Bröstcancerfonden

Från Bröstcancerfondens hemsida:

Varje år får närmare 7 000 kvinnor i Sverige beskedet att de har bröstcancer. Det betyder att 18 kvinnor varje dag får höra: Du har cancer. Idag behöver ett sådant besked inte längre uppfattas som en dödsdom. Det har skett stora framsteg inom diagnostik, vård och behandling under de senaste decennierna, som ger stort hopp inför framtiden. Men vi måste satsa mer på forskning för att förstå varför bröstcancer uppstår och hur man kan anpassa behandlingen till varje enskild individ. Trots framstegen inom forskning och behandling så dör 1 500 kvinnor varje år i bröstcancer i Sverige, det innebär att var 6:e timme avlider en kvinna av bröstcancer.

Bröstcancerfonden är de bröstcancerbehandlades egen fond och den startades 2001 av Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation - BRO som har drygt 11 000 medlemmar i 33 föreningar runt om i Sverige. Mer information om vår organisation och verksamhet finns på www.bro.org.se.

De gåvor som kommer till fonden går till viktig klinisk forskning, information och stöd till bröstcancerdrabbade och deras familjer:
75 % av nettobehållningen går till forskning,
14 % till verksamhetsfonden som bekostar information t ex hemsidor och broschyrer samt utbildning av kontaktpersoner (information om kontaktpersonverksamheten finns här)
10 % delas ut som stipendier till vårdpersonal och medlemmar för vidareutbildning
1 % delas ut som bidrag till rehabilitering och rekreation till medlemmar.
De administrativa kostnaderna för fonden ligger strax under 20 %.

Därför är min blogg för tillfället rosa.

Tillhör du dem i samhället som har pengar, sätt in en slant på PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919 Har du inte själv pengar över så prata om Bröstcancerfonden, så kanske du inspirerar någon som har att ge ett bidrag. Det gör också skillnad.

Funderar och överväger

Den kanske?



Eller den?



Båda har sina fördelar.

Eller kanske rent av den här?



Den skulle nog väcka deras uppmärksamhet, om inte annat =)

Ack, så många val, så lite tid!

LasVegas i Idol

Känns inte riktigt som min tekopp. Jag väljer en annan sorts musik i afton:



Vackre Nima skriver också om Niyaz idag.

Jodå

Social Media is the New Punk Rock, vad säger ni, nog ligger det en hel del i det?

Pudlande rektor

Rektorn på Sundsgymnasiet i Vellinge, Gert Åkesson, han som i det nu hastigt redigerade kåseriet i lokaltidningen uttalade sig om de "efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier" ni minns, har gjort en slags pudel på skolans hemsida:

Som kåssör [sic!]i Staffanstorps lokaltidning Spegeln har jag i sex sju år beskrivit hundägare, vårdpersonal, julfirare, Kristianstadbor eller mina barn utan att någon har sammanblandat detta med min yrkesroll. I senaste kåseriet är måltavlan myndigheternas agerande i allmänhet och svininfluensan i synnerhet. I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.
Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Att exemplen var illa valda håller nog de flesta som reagerat på texten med om. Att Åkessons yrkesroll blir tydligare i denna text än när han skrivit om hundägare eller julfirare, förstärks av att han väljer att förtydliga med ett exempel från skolans värld, där han berättar om en lågstadieskolas svårigheter med att anpassa lokalerna efter elevernas behov:

först fick besök av en hörselkonsulent som beordrade henne att sätta upp textilier i lokalerna för att underlätta för hörselskadade elever. Efter att ha tagit ett skamgrepp på sin slimmade budget inköptes textilier och sattes upp enligt de krav som tjänstemannen ställt. Hon trodde därmed att skolan skulle få arbetsro.
Efter någon månad dyker en ny konsulent upp, han var allergikonsulent och gjorde sin ”inspektion” av lokalerna. Han blev mäkta irriterad för att skolan hade textilier i lokalerna. De var ett stort allergihot och han irriterades över personalens oförstånd och tanklöshet. Han beordrade att alla textilier skulle ryckas ner med det snaraste

Men jag avvikter från ämnet. Åter till Åkessons pudel på skolans hemsida, där han vill framhålla att han inte alls menade det han skrev, utan istället ville framhålla något helt annat med sina ord:

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?

Det är alltså inte alls så, menar Åkesson om jag tolkar honom rätt, att han ville säga att han tycker att dyslexi och anorexi t ex är hittepo, som skåningar säger, utan han är i själva verket oroad över vårt moderna sätt att leva, han bara råkade uttrycka sig lite illa. Han avslutar sin pudel med att förklara att han, åtminstone som rektor, inte alls tycker som han skrev:

Slutligen vill jag än en gång be om ursäkt om någon tolkat mitt kåseri som att jag har en raljant inställning till sjukdom och handikapp. Så är det verkligen inte

Vi får hoppas att det kommer en förklaring även i nästa nummer av lokaltidningen, det är ju inte alla som läser lokaltidningarna som också läser de redigerade upplagorna av desamma på internet.

Bröstcancer

Av bröstcancer dör folk. Många mammor dör av bröstcancer. Många systrar, många döttrar, många vänner. Varje dag. Män drabbas också, även om det inte talas lika mycket om det.

Därför är min blogg rosa ett tag, jag vet att det blir sämre läsbarhet men så får det vara.

Har du råd och möjlighet, ös på med lite pengar.

Mammor är viktiga. Systrar, döttrar, bröder och pappor också.

Har du inga pengar så prata om saken, och inspirera andra som har pengar att bidra.

