men förstår Olofsson sig verkligen på det hon pratar om? Har hon kunskap nog att skilja en bra lärare från en dålig, när hon tror att det går att muta sig till ett bättre resultat? Tror centern verkligen att en massa pengar som filtreras genom kommuntjänstemäns giriga fingrar till skolor där man redan gör ett bra jobb gör skolverkligheten för svaga elever i socialt utsatta områden bättre?

Olofsson och hennes partikamrater tänker som de har förstånd till, och satsar på dem de kan identifiera sig med. Resultatet riskerar att bli en ännu ojämlikare skolsituation än den vi har idag. Mats på Tysta Tankar tänker klokt om centerns skolsyn:
Det är en uppenbar förolämpning mot landets lärarkår att du tror att de behöver extra motivation för att göra sitt jobb. Om du verkligen bryr dig så hoppas jag att du bevakar den professionella nivån i arbetet med ny skollag och skyddar skolan från detaljreglering.
Läs resten i hans blogg.

Och kom ihåg att det är valår i år. Då mutar politiker.

fredag 19 februari 2010

Sam-hället

Någon jag pratade med en gång berättade inte utan stolthet om sin far, vicevärlden i ett hus, som haft stenkoll på vilka av grannarna som slarvade med att städa tvättstugan efter sig, vad folk ätit till middag, vem som drack och vem som slog sin fru och vems barn som hade hål i skorna. Han noterade detta, och berättade det uppenbarligen åtminstone för sin son.

Detta ägde rum i det technicolorfärgade femtiotalet, då framtidshoppet var gnistrande och stort, och de misshagliga grannar han skvallrade om visserligen ställde till förtret, och störde helhetsintrycket, men på nåder ändå kunde få lov att existera och finnas, de var ju faktiskt en del av samhället.

Idag tycks den sociala kontrollen ha en något annan funktion. Information om grannar och människor samlas in som det alltid gjorts, förvaras och sätts i nya sammanhang. Det nya är orsaken - i många fall samlas informationen för att användas som ammunition.

Det sam-hälle vi haft börjar allt mer anta strukturen av ett mot-hälle, en plats där vi lever mot varandra snarare än tillsammans.

torsdag 18 februari 2010

Departementssekreterare är ett stressigt jobb

Utåt var fasaden fulländad. Mannen som är i 40-årsåldern arbetade som departementssekreterare vid regeringskansliet.
För att orka med sitt stressiga liv, säger han i förhör, rökte han opium 4- 5 gånger i månaden
Allvarligt talat, människor, det Expressen berättar om är inget moraliskt bekymmer, detta är ett arbetsmiljöproblem och ett samhällsproblem! Att de människor som styr vårt land, som har ansvar för lagar och regler, nedskärningar, omprioriteringar, övervakning, socialt skyddsnät, arbetsmarknad, utbildning, vård etc har en så pressad arbetssituation att opium behöver rökas varje vecka är ett problem!

Det är inte osannolikt att detta ligger bakom en del av de beslut som tagits där konsekvenstänkandet helt uppenbart inte fungerat full ut.

En illa fungerande regering, och en regering där människorna i kansliet är så totalt sönderstressat att de i desperation använder knark för att hantera stressnivån fungerar inte optimalt, låt oss vara ärliga om den saken, drabbar oss alla. Något måste göras! Uppenbarligen är både arbetsbördan och ansvarsbördan för tung att bära för de människor som jobbar där nu, och chefen och ledningen har inte klarat av att ta sitt ansvar.

Det är valår i år. Det är dags att låta dessa stackars sönderstressade människor få vila och läka.

tisdag 9 februari 2010

Det är en dammig dag idag här i bloggen

Av någon anledning är det oerhört mycket svårare att skilja de från dem än att skilja han från honom, eller hon från henne. Ändå är det ju exakt samma sak.

Det handlar om vilken funktion i meningsdelen, satsen, ordet har. Är det ett subjekt: han, hon, de; är det ett objekt: honom, henne, dem.

Enkelt, inte sant?

Inte? Ok, ett exempel. Se här:

Pojkarna gungar småflickorna.

Pojkarna är aktiva, de som gör något = subjekt.
Småflickorna sitter bara i gungorna, och någon annan gör något för dem = objekt.

