Tack du änglalika kvinna!

Jag har problem med mitt sidseende. Det innebär att jag har svårt med avståndsbedömning, i synnerhet i sidled. Och det i sin tur innebär att jag ofta går omkring med blåmärken på både armar och ben, jag går ständigt in i dörrkarmar, hörn, trappräcken, bordskanter etc helt enkelt för att jag inte riktigt kan avgöra hur långt borta de är.

Häromdagen kom en okänd kvinna fram till mig och gav mig ett visitkort med numret till en kvinnorjour. Hon sa inget, bara log vänligt och gav mig visitkortet, jag blev lite paff och kom mig inte för något mer än att mumla tack.

Kära okända kvinna, jag menade givetvis TACK! Du är en ängel! Du känner inte till mitt synhandikapp, och misstolkade därför min blåslagna överarm, men du reagerade med hjärta och omtanke. Din vänliga gest kan, har förmodligen och kommer sannolikt i framtiden, att innebära livsavgörande skillnad för kvinnor som faktiskt bli misshandlade eller behöver stöd av andra orsaker!

Du är bäst!