Hörru Björklund!

Det var en stund sen jag skrev till dig nu, jag har inte glömt dig, så var inte ledsen. Jag nickade ju faktiskt gillande åt ditt förslag om återförstatligande av skolan, det hoppas jag du noterade? Det är ingen enkel fråga och vägen kommer att vara både krokig och stenig, men om vi bara håller elevernas bästa för ögonen kommer de att bli bra i slutändan. Givetvis menar jag då alla elever med sina olika behov och förutsättningar, utan undantag, även de där stora bullriga tonårspojkarna som ju kan verka lite skrämmande, men det vet du, inte sant?

Men jag pratar på, det var ju inte alls det jag tänkte ta upp idag. Nej, det var något helt annat, ett enda litet ord du ofta använder: disciplin. Du pratar om att disciplin måste återinföras i skolorna och jag har fundera lite på saken på sista tiden. Disciplin är ju ett sånt ord som kan tolkas på många olika sätt, jag tror t ex inte alls, tyvärr, att du pratar om akademiska discipliner, jag tror inte heller du pratar om aga.

Nej, jag tror att du egentligen menar struktur, gör du inte? En skola med tydlig och öppen struktur, från förskola (och vi borde fundera över om det inte vore bättre att återinföra begreppet lekskola när vi nu ändå är inne på ämnet semantik, du vet hur viktig lek är för barns utveckling, inte sant?) till högskola och universitet låter så mycket rimligare än det lättmisstolkade 'disciplin i skolan'. Börja använda begreppet struktur istället för disciplin ska du se att kommunikationen med t ex lärarkåren flyter lättare.

Lycka till!

Tack du änglalika kvinna!

Jag har problem med mitt sidseende. Det innebär att jag har svårt med avståndsbedömning, i synnerhet i sidled. Och det i sin tur innebär att jag ofta går omkring med blåmärken på både armar och ben, jag går ständigt in i dörrkarmar, hörn, trappräcken, bordskanter etc helt enkelt för att jag inte riktigt kan avgöra hur långt borta de är.

Häromdagen kom en okänd kvinna fram till mig och gav mig ett visitkort med numret till en kvinnorjour. Hon sa inget, bara log vänligt och gav mig visitkortet, jag blev lite paff och kom mig inte för något mer än att mumla tack.

Kära okända kvinna, jag menade givetvis TACK! Du är en ängel! Du känner inte till mitt synhandikapp, och misstolkade därför min blåslagna överarm, men du reagerade med hjärta och omtanke. Din vänliga gest kan, har förmodligen och kommer sannolikt i framtiden, att innebära livsavgörande skillnad för kvinnor som faktiskt bli misshandlade eller behöver stöd av andra orsaker!

Du är bäst!

Rektorn och diagnosen

I Vellinge, en liten kommun i Skåne där medelinkomsten är hög och skattesatsen låg, ligger bland annat Sundsgymnasiet, en kommunal skola där man enligt kommunens egen sidan arbetar med

moderna och elevaktiva arbetssätt. Vad sägs om att studera livet i fågelholken via webcam? Eller att delta i vårt FN-rollspel eller i Europeiska ungdomsparlamentet?
Entreprenörskap präglar alla program på Sundsgymnasiet. Det handlar om att utveckla de kompetenser som är viktiga i arbetslivet idag - att kunna kommunicera, ta vara på kreativitet och handlingskraft, kunna förändras och lära

Rektorn på det kommunala Sundsgymnasiet heter Gert Åkesson och har valt att ta bladet från munnen och öppet och grötmyndigt deklarera sin inställning till bland annat dyslexi:

alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism ... endast fantasin sätter gränser

Hans oförblommerade elitism har gett honom uppmärksamhet i flera rikstäckande tidningar, SvD, Aftonbladet och Sydsvenskan lyfter t ex fram rektorns uttalande. Han erbjuds att uttala sig och förtydliga eller förklara sig, men befinner sig enligt flera av artiklarna på semester. På Vellinge kommuns hemsida kan man ta del av kommunens pudlande pressmeddelande angående rektorns uttalande:

En av medarbetarna i kommunen har som privatperson i ett kåseri gett uttryck för åsikter kring några diagnoser och funktionsnedsättningar. Vi tar med skärpa avstånd från de åsikter som framförs i kåseriet. De är inte på något sätt representativa för den verksamhet som bedrivs i kommunens skolor. Vi tar de beskrivna diagnoserna på största allvar och arbetar aktivt och målmedvetet för att ge stöd till alla elever med någon form av problem eller funktionsnedsättning

Det kan tyckas som att kommunen och den som har det pedagogiska ansvaret i den kommunala gymnasieskolan har lite olika syn på saken. Det kan vara så.

Själv blir jag ledsen över att jag inte är förvånad.

Rubiks kub

Sanna i Jag ska bli lärare jämför sin utbildning med Rubiks kub, och jag blir alldeles inspirerad av liknelsen där hon sitter och snurrar på kuben och betraktar dess olika sidor:

De flesta barn och ungdomar jag kommer i kontakt med har en hangup på att man
blir betygssatt efter vad man presterar på ett skriftligt prov efter vissa
normer och regler. - Det känns lite som att en hel generation (minst) är
förlorad och har ett trist förhållningssätt till lärande och kunskap

Vad mäter ett skriftlig prov? Vad får man veta? Kan man bedriva undervisning utan prov? Lär eleverna sig något då? I vilken ände ska man börja fundera?

