Jultävling

Julen är här.

Jahapp.

Jag surfar runt och läser om ångest, hur ska julklapparna tas emot? Hur ska vi hinna? Tänk om någon ser att pepparkakshuset inte är hembakat utan snarare monterat som en legoborg, nej, inte ens så avancerat, bara ihopsmällt som en flyttkartong! Bråttom bråttom för att hinna hit och dit och fram och tillbaka. Snegla på grannens dekorationer och traditioner! Ack så fantastiskt, tänk om de ser att vi köpt glöggen på ICA och inte kryddat den själva?

Och pengarna! Årets julhandel är väl inte summerad ännu, såvitt jag noterat, men att stora summor rullat torde ingen tveka på. Och att januari traditionsenligt blir både lång och kall och fattig för många är nog inte heller någon vågad förutsägelse.

Jag läser också hur allt fler ser på fenomenet jul från en distans som antyder att de nog inte riktigt trivs med helgen sådan den är nu. Kanske är julen faktiskt på väg att fasas ut? Ännu en generationsfråga, kanske? De äldre minns sin egen barndomsjul, där hemmafruarna hade gott om tid att börja förberedelserna månader i förväg, maten lagades i stilla ro hemma i det egna köket och CocaCola-tomten var en bild på ett reklamanslag i metall; de yngre snor omkring med begynnande magsår och tillkämpade leenden när de försöker leva upp till de äldres mer eller mindre uttalade förväntan, presenterad i reklaminslag, annonser, telefonsamtal, menande kommentarer om köpekakor och färdigkokt skinka och grannens fina gran.

Från vilken synvinkel jag än betraktar den känns det som om julen är en tävling snarare än en fest eller en högtid. Mest, störst, ljusast, mest hembakat, finast, minimalistiskast, störst avstånd från, mest ironisk, gladast, vackrast, glittrigast.... Grenarna är lika många som på offergranen, och priset är ett Damoklessvärd att leva med till nästa år.

Grattis, alla vinnare!

Orkar ni ett varv till?