Tankevurpa

Hörde, men deltog inte i, en diskussion kring att leva för evigt. Argumenten för var många, om än inte genomgående särskilt hållbara, men diskussionen fick ett tvärt slut när någon prosaiskt påpekade att nej tack, med långt liv följer en allt skruttigare kropp, att leva en evighet i en allt skröpligare kropp, med ständigt försvagade sinnen, vore inget lockande perspektiv. Detta lilla faktum hade ditintills helt bortsetts ifrån, alla hade tagit förgivet att evigheten skulle framlevas i en kropp motsvarande en vältränad tjugofemåring med hög coolhetsfaktor.

Jag log stilla och gick min väg.