Smygsurfare

En halv miljon gömmer sig för Ipredlagen, hojtar Aftonbladet i en artikelrubrik. Jag har inte noterat deras löpsedlar men gissar att uppgiften nog kan tänkas finnas där också.

Ingen vet med fullständig säkerhet hur många svenskar som har oroats av FRA-debatten och ipredlagen och valt att ansluta sig till någon form av anonymiseringstjänst. De företag som levererar anonymisering hävdar att intresset har exploderat under året. Men de mörkar hur många kunder de faktiskt har

Givetvis mörkar de antalet kunder, att gå ut och skryta med den saken vore väl närmast att betrakta som dumt för den som vill sälja en tjänst som går ut på att man ska kunna gå på gator och torg utan att stoppas och tvingas visa legitimation och arbets... Nej, förlåt, jag menar för den som säljer en tjänst som går ut på att man ska kunna slösurfa en söndageftermiddag utan att vara rädd att råka släntra in på någon blogg som av en eller annan anledning dragit till sig Myndigheters Särskilda Intresse och på grund av denna insläntring själv riskera att dra till sig Myndigheters Särskilda Intresse. Jag föreställer mig att det vore direkt kontraproduktiv av ett sådant företag att tala om hur många kunder de har.

Måns Svensson, doktor i rättssociologi i Lund, understryker att Cybernormers forskning inte ger något vetenskapligt underlag för bedömningar av andra åldersgrupper.
– Men de mönster som är vanliga bland de nätaktiva i vår undersökta ungdomsgrupp är vanliga även bland de nätaktiva högre upp i åldersgrupperna. Så jag skulle gissa att det i hela befolkningen, inklusive barn och pensionärer, handlar om 6–7 procent, säger Svensson [...]
Då skulle det handla om mer än en halv miljon svenskar som redan i dag använder anonymiseringstjänster.
Svensson pekar också på att det finns andra skäl än fildelning att vilja vara anonym på nätet

Och just där tycks debatten halta en aning. Det beslut som togs på S kongressen lugnar föga. DN förklarar att S visserligen vill förändra Ipredlagen, men

det anges inte vilka förändringar som bör genomföras. Det överlåts till partiledningen att utarbeta. I kongressens beslut sägs både att ”kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete”. Men det sägs också ”det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka en enskildes integritet och göra intrång i privatlivet”. När det gäller kritiken mot att privata företag kan begära ut ip-nummer är partikongressens skrivning också en kompromiss, som innebär att partiet inte tar definitiv ställning. I kongressbeslutet sägs: ”Utångspunkten [sic!] är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.”

Vilket i och för sig inte är någon dålig utgångspunkt. Ändå känns det som att man inte säger något alls. Den halva miljonen lär inte ändra sig och börja surfa öppet igen efter detta beslut, inte ens om S skulle lyckas ta sig upp i regeringsposition efter valet.