Hmmm, jag börjar med provet som sådant. Hur ser ett sånt ut?

Ett vanligt, traditionellt skriftlig prov ligger i slutet av de avsnitt eller det kapitel man vill testa, inte sant? Det tar upp de nya begrepp, tankar, formler, modeller och vad mer det nu kan vara som presenterats i avsnittet. Innan provet får eleverna kanske instuderingsfrågor, de frågar vad som kommer på provet och pluggar energiskt på dessa bitar. Provdagen kommer, eleverna går dit, skriver och lämnar in, och går därifrån.

Och nu börjar det bli intressant, tycker jag, nu börjar man kunna fråga sig om proven fyller en så viktig funktion att de bör få dominera så mycket som de gör. Vad får läraren veta? Vad får eleven veta?

Jag föreställer mig helt fördomsfullt att läraren får veta vad eleven vet om saken precis där och då. Jag föreställer mig att man ställer upp de olika elementen i kursen i ett rutsystem, och nöjd prickar av ruta efter ruta och anser den som avklarad. Och jag bekymrar mig över helheten, och undrar om det är så att man ställer frågor som involverar bitar som togs upp i förra kapitlet, och kapitlet dessförinnan? Jag minns när jag själv gick i skolan, ett par decennier innan det förra årtusendet tog slut, då blev det ramaskri i klassen, vilda elevprotester (vi ägnade oss åt sånt på den tiden, elevkåren var en fackla i lärarkårens bak, vart tog allt sånt vägen?) och klagotågande till rektorn (som kinkigt nog tog lärarens sida och hävdade att vi minsann borde minnas sånt som kommit på tidigare prov, annars kunde vi det sannerligen inte) när sådana frågor kom, ändå kom de alltid tillbaka (och vi upprepade proceduren, och upplevde om inte att vi kunde bli av med de eländiga frågorna så åtminstone att våra protester togs på allvar, att vi blev lyssnade på och att vi fick en motivering)

Oj, nostalgin slog till, det var jag inte beredd på.

Åter till ämnet: Vad får eleven veta? Får h*n veta något om hur h*n ligger till mot betygsskalan? Får h*n veta något om hur lång vägen är till målet, och hur långt h*n gått? Och framförallt, får h*n med sig några verktyg i lådan som h*n kan behöva längre fram, och kan h*n isf använda dessa när det blir dags?

Jag är skeptiskt. Förmodligen för att jag inte använder prov i min undervisning, jag har så svårt att få det att gå ihop med individualisering, och därför känns prov som ett klumpigt verktyg för mig. Jag vet att andra ser det på annat sätt, det vore intressant att få ta del av hur de ser på saken.

En hemsk fundering

Jag har grubblat och grubblat på om jag skulle skriva detta, och i så fall hur. Risken att någon tar illa vid sig och känner sig utpekad och smått kränkt är stor, men då får det vara så. I bästa fall skriver den som eventuellt upplever sig utpekad något om saken i kommentarsfältet så att vi kan prata vidare om saken.

Det är mycket diskussoner kring skolan just nu, och jag har intrycket att de flesta är rätt överens om att den svenska skolan i dagsläget inte fungerar fullt ut så bra som den borde kunna göra. Orsakerna är många, de som oftast nämns är för stora klasser, för lite resurser, politiker som inte är insatta och fattar huvudlösa beslut och personal, ffa lärare, som av varierande orsaker inte gör ett tillräckligt bra jobb.

Var gång lärarnas betydelse kommer upp på agendan dyker där upp röster som indignerat förklarar hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att göra ett bra jobb under de förutsättningar som råder! Vet någon hur mycket som krävs av lärare i skolan idag? Vet någon hur de springer, hur mycket det gör utöver att undervisa? Förstår någon hur de uppoffrar sig för barnens bästa?

Visst ligger det sanning i detta, dagens lärare har fått fler arbetsuppgifter på sitt bord som tidigare skötts av andra yrkesgrupper. Både städning, kopiering, logistik och administration har hamnat på lärares bord, och lärare har bitit ihop och kämpat på, och går idag på knäna många gånger.

Och då är det kanske elakt av mig att undra, men jag kan inte låta bli, om det inte kan vara så att det finns en och annan som faktiskt på något avigt vis trivs med detta? Som någonstans mår lite bra av att känna att det är rättfärdigt att klaga? Som går omkring och känner sig som en martyr och i smyg faktiskt trivs med att kunna framhålla sitt slit? Som, om jag ett ögonblick får uttrycka mig grovt, trivs med att känna att h*n har rätt att gnälla?

Kan det vara så? En eller annan groda som faktiskt gillar värmen?

Behöver vi göra något åt saken?

Vad, i så fall?

Gubbslem

Jag har återigen anledning att skämmas över hur mina generationskamrater uppför sig i samband med allmänna festligheter. På en musikfest anordnad för att samla in lite pengar till bröstcancerfonden uppförde sig än en gång den uppväxande generationen som man bör uppföra sig på en allmän festlighet, de dansade till musiken, umgicks, pratade, skrattade och var allmänt trevliga. En glädje att se.

Mina generationskamrater söp. Framförallt männen söp och raglade bokstavligt talat omkring, högljutt hojtande *skämtsamheter* och skrattande åt sina egna skämt. Inte mycket till förebilder, men om det stannat därvid.

Men du, slem, som valde att stöta på en femtonåring, hur tänkte du? Tänkte du överhuvudtaget på att hon var yngre än din egen dotter, som generad fick gå och be om ursäkt å dina vägnar? Trodde du verkligen att en femtonåring skulle vilja mysa med dig, som du föreslog? Trodde du hon skulle tycka att du var go när du tryckte dig mot henne?

