Lex Orwell

FRA-lagen har fått smeknamnet Lex Orwell, hänvisande till en roman skriven av George Orwell strax efter andra världskriget. 1984 är titeln på romanen, och den mest kända och omtalade karaktären är utan tvekan Big Brother, det effektiva övervakningssystem som gör det möjligt för the Party, dvs staten, att kontrollera folket. Jag tror de flesta, oavsett om man faktiskt läst boken eller inte, har en rätt klar bild av Big Brother och dess övervakning och kartläggning inte bara av vad folk gör och säger, utan också vad de faktiskt gör.

1984 är en obehaglig historia, och det är inte i första hand övervakningsmaskineriet som är obehagligt. Det mest obehagliga och tankeväckande är människornas acceptans. De accepterar att övervakas, de accepterar kunskapen om att rum 101 existerar och används, de bidrar själva aktivt till att Big Brother blir många gånger effektivare än det någonsin skulle kunna bli utan deras insats.

FRA-lagen har försetts med yttligare luddiga och till inte mycket förpliktigande formuleringar, den domstolsliknande nämnden har döpts om till domstol, men utses fortfarande av sittande regeringen. Tiden för hur länge råmaterial får sparas har begränsat, vilket talar om att när de väl bearbetats hamnar det i en annan kategori, där andra regler gäller. Regeringen är en av dem som får beställa material, vilket elegant lämnar dörren öppen för samtliga nu existerande och framtida myndigheter.

Regeringens nya besked om FRA-lagen tystade effektivt merparten av kritikerna. Dock inte i bloggosfären, där många hittat nya frågetecken. Inte heller teleoperatörerna blåser än så länge faran över

skriver DN och Aftonbladet skriver om

Svensk säkerhetspolitik i borgerlig tappning. Man kör ett förhandlingsrace och sedan tar man ett blixtsnabbt beslut. Vårt lands säkerhet är alldeles för viktig för att avhandlas bakom stängda dörrar i de borgerliga riksdagsgrupperna

Trots att Ann-Charlotte Marteus i Expressen tycker sig kunna konstatera att FRA-kriget är över noterar andra media, SvD till exempel, att bloggosfären inte helt låter sig övertygas om förträffligheten hos det nya förslaget. I bästa fall inser de flesta att det som numera ettiketteras bloggosfären inte är något annat än människor, medborgare i de flesta fall med rösträtt, som uttrycker sina åsikter kring FRA-lagen och använder sig av den yttrandefrihet som är en oundgänglig del av ett demokratiskt samhälle.

Kort sagt: det tigs inte i församligen, utan FRA kommer att fortsätta att ifrågasättas, granskas och kritiseras. Kulisserna får inte stå orörda. Lagen är inte bra.