FRA

I morgon är det dags att säga HEJ TILL PUBLIKEN; i morgon kopplas kablarna officiellt in. Josh och Emma har mer att säga om saken.

Bröstcancer

Det var ett tag sen nu, rosa skurhinkar och rosa sega bilar i butikerna, rosabandet-gala på tv och kändisar på parad. Jag ser fortfarande ett och annat rosa band på jackorna på bussen på morgnarna, men det blir färre och färre.

Men bröstcancer drabbar lika hårt i december som i oktober, mammor, vänner, mostrar, systrar, mormödrar, döttrar och farmödrar får beskedet varje dag. De kämpar, de gråter, de lider. Barn, barnbarn, syskon, föräldrar och vänner lider också, känner hjälplösheten i att inte kunna påverka situationen alls.

Bröstcancerfonden tar emot bidrag alla månader på året:

PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919

Sätt in en slant om du har pengar, prata om det och inspirera någon annan att sätta in pengar om du är fattig. Alla bidrag gör nytta. Eller klicka på min rosa reklam så bidrar du också.

Försäkringskassan

Nej, jag orkar inte påpeka det uppenbara. Vi har en regering som driver, och sedan innan valet drivit, en tydlig linje: sko dig själv och skit i andra.

Detta är bara en logisk följd av denna linje.

Personlighetstest en söndagsmorgon

Hos Miss JS hittade jag en länk till ett personlighetstest, ett litet enkelt ett med 41 frågor. Så om ni undrat vem jag är, här är svaret:

Din personlighetstyp:

Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

Winds of change

Det är en intressant tid vi lever i. Saker och ting tycks gå både bakåt och framåt på samma gång, samtidigt som krafter som absolut inte vill ändra på något alls tjuter i högan sky och protesterar mot all form av förändring.

Som alltid i tider som dessa finns en risk att en och annan som inte är lika snabb som alla andra, inte lika stark och inte lika redo att stå på sig blir nedtrampad, faller av vagnen och blir ensam kvar och utlämnad åt att klara sig bäst h*n kan.

Det är ett bekymmer. Förändring är oundviklig, om vi aldrig varit villiga att förändra något hade vi inte kommit långt här i världen, men nog borde vi vara kloka nog vid det här laget att se till att vi inte förändrar på bekostnad av människor? Förändring borde gå mot öppenhet, frihet, samarbete och fred, inte mot murar, åtskillnad, segregation och misstänksamhet, borde den inte?

Vad ingår i lärarjobbet?

I Christermagisters blogg har en diskussion kring vad som egentligen ingår i lärarjobbet utbrutit. Magister-Janne skrev i en kommentar bland annat:

Skulle man använda samma retorik från ledningen som i skolan på t ex volvo eller en liten mekanisk verkstad skulle arbetarna häpna och facket ställa till ett h-vete. Omöjligt helt enkelt…

I skolan förväntas man ju nästan utföra renovering, sköta service av fastigheten samt köpa inredning med egna pengar, vilket är fullständigt rimligt?
Man ska både städa och laga saker dessutom – vad gör vaktmästaren? Finns det en sån?

Frågeställningen är viktig ur många aspekter. Förväntas lärarna lägga arbetstid på att hålla lokalerna i skick blir det mindre tid över till undervisning och elever, lärarnas fokus blir splittrat och arbetsuppgifterna otydliga. Förväntas lärarna göra detta utanför arbetstid undrar jag, ärligt talat, varför facket inte exploderar i protester. Christermagister skriver i sitt inlägg om att utnyttja lärarkompetensen om hur mycket tid han la på annat än lärarjobbet, åtminstone när han var yngre:

Jag tänker på hur jag tog föräldrarna till hjälp och målade om hela klassrummet, samt grupprummen utanför, när jag fick mitt första jobb. På hur många gånger jag har rotat runt i skolornas källare för att hitta bokhyllor, bord och stolar som går att använda efter några timmars renovering (och ibland inköp av material för egna pengar). Jag tänker på hur många gånger jag har spenderat flera dagar med att packa ner (och sedan upp) mina och elevernas saker i lådor för att vi måste byta klassrum. Ibland har jag fått lov att bära allt själv… Jag har köpt en massa böcker för egna pengar och använt i skolan, ramat in och satt upp tavlor på väggarna, rensat avlopp, tvättat gardiner, bytt lampor… Och hur mycket tid som i regel går åt till att stå i kö vid kopiatorn, vänta på en dator att arbeta vid och sedan logga in på det gamla skrället vill jag inte ens tänka på!