Ett råd till dig, gubbslem: drick aldrig mer. Din stackars dotter förklarade att du inte alls är sån när du är nykter, så håll dig nykter i fortsättningen. Du klarar inte att hantera alkohol.

En skola för alla

Höromdagen, trots att det på många sätt känns som flera veckor sedan, publicerade DN en text där Björklund, Odenjung och Strandberg föreslår att folkpartiet tar ställning för ett återförstatligande av skolan. De anger flera olika skäl för ett återförstatligande:

För det första har Sverige sedan 90-talets början fått ett statligt-kommunalt dubbelt ledarskap och ansvar för skolans kunskapsuppdrag, vilket skapar stora problem. Frågan ”Vem är ansvarig?” bör ju kunna ställas och besvaras i vilken verksamhet som helst. Men när det gäller skolan kan staten enkelt skylla på kommunerna, medan kommunerna kan hävda att det beror på felaktig statlig styrning[...] Ett annat skäl för ett ökat statligt ansvarstagande är alla barns rätt till likvärdig utbildning. Skollagens portalparagraf lämnar inget utrymme för tolkningar på denna punkt: ”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.”
Ändå har utbildningen inte likvärdiga förutsättningar över hela landet. Det kan skilja 50 000 kronor per elev mellan de kommuner som satsar mest på sin grundskola och de som satsar minst. Mängden satsade pengar säger inte allt, men det är tydligt att ambitionerna varierar mellan olika svenska kommuner [...] Ytterligare ett skäl handlar om läraryrkets status och attraktionskraft. Just läraryrket har drabbats extra hårt av kommunaliseringen. Bland annat visar forskarna vid IFAU i en rapport att nyblivna lärares egna studieresultat har sjunkit sedan början av nittiotalet. Studien visar att skolan har haft allt svårare att rekrytera ungdomar som själva har goda studieresultat till läraryrket

Många blev glada över förslaget, andra blev mindre förtjusta. Om vi lämnar kommunpolitiker som ilsket fräser över utsikten att riskera att mista en bit makt och pengar att spendera som de önskar därhän och istället tittar på skolvärlden så är jag förvånad över att se hur stort fokus som lagts på det tredje skälet: läraryrkets status och möjligheten att kanske få mer betalt kontra risken att få mindre betalt vid ett förstatligande. Jag är lika förvånad över hur lite fokus som hamnat på det som borde vara de tunga skälen: det dubbla ledarskapets möjligheter för både kommuner och stat att smita undan att ta ansvaret, samt barns lagstadgade rätt till lika tillgång till utbildning, oavsett yttre omständigheter.

Och jag är sanningen att säga smått betryckt över att finna hur statusskälet används som ett slagträ! Motståndare till förstatligande fnyser föraktfullt om hur statustänkandet förblindar. Den som ser en möjlighet att kommuner som faktiskt förvaltat sitt uppdrag väl nu kommer att kunna bli föregångare och bilda mönster för hur andra kommuners skolor kommer att utvecklas, och därmed höja utbildningskvaliten för alla elever, den viftas undan som en hycklare som egentligen bara tänker på sin egen status.

Jag hoppas att perspektivet med tiden kommer att ändras, men vad vet jag, en naivt idealistisk liten tant?

Bokmål

Via Thereses Dagbok hittar jag till Bernurs blogg och dessa frågor, som besvaras med titlar på böcker i ens bokhylla. Det låter som en lek för mig:

Är du man eller kvinna? A Woman of No Importance

Beskriv dig själv Traveller

Hur mår du? Great Expectations

Beskriv stället du bor på World's End

Vart skulle du vilja resa? The Dark River

Beskriv din bästa vän Ett oskrivet blad

Vilken är din favoritfärg? Smoke and Mirrors

Hurdant väder är det just nu? Seasons of Mists

Vilken är din favoritårstid? Den långa vintern

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Heart of Darkness

Vad betyder livet för dig? The Awakening

Hurdant är ditt parförhållande? Den sista hemligheten

Vad är du rädd för? Dead Souls

Dagens aforism The Importance of Being Earnest

Vilket råd skulle du vilja ge? Rädda Världen!

Hur skulle du vilja dö? So Long, And Thanks for the Fish

Ditt motto By Heart

Fortbilda er!

Pedagoger, fortbilda er. Håll er uppdaterade med de senaste forskningsrönen, se till att få relevant fortbildning titt som tätt och sprid denna vana till era kollegor.

Ni vinner på det, eleverna vinner på det och hela skolan vinner på det.

Maska inte, det är varken läskigt eller jobbigt när man väl fått in vanan.

Nationella provresultat på nioåringars kunskapsnivå

SvD presenterar resultaten från Skolverkets första nationella prov i grundskolans årskurs 3. Föga förvånande visar det sig att var fjärde elev har svår att skilja på de fyra räknesätten, på skolverkets hemsida får vi bland annat veta att:

De delprov i matematik där det gick bäst handlade om geometriska figurer, taluppfattning och rumslig uppfattning. Här klarade fler än 90 procent av eleverna att uppnå kravnivån.
Några av de nationella delproven prövar helt nya mål, exempelvis att "Förstå samband mellan räknesätten". På detta delprov nådde bara 73 procent den lägsta kravnivån.

