Kulturkrockar i kö

Det är sommar, det är semestrar, och inte bara i lilla Sverige. Jag har de senaste dagarna roat mig med att iaktta köer, och människors agerande i dylika.

Vi svenskar förefaller ha ett unikt sätt att stå i kö. Det handlar inte enbart om att vänta på sin tur, utan snarare om ett sätt att, utan att vara alltför uppenbar, försöka manövrera sig till en bättre position. Ni har sett det i busskön, tex, hur någon kommer in från sidan, ställer sig nära trottoarkanten med ryggen halvt vänd mot de övriga väntande, gärna pratande i mobiltelefon eller djupt koncentrerat läsande en tidning så att personen förefaller helt fokuserad på annat än själva köandet. När så bussen glider in till hållplatsen 'vaknar' personen i fråga, tittar stint rakt fram på bussen och kliver på, helst före alla andra eller åtminstone som en av de första, med ett litet nöjt leende. En poäng till.

Ett annat exempel är kassaköer. Moderna snabbköp med hyllor eller diskar snart sagt ända fram till kassalinjen är som byggda för denna subtila tävlan. Om kön sträcker sig mellan tankrämen och leksakerna går det utmärkt att komma in från sidan, låtsas att man inte ser kön och ställa sig snett bakom den som står precis utanför hyllraden. Kommer ytterligare någon och fyller på har vi plötsligt två tävlande köer, som inte låtsas om varandra. Få svenskar protesterar i det här läget med ord, möjligen med blickar eller suckar, eftersom de flesta är med i tävlingen.

Och här har vi nu kulturkrocken. Turisten från ett annat land, obekant med den svenska kökulturen, ställer sig hövligt längst bak i kön. Antingen vid duschtvålen eller, om han råkade närma sig kassan från ett annat håll, i sidokön. Och rätt som det är befinner han sig vid den kritiska punkten, platsen där köerna möts, och inser att där finns en kö till som leder till samma kassa. Då uppstår problem. Turisten, i situationan jag iakttog en hövlig man från ett balkanland (nej FRA, ni får inte veta vilket land det var, det har ni inte med att göra och det är inte viktigt för fortsättningen på historien. Sätt er ner och lyssna snällt nu, avbryt inte mer) bjuder då personen från den konkurrerande kön att gå före. Detta leder i sin tur till att nästa person från den konkurrerande kön också går före. Och nästa. Och nästa. En poäng var.

Det hela slutade med att den hövlige, men sidsteppade, turisten vände sin vagn, gick runt hyllan och ställde sig sist, än en gång, i den konkurrerande kön och så småningom fick betala. Han såg ytterst förvirrad ut.