Visst kan man argumentera om hur viktigt det är med föräldrarengagemang, sannolikt gjorde måleriprojektet sitt till för att föräldrarna skulle lära känna varandra och Christer, åtminstone de som deltog, men jag funderar krasst över vem som betalade färgen? Och hur rimligt är det att en lärare förväntas acceptera ett klassrum som är i så usel skick att det måste akutmålas och möblerna renoveras innan eleverna kan använda det? Vad är det för slags arbetsmiljö, egentligen?

Janne framhåller att detta inte är en alldeles självklar fråga, där finns en hel del förväntningar från andra håll än skolledningens också:

Det klassiska och svårlösta dilemmat mellan att å ena sidan hålla fast vid sin yrkesroll (och status) och å andra sidan göra ett slags evigt undantag för att ”ställa upp för laget”.

Håller man på sitt blir man stämplad som osolidarisk och svår att samarbeta med, men ställer man upp för laget sätter man krokben för både sig själv och kollegorna.

Mitt svar är att det är just detta som är nyckeln till problemet - om vi istället för att 'ställa upp för laget' genom att rensa avloppet, renovera möbler eller byta lysrör 'ställer upp för laget' tillsammans, genom att påpeka att detta inte ingår i vårt jobb men att det måste fixas för att vi ska kunna göra ett gott jobb och stöttar varandra till att inte falla till föga och fixa det 'bara den här gången' kan vi ändra på detta.

Det är inte så enkelt som det låter, det kräver organisation, mod och ihärdighet, och det kräver att vi härdar våra hjärtan och inte fixar lite 'för elevernas skull'. Det är ju för elevernas skull vi behöver få bukt med detta bortvittrande av vår arbetstid, inte sant? Det är inte vi som brister i vårt uppdrag när färgen faller från väggarna och möblerna är trasiga, det är vår arbetsgivare. Det är vår arbetsgivares plikt att reda ut saken, inte vår.

Skulle det kännas för jobbigt, och klassrummet helt orimligt för eleverna finns det andra lokaler på skolan man kan använda så länge - bibliotek, matsal, uppehållsrum, kanske. Konferensrum, rektorsexpedition osv.

30 November

I år har datumet ytterligare en innebörd. Den 1 december kopplas FRAs kablar officiellt in. Det pågår nedräkningar och diskussioner om vad detta innebär lite här och där.

En ny lek

Lilla O bjuder på en bokfrågeutmaning. Kanske är det en lek för mig? Jag provar:

Bokstaven A:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Det får bli två böcker som hänger ihop: Illiaden och Odyséen, dramatiska sorgliga passionerade spännande bildande epos där gudarna med självklarhet använder människorna som verktyg och lekbollar.

2.Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Jag lägger till ett litet s och nämner en av mina absoluta favoritböcker här i världen: Douglas Adams the Hitchhiker's Guide to the Galaxy

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Nalle Phu och den stormiga dagen är den första bok jag minns, och till Nalle Phu återvänder jag så ofta jag kan. Och lite till.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Först av allt dyker Conrads Heart of Darkness upp. Hans karaktäristiska skriftspråk gör den lite för svårbemästrad för att vara användbar i undervisningen men den är ändå väl värd att läsa.

Dagens ironi

Jag avslutade mitt förra inlägg med en uppmaning till både elever och alla andra om att aldrig sluta ifrågasätta. Reklamen, som jag inte styr över mer än att jag filtrerar bort det som är direkt läskigt när jag ser det, fann det lämpligt att föreslå er att köpa hörselskydd.


Det kändes djupt ironiskt.

(att man får en större bild genom att klicka på den vet alla vid det här laget, eller hur?)

Lite skolflum är bara bra

I dagens Express påvisar Johannes Forssberg hur stor skillnad det är i kunskap mellan elever som gått i en skola där nationella prov, katederundervisning och strikt styrda ämneskunskaper råder, Forssberg tar det kinesiska skolsystemet som exempel, och elever som gått i en skola där analys, friare arbetssätt och ämnesöverskridande undervisning, Forssberg tar det svenska skolsystemet som exempel, råder. Flertalet elever i det förra, av kinesisk modell, kan vara i besittning av enorma mängder ämneskunskaper och kunna svara på många direkt ställda frågor, men ställda inför mer komplicerade problem där de förväntas tänka utanför ramarna tvekar de och misslyckas ofta. De saknar den styrka många elever i det senare systemet, det av svensk modell, besitter: förmågan att ställa egna frågor, analysera och använda sin fantasi till att dra slutsatser utöver de givna, prova sig fram och kunna se ett fallerat försök inte som ett misslyckande utan ett sätt att utesluta en teori.