Uppgiften är att i en äventyrsberättelse hjälpa till med att dela upp kulor genom att välja bland bilder och symboler för räknesätten. Barnen ska inte räkna utan bara kryssa i ett av de fyra räknesätten.
- Vi har fått höra i kommentarer från lärare att det är många som väntar med genomgång av alla de fyra räknesätten och att många läromedel tar upp division först i årskurs 4, förklarar Maj Götefelt

Istället för att alla barn i svensk skola får lära sig förstå hur de olika räknesätten fungerar med lekar och experiment redan i förskolan väntar man i många kommuner alltså till tioårsåldern innan man lär barnen hur man gör för att dela tjugo kronor rättvist mellan fem barn, och hur det kan komma sig att det blir annorlunda om man delar rättvist mellan fyra barn.

Svårast delprov att klara för båda grupperna var läsning av faktatext. Faktatexten handlade om djur och människors språk. Läraren läste först en text och sedan läste eleven vidare själv, svarade på kryssfrågor och till sist fick de skriva och rita fritt.
- Det som är intressant är att resultaten påminner om det vi har sett i femmans prov för liknande målområden, säger Maj Götefelt.

Proven visar endast på den lägsta kravnivå som eleverna har rätt att uppnå.
- De elever som ej når kravnivån har förstås rätt till hjälp att nå målen men också de elever som har klarat av delproven har rätt att utvecklas utöver denna nivå, säger Maj Götefelt

Var fjärde nioårig skolelev har problem att avgöra om h*n ska addera eller multiplicera för att lösa ett problem, och ännu fler har svårt att tolka en enkel faktatext, och tendenserna håller i sig längre upp i årskurserna. Det visar sig därtill att fler pojkar än flickor har svårigheter att tillgodogöra sig tillräckliga kunskaper i dagens skolsystem. SvD avslutar artikeln:

När det gäller hela sammanställningen av treornas kunskaper visar det att flickor generellt presterar bättre än pojkar. I delprovet att skriva en berättande text om rädsla klarar 96 procent av flickorna det medan 89 procent av pojkarna gör det. Likaså klarar flickorna delprovet i stavning till 92 procent medan bara 79 procent av pojkarna klarar det.

– Just i svenska ser man en stor skillnad mellan pojkar och flickor. Provet ger ju inte svar på varför, men det här kanske ändå ger en anvisning till lärarna att jobba mer fokuserat när det gäller pojkarna, säger Maj Götefelt.

Hon tycker att det är viktigt att inte bara mäta kunskaperna utan att detta blir något som blir till en vinst för eleverna, i form av bättre prioriteringar och satsningar

Bättre prioriteringar och satsningar kostar pengar. Dessvärre vet vi att de kommuner som redan idag prioterar skolan lågt, där politiker i riktigt eländiga fall faktiskt använder sin position för att ge igen för vad de upplevde som oförätter i sin egen eller sina barns skolgång, är ovilliga att öka skolornas anslag.

Det är beklagligt att det accepteras att en fjärdedel av eleverna har otillräckliga baskunskaper. Det tar tid att lära sig tänka matematiskt, och det tar tid att lära sig läsa på en sådan nivå att man inte bara kan tolka orden utan tränga djupare in i texten och förstå innehåll och sammanhang. Har eleverna inte getts tillfälle att börja öva upp dessa förmågor när de är nio år kommer deras fortsatta skoltillvaro att bli onödigt komplicerad och de kommer att lära sig mindre än de skulle kunnat lära sig om förhållandena varit annorlunda.

Återförstatligande av skolan

Folkpartiets ledning med Björklund i spetsen föreslår ett återförstatligande av den svenska skolan.

Bravo, det var på tiden!

Efter moget övervägande

väljer jag att kommentera kort på den debattartikel Aftonbladet, trots att de enligt egen utsaga avråtts av flera sakkunniga, publicerar där SDs ståndpunkt gentemot islam och muslimer klargörs. Efter att bland annat felaktigt hävdat att svenska badhus först under de senaste tjugo åren infört speciella badtider för enbart kvinnor avslutas artikeln i stor stil:

Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet [...] Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år

Är inte frågan snarare vad det är som faktiskt utlovas?

Skolavgifter

Mobiltelefonetikett som disktuerades igår är ett lite rart problem som nog mest har sin grund i bristande tolerans och ovana.

Skolavgifter är ett större problem, och inte alls särskilt rart, och har snarare sin grund i arrogans och obetänksamhet.

I skollagen står bland annat följande:

2 § Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

4 § Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

21 § Utbildningen i gymnasieskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. Huvudmannen får dock besluta att eleverna skall hålla sig med enstaka egna hjälpmedel. I verksamheten får också förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Expressen inleder idag en artikelserie om skolavgifterna och om hur stora hål den lilla femtiolappen till frökens blommor, matsäckarna varje gång det ska vara utflykt, slanten till buss och inträde och glass på museibesöket, krav på skridskor och skidutrustning till idrotten etc gräver i fattiga familjers ekonomi. Bytardagar i all ära, har man inget att byta med kostar även den begagnade idrottsutrustningen pengar. Avgifterna kan tyckas små och oskyldiga var för sig, men sammanlagt blir det ofta uppåt en tusenlapp per barn och termin, inte en så obetydlig kostnad. För en ensamstående flerbarnsförälder kan dessa tusenlappar bli den tuva som stjälper hela ekonomin.

