Statusskolor

Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen om en kategori elever som är både ambitiösa, framgångsrika och tar för sig av det skolan erbjuder med öppen famn: invandrartjejer.

"Sämre chans för förortselever" löd en rubrik i Svenska Dagbladet i veckan.
Det handlade om att tjejer som bor i invandrartäta förorter använder sitt fria skolval och söker sig därifrån och lämnar killarna efter sig. Man skulle alltså lika gärna kunna ha exakt motsatt rubrik. "Bättre chanser för förortselever." För tjejerna alltså.

Sannolikt är det SvDs artikel Förortselever får sämre livschans hon referar till. Artikeln behandlar boken När marknaden kom till förorten av Nihad Bunar och belyser situationen för dem som stannar kvar i förortsskolorna, men Hadley-Kapmtz drar tanken vidare till dem som ger sig av och finner en förklaring när hon

pratar med Dilsa Demirbag-Sten om fenomenet überambitiösa unga invandrarkvinnor och hon har några förklaringar. "Utbildning är för många av de här tjejerna det bästa sättet att ta sig hemifrån, kanske slippa bli bortgifta. De vill upp och det blir som den gamla folkbildningen fast för en ny grupp.

Det tycks som om elevernas ambitioner höjer och sänker skolans status, och lärarnas följer givetvis med. Det ger högre status att jobba på en högstatusskola än på en med rykte om sig att vara både pedagogiskt undermålig, dvs med låg betygssnitt, och bråkig. Måste det vara så? Kanske borde skolorna i förorten helt enkelt profilera sig annorlunda, anpassa sig mer till den grupp elever som söker sig dit, och göra ett alldeles förbaskat bra jobb för dem istället för att försöka konkurrera med att vara så lika andra skolor som möjligt?

Situationen påminner om den i Norrbotten, där flickor ofta jobbar på i skolan, studerar, pluggar och sliter för att ta sig ifrån byn och finna sig ett liv bortom machokulturen. Invandrartjejerna från bokens förorter och Norrbottenstjejer tycks ha mer gemensamt än samma invandrartjejer och invandrarkillar, jag tror faktiskt detsamma gäller invandrarkillarna i boken och Norrbottenskillar också. Är det så att eftersom det tycks önskvärt att bli kvar i den machokultur där de känner sig hemma så skyr de skolan eftersom den öppnar en port ut i en annan värld, en värld där det gäller andra värderingar och status vinns på annat sätt än genom att vara mest manlig?

Vad säger ni om tanken på att för ett tag, i media och politik, faktiskt lägga fokus på den elevkategori som vill studera, som önskar nå högre och längre och vidare ut i världen? Låt oss göra som Hadle-Kamptz föreslår och se att skolvalet öppnar möjligheter för förortselever som de inte hade tidigare, det är fantastiskt att se att så många faktiskt omfamnar dessa möjligheter! De banar nya stigar där de lite mer skrajsna, de som gärna vill stanna kvar i det välkända ett tag till, kan tassa efter så småningom.