Ungdomar, skolor och brott

Mats på Tysta Tankar har under en tid nu funderat kring mansrollen, både utifrån sitt perspektiv som lärarutbildare och utifrån ett mer generellt samhällsperspektiv. Jag har ifrågasatt och diskuterat utifrån min utgångspunkt som naturligtvis är rätt annorlunda än hans. Vi har väl inte varit helt överens om perspektivet och slutsatserna, men inte helt oense heller alla gånger. Sakine Mandon tar också upp en diskussion kring mansroller i dagens Expressen. Hon placerar fokus på unga män i trasiga förorter, och på hur övriga samhället förhåller sig till dem.

I den franska musikgruppen Justices video "Stress", som sedan länge finns på You Tube, trakasserar ett förortsgäng sin omgivning. Okontrollerade arga killar ger sig på kvinnor och män, de rånar och slår folk. Eldar upp en bil. Fördomsfullt och stereotypiserande, populärt bland främlingsfientliga? Utan tvekan. Men det är också en ärlig skildring.I Sverige håller vi oss däremot till harmlösa pjäser där "skådespelarna är nya och gamla svenskar", som ska ge en bild av gängbråk.

Mandon, och jag håller med henne, är skeptisk till om projekt av den sorten gör någon skillnad för ungdomar som lever som ungdomarna i videon:

Värdegrundsutbildningar, kurser mot fördomar och projekt med tjusiga visioner spelar ingen roll. Likaså att journalister, som om det vore heroiskt, offentligt deklarerar att de är mot gatuvåld, mord och sjukdomar. Hur vore det att tona ner fluffet? En ung kille jag pratar med säger "Att bara hänga och tugga solrosfrön är inte så spännande. När du suger i skolan och aldrig kommer få ett vettigt jobb blir det spännande med brott. När du dessutom tror att alla svenskar, som du knappt möter, är rasister, blir det ännu lättare att råna dem."

Vi kommer aldrig undan skolan i diskussioner som dessa. Skolan är oerhört viktig för unga människor och oerhört viktig för ett samhälle. Ett samhälles värderingar både formas och speglas i skolan. I en nedsliten skola i en nedsliten förort, en skola med stora klasser, trasiga klassrum, trötta lärare och uppgivna elever, är känslan att samhället skiter fullständigt i de elever som går där. Det gäller både pojkar och flickor, unga män och unga kvinnor.

Men som Mandon skriver "I dag står tyckare i kö för att visa att de bryr sig om invandrartjejer. Men vem bryr sig om förortskillar som slår och bråkar?
Om svenska killar som bråkar?" Jag säger inte att vi ska sluta bry oss om invandrartjejer, eller tjejer överhuvudtaget. Jag säger absolut inte att vi ska ta resurser från en grupp och flytta till en annan. Jag säger att vi måste vidga perspektivet så att vi kan bry oss om tjejer och killar, fattiga och rika, från medelklassen och underklassen, i fina villakvarter och slitna förorter, på samma gång.

Tro mig, det går.