Intet är som väntans tider

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.

Vad är det han säger, Erik Axel Karlfeldt, i den här dikten? Det är värt att meditera över en stund, för den som känner sig ha tid och sinnesro för det.

Ni andra är välkomna tillbaka när ni har tid, bloggen är alltid öppen och ni är lika välkomna när än ni kommer, hur ofta ni än kommer.

Själv läser jag dikten för att finna den ro och förvänta Karlfeldt finner, trots att tiden till min egen deadline krymper oroväckande medan den nödvändiga informationen för att gå vidare dröjer i fjärran.

Känner ni förresten till texten som Pippi Långstrumps klasskamrat kämpar så med? Fjäääraaan han drödjer, minns ni? Det är en vemodig finsk folkvisa översatt till svenskan av Karl Wetterhoff

Fjärran han dröjer.

Fjärran han dröjer från grönskande dalar,
borta i konungens gyllene salar.

Ack, lilla fågelen! Ack, lilla hjärtevän!
Kommer du ej snart! Kommer du ej snart!

Där finns säkert de fagraste tärnor,
glömmer du mig för de strålande stjärnor?

Ack, lilla fågelen! Ack, lilla hjärtevän!
Kommer du ej snart! Kommer du ej snart!

Kom, kom tillbaka till grönskande dalen,
annars förgås jag av tärande kvalen!

Ack, lilla fågelen! Ack, lilla hjärtevän!
Kommer du ej snart! Kommer du ej snart!

Ack lilla viktiga nyckelinformationen, kommer du ej snart, kommer du ej snart?