1. Vara allmänbildadEn allmänbildad människa smäller alltså högre än en rik, till och med högre än en som är duktig på sitt arbete, om vi ska tro på resultaten.
2 Vara duktig på sitt arbete
3 Ha en egen hoparbetad förmögenhet
Stämmer det?
Har ni sett filmen A Love Song For Bobby Long? Om inte, gör det, jag rekommenderar den varmt.
Bobby Long är lärare. Han är allmänbildad, kunnig och duktig på att förmedla sitt kunnande, han är entusiasmerande och begär av sina elever att de ska göra sitt bästa. Av olika anledningar, som jag inte tänker gå in på för att inte förstöra upplevelsen för er, har han sjunkit allt längre ner i samhällshierarkin. Han är försupen och lever bland slitna människor i ett slitet hus. Skulle någon anse att han är en representant för hög status?
Inte?
Varför inte?
Jo, därför att Bobby Long uppfyller inte det viktigaste kriteriet av alla, det som är så underförstått att det inte ens nämns i undersökningen. Det som är så grundläggande att det är möjligt att United Minds AB helt enkelt glömt bort att det finns: Han är ingen avundsvärd person.
Där, kamrater och mötesdeltagare, ligger nyckeln till hög status, i andra människors avund. Hög status innebär att många önskar att de hade den egenskap eller position som hamnar högt på listor som dessa.
Vi har alltså ett folk som önskar att de vore mer allmänbildade. Det är en tanke värd att tänka mer på.
Ha en super kväll:)
SvaraRaderaTack tack, det var både oväntat och vänligt.
SvaraRaderaJa, vi är ingen utan interaktion med andra - vi blir någon genom andra. Allmänbildade eller ej. Tänk att man kan bli så höjd till skyarna på grund av/tack vare lite avund! Skrämmande.
SvaraRaderaSv: Packningen sitter väldigt svåråtkommet och du ska veta att jag är verkligen, verkligen oteknisk. Å andra sidan skulle alla, inklusive jag själv, bli förvånad om jag bytte packningen.
Ha en underbar kväll.
Sara - skrämmande? På vilket vis är det skrämmande?
SvaraRaderaStatus - ja vad är det?
SvaraRaderaJag skulle kunna vikariera för Anders B. och se det ur evolutionärt perspektiv, men det känns lite unket. Allt kanske inte handlar om vem som ska få para sig?
Men jag minns diskussioner om att "killar tänder på korkade tjejer" och blir illa berörd av tanken på en så primitiv världsbild.
Min naiva förhoppning är att humor, intelligens och bildning kommer att gifta sig med empati och moraliskt engagemang under nästa årtionde.
Då kan vi snacka om status och attraktion!
Tack för filmtipset! Jag behöver inte fler romantiska komedier.
Det är en underbar film - se den beväpnad med en rejäl näsduk.
SvaraRaderaStatus är attraktivt, och illusionen av status smäller i stort sett lika högt, åtminstone på kort sikt, men jag bekymrar mig lite om ditt unga par. De är rara varelser, viss är de det, men blir resultatet attraktivt? Jag vet inte, kanske aningen för präktigt?
En helt underbar film säger jag bara :D
SvaraRaderaCizzi, så roligt att höra!
SvaraRaderaSv: Skrämmande eftersom avund oftast inte bottnar i verklighet. Avundsjuka är sällan annat än vår inbillning. Vi tror att andra har det så mycket bättre än oss själva, är så mycket klokare och så vidare. Därför vill jag heller inte att nån ska vara avundsjuk på mig... om du förstår. Om jag är allmänbildad och inte du, så är jag kanske det i dina ögon, inte mina. Däremot är kanske du allmänbildad i mina ögon. Det blir liksom fel där. Varför ska vi gå runt och vara avundsjuka? Däremot förstår jag ju - vi behöver ha ett utbyte, ett behov av varandra för att vilja umgås. Men det är ju inte så mycket avundsjuka i det.
SvaraRaderaNu kanske jag snöar in mig totalt. Kanhända förstod jag inte riktigt ditt inlägg. Tell me :)
Ha en fin eftermiddag och kväll.
Sara, missförstod gjorde du definitivt inte, däremot kanske du förstod det lite annorlunda än jag gjorde, och tänkte på ett annat sätt än jag tänkte.
SvaraRaderaDu skriver om avundsjuka, den sorten som innehåller ett stråk av missunnsamhet, en gnutta 'duskaintetroattduärnågotbaraföratt' och en knivsudd avståndstagande.
Jag tänkte snarare på avund, den sorten som innehåller ett stråk längtan, en gnutta 'kandusåkannogtusanjagoxå' och en knivsudd inspiration.
Jag formulerade mig illa, för det jag ville framhålla var att eftersom vi tydligen har med ett folk som längtar efter att bli lika allmänbildade som deltagarna i På Spåret (skrev hon förbehållslöst eftersom hon inte sett programmet sen HoaHoa sopade banan med övriga deltagare och alltså kan ta grundligt fel) att göra borde vi kanske smida medan järnet är varmt och ytterligare utöka bildningsverksamheten här i landet?
Ungefär så tänkte jag.
Sv: Haha, ja men då förstår jag. Fast det är fasligt roligt att se saker på olika sätt och få perspektiv.
SvaraRaderaJo, det är nyttigt med olika synvinklar, man vidgar sin egen horisont på det viset
SvaraRaderaJo - du har rätt. Den där präktigheten fungerar inte. Man får skaffa sig en dubbel identitet och ge sig ut och röja på nätterna.
SvaraRaderaEller tvärtom: Ibland går Fantomen på stadebns gator som en "vanlig" man!
