fredag 22 januari 2010

I de lugnaste vatten

I ett samhälle där moralnormen är så snäv att en töntig mössa på en presbild på Facebook anses tillräckligt graverande för att hindra fortsatt anställning finns anledning att vara försiktig. Människor som hela dagarna tvingas leva med andan i halsen, ständigt medvetna om att Någon Ser Dem i alla situationer, har samma lustar, behov och impulser som vi andra, men vågar inte släppa fram dem. Och det som döljs under ytan länga nog förvrids och förgiftar, och pyser ut i alla fall förr eller senare.

Jag skulle avråda varje förälder som frågade mig om råd från att sätta sina barn i Frilufts Förskolor. Inte för att förtala dem, inte på grund av något som hänt, men på grund av deras moralnormer. De tycks farliga. Men det är jag, ni bör använda ert eget omdöme.

4 kommentarer:

  1. Nåja, det är väl knappast förskolans fel.

    De måste gå med vinst vilket innebär att smöra för föräldrarna på alla tänkbara sätt. I det här fallet innebar det att sparka en tatuerad kille med tveksam klädsmak för att föräldrarna gnällde.

    SvaraRadera
  2. I det här fallet innebar det att göra sig av med en duktig kille som barnen kände och trivdes med, som utfört sitt arbete klanderfritt, som kände förskolan, personalen, rutinerna och föräldrarna. Klagomålet rörde en töntig mössa killen bar på en bild på Facebook, inte hur han utförde sitt arbete, och om detta är nog för att förskolans ekonomi skall vackla så tycks det mig ännu mer riskfyllt att ha sina barn där.

    SvaraRadera
  3. I en del kommuner finns en personalpolicy mot piercing och synliga tatueringar.

    Marknadskrafterna och värdegrunden trivs inte så bra tillsammans.

    Jag håller med dig - en sådan förskola skulle jag inte lita på (eller placera lärarstudenter på)

    SvaraRadera
  4. Allt vi är och gör privat kan komma att påverka vår arbetssituation, på gott och ont, så är det ju bara. Om vi kastar oss fram och räddar ett barn som faller från en balkong på tredje våningen, får hjärnskakning och fyra brutna revben på kuppen men barnet klarar sig och vi hamnar i tidningen, tja, då finns en stor chans att arbetsgivare gärna lyfter fram oss som anställda för att få del av hjälteglansen. Om vi går ut och super oss fulla på lokal finns risken att någon elev ser oss och vi upplever och måste hantera ett helt annat klassrumsklimat när vi kommer tillbaka på måndagmorgon. Så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

    Det innebär inte att vi är livegna och att arbetsgivaren har någon som helst rätt att kräva av oss att vi, privat, ska vara klädda på ett visst sätt, undvika vissa lokaler, besöka specifika lokaler med föreskriven regelbundenhet eller absolut inte dansa folkdans.

    Den här arbetsgivaren tycker sig ha den rätten. Det känns obehagligt klibbigt.

    SvaraRadera