Dels har vi den frekvent förekommande oron från föräldragenerationens håll att någon av alla de Hiskeliga Faror som lurkar på nätet skall slå sina långa, gulande klor i den unga människan. Dessa Hiskeliga Faror finns, visst gör de det, men för den som inte själv är helt hemma i Cyberia tycks de större, farligare, lömskare, listigare och framför allt vanligare än de är.
Denna oro är densamma som föräldrar känt i alla tider, och kommer att fortsätta känna i framtiden. Barnen rör sig i miljöer man inte känner till, miljöer där man inte kan skydda dem eller ens hindra dem från att riskera både liv och lem.
Dels har vi den politiska oron, att sociala medier och de nya, utökade kontaktnät det leder till också leder till politiska konsekvenser av enorma mått. I SvDs artikel Har de sociala medierna öppnat Pandoras ask? talas bland annat om hur opinionsbildning och aktiviteter på nätet får regeringar och politiska organisationer att införa och plädera för restriktioner och övervakning.
Det är en intressant artikel om konsekvenser, inte bara för ungdomar, och hur världen som vi känner det kan tänkas ta sig ut i en inte alltför avlägsen framtid. Det finns en tydlig rädsla, upplever jag, att John Markoff har rätt:
Explosionen av cybergangsters tillsammans med ett snabbt växande storebrorssamhälle visar enligt Markoff inget annat än att internet urartat i en postindustriell dystopi som tidigare bara gick att hitta i de svartaste science-fictionromanerna från 70- och 80 talen. ”Genom att sätta varje människa i direkt kontakt med varandra har nätet öppnat en Pandoras ask, fylld av hemskheter”, är ett talande citat från Markoffs korta men sylvassa analys.Den som lever får se. Vi är alla människor, på gott och ont, och uppför oss ungefär likadant på nätet som överallt annars.
Quidquid latine dictum sit, altum videtur
Jag förstår det inte. Varför, varför ska vuxna alltid bara se det mest negativa med nya saker? Internet är bra. Den bryter gränser mellan folkslag, mellan människor, fördomar förminskas då man inser att den där tjejen i Mexico inte har det alltför annorlunda från mig, eller att den där killen i Kina faktiskt har samma problem som mig. Vad händer när det är Internet-generationen som skriver reglerna? Tack vare internet kan vi uppleva delar av kulturer och världen som skulle varit långt utom räckhåll annars. Och visst det finns en del idioter på nätet. Det finns en del idioter i samhället också. Att hålla en borta från nätet minskar inte antalet idioter som man kan råka springa på. Hur kommer det bli när de som växt upp på nätet, med nätet, är vuxna och styr världen? Blir det mer "jag tycker inte om dig så jag slår dig" "Varför?" "För att du är gay/muslim/kommunist/svart"? Folk har redan fått ett öppnare sinne för de som ser annorlunda ut. Jag väntar mig att det kommer bli ännu bättre när (ursäkta) den äldre, mer trångsynta generationen dör ut.
SvaraRaderaDen här rädslan för det nya sättet att göra saker är lika gammal som mänskligheten - man kan föreställa sig urmänniskans förälder ruska på huvudet åt nymodigheterna ungarna ägnade sig åt: 'Jaja, gå på två ben då men kom inte till mig och klaga sen när du får ont i ryggen! Dagens ungdom...'
SvaraRaderaVärlden förändras i varje ögonblick, ingen morgondag är helt lik idag och så är det, och så förblir det. Det är inte så konstigt att den som upplever idag som den mest fantastiska värld och tid h*n kan tänka sig blir det ångestfullt att se att det redan är afton, idag är över och imorgon stiger solen över en annan värld.
De "vuxna" är rädda för att den öppenhet internet tillåter har en potential att rubba deras befintliga institutioner.
SvaraRaderaMen som alltid är tekniken värdeneutral. Det är till syvende och sist det underliggande ekonomiska systemet som avgör ifall internet kommer att vara demokratiskt eller inte.
Givetvis, befintliga institutioner vet man var man har. Man kanske inte alltid gillar dem, men man vet var man har dem.
SvaraRaderaDet är tryggt.
Internet är okänd mark, okända människor och ett okänt sätt att kommunicera - det är läskigt.
Klart folk är rädda. Frågan vi borde ställa oss är kanske hur vi kan minska denna rädsla?
Rädslan för det okända kan bli knepig att bli av med. Lite enklare kan vara att bygga samhällen som bygger på öppenhet och sundare värderingar. Första steget är att etablera en ekonomi som bygger på en sund resurshantering.
SvaraRaderaEkonomi är en del, men bara en. Många håller fast i den som små barn i en snuttefilt.
SvaraRaderaDen nationella (eller globala) ekonomin förstås, inte var och ens privata ekonomi.
SvaraRaderaGivetvis, och många, politiker och makthavare likaväl som människor i andra positioner, håller fast i den som vore det en snuttefilt.
SvaraRadera