Skolresor, friluftsdagar och presentinsamlingar tvingar honom att jobba extra för att klara vardagen.
Ensamstående trebarnspappan Sören Andersson vill inte göra fler matsäckar.
- Men man har inte lust att ställa sig upp på ett föräldramöte och säga att man inte har råd

Läste ni 2 § i skollagen i citatet ovan? "Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom" Alla barn och ungdomar inkluderar även barn och ungdomar i fattiga familjer. När de tvingas avstå studiebesök, utflykter och annat med den ena kreativa ursäkten efter den andra, för vem vill stigmatiseras med fattigmärket i pannan?, får de inte längre full tillgång till utbildning.

För hundra år sedan kunde läraren ange 'saknar skor eller ytterkläder' som giltig frånvaroorsak för eleverna, i synnerhet under vintern. Är det dit vi är på väg igen? Är det acceptabelt i vårt samhälle?

Jag tycker inte det.

Mobilvett

Expressens IT-bilaga låter idag etikettguru Magdalena Ribbing uttala sig kring mobiltelefonvett. En undersökning visar att drygt två tredjedelar, 69%, av de tillfrågade, inte "retar sig på andras privata mobildiskussioner på offentliga platser" utan tycker det är acceptabelt att andra människor väljer att prata i telefonen på bussen, i kön i matvarubutiken eller i väntrummet.

Eftersom mobilbruket är en tämligen ny företeelse finns ännu inga vedertagna beteenderegler.
Enligt Magdalena Ribbing är det i stället upp till var och en att använda sin känsla för hyfs och stil och anpassa sig till den rådande situationen

Är det en generationskrock, tro? Jag har ibland noterat att yngre människor utvecklat en förmåga att artigt titta åt andra hållet och med blank blick se ut att dagdrömma för att inte tränga sig på i det telefonsamtal som äger rum mitt framför näsan på dem. Något äldre människor, från yngre medelåldern och uppåt, reagerar vanligen på andra sätt, de ser besvärade ut, ibland ogillande eller irriterade ut.

Douglas Adams skrev klokt:

I've come up with a set of rules that describe our reactions to technologies:
1. Anything that is in the world when you're born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works.
2. Anything that's invented between when you're fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it.
3. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things.

Mobiltelefonutvecklingen har gått fort de senaste åren, och jag tror faktiskt Adams beskriver orsakerna till de problem som tas upp i artikeln.

Lösningen? Tja, ungefär densamma som i de flesta andra mänskliga konflikter skulle jag gissa, visa lite tolerans mot dina medmänniskor och kom ihåg att även de har rätt att ta plats här i världen.

Huckle

Jag funderar över i hur hög grad de känslor som rörs upp av att somliga muslimska kvinnor i Sverige väljer att bära slöja har sin grund i den gamla traditionen att en gift kvinna skulle bära huvudbonad medan en ogift fick nöja sig med inflätade band, kransar eller liknande för att smycka sitt hår. Jag väljer att använda tämligen publika personer som illustration för detta, samtliga lämpligt nog iklädda samma sorts kläder:


Kan det vara så att slöjorna, som ju i viss utsträckning påminner en hel del om gammaldags hucklen, väcker minnen av en annan tid här i västvärlden?


Ger reaktionerna oss en vink om att den tid när kvinnor kämpade sig till de rättigheter kvinnor har idag ligger så nära att vi fortfarande känner att risken finns att vi förlorar det vi vunnit - kvinnors rätt att bära byxor i offentliga sammanhang, klippa sitt hår kort, rösta, lika lön för lika arbete, att själva avgöra om vi vill göra abort eller inte etc? Att rättigheterna inte är så befästa att vi vågar slappna av och ta dem för givet utan känner att vi måste stå beredda att försvara dem mot angrepp från alla håll?

Jag vet inte, det vara bara en tanke som flög förbi, vad tror ni, ligger det något i den?

En busschaufför

En busschaufför, det är en man med glatt humör!

Eller något i den stilen går visan. Jag har tänkt i mitt stilla sinne att den är en värre lögnhistoria än den om hur ekorrn satt i granen och sen hoppade från tallegren, busschaufförer är alldeles för stressade för att hinna vara trevliga här nere i söder.

Ni har sett mig skälla på Skånetrafiken och deras system, deras sätt att behandla sina chaufförer och deras policy gentemot passagerare (de ser dem som besvärande parasiter) och det är därför extra roligt att få skriva något annat om en av deras chaufförer.

Idag skulle jag med bussen, men av någon outgrundlig anledning var det plötsligt fruktansvärt mycket trafik på vägen jag måste korsa. Bussen stod inne på hållplatsen och jag var väl medveten om att om jag lyckades kryssa mig fram mellan bilarna utan att bli ihjälkörd löpte jag en överhängande risk att bli överkörd av bussen. Det har hänt tidigare - inte att jag blivit överkörd, men att chauffören startat när jag varit framför bussen, två meter från dörrarna och tydligt på väg dit så att jag fått kasta mig dödsföraktande tillbaka ut på gatan för att inte bli mosad - men jag är en rätt trögtänkt en så jag stannade inte klokt och tålmodigt på trottoarkanten utan tänkte att det är värt ett försök!

Och kan ni tänka er, den vänlige chauffören väntade tills jag hunnit över gatan, trots att det nog tog en minut, minst, med alla bilar härs och tvärs, och när jag hunnit fram till dörrarna öppnade han dem och släppte ombord mig, hälsade vänligt och tackade rart när jag talade om att han sannolikt var den vänligaste chaufför jag träffat på flera år. Han startade inte ens med ett ryck innan jag satt mig!

Jag har idag både träffat busschauffören i visan och återfått en gnutta av min tro på att kollektivtrafiken kan vara ett gott system.

Hurra!

