Information overload

Jag lär mig, och förstår, och kan! Men nästa dag när jag ska göra det igen, då har jag glömt det och kan det inte längre....

Det är ett vanligt bekymmer bland elever idag. Man förstår, där och då, men när man ska upprepa det vid ett senare tillfälle, på ett prov, på nästa lektion eller när man sitter hemma och ska göra läxan, då har man glömt hur man gjorde. Vi såg det tex i serien om Malmö-klassen som med hjälp av superpedagoger skulle lyftas till en av Sveriges bästa. På kort sikt såg det ut att fungera, men i ett längre perspektiv visade sig kunskaperna vara av lättflyktig sort, på gymnasiet lever eleverna inte helt upp till de betyg de fick.

Man skulle kunna fundera över en koppling mellan det jag skrev igår, om kommunikationsgenerationen, och svårigheterna att komma ihåg. I ett och annat fall spelar det helt säkert in, men att skylla allt på kommunicerandet är att göra det för lätt för sig. Nej, den stora boven i dramat tror jag är hattandet, från det ena till det andra. Inte bara från det ena ämnet till det andra, det krävs inte mycket inlevelse för att förstå hur lätt lösningen av ekvationssystem har försvunnit in i dimman om man dessutom ägnat dagen åt att förstå hur elektronskal fungerar, försökt skilja adverb från adjektiv, och satt sig in i Colombias export.

Arbetslagstänkande i all ära, men jag tror det är dags att vi tar nästa steg och på allvar börjar arbeta ämnesövergripande också i våra skolor, även efter det som en gång i tiden kallades första små. En matte helt frikopplad från både kemi och samhällskunskap blir till en fritt svävande väldigt abstrakt satellit i elevens medvetande, precis som grammatiken i engelska kan förbli ett mysterium trots att man i sömnen skulle kunna ta ut satsdelarna på svenska. Jag nämnde igår det flummiga uttrycket holistiskt tänkande och jag återkommer till det idag. Det är lättare att förstå delar i ett sammanhang, precis som det är enklare att överblicka sammanhanget när man betraktat delarna för sig.

Och så var det det här med repetition, och stress. Anar ni hur stressade eleverna på svenska skolor är? Jag kan inte lära mig något alls när jag är stressad, och jag kan definitivt inte få något alls att fastna i mitt minne under dylika förhållanden. Är det likadant för er? Vet ni, jag tror det.

Låt oss alla med någon form av ansvar inom svenskt skolväsende (Björklund, alla inkluderar även dig!) grundligt överväga att avge ett nyårslöfte: 2009 blir det år då vi strävar efter att skona våra elever från stress, det år då vi skyndar långsamt mot kunskapsmålen och tar oss tid både för reflektion och repetition.