fredag 26 februari 2010

Det finns ingen som helst anledning till oro. Ingen alls.

Det blir allt mindre utrymme för individer att vara individer i vårt samhälle, allt mindre plats att improvisera och göra något som inte precis följer given norm. Ju mer det talas om att reformer och lagar är 'för individens frihet' ju mer beskär och begränsar det utrymmet för de flesta människor. Är det inte 'för vår egen säkerhet' så är det 'för valfriheten' och för varje litet steg blir vår rörelsemån allt mindre.

Idag visar vi ID-kort för att få åka tåg, och får kliva av på okänd plats om vi råkar glömt det hemma. Vi registrerar våra busskort och låter snällt våra shoppingvanor kartläggas när vi drar våra medlemskort och registrerar våra bonuspoäng. För att få komma in på bankkontor passerar vi en vakt, det är bara en tidsfråga innan han börjar fråga oss efter vår legitimation och scannar in den och vi snällt får lägga alla metallföremål i en liten plastlåda medan vi går igenom metalldetektorns båge.

Vi gör allt detta för vår säkerhet, och för vår bekvämlighets skull. Alldeles frivilligt hjälper vi snällt till att begränsa våra liv och vår frihet, och vi är tacksamma för begränsningarna.

På samma gång börjar vi tänka på att det där med 'för vår säkerhets skull', det måste ju tyda på att det finns något som hotar vår säkerhet. Något som gömmer sig därute i skuggorna, utanför tågfönstret och bortom medlemskortens trygga upplysta cirkel.

Ju mer vi försöker skydda oss ju räddare blir vi. Ju räddare vi blir ju mer misstänksamma gentemot andra blir vi. Ju mer misstänksamma vi blir ju närmare paranoian kommer vi.

Det enklaste sättet att skrämma någon är att helt apropå, utan påtaglig anledning, plötsligt förklara att det där mörkret därborta, det finns ingen anledning att vara rädd för. Den här sprutan är helt ofarlig. Och det där ljudet, nej, det är absolut inte något farligt.

Kom ihåg det. Det finns absolut ingen som helst anledning att oroa sig för alla dessa steg som vidtas. De är ju för vår egen säkerhet. Ingen anledning att oroa sig. Ingen alls.

6 kommentarer:

  1. Jag förstår precis vad du menar och tar ett exempel ur verkligheten-enda gången jag känt mig otrygg hemma är efter att ha pratat med en försäljare av säkerhetsdörrar. Jag har slutat släppa in dem.

    SvaraRadera
  2. Exakt. Ett antytt hot är många gånger mer skrämmande än att verkligen veta att där finns något farligt man kan skydda sig emot. Därför är terrorism så oerhört effektivt, när hotet väl är introducerat sköter media och människors förmåga att se spöken i skuggor resten.

    SvaraRadera
  3. Du har fångat det så väl! Paradoxalt är att vi ofta inte oroar oss för det vi verkligen borde oroa oss över; att det är vår oro som ger oss orsak att senare verkligen ha anledning att oroa oss... /Janis

    SvaraRadera
  4. Janis, ja, det är ju det, och därför går vi i den riktningen vi går nu.

    SvaraRadera
  5. Den som offrar sin frihet för säkerhet kommer mista båda.

    SvaraRadera