måndag 29 september 2008

FRA på Finlandskryssning

Expressen och Aftonbladet, bland andra, skildrar den oro och de vädjanden som möter premiären av Kanal5s nya realityserie om livet ombord på en av de stora färjorna. Många vädjar, en och annan skäller:
Tycker inte det är schyst med detta program. Det som sker på båten stannar på båten. Hur kul är det på en skala att visa hela
svenska folket hur full man blev? Man är på båten för att man ska kunna känna sig anonym. Annars kan man lika gärna stanna hemma. Hur många är det inte som tar en kryssning för att få ha lite kul utan att grannen i hemstaden skall ha ont av det? Nu ska hela jävla Sverige få se det. Nej nu har ni verkligen sjunkit i mina och mångas ögon!
och kontentan av det hela verkar vara just detta, att det som sker på båten stannar på båten.

Min rubrik var skämtsam, detta är inte i närheten av de intima och personliga avslöjanden som kan komma att bli konsekvensen av att hamna i FRAs uppdragsgivares sökarljus, men som i de flesta skämt finns en allvarlig tanke i botten.

Varför denna desperation att dölja vad som skett ombord på båten? Lever vi i ett samhälle där den sociala kontrollen och behovet av en klanderfri yta är så dominerande att det kan innebära katastrof att eventuellt skymta förbi i bakgrunden på en realitysåpa om människors arbetsvardag?

Detta beteenden påminner mig om något jag läste häromdagen. Vad var det? Jovisst ja! DN skrev om boken Ensamvargen, och i artikeln beskrivs Reinfeldt såhär:
Innan Reinfeldt blev partiledare 2003 visste få vem han var. Att ta sig därifrån till statsministerposten byggde på en märklig kombination, står det i boken: "å ena sidan en risktagare på gränsen till dumdristig, å andra sidan en person med extremt kontrollbehov."
Jag undrar vad man skulle finna om han filmats på en Finlandskryssning?

2 kommentarer:

  1. Ja, det är märkligt att folk är så rädda för att deras handlingar ska ses i TV. Varför inte tänka på om man kan se sin spegelbild i ögonen morgonen efter. Borde betyda mer.

    Att stå rak i ryggen och stå för sina handlingar brukar skrämma bort en och annan illasinnad sladdertacka med.

    SvaraRadera
  2. Det är kanske märkligt, men ändå inte. Att tappa ansiktet i det svenska samhället får rysliga konsekvenser, och det finns egentligen ingen försoning att vänta heller. Har man väl gjort bort sig kommer det att komma tillbaka och slå en i nacken så länge någon överhuvudtaget minns det.

    Det är som du säger, det enda man kan göra är att stå rak i ryggen och stå för det man gjort, det minskar betydelsen av det sociala övertag skvallertanterna tar sig.

    SvaraRadera