Det svenska musikundret, har ni hört talas om det? Många svenska band når långt på de internationella scenerna, och framförallt två saker ligger bakom detta: de kommunala musikskolorna, där elever i alla svenska skolor fått möjlighet att börja med blockflöjt och fortsätta med elgitarr eller trummor eller körsång eller vad som nu känns lockande, de har getts en god grund att bygga vidare på, getts möjlighet att repa tillsammans i hyggliga lokaler och prova på att uppträda och lära sig hantera scennerverna. Den andra bakomliggande orsaken har varit det svenska A-kassesystemet som gett utrymme för att öva, finslipa sina kunskaper, spela ihop, repa så mycket som faktiskt behöver repas för att gå från glad amatör till proffs som folk faktiskt är villiga att betala för att se.
Musikerförbundet konstaterar att det blir allt svårare att försörja sig på sin konst som yrkesmusiker. De börjar bli lite trötta på glada tillrop som 'vad jobbar du med egentligen' och 'tänk vilken lyx att kunna leva på sin hobby', och vill framföra att de minsann jobbar på riktigt, men att med hårdnande a-kasseregler och ett samhälle där kultur får allt mindre betydelse börjar deras situation bli omöjlig.
Har vi råd med signalspaning mot oss själva borde vi ha råd med kultur, borde vi inte?
Scream for me!
13 år sedan
Nu är det så att vi HAR statligt stöd till musiker, författare, teatrar etc. Vad som vi måste rensa upp är inställningen att alla dagdrivare som KALLAR SIG musiker skall få a-kassa i evighet, vilket är helt oförsvarbart i en ekonomisk demokrati.
SvaraRaderaVisst har vi, precis som vi har till andra statligt godkända kulturutövare. Men vem skall avgöra vem som är dagdrivare och vem som är musiker under utveckling, på väg mot att bli något stort? Problemet är, som du mycket präktigt påpekar, att det vi kallar demokrati här i landet är just en ekonomisk organisation, som i första hand väljer att placera fokus just på pengarna. Därför har vi tex en FRA-lag, därför har vi ett sjukförsäkringssystem som får allt mindre med försäkring av sjuka att göra, därför har socialtjänsten i kommunerna i allt högre grad omvandlats från skyddsnät till allmosekassa... utan kulturarbetare har vi snart ingen kultur, utöver hobbybaserade coverband, amatörrevy och krukmålning, och de av staten godkända och gillade akterna, och det kan bli fasligt tråkigt och enahanda i längden. Är jag rädd.
SvaraRadera