På gott humör, men absolut inte berusade

Hur kan det komma sig att i tidningsreportage, ffa i kvällspressen, var människor som vakterna tvingats avvisa alltid på gott humör, men absolut inte berusade? Varför blev de isåfall avvisade?

I just det här fallet funderar jag vidare på varför man, om man gått ut i sällskap, fortsätter in på krogen om en i sällskapet blir avvisad? I synnerhet om man bara är på gott humör, absolut inte berusad, vill man inte fortsätta umgås då, på en krog dit alla är välkomna? Det var väl inte så illa att man inte ens märkte att en i sällskapet blev kvar utanför?

Jag undrar hur många av oss som faktiskt skulle lyckas behålla humöret i en situation som den dörrvakten här hamnade i, där ett tämligen högljutt, berusat sällskap medelålders människor som fått aningen för mycket börjar tjafsa?

Kanske en tanke att ta med ut i sommarnatten, man är ofta mer berusad än man själv tror.

Ha trevligt, men kom ihåg att du inte är ensam i världen.