Mer kollektivt. Mer ekologiskt. Med fler kvinnor i hemmen. Färre idealistiska tanter. Mer personfixerat. Med färre skilsmässor. Och med upplevelseshopping som växande fritidsnöje. Blandat med ”tillbaka till rötterna”-turism.Fler kvinnor i hemmen? Varför inte fler män? Vi har provat det här med hemmafruar i flera generationer nu, det slutar varje gång med frustrerade kvinnor som först gör livet surt för sig själva, sen bryter sig loss och slår sig tillbaka in på arbetsmarknaden med näbbar och klor. Låt oss prova något nytt:
När analysföretaget Kairos Future gör sin återkommande framtidsspaning in i nästa år är det inte bara dystra toner.
Men vår livsstil och våra vanor kommer delvis att präglas av de karga tiderna. Lite tillbaka till naturen, lite tillbaka till förr. Och samtidigt vidare in i livet på nätet och allt det för med sig.
Finanskrisen och arbetsmarknadskrisen är ett faktum. Vi måste hantera den, och en vanlig metod är att driva hälften av befolkningen tillbaka till spisen. Låt den här gången männen erövra hemmen. Visa mig reklamfilmer där den glada, vackra pappan tar emot den trötta mamman vid dagens slut med dukat bord, rena glada barn och städat hem. Skriv artiklar om hur män hittar sig själva, äntligen, när de får ägna dagarna åt att stå i raggsockor och koka soppa. Intervjua de lyckliga, leende hemmamännen när de kryper upp i soffhörnan och bjuder på hembakta wienerbröd till den frestande nygjorda latten de precis burit ut från köket. Gör små trevliga reportage om hur hemmamannen känner sig som en äkta man igen när han kunnat kasta slipsen och istället dra på sig blåstället och äntligen avsluta den där verandan han började på 2003, men aldrig hann klart för att jobbet krävde och krävde och krävde. Visa honom i parken där kan klättrar i träden med sina vackra, glada, tuffa framåt ungar. Ge oss en vacker motljusbild när han nattar den minsta lilla med ett milt leende.
Erkänn, grabbar, det vore rätt skönt att slippa gå till jobbet? Ägna dagen, när barnen är i skolan, åt att organisera hemmet på ett rationellt sätt. Att kunna luncha med polarna utan att behöva ha ett öga på klockan för att lunchrasten är över.
Nog är det värt ett försök?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar