Keps-krock

Magdalena Ribbing skriver i DN om det ständigt aktuella ämnet huvudbonader i skolan. Ribbing är tydlig med att där inte är könet som ska vara avgörande

om det finns en regel i skolan om att kepsarna ska tas av inomhus så ska den gälla både för pojkar och flickor

utan istället bör det

finnas en klädkultur i skolan, bestämd av ledningen helst i samråd med elevernas företrädare. En del skolor accepterar huvudbonad inomhus, andra inte. I somliga kulturer är mössan-huvudbonaden en markering av tillhörighet i någon form av grupp. Det är fortfarande då skolledningens sak att besluta om dessa gruppers symboler ska accepteras i skolan

So far so good, inte sant? Samma regler för alla, är mössan/huvudbonaden en kulturell markering av tillhörighet av ett eller annat slag kan det vara rimligt att göra undantag i en överenskommen klädkod. Det tror jag är få som har invändningar emot, i synnerhet om man faktiskt skriver in det i överenskommelsen redan från början. Men sen kommer problemet:

Keps kan knappast räknas till kulturella huvudbonader som kippa, turban, schal

Keps kan knappast räknas till traditionella kulturella huvudbonader, men är den inte en viktig tillhörighetsmarkering i vissa ungdomskulturer av idag? Både modell, färg och sätt att bära den skickar, om jag förstått saken rätt, budskap till initierade i omgivningen om bärarens kulturella tillhörighet. På samma sätt som sättet att bära en schal kan berätta något om bärarens bakgrund och tillhörighet, ffa i samband med övrig klädsel, hållning och andra sociala markörer, kan kepsen berätta något om bärarens bakgrund och tillhörighet.

Och här uppstår ofta en kollision. Vuxenkulturen i skolan, representerad av lärarna och föräldrarna i första hand, kolliderar med ungdomskulturen och rätt som det är har vi ett alldeles onödigt ställningskrig.

Hur kan vi göra för att slippa undan det? Om fokus ligger på huvudbonaden i skolan är det svårt, ibland rent omöjligt, för läraren att lära ut och eleven att lära in. Och det är dumt.