FRA i tvättstugan, någon?

Min tvättid kapades idag. Igen. Trots att jag väntade i över en timme på att människan som inte bara kapat min tvättid utan dessutom med hjälp av ett hänglås försäkrat sig om att jag inte skulle slänga ut kläderna i maskinen på golvet och stampa på dem (tanken föresvävade mig!) skulle komma tillbaka så jag fick chansen att tala, vänligt och sansat, givetvis, med henne eller honom dök ingen upp.

Hade vi haft övervakningskameror i tvättstugan hade det var en smal sak att ta reda på vem som kapat min tvättid och kanske rent av göra en anmälan om detta till värden. Hade vi haft ett system med datorbokningar och magnetremseförsedda nycklar hade värden vetat precis vem det var, och jag hade till och med besparats mödan att göra anmälan.

Vi har varken det ena eller det andra, vi har inte ens ett lås på dörren utan tvingas, som antyddes ovan, medföra eget hänglås om vi vill ha våra kläder kvar. Jag föredrar faktiskt det. Visst är det förtretligt när någon kapar ens tvättid, jag har nu att välja på att tvätta sju i morgon bitti (på en söndag? Hah, tror inte det va!) eller sent på måndagkväll. Lyckligtvis var jag ute i god tid med min planering av tvättid den här gången, så isen är helt kofri till måndagkväll.

Förtretligt, rent av irriterande frustrerande är det när någon kapar ens tvättid, jag blir arg som en nymornad tjur, stampar och svär så det osar, men mer än så är det inte. Detta är ett problem mellan mig och kaparen (och läser du detta, kapare, var klok och håll tyst om att det var du! Gör bara inte om det så låter vi udda vara jämnt den här gången) och inget hyresvärden behöver lägga energi på. De kan ägna sig åt att tex se till att låsen på soprummen fungerar istället. Övervakningskameror eller ett Storebrorssystem med magnetremsor och annat trams skulle innebära påtaglig risk för ruskiga konsekvenser för något som faktiskt, ärligt talat, lika gärna kan vara ett misstag. Människan kanske trodde det var i morgon?