Ramadanreflektioner

Ramadan är annorlunda i år än något tidigare år. Inte bara för att det bloggas både här och där, och givetvis reageras mot att det bloggas om saken också, det är öppnare och självklarare överallt i samhället. Kontrollanterna på bussen diskuterar saken, den ene, muslim, förklarar för den andra, sannolikt inte muslim, att nej, det är inte samma sak som att fasta för att gå ner i vikt, eller rensa systemet. Det här är en annan sorts fasta. Elever pratar helt öppet om hur de fastar, skämtar om att de måste hålla sig långt borta från matsalen så de inte slukar allas mat, ber att få slippa läsa högt eftersom de blir torra i munnen av det och inte får dricka förrän till kvällen och fnissar sig igenom eftermiddagslektionerna med förklaringen 'ramadan, man har inget blodsocker alls kvar!'

Ramadan är helt enkelt inte lika exotiskt och underligt längre. Det börjar bli lika självklart att en och annan fastar som det varit i många år att judar och kristna firar påsk på olika sätt.

Det är rätt skönt, är det inte?