Murar, grindar och vakter

Det har sedan en lång tid tillbaka funnits ett behov bland människor att skydda sig, från vädret, från farliga djur, från otäcka människor, fiender, verkliga eller inbillade, från framtida ofärd och fattigdom genom att samla på sig skatter och skydda dessa också. Det är ofta så att ju mer vi har, ju räddare är vi att förlora det, och ju längre är vi beredda att gå för att skydda våra privata skatter, och ofta är det så att ju mer vi har, ju mindre benägna är vi att dela med oss.

I dag blir det överallt i världen allt vanligare med gated communities. Dvs bostadsområden omgärdade av murar, med grindar, koder och vakter vid entréerna. Innanför murarna finns bostäder, trädgårdar, parker, butiker, frisörer etc. Utanför finns resten av världen. I Limhalm i Malmö byggs Victoria Park, Sveriges första gated community. Vd för komplexet, Unni Åström, "jämför Victoria Park med ett vanligt hotell eller lägenhetshus:
- För att komma in måste du gå via den som är i receptionen. Jag tror att våra kunder upplever att trygghet är viktigt, men det är ungefär som en villaägares trädgård. Även om det inte finns staket är det onaturligt att gå in där"

Trygghet och exklusiv avskildhet bakom bevakade murar, således, är det framtidens melodi? Frågan jag ställer mig är helt enkelt: stänger murarna människor ute, eller stänger de inne? Skapar de trygghet, eller skapar de osäkerhet och rädsla för det okända, annorlunda, som finns där på andra sidan muren?

Ett par bilder av entréer till tre olika boende bakom murar som avslutning:







Uppifrån och ner: Norwich Prison, Waupun Penitentiary och längst ner ett gated community i LA