onsdag 10 februari 2010

Bokfrågornas ABC

Dags för bokstaven L, Bokfrågornas ABCs egen bokstav. Det ska dock inte handla om mig utan om helt andra L-saker:

1. Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?


Nej, varken listor, läslogg eller någon annan form av dokumentation, och jag har aldrig lyckats räkna ut vad poängen med sådana skulle vara heller. Jag minns de böcker jag minns, somliga i detalj, från andra minns jag en stämning, en scen, en karaktär eller något annat. Ytterligare andra är helt utplånade ur mitt minne, såvitt jag är medveten om, och jag tänker mig att de sannolikt inte var någon större förlust.

2. Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?

Den svenska lyriken är i mångt och mycket otrampad mark för mig, jag känner bara till de stora namnen. Engelskspråkig lyrik ligger närmare till hands, så när jag läste frågan dök inga svenskar upp i huvudet. Shakespeare är alltid Shakespeare, jag älskar honom innerligt och Yorick kommer alltid att ha hedersplatsen på min hylla vid min arbetsplats. Men den dikt jag väljer att lyfta fram är skriven av en italiensk nobelpristagare, Salvatore Quasimodo. Jag inte kan mycket italienska men den svenska översättningen sägs vara bra:
Var och en står ensam
på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle

och plötsligt är det afton


3. Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?

Det blir rätt dött lopp mellan Kristina Lugn och Peter Englund, jag tycker om dem båda lika mycket, på olika sätt. Kerstin Ekman däremot har jag svårt att förstå mig på.

4. Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.

Neil Gaimans The Wake speglar i skildringen av hur de eviga och de dödliga samlas för att vaka när Morpheus lämnat dem långsamheten som finns i sorgen.

2 kommentarer:

  1. Gillar dikten! Kanske dags att upptäcka ännu en nobelpristagare?! Har också svårt att förstå mig på Kerstin Ekman, så arg, så arg.

    SvaraRadera
  2. Kanske det =)

    Ekman, ja, så arg att hon gränsar till bitter. Varför förstår jag inte.

    SvaraRadera