Har man ingen släkt att umgås med får man göra en själv. Det har jag gjort, och den må vara liten, och ganska trasig, men den är bra. Äldste sonen har tagit studenten idag, det andra stora steget mot att bli vuxen. Modershjärtat sväller av stolthet, så stilig, så manlig, så vuxen!
Hans yngre syskon sprang benen av sig för att hjälpa till och göra festen trevlig för storebror, även för dem sväller mitt hjärta av stolthet.
Jag har ju ingen familj alls här nere förutom min sambo och mina två barn. Så jag har också skapat mig en ny familj bestående utav vänner i alla åldrar som får agera familj när det kommer till födelsedagar och andra sånna där högtider. Tycker det är perfekt lösning, och i många fall bättre för nu har jag ju valt min egna släckt.... :-D
SvaraRaderaAbsolut, särskilt i de fall när den biologiska släkten inte är snäll mot barnen. Det är ett nytt slags samhälle, tror jag, ett bättre slag
SvaraRadera