I det kinesiska skolsystemet, skriver Forssberg, "finns inget eget arbete, inget elevinflytande och ingen föreställning om att skolan är till för att dana självständiga personer" nej tvärtom, förklarar han: "Så länge Kina är vad det är i dag - en gigantisk fabrik - har man stor glädje av ett utbildningssystem som producerar kunniga robotar" och just där ligger problemet: "om landet ska bli en innovativ ekonomi måste barnen lära sig att fantisera"

Och jag kan inte annat än fundera över vilken slags medborgare Björklund tänker sig att skapa? För visst är det bra med analyserande, reflekterande, kreativa människor som ifrågasätter, filosoferar, vrider och vänder på saker och ting och sätter ett i samband med ett annat, i all synnerhet om de har en grundlig kunskapsbas att ta avstamp ifrån, men ack, de är svåra att kontrollera, fritänkarna! De går sin egen väg, de ställer besvärliga frågor och lyfter fram jobbiga tuvor av fakta som ibland stjälper det prydligaste politiska lass rätt ner i diket. De drar fram besvärliga skelett ur garderober och får dem att dansa på borden. Sånt gör en politikers tillvaro jobbigare.

Elever, medborgare, människor i landet och världen, ett råd från mig till er: sluta aldrig ifrågasätta. Fråga varför, hur och för vem, varifrån och varthän, när och hur länge? Acceptera inte stillatigande, varken pålagor eller direktiv, om ni inte är grundligt klara över syfte och vem som ligger bakom och godtar båda. Lita inte på någon som utger sig för att veta allt, oavsett om denne är politiker, myndighetsrepresentant eller lärare.

Och lärare, gläds åt och med den där besvärliga frågvisa eleven som aldrig tycks nöjd med det svar h*n får.

Kan vi vara överens om det?

En visa

En gång för ett litet antal år sedan stod jag vid scenkanten på en av de trevligaste klubbarna i Malmö och väntade på förbandet som skulle värma upp för Amon Amarth. Upp på scenen steg ett gäng unga färöingar. De kikade bakom sina långa hårmanar på publiken och såg nästan lite bortkomna ut och publiken applåderade vänligt uppmuntrande. Jag vet inte vad övriga väntade sig, själv ställde jag in öronen på lite traditionell heavy metal. Så började de sjunga, och jag var såld på ett ögonblick:

Bästa läraren

lämnade sitt mobilnummer till klassen hon av familjeskäl tvingades lämna när de bara har ett år kvar i skolan, tröstar och svarar och uppmuntrar, förklarar och mentorerar vidare trots att hon bytt både skola och kommun.

Vilken människa, vilken förebild, vilken inspiration, vilken drottning!

Jag bugar mig tyst imponerad, tack vara henne stoppar ingen eleverna.

In the midnight hour

Bara för att



Godnatt med er, sitt inte uppe för länge.

God jul

Fredrik Lindström filosoferar i Aftonbladet kring julen, kring hur det kan komma sig att "ju mer vi firar, desto mindre gillar vi julen", och hans förklaring känns oerhört insiktsfull:

Om man ser julen som ett varumärke (och i vår tid ses allt som varumärken) så har det en oöverträffad säljkraft. Man försöker mjölka det och dra ut på det maximalt, eftersom julen är handelns bästa tid på året (en del har över hälften av årets intäkter från julförsäljningen). Det är kanske det starkaste undergångstecknet i vår tid, att saker vars värde byggts upp långsiktigt alltmer brandskattas med en nästan bisarr kortsiktighet.

Men varför har då julen blivit ett så starkt varumärke. Jo, därför att den är en mångtusenårig traditionell kontaktyta mellan förfäder, nu levande och efterkommande. Och som sådan helt oöverträffad. En styrka som den i dag naturligtvis håller på att förlora när den alltmer förknippas med svettiga Åhlénsköer och meningslösa julsånger i mitten av november.