Om vi byter ut pojkarna och småflickorna mot de respektive dem blir det alltså

De gungar dem.

Om ni tvekar, prova med singular (ental) istället:

Pojken gungar lillflickan.

Han gungar henne.


Inte så svårt, eller hur? Nu fixar vi det i fortsättningen, politiker, journalister och vi andra.

fredag 5 februari 2010

Grannar

Det spelas musik så det ekar i hela trapphuset. Det var nog minst ett år sen det gjorde så senast, och det är så trivsamt! Det finns unga, livsglada människor i huset!

Men det påminner mig samtidigt om en riktigt obehaglig tankegång jag hörde ett par damer på bussen diskutera häromsistens. Den ena berättade om tonårsfamiljen som bodde i lägenheten över henne, hur ungdomarna sprang i trappan, spelade musik och ropade genom fönstren. Varken hon eller hennes gubbe (hon kallade honom så, det lät riktigt kärleksfullt) stördes av det, men somliga av grannarna klagade.

Och, sade hon (och detta fick mig att kallsvettas, att någon ens upplever sig behöva tänka den tanken säger mycket om var vi befinner oss idag!):
Jag är rädd att de rätt som det är kommer att börja klaga på att vi inte klagar på ungarna, att de kommer att säga att vi inte bryr oss om hur ordningen i huset är. Jag ångrar nästan att vi köpte lägenheten.
Kanske bodde hon i ett ovanligt kontrollerat område, jag hoppas det innerligt, men att tanken finns någonstans i Sverige skrämmer mig.

söndag 31 januari 2010

Lämplig klädsel för lärare

Någon antydde att lämplig klädsel för lärare vore trevligt rutig skjorta och jeans. Jag undrar hur man bör förhålla sig till keps?

fredag 29 januari 2010

Mad World

Jag önskar ibland att jag inte vore så cynisk, att jag blev chockerad, eller åtminstone förvånad, över att höra talas om hur en fd polischef, som officiellt inte bara betraktades som en hyvens snubbe utan rentav en förebild, en jämställdhetsivrare som enligt Expressens artiklar inget hellre ville än att "Bekämpa all sorts våld. Fysiskt-, psykiskt-, krigs-, skövlings- och "jag-tar-vad-jag-vill-ha-men-skiter-i-andra"-våld" inte var samma pärla bakom kulissen.
Men Göran Lindberg klarade till slut inte av att leva upp till den oklanderliga bilden. I hemlighet inledde han ett dubbelliv - där han verkar ha brutit mot alla de ideal han kämpat för. I stället för att "bekämpa all sorts våld" och "arbeta för att kvinnor och män ska behandlas lika" började Göran Lindberg, enligt misstankarna, förnedra unga kvinnor och tvinga dem till sex
Men jag blir inte chockad, och inte förvånad. Så mycket otäckt och obehagligt döljer sig bakom välklippta villahäckar och så hårt faller domen om det slipper ut i fel kretsar att det istället får växa i lönndom.

Världen är galen, och jag är alltför kallt cynisk för att förvånas.



Uppdaterad: 'Elitens' nätverk handlar inte enbart om politisk och ekonomisk makt.

Innan ni blir lika cyniska som jag, minns att dessa är undantag. De är inte regeln, men de är ett symptom.

torsdag 28 januari 2010

Bra nog

Det sägs att en avgörande skillnad på killars och tjejers, och för den delen mäns och kvinnors, sätt att arbeta är att kvinnor petar och pillar med detaljerna, filar och filar, stressar, kämpar och inte känner att de får lämna ifrån sig ett arbete som inte är så perfekt det någonsin kan bli, in i minsta detalj, kosta vad det kosta vill! Män siktar på Bra Nog, och går sedan vidare.

Det stämmer i allt mindre omfattning, såvitt jag kan se - det blir allt vanligare att män har svårt att lämna ifrån sig saker och ting utan att de upplever att arbetet är perfekt, och helst lite till.

