Aftonbladet har en idé om orsaken till brådskan med FRA-lagen

Aftonbladet har talat med högt uppsatta källor i regeringskansliet. Källorna vill vara hemliga, så vi kan anta att de varken mailat, pratat i telefon eller smsat med varandra, utan träffats öga mot öga någonstans där det kan se ut som att de råkade mötas av en ren tillfällighet. Aftonbladet förmedlar till sina läsare historien om hur en av militärens viktigaste myndigheter plötsligt förlorade sin position när tekniken sprang ifrån dem. Lagstiftningen var för gammaldags och avlyssningsmyndigheten såg sitt existensberättigande vittra sönder.

Till råga på eländet förändrades världen, spioner kom inte längre in från kylan med spännande rapporter eftersom relationerna mellan öst och väst värmdes upp och kalla kriget smälte bort. De militära hoten som berättigat FRAs existens och bidrag blev till ett rökmoln och kvar stod de med ett terroristhot som knappt berörde Sverige, hur de än försökte plantera skräckrubriker i tidningarna.

Dessutom förlorade Sverige i position bland övriga underättelsetjänster i världen. De var inte med i kabelklubben, som Aftonbladet uttrycker sig. På de fina middagarna på hemliga platser runt om i världen sattes inte Sverige vid honnörsbordet längre. Sverige satt vid köksdörren, där serveringspersonalen sprang och man knappt ens en gång hörde vad som sas.

Därför var det viktigt att få spana i kabel, FRA hade alls ingen lust att avvecklas.

Ulrica Schenström tillhör, enligt Aftonbladet, dem som aktivast jobbat för att få igenom FRA-lagen.

nytillträdde försvarsministern Mikael Odenberg, m, övertygades om kabelspaningens absoluta nödvändighet.

Vis av sin företrädares bekymmer med justitiedepartementet kopplade han i ett tidigt skede in statsministerns statssekreterare Ulrica Schenström. Hon, som till varje pris ville visa att alliansen var regeringsduglig, lät partipiskan vina

– Hon sa åt andra moderata statssekreterare att de skulle skita i frågan, säger en källa.

Schenström till vänster på bilden
När vi nu ändå konspirationsteoretiserar kan vi ju fundera på om Schenströms goda relation till politiska reportrar bidragit till att så lite om vad som pågår bakom kulisserna läcker ut?

Åter till historien:

Bollen låg återigen hos justitiedepartementet som än en gång sågade förslaget. Tjänstemännen skrev ett mycket kritiskt svar som de sedan läckte till några av sina myndigheter, bland annat Säpo.

De reagerade direkt. Den 4 januari publicerade Säpo sin mycket kritiska hållning på myndighetens hemsida. Fredrik Reinfeldt blev fly förbannad över läckan. Och han tog parti för sin försvarsminister.

På en riksdagsgrupp i januari 2007 skällde han ut justitieminister Beatrice Ask.

– Han sa åt henne att sätta sig ner och inte yttra sig. Sedan dess har hon inte sagt ett ljud i frågan, säger en källa.

Hur det gick när förslaget skulle röstas igenom vet vi alla vid det här laget, inte sant?

Slutligen några ord om Ingvar Åkesson, fortfarande från samma artikel i Aftonbladet:

– Att få spana i kabel var det enda sättet att återvinna den förlorade positionen, säger en regeringstjänsteman.

En utredning under ledning av den tidigare överbefälhavaren Owe Wiktorin fick i uppgift att se över radioanstaltens verksamhet.

En av Wiktorins sakkunniga var Ingvar Åkesson, då rätts- och expeditionschef på Försvarsdepartementet, i dag generaldirektör på FRA.

[...]

Åkesson vill dock inte hålla med om att det var en liten grupp tjänstemän med honom själv i spetsen som arbetade fram lagen. Han säger att representanter från olika departement, FRA och Säpo varit delaktiga.

– Det är rätt många som har varit inblandade.

Har du själv lobbat för att lagförslaget skulle läggas fram?

– Min roll har varit att på begäran eller förfrågan beskriva myndighetens behov av regleringen.

Det påstås att du ville vara med i ”kabelklubben”. USA, Storbritannien och Tyskland spanade redan i kabel och var angelägna om att få med Sverige.

– Vi kommenterar inte våra relationer med andra länder.

Är detta sanningen? Har Aftonbladet visat oss den sanna orsaken till brådskan med genomröstningen, eller är detta ytterligare en dimridå? En distraktion för att dra vår uppmärksamhet från den verkliga orsaken?

Oavsett vad ni tror om saken så vill jag ge ett råd: sluta aldrig ifrågasätta.