Tack och lov att det kommer en generation efter oss!

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: ungarna som växer upp nu har banne mig potential att reda upp all skit vi och våra föräldrar har ställt till. Hur de har skaffat sig den förblir nog ett mysterium, men faktum är att de har den.

Kolla den här tösen, t ex:

10 år och gör mer mot mobbning än flera skolledningar sammanlagt lyckas åstadkomma på ett år. Snygg i håret är hon också.

You rock, Liv!

Malmö Högskola

Idag har jag för första gången varit in i Orkanen. Oh, det är fint, det är ändamålsenligt, det är... jag vet inte så mycket mer, Skånetrafiken valde att visa sin trotsigare sida och jag blev bedrövligt försenat så min vänliga guide hann bara visa mig dit där jag skulle möta dem jag skulle möta.

Men i morgon kommer jag igen, och då dyker jag upp redan vid halv tre och hinner se mig om före mötet halv fyra. Jag undrar om det finns möjlighet att låna ett klassrum sådär mellan fyra och fem, vad tror ni?

Skånetrafiken

Jag bor i södra sverige. Jag är därtill på alla sätt för kollektivtrafik - en väl fungerande kollektivtrafik minskar biltrafiken, ökar säkerheten i trafiken, minskar trafikrelaterade förseningar och minskar belastningen på miljön. Win-win-win-situation, inte sant?

Tyvärr är Skånetrafiken av en annan uppfattning vad det gäller kollektivtrafikens uppgift. Trasiga, försenade eller inställda bussar och tåg är vardag för pendlaren som måste vara beredd på att resan kan ta upp till en timme längre än väntat både på morgonen och på eftermiddagen. Sura, stressade förare som tar onödiga risker och ofta är oförskämda mot passagerare tillhör också det vardagen, och man har sällan hjärta att bli arg tillbaka, deras arbetssituation är inte rimlig. Förarna har fått instruktioner att inte stanna om inte den som önskar åka med står vid hållplatsen, dvs inte längre än en decimeter från stolpen, ser uppmärksam ut och ger tecken. Det senare är förenat med vissa risker, somliga chaufförer misstolkar ibland en höjd hand som en signal om att de ska köra förbi.

Men ibland blir man irriterad. Idag på vägen hem hade jag omkring fem meter kvar till stolpen, och det är den slags busshållsplats där det inte finns något annat än just busshållsplatsen, när jag såg bussen komma. Jag vinkade och raskade mig mot stolpen med blicken över axeln, och bussen vek av en aning mot hållplatsen till och stannade, omkring en meter från kanten. Dörren öppnades motvilligt och när jag dödsföraktande hoppat ombord gav chauffören mig en försmädlig blick och sa:

Nu hade du tur att nån skulle gå av, annars hade jag inte stannat för dig

På henne blev jag faktiskt lite irriterad.

FRA

Det är dags nu - igen.

I morgon röstar riksdagen igen om FRA-lagen.

Ville bara påminna om den saken.

Att ta det piano

Har jag berättat att grannen fått ett piano? Det är trevligt på många sätt, pianomusik är vackert, och barn och ungdomar borde sannerligen ges möjlighet att utöva musik oftare än vad de får idag.

Jag bara önskar helt stillsamt att grannföräldrarna också gett sitt barn pianolektioner. Det är inte lätt att lära sig spela piano på egen hand, och det är inte alltid helt roligt att vara granne i den situationen.

Heja på, öva på så du snart blir bättre!

Utopia inom räckhåll?

Expressen berättar hur svenska universitet ligger till i världsrankingen. Göteborg ett av världens bästa universitet, utbrister tidningen förtjust. Visserligen måste man leta sig ända ner till plats 185 på Times Higher Education's rankinglista men det är ett fall framåt - i fjol var de inte ens med! Under letandet efter Göteborgs universitet passerar man dessutom KTH på plats 174, Uppsala universitet på plats 75 och Lunds universitet på plats 67.

Dessutom ligger Chalmers på plats 198 på listan, fem svenska representanter på listan, kan det vara så att Utopia faktiskt finns inom det möjligas ram?

Kanske, om regeringen inser att det inte räcker med att satsa resurser på högre studier, på det mätbara och det regeringen tycker sig förstå sig på. Det måste satsas resurser på grundskolor och gymnasier också, på folkhögskolor där alla kan få ytterligare en möjlighet att erövra den kunskap som tidigare undanflytt dem. Satsningar på förskolan har också med vilken plats svenska universitet tar om tjugo år att göra, trots att det verkar långsökt.

Kulturfyra

Det är väl rätt självklart att veckans Kulturfyra måste handla om Nobelpris?

1. Har du läst något av Herta Müller som fick Nobelpriset i litteratur?

Nej, inte ännu men jag hoppas att vi snart får hem ett par böcker av henne till vårt skolbibliotek, jag blev genast nyfiken.

2. Hur många Nobelpristagare i litteratur har du läst böcker av?

44 stycken, oj! Många av mina favoritförfattare har fått nobelpriset, många av mina favoritpoeter också. De vet vad de gör, de aderton. Dessutom har jag läst både Pasternak och Sartre, räknas de fast de tackade nej?

3. Har du någon favorit som du skulle vilja fick Nobelpriset?

Neil Gaiman borde få det!

4. Och varför inte: en favorit i repris: Vilken bok läser du just nu?

Winterbirth av Brian Ruckley

Prov - what is it good for?