Vi krymper våra kontaktytor mellan de som gått före oss och oss själva, och på samma gång krymper vi våra kontaktytor mellan dem som går efter oss, våra barn och barnbarn, och oss själva.

Det känns inte som en riktigt bra väg att gå.

Om elever

Hej lärarkollegor,

Ni vet de där eleverna som har svårt att sitta stilla i klassrummet? De där som alltid pillar med något sådär irriterande, jonglerar med pennan t ex, plockar med saker i väskan, pillar med mobilen, fipplar med saker och ting under bordet, småsnackar med bänkgrannen, klottrar på papperet istället för att skriva av det som står på tavlan. De där eleverna som inte, hur många gånger man än säger ifrån, lägger ner pennan, mobilen, håller tyst, tar upp händerna på bordet och fokuserar på det vi lärare pratar om istället! Känner ni igen dem? Ni har dem också i era klassrum? Jag trodde nästan det.

Låt dem hållas. Stör det att de fipplar med just det de fipplar med så ge dem något annat som inte låter om sig, det finns små mjuka bollar fyllda med plastkorn som inte låter något alls, t ex, kostar en tia i leksaksaffärerna, det finns såna där hjärnor och dödskallar och demonskallar och vad det nu är som är fyllda med någon slags gelemojs som man kan forma om hur mycket som helst, det finns suddgummin istället för pennor och det finns säkert annat jag inte kommer på just nu.

Det är nämligen ofta så att dessa elever behöver ett utlopp för sitt rörelsebehov, de behöver få hålla sina fingrar sysselsatta för att kunna slappna av och lyssna. Om de tvingas hålla fingrarna stilla och titta mot tavlan på ett uppmärksamt sätt så är det där fokuset hamnar - på stillasittandet och tittandet i rätt riktning. De kommer inte att höra ett ljud av det som sägs, inte se ett ord av det som står på tavlan, inte dra en slutsats eller kunna svara på en fråga för hela deras koncentration kommer att ligga på att vara stilla. En tankeloop i hjärnan - sitt stilla inte pilla sitt stilla inte pilla sitt stilla inte pilla - kommer att blockera all input.

Och det var ju inte alls det vi ville uppnå, eller hur?

Låt dem hållas och gläds åt att de funnit en strategi för att kunna balansera rörelsebehov mot kravet på att fokusera och lyssna.

Värt att testa, inte sant?

/Morrica

En annan sida av mig

Häromdagen skrev jag lite om en fråga som kommit upp, om vilken låt jag skulle välja för att visa vem jag är. Idag är jag på annat humör än jag var då, så hade jag fått frågan idag hade jag nog valt den här istället:



I synnerhet Weilands glada joddling på slutet känns representativ.

Hierarkier

Jag är inte man. Därför har jag sannolikt bara en mycket ytlig uppfattning om hur manliga hierarkier fungerar, en känsla av att de är tydliga och raka, näst intill okomplicerade, kan lika gärna vara fel, men så tycks det.

Kvinnliga hierarkier tycks mig fungera på annat sätt, de är antydda och ibland svåra att se, och de har enorma krav på att inget får sägas rent ut. Sätten att rätta in någon som placerat sig lite fel i ledet sägs vara indirekt, vasst och kyligt.

Det antyds att dessa kvinnliga hierarkier skulle vara förhärskande i svenska skolor, framförallt i förskolor och grundskolor, och att detta skulle vara en orsak till att så få män söker sig till läraryrket. Det antyds i samma diskussioner att den låga lönen är en verkan, inte en orsak, och att chansen att den faktiskt skulle höjas utan att andelen män i kåren höjs är mycket liten.

Jag känner att jag befinner mig långt ute på gungfly här, utan någon riktig vetskap om vad som är rätt och fel, men jag tror det är något som är lite viktigt att fundera över.

En sida av mig

Någon frågade för lite sen vilken låt jag skulle välja om jag skulle välja en låt att spela upp för att visa en del av det som är jag. Jag har funderat på saken sedan dess och kommit fram till att den här nog ligger bra till. Jag tycker om texten, jag tycker om den desperation och den determination som jag ser i den, och jag tycker mycket om musiken, drivet i trummorna och riffen, och jag älskar Rytkönens röst. Hans sätt att sjunga, dramatiskt och inlevelsefullt, och själva röstläget därtill. Dessutom tycker jag om videon nästan lika mycket som låten, jag gillar ljussättningen och kameraarbetet och framförallt stämningen, den kompletterar musiken och bildar en helhet.

