Gå från ord till handling, Adamo

Amelia Adamo skriver i Expressen om hur hon "vill göra uppror mot rätt-terrorn" och hur hon

som är redaktör vet att det är just vi i media som älskar att basunera ut alla dessa "måste ha", "helt rätt i höst", osv. Vi driver på känslan av vad som är ute och inne som det hette förut. Men stoppa tåget, jag vill kliva av. Och det allra mest för jag ser hur tufft det har blivit för barnen

Adamo har lite nyvaket upptäckt att

Barn mobbar och är grymma mot de som inte har råd att vara "rätt", eller kanske inte bryr sig, eller har föräldrar som inte förstår eller vill förstå vilken likhets-hets som skolgården utgör. Där hissar man och dissar varandra nästan uteslutande på utseende.
Så många rädda barn, så många förtvivlade föräldrar. Och hur många vågar stå upp för tönten i ett samhälle där grupptrycket är betonghårt?

Är detta något nytt? Nej, barn har i alla tider mobbat, retat, hånat, förnedrat och frusit ut på grund av utseende, härstamning, bostad, hemförhållande, föräldrars yrke också så vidare och så vidare. Barn är grymma, för barn gör som vuxna gör, utan pc-filter och utan insikt i konsekvenserna.

Så, Adamo, du befinner dig i maktposition, med dina tidningar och ditt inflytande över stora grupper av trendföljare och utseendenoterare i samhället. Använd dig nu av din makt, visa att du står för vad du säger och inte bara la ut texten i en krönika i en av aftontidningarna. Låt mig ge dig ett ord på vägen: Du skriver om hur

Sverige är ett land av kollektivister. Vi älskar grupparbete och regler, vi är fostrade i att alla är lika och har lika värde. Det är självklart alldeles utmärkt. Baksidan av myntet verkar vara att vi inte tolererar individualism och olikheter. Vi åker alla till Ikea, handlar på H&M, jeans är vår folkdräkt och alla kvinnor som vill upp i näringslivet är blonda

Felet i ditt resonemang är följande: för att ett grupparbete, ett samarbetsprojekt och ett kollektiv ska vara framgångsrikt behövs olikheten, individerna. I en grupp där alla är lika finns liten dynamik, litet utbyte av kunskap och få synvinklar. I en grupp där alla är olika, och tillåts bidra med sin olikhet, gnistrar det, energin flödar, saker och ting ses från femtioelva olika håll och allas olika kunskaper lyfter gruppens gemensamma kunskap till svindlande höjder.

Låt alla blomma på sitt sätt, i sin färg, i sin takt. Det gäller barn såväl som vuxna, men som de gamla sjunga tralla de unga. Du har de gamla i din hand, så sätt igång och lovsjung olikheten, starta en trend där vi både får blomma och samarbeta. Det ena utesluter inte det andra.

Är du med?