Martin Ezpeletas beskriver på Aftonbladet ett fenomenet ur en annan vinkel. Han skriver om hur han är "övertygad om att svenskar har en osund relation till arbete", hur svenskar "inte kan lyssna på kroppen, eftersom de har ett gallskrikande samvete" och att detta är den direkta orsaken till den höga sjukfrånvaron. Han har ett förslag till lösning:
Sverige har inte råd att ha er sjuka. Så sluta insjukna!
Inse att ni har dyrkat fel Gud, att ni har stridit under fel fana.
Ni måste förstå att vara duktig inte får kosta er livet.
Ni måste sluta beundra ert fullspäckade schema, glorifiera stressen, förbränna er energis reservtank för en lite större reskassa, för en trappinne till i karriären, för en extra ryggdunk.
Sluta tro på löntagarens förnedrande värdighet!
Den som säger att ni ska arbeta åtta timmar, få betalt för hälften men jobba för det dubbla. En kapitalistisk och protestantisk ekvation, som avgör vem som får kakan och hur man fördelar smulorna.
Har samhället inte råd att ha er sjuka? Pallar ni inte med jobbet?
Slappna av. Sitt av tiden. Förhala. Dagdröm. Delegera. Fuska. Överlev!
Sjukskriv den omoraliska arbetsmoralen!
Han har rätt, så innerligt rätt! Jag hoppas sjuksköterskor, förskollärare, städerskor, kontorister och alla andra som ingår bland dem Ezpeletas kallar fotfolk läser hans krönika, och lyssnar. Bra nog räcker, vi förlorar mer än vi vinner på att springa livet ur oss i försöken att uppnå perfektionism.

Som människor, som individer och som samhälle har vi allt att vinna och inget alls att förlora på att ha rimliga krav på oss själva.

onsdag 27 januari 2010

Garage

"Garaget fyller en central funktion i den västerländska framgångsmyten" kan vi läsa i SvD. Det är så centralt att företag faktiskt hyrt garage eller carportar när de känt att konceptet kan komma att lyfta för att kunna vara en del av garagemyten.
Att vem som helst, oavsett bakgrund, med lite uppfinningsrikedom kan bli en vinnare är ett av kapitalismens grundläggande löften. Det är en lockande och på samma gång oerhört manlig fantasi
En del av lockelsen i myten ligger, tror jag, i det där med 'oavsett bakgrund'. Man kan bli en vinnare utan att förslösa dyrbar tid i skolbänken, utan att behöva utbilda sig eller egentligen anstränga sig. Det räcker att pula i garaget.

Men det är inte den enda funktion garaget fyller, framhåller artikeln:
Glöm den rostfria köksutrustningen, de danska designerlamporna och mosaikkaklet i badrummet. För oss män i den begynnande medelåldern finns inget mer statusfyllt än ett iskallt och unket doftande skrymsle fyllt av bråte. I en intervju i denna tidning från i höstas redogjorde den hyllade författaren Daniel Sjölin för sitt beslut att överge den utblottade tillvaron som författare och i stället satsa på karriären som programledare i tv. Orsaken var att han ville ge sina barn ett garage. ”I garaget finns medelklassens kronjuveler”, hävdade han. ”Bilen, takboxen, skidor till alla, långfärdsskridskor, campingutrustning, allt det där som författare måste låna om de ska göra något sådant”
Dessutom tror jag det handlar om trygghet. En plats där man får vara sig själv, bakom en stängd garagedörr där ingen ser ens små icke politiskt korrekta sidor, de där som måste döljas för att man är rädd att de skulle dömas som vore de fåniga mössor på en facebookbild, trots att de varken är farliga, skamliga eller skrämmande utan är de sidor som gör oss mänskliga. Weezer ger sin syn på saken:



In the garage
I feel safe
No one cares about my ways
In the garage
Where I belong
No one hears me sing this song
In the garage

tisdag 26 januari 2010

Experiment

Jag gjorde ett socialt experiment för inte så länge sedan. Jag presenterade mig omväxlande som arbetslös, städerska och långtidssjukskriven. Det var nyttigt. Fler borde prova. Det är en markant skillnad i hur man blir bemött gentemot hur man blir bemött om man traskar in som den akademiker och lärare man är till vardags.

Vi lever i ett väldigt kallt samhälle, och då pratar jag inte i första hand om snöstormen.

måndag 25 januari 2010

Kids need teachers to learn

Det är viktigt att vi rustar eleverna för den framtid de ska leva i, inte den forntid vi själva känner oss trygga i.