Lärare klagar ofta över att eleverna frågar "kommer det här på provet?" och inte alls vill förstå att de bör lära sig saker och ting för sin egen skull, inte för provets skull. Eleverna i sin tur klagar på att lärarna bara tittar på proven, och inte alls på vad eleven presterat på lektionerna, eller omvänt - att de har ju skrivit jättebra på alla prov och ändå får de inte högsta betyg.

Det verkar inte som om systemet med prov fungerar riktigt som det är tänkt. Är det verkligen ett bra sätt att lära sig? Ger det eleverna en stabil bildningsgrund att stå på, en hållbar referensram att ställa nya kunskaper i relation till, ökar elevernas förmåga att analysera information de möter när de lär sig att tänka i korta steg, från prov till prov, och att sedan slänga stora delar av det som stoppats in i korttidsminnet när de går vidare till nästa prov?

Jag är skeptisk.

Finns det ingen bättre väg att gå? Det finns ju så många alternativa sätt att kontrollera vad eleverna förstått och inte förstått, det finns många andra sätt att redovisa sina kunskaper, och framförallt så finns det andra sätt att befästa sina kunskaper så att man bygger sig den stabila bildningsgrund man har glädje av hela sitt fortsatta liv.

Vad tror ni? Fyller prov den funktion vi gärna vill tro att de fyller, eller är de bara ett gammalt ineffektivt system som blivit kvar?

Klokt om bildning

Främst vill jag bli bildad för att slippa sitta och uppfinna hjulet på egen hand hela tiden. Men också för att förstå någonting av personer jag vet är intelligenta och intressanta men vars tankar nu går mig över huvudet

Underbara kloka Lisa Magnusson skriver i sitt blogginlägg Högonbryn, internet och jag om bildning, om folkbildning och allmänbildning och varför det är något alla människor vinner på. Hon skriver om känslan av att stå utanför, för att man inte kan koderna:

Jag förstår också att jag är utestängd inte därför att man vill utesluta just mig, utan därför att diskussionen tar avstamp från en nivå som är för hög för mig. Inte för att jag inte är tillräckligt intelligent, för jo, jag håller med han-jag-respekterar om att jag är "sååå clever", det är namnen och termerna jag inte fattar. De där intellektuella markörerna är för de belästa vad förkortningar i stil med t ex, m fl och etc är för mig. Man kortar ned, både av utrymmesskäl och för att texten skall flyta bättre. Det är inte mer än så, man tänker inte ens på det, det bara kommer. Jag förstår det. Det är normalt

och hon uttrycker sig klokt om hur viktigt det är med viss grad av bildning för att faktiskt kunna läsa källkritiskt och inte bli itutad vad strunt som helst:

Man behöver egentligen inte vara bildad på nätet, allt går att kolla upp eftersom och vid behov läsa in sig på. Det enda som krävs är förnuft gott nog att värdera källor. Bara det att det kan bli jävligt många källor att värdera, en djungel av oigenomträngeliga interntermer. Och den där djungeln är rätt satans svårnavigerad

Jag hoppas Lisa och andra lika kloka som hon vill komma och leva, åtminstone ett tag, i mitt Utopia den dag det blir verklighet.

Utopia

Jag har så mycket att prata om, och så lite sammanhängande tid att formulera mig. Problemet med detta är att jag är den slags person som tappar bort min tankekedja om jag måste avbryta och gå och göra något annat.

Jag är också en person med en dröm. Jag drömmer om att det någonstans i världen ska finnas ett land, kanske t ex ett avlångt ett långt uppe i den höga nord, där kunskap och bildning står högst i kurs. Ett land dit människor kommer resande för att gå i skolan, för att forska, ta del av andra forskares arbeten. Dit människor kommer resande för att filosofera och studera i åratal, där det finns fantastiska skolor i varje stad, världsberömda universitet och sjukhus bättre än någon annanstans i världen, eftersom detta är det land som ligger först i forskning inom de allra flesta områden. Ett land där bildningsnivån bland människorna är så hög att människor kommer resande för att gå korta kurser under sina semestrar, bara för att försöka uppnå en känsla av att de också är en del av denna bildning.

I detta land skulle givetvis kulturen blomma, ty en viktig del av bildning är ju kultur. Teatrar, konserthallar, konsthallar, gallerier och konstskolor av alla de slag skulle finnas i varje stad.

Visst vore det rätt fantastiskt?

Musikfoto

Ni ser dem, inte sant? Spökryttarna i skyn, de är där, tre stycken. Jag ser dem tydligt.

Kulturfyra

I natt hade Kulturfyran en skum dröm, det var en massa verklighet inblandat i en dröm som var både läskig och skrämmande, som en mardröm men samtidigt delar som var trevliga. Skumt.

Drömmar är rätt spännande, så den här veckan blir det drömtema.

1. Kommer du ihåg dina drömmar?

Ibland. Sällan detaljer, men en känsla av ett eller annat slag dröjer sig ofta kvar ett par timmar efter att jag vaknat.

2. Vilken är den värsta mardrömmen du haft?

Här kommer ett av de tråkigaste var jag någonsin levererat i en kulturfyra: inte den blekaste aning.

3. Drömmar kan ju betyda dagdrömmar också. Vad dagdrömmer du om?

En värld där det finns utrymme för olikhet, där det finns omtanke och hänsyn, generositet och solidaritet och alla, utan undantag, strävar efter att ge vidare istället för att samla på hög.

4. Har du drömt något som sedan slagit in?

Såvitt jag vet, aldrig någonsin. Och med tanke på det lilla jag faktiskt minns av mina drömmar är det nog lika bra.