Ni har väl inte glömt FRA?

Det skrivs allt mindre om saken i tidningarna, regeringen tiger still och riksdagens högtidliga öppnande närmar sig minut för minut.

Men inget har ändrats.

Aftonbladet refererar idag ett debattinlägg gjort på Newsmill av "försvarets egen terrorexpert Magnus Norell". Norell skriver om

en av de två huvudfrågor kring vilka FRA-debatten kretsat under månaderna som gått sedan omröstningen i juni, nämligen de principiella invändningarna mot lagen. Dessa invändningar är av både juridisk och politisk karaktär. Vad gäller de många juridiska invändningarna (som redan lett till en anmälan till Europadomstolen) hänvisar jag till de jurister som föredömligt artikulerat denna kritik. Några exempel är Clarence Crafoord (vid Centrum för Rättvisa) och förre SÄPO-chefen Anders Eriksson. Dessa argument väger naturligtvis tungt och det är märkligt att inte dessa, rätt självklara, lätt förutsedda problem beaktades innan lagen lades fram för omröstning.

De politisk-principiella argumenten mot lagen är också tunga. Dessa principiella invändningar har riktat in sig på ingreppen i medborgarnas privata sfärer - oavsett om det gäller e-post, sms eller annan elektronisk trafik - samt de övergrepp som den massavlyssning det är frågan om utgör.

Norell framhåller, som så många andra, hur det handlar om att bryta mot såväl svensk grundlag som mot europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Han fortsätter:

inga argument att det skulle råda någon form av ytterligt svår hotbild har presterats av förespråkarna. Detta för oss in på den andra huvudfrågan kring vilken debatten rört sig, nämligen den om hur effektiv denna lag kan anses bli med hänsyn till det förespråkarna säger att den ska göra; skydda mot "yttre hot".

Om vi för en stund bortser från bristen på sådana hot och accepterar att de finns kan man konstatera att mandatet för FRA:s inriktning är mycket bred. Som dessa yttre hot beskrivs i propositionen (sid. 17 och 36 t.ex.) omfattar det allt från internationell terrorism, över miljöhot till IT-beroende och försörjningskriser

Han fortsätter med att konstatera, som många andra, att lagen formulerats väldigt, låt oss kalla det generöst, både vad gäller de parametrar som skall användas vid sökningen

Inget hindrar dock att personuppgifter som t.ex. namn, etnisk tillhörighet samt religiösa och politiska åsikter också används. Detta framgår av lagtexten

och vad gäller FRAs mandat

Låt oss också hålla i minnet att det ska ske i ljuset av att det unika i FRA-lagen är att den möjliggör konstant övervakning av kommunikation, samt att den utgör en kraftig utökning av FRA:s mandat eftersom all kabeltrafik som korsar landet, potentiellt, överförs till FRA. Detta skall ske via de s.k. portaler som operatörerna skall skicka trafiken till

Norell formulerar två viktiga frågor:

Kan detta fungera som ett skydd mot en i sanning ganska hemsk omvärld, om man får tro FRA och regeringen? För det första: som organ för att kunna kontrollera medborgarna är detta instrument varje illasinnad regerings "våta dröm". Därmed absolut inte sagt att denna regering är illasinnad eller att FRA inte har "rent mjöl i sin påse". Tvärtom, förespråkarna menar säkert väl men icke förty, denna lag ger myndigheterna en laglig möjlighet att penetrera medborgarna på ett sätt som inte funnits förut. Det är en långsiktig potentiell risk med lagen; vi vet av erfarenhet att all sådan kraftigt utökad avlyssning och övervakning lätt kan leda till både läckage och missbruk och detta på bekostnad av människors rättssäkerhet och integritet.

Med andra ord, det är snarare ett instrument för att kontrollera medborgarna, oavsett mjölkvalitet. Regeringen menar kanske väl när de gläntar på locket, men det är ändå Pandoras ask de fått fingrarna på och de förefaller inte se konsekvenserna av sitt handlande. Norell går sedan mer rakt på sak in på sitt eget specialområde terrorism:

Så var det då övriga frågor om det finns yttre hot. Terrorism, som jag vågar påstå att jag kan en hel del om, kan, som ett sätt bland flera, bekämpas med avlyssning. Men för att vara effektiv måste den riktas in. Du bör veta mot vem (eller vilka om det rör sig om t.ex. en terroristcell) du ska spana mot. Det förekommer redan idag, så av det skälet behövs ingen sådan här lag. Om man nu vill ha ett explicit tillstånd att spana i kabel kan man naturligtvis med lätthet skriva in det i de lagar och förordningar som idag styr verksamheten. Men det måste finnas reella skäl och tydliga mål för att det ska bli effektivt. Annars riskerar det att bli någon form av "låt-oss-kolla-om-det-finns-något-farligt-där-ute" verksamhet. Och om det nu finns några sådana verkligt tydliga hotbilder "därute" vore det väl klädsamt om regeringen åtminstone antydde hur de ser ut?

Visst vore det klädsamt, men skulle det i sak förändra de konsekvenser lagen får i sin nuvarande utformning? Nej. Norell sammanfattar så elegant hela FRA-debatten:

Så hur blev det så här? Jag tror två olika "ideologiska skolor" möts här; Dels den "svenska modellen" med samsyn, samförstånd och undvikande av konflikter. Dvs. inget är helt "dåligt" utan det går alltid att kompromissa. För att göra det undviker man de riktigt svåra frågorna
som t.ex. kränkningar och omotiverad spaning på stora mängder människor. Hit tror jag de flesta riksdagsledamöter hör. Detta förklarar även det i sig ganska obehagliga faktum att Riksdagen i ett av de fredligaste länderna i Europa, med enkel majoritet dessutom, åsidosatt sin egen grundlag som faktiskt förbjuder det allmänna att undersöka "brev eller annan förtrolig försändelse" eller att avlyssna "telefonsamtal eller annan förtroligt meddelande".

Den andra ideologiska skolan är en ibland naiv syn på vad man kan göra tekniskt. Dvs. "vi kan göra detta och därför är det bra att vi gör det". Begreppet "teknikneutral lagstiftning" passar som illustration till vad jag menar. En övertro på att tekniska innovationer kan leda till fantastiska genombrott.

Oförmågan hos båda dess ideologiska inriktningar att förstå reaktionerna på FRA-lagen är betecknande, men alls inte oväntade. Företrädare för båda dessa ideologiska inriktningar har reagerat på motståndet med att "folk har inte förstått" och måste därför lugnas/övertygas/upplysas. Att det till mycket stor del är tvärtom: människor förstår visst vad det är frågan om, och det är DÄRFÖR man reagerar, finns inte med i tankeapparaten.