Häromdagen skrev jag ett par ord om klassfrågan, och jag skulle vilja fortsätta resonemanget en bit till. På olika håll i landet arbetar man med åldersintegrerade klasser, men på de flesta håll har man fortfarande tanken att de elever som åldersmässigt tillhör t ex åk 3 skall läsa och kunna saker och ting på den nivån som 'tillhör' åk 3. Oavsett socioekonomiska förhållanden, oavsett förkunskaper, oavsett intressen, förmågor, begåvningar, vilja eller några andra förhållanden, och oavsett om de är födda den sista december eller den första januari, och det således skiljer ett helt år i ålder.
Det tycks som om det finns vissa brister i tänkte här, gör det inte?
Vi vet att barn och ungdomar utvecklas olika. Olika fort, olika mycket, på olika sätt och i olika tempo. Somliga är oerhört motoriskt välutvecklade, andra är intellektuella så det knakar, ytterligare andra har en finmotorik som kan få en att sucka av avund, andras emotionella utveckling hisnar och så vidare. En del utvecklas i prydliga små steg där man nästan kan pricka av varje steg på en kurva, andra glider omärkligt igenom sin utveckling utan att man riktigt vet hur. Ytterligare andra tycks stå stilla, stå stilla, stå stilla och så brakar det till och de utvecklas på alla sätt på en gång, och hinner knappt med själva.
Trots detta tycker vi att det är en god idé att samtliga dessa synnerligen individuella individer skall gå i samma årskurs, bara för att råkar vara födda samma år.
Skulle vi kunna tänka oss en åldersintegrerad, kursbaserad grundskola istället? Jag tänker mig en skola där alla nya elever placeras i en grupp tillsammans med elever i olika åldrar, och får en lärare som har speciellt ansvar för dem. Denna grupp ingår i en större grupp sammansatt av flera grupper uppbyggda på samma sätt. Lärarna med speciellt ansvar för dessa elever utgör tillsammans ett arbetslag, där det ingår ämneslärare i alla förekommande ämnen - matte, svenska, naturvetenskapliga ämnen, samhällsvetenskapliga ämnen, engelska, bild, musik, gymnastik, slöjd etc.
Varje elev läser ämnen tillsammans med elever i sin grupp, och i sin storgrupp, utifrån sin nivå i respektive ämne, inte utifrån ålder.
Jag hör invändningen att det skulle bli otryggt för eleven, många olika lärare, olika lektioner på olika platser, huh nej de är alldeles för små! Jag svarar: underskatta inte barnen; och blanda inte ihop föräldrars otrygghet, önskan att känna igen sig och rädsla för förändringar med barnens känslor.
Vad tror ni?
Scream for me!
14 år sedan
Du lever i fel tid! Åldersintegrerad undervisning lanserades med buller och bång under 70-talet, både i skola och förskola. (Googla MAFF-projekt)
SvaraRaderaNågra år senare avvecklades stora delar under mycket tystlåtna former. Min erfarenhet (som har jobbat med 1-6-års syskongrupp i 25 år är att det är en underbar form med fantastiska möjligheter - men också en mycket sårbar form som kräver ett nära samarbete inom arbetslaget eftersom den traditionella kontrollen (alla har gjort uppgiften på samma sätt) inte är möjlig.
Strukturen med åldersbundna uppnåendemål uppmuntrar inte heller till att bryta traditionella strukturer
Nära samarbete inom arbetslaget är ju en win-win-situation för alla, mer sånt! Äldersbundna uppnåendemål är inte bra för någon, inte för landet, inte för bildningsnivån, inte för världen och mest av allt inte för ongarna!
SvaraRaderaPå sätt och vis lever jag i fel tid, men jag gick i skolan på sjuttiotalet =)
Det kan vara därför du tänker så bra?
SvaraRaderaEventuellt kan det det. Det spelar nog in, jag hade himla bra lärare överlag.
SvaraRaderaOch sen är jag ju klok också *flinar glatt* och ödmjuk
Är det inte lite väl trevlig stämning på våra bloggar i kväll?
SvaraRaderaAbsolut, det känns lite som stillheten före ett hejdundrande åskväder.
SvaraRaderaBäva månde Björklund?
Det finns en brist i ditt tänkande även om jag håller med på många punkter. Alla måste börja nånstans. Vilket betyder att det isf måste finnas grupper av barn som precis börjar skolan. De har ingen nivå ännu, hur placerar man dem? Vissa lär sig väldigt fort, andra långsamt tills de får sin aha-upplevelse och sedan går vidare i rasande takt. Ska de indelas efter en termin eller när ett år är slut?
SvaraRaderaOch en sak till. Jag undrar ibland varför man bara hade en lärare i de flesta ämnen i låg- och mellanstadiet. Min lärare t ex var jättebra på svenska och engelska, men under medelmåttig i matte. Varför skulle det vara sämre för de yngre barnen att ha flera olika lärare när man tycks klara av det i högstadiet och gymnasiet?
Elin, tack för att du pekade ut min otydlighet! Poängen med dessa åldersintegrerade grupper är inte att alla barn i gruppen skall ligga på samma nivå i allt, tvärtom egentligen. Somliga i gruppen är duktiga på att läsa, andra lär sig fortfarande hantera relationen mellan grafem och fonem (dvs bokstäverna på papper och vilket ljud de motsvarar). Somliga i gruppen dansar fram genom trigonometri medan andra grubblar över hur det här med likhetstecknet egentligen fungerar. Och så vidare.
SvaraRaderaDe som lär sig hantera bokstäver gör det tillsammans med andra barn, från andra grupper, som ligger på samma nivå. När de känner sig säker på den saken får de flytta upp till nästa grupp, och fortsätta sin läs-och skrivresa. Inte för att de plötsligt blir ett år äldre eller för att de andra i gruppen nått nivån de också, utan för att just detta enskilda barn klarat det får just detta enskilda barn gå upp. Sen må det vara terminsskifte eller en regnig tisdag i november när tiden är inne. Detsamma gäller i alla olika ämnen, oavsett om det gäller färdighetsämne eller kunskapsämnen.
Gruppen de placeras in i är inte en klass, utan mer en samordningskonstruktion, ungefär som en syskongrupp på dagis, där lärarens uppgift inte är att undervisa alla dessa små juveler själv, utan istället att se till att de blir undervisade av rätt lärare, att hålla kontakten med föräldrarna, se till att de inte råkar få i sig en sås gjort på grädde om de är mjölkallergiker etc.
Uttryckte jag mig tydligare nu?
Din andra undrar har jag inget svar på, jag står lika undrande jag.