Hur hög coolhetsfaktor Fantomen har kan man kanske mäta med olika skalor, men jag förstår inte riktigt poängen med att skaffa sig en hemlig identitet?
SvaraRaderaVar inte vitsen att öka statusen för de önskade egenskaperna? Hur gör man det om man inte vet att det är just de som gömmer sig bakom masken?
Jag prövar en tanke:
SvaraRaderaStatusen beror på att de är just hemliga. I en komplex värld är det coolt att kunna överraska omgivningen med oväntade utbrott av kompetens.
Det mest imponerande skulle kunna vara att få personligheten att hänga samman bortom konstruerade dikotomier.
P.S. Märks det att jag försöker ta mig upp ur präktighetsträsket?
Lite grann märks det, ja. Problemet med cool är att trots att många strävar efter att uppnå det, försöker ge en illusion av att inneha det eller rent av skrämma andra till att gå med på att de har det så kvarstår faktum: de som försöker vara coola lyckas med sina försök bara ytterligare understryka att de inte är det, medan de som är coola inte försöker vara coola. De bara är, och just däri ligger den svåråtkomliga lättflyktiga eftersträvansvärda kärnan.
SvaraRaderaJag har svårt att avgöra om din tanke flyger eller faller med stil. Jag tror problemet ligger i att det i superhemliga hjältefallet handlar om att en person uppnår denna status bara för sig själv genom att tyckas utföra altruistiska gärningar, men gör dem i hemlighet och därigenom ger mig ett intryck av att inte vilja dela med sig av äran och statusen. På något vis blir det hela plötsligt falskt och klibbigt och jag får en känsla av att det som såg ut som altruism snarare rör sig om en slags narcissism.
Möjligen tänker jag för mycket.
Vi bygger en världsbild som handlar om att skapa en romantik kring något vi kallar "goda handlingar"?
SvaraRaderaOch för att det inte ska bli för kvalmigt behöver vi en teori som gör dessa uthärdliga eller i alla förståeliga.
I dagens understreckare (jag kan inte klistra in länkar här!!!!) beskrivs en moralfilosofs (Nykänen) tankar om samvetets betydelse. Freud och Nietsche avfärdas och samtidigt tror jag att den här kluvnaden är nödvändig för att förstå sig själv.
Jag är i alla fall misstänksam mot "helgjutna" personer.
Tänka för mycket är bra - i alla fall om de går att stänga av!
Det är där du har kruxet, avstängningsknappen är en aning glapp i kontakten.
SvaraRaderaVad är det för romantik kring goda handlingar som skapas? Av vem? För vem? Och vem avgör vad som är gott och inte?
Lärarstudenterna är besatta av att göra "det rätta" och ofta urartar diskussionerna till en absurd tävlan om vem som egentligen intar den allrasom godaste positionen. Jag har svårt att förhålla mig till all denna uppdämda välvilja.
SvaraRaderaOfta är det väldigt konventionell snällhet som levereras ur ett moralifilosofiskt intentionsperspektiv "hon vill i alla all väl".
I ett så komplicerat sammanhang som skola rasras för det mesta en kalkylerbar konsekvensetik.
Lärarstudenter är just det, lärarstudenter. De är inte färdiga lärare, utan de har ett par år där de har möjlighet att prova sig fram, stöta och blöta och ta på sig olika lärarroller, ungefär som barn klär sig i föräldrarnas kläder för att prova på vuxenrollen. Att de tycks besatta av att göra 'det rätta', vad kan det bero på? Hur funderar ni, som utbildare, kring detta? Fastnar de i detta stadium, elevsingarna, eller kommer de så småningom vidare? Om de fastnar, var fastnar de och vad beror det på att de fastnar just där?
SvaraRaderaUngefär med de frågorna skulle jag börjat med om jag varit i din roll. Vilket jag lyckligtvis inte är.
Jag märker att detta är något som bekymrar dig, du återkommer till det som med tungan till en trasig tand, men utan att veta mer än jag gör kan jag faktiskt inte råda mer än så.
'Hon ville i alla fall väl' är en formulering helt i klass med 'det är tanken som räknas', en till intet förpliktigande utsaga som i princip kräver att den tilltalade genast förlåter allt skit den omtalade ställt till med, oavsett om det är en hundvalp som tuggade sönder tidningen i sin iver att hämta den, gamla mamma som gömt silversleven så väl att ingen någonsin hittar den igen eller en lärare som egentligen inte åstadkommit något förutom att yra omkring med håret på ända och 'velat väl.
Vad du däremot menar med sista meningen får du gärna förtydliga, jag är inte djupsinnig nog i afton för att själv klura ut den.
Liknelsen med tanden är bra - jag älskar ju all denna idealitet, men är bekymrad över naiviteten som i studenternas utsatta position ofta resulterar i att de kopierar sina handledare.
SvaraRaderaDet blir särskilt tydligt när vi kommer till de här dilemma om relationer ("Hur kan jag få barnen att tycka om varandra") där idelaen korsar varandra. Alla ska vara snälla - Alla ska ha rätt att välja fritt.
Ur de här kollisioner växer kanske en insikt att en lärare inte kan ha full kontroll. Antagligen var det något sådant jag menade med svamlet om konsekvensetik, som egentligen alltid har varit en svajig hållning.
Det är en viktig insikt. Läraren kan inte ha full kontroll. Läraren ska inte ha full kontroll, hur ska barnen få utrymme att växa och lära sig saker och ting om läraren hela tiden har full kontroll?
SvaraRaderaJag tar för givet att det är studenterna själva som ur oerfarenhet och naiva ännu icke mogna tankar ställer frågor om hur man ska få alla att tycka om varandra och alla att vara snälla?
För verkligheten är ju som det står i visan, alla kan ju inte älska alla här i världen.