1984 - från en annan vinkel

I SvD berättar Göran Eriksson om Anita Kratz bok Ensamvargen.

Hon berättar att Fredrik Reinfeldt som tonåring inspirerades politiskt av litteratur som George Orwells 1984 och Karin Boyes Kallocain, som båda är skildringar av totali-tära övervakningssamhällen.

1993 skrev han också en egen version som hette Det sovande folket. Det var en liberal pamflett mot ett samhälle med för mycket statlig välfärd och övervakning.

Jag har inte läst Reinfeldts version, men andra har. Det förefaller vara ett kallt och hårt samhälle han förespråkar, ett samhälle där var och en får klara sig bäst man kan, bygga upp sitt eget liv bakom stora murar, ett samhälle där andra inte är människor att samarbeta med för allas gemensamma bästa, utan ett samhälle där andra är människor man håller sig väl med så länge man själv har något att vinna på saken.

Man kan inte säga annat än att han gör vad han kan för att leva upp till sina egna ideal.

Jag talade igår lite om 1984, som Reinfeldt enligt Kratz läst med förtjusning. Jag tror att när Reinfeldt läste den och inspirerades identifierade han sig inte med Winston, utan med statsapparaten. I ljuset av detta blir FRA den fullständigt logiska följden. Reinfeldt vill ha en egen Storebror, han vill vara Storebror. Och han tycks ha valt sin regering noga, både för att blidka och för att nå sitt mål.

Fantiserar jag kring skuggor, eller ser jag verkligen det jag tycker mig se genom de allt genomskinligare kulisserna? Vill vi vara de övervakade, kontrollerade, lydiga, rädda undersåtarna?

Jag vet vad jag svarar, vad svarar du?