Föreläsning i morgon

Två delar föreläsning, en del workshop. Det är lättare att förklara vad rollspel är om man låter åhörarna prova på, om än aldrig så lite.

Vad gör man t ex om någon kommer med en flagga bara sådär?

Vad är det jag missar?

Det är fascinerande hur olika man uppfattar människor. I flera veckors tid har jag försökt luska ut vad det är i en speciell människas blogg som får så många att betrakta skribenten som en osedvanligt klok, intressant och kunnig människa.

Jag ser inget alls av detta i inläggen, tvärtom. Jag ser bara platthet, trots en ständig strävan efter att framstå som lite smått poetiskt filosofisk. Jag ser inget djup, inget inspirerande, inget nytänkande.

Vad är det jag missar som andra ser?

(Det kan ju vara så att människan är ruskigt klok i verkliga livet och bara inte riktigt har förmågan att visa detta i skrift, det är möjligt.)

Det finns sämre alternativ

Johnny Olsson, kanske mer känd här som Josh med bloggen Enligt Min Humla, kandiderar till riksdagen för Piratpartiet.

Jag säger inte hur ni ska rösta. Däremot säger jag att ni BÖR rösta, och att ni bör lägga tid på att ta reda på vad de olika partierna och kandidaterna faktiskt arbetar för snarare än vad de lovar i valrörelsen. Det är lite omständligare men tro mig, det ger er en åtskilligt bättre bild av vad det är ni faktiskt lägger er röst på.

Det finns sämre alternativ än Josh.

Facket och Vellingerektorn

Sydsvenska dagbladet berättar idag att Lärarnas Riksförbund misstror rektorn på Sundsgymnasiet, Gert Åkesson - även efter hans ursäkter: "vi sa också att allt beror nu på hans initiativ i framtiden, säger Lars Hemzelius, ordförande för Lärarnas riksförbunds lokalavdelning i Vellinge."

Jag har ju nämnt affären ett par gånger, den berör viktiga frågor kring både rektorers och kommuners ansvar gentemot sina skolor, sin personal och sina elever. Efter att han bett lärarna på Sundsgymnasiet om ursäkt pudlade Åkesson i Sydsvenskan och sedan ännu en gång i det lokala annonsblad där historien tog sin början och förklarar sitt ordval som olyckligt

Den förklaringen tycker vi känns ihålig. Våra medlemmar kommer i kontakt med föräldrar och elever som ställer sig frågande till situationen. Gert Åkesson är en driven skribent som knappast gör ett sådant här misstag, säger Lars Hemzelius.

Men det är inte Åkessons enda offentliga uttalanden i frågan. Han låter sig också intervjuas i ment.se, där han håller det för sannolikt att det måste varit nyhetstorka på Sydsvenskan som ligger bakom det som Spegelns chefredaktör kallar drevet, och bland annat detta uttalande gör facket fundersamt.

Jag vet inte om det stämmer att han har sagt så, men han har inte dementerat det. Om han har sagt så, har han inte insett situationens allvar, säger Lars Hemzelius [...] Vi anser att det inte bara är att gå vidare, som kommunen har gjort. Istället måste kommunen göra något, exempelvis kan man utbilda Gert Åkesson, säger Lars Hemzelius.

Det är intressant att följa hur tydligt det plötsligt blir att en rektor i viss utsträckning faktiskt är en offentlig person. Detsamma gäller all personal i skolan - uttalar man sig i t ex en tidning där elever och kollegor kommer att ha möjlighet att ta del av ens ord så får formuleringen konsekvenser för ens arbete. Vellingerektorns raljanta uttalande illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Kanske borde exemplet användas även på lärarhögskolor för att illustrera detta?

Kapten Uppenbar om barns sömnvanor

Barn som inte väcks och dras ur sängen i gryningen sju dagar i veckan blir friskare och starkare än de barn som inte får sova ut åtminstone på helgerna, berättar Expressen.

Nämen?

Allvarligt talat, det visste vi redan, inte sant? Ändå finns det gott om barn som halvvakna dras genom gryningsmörkret på väg till dagis och fritids av sina föräldrar med dåligt samvete. Föräldrarna har inget val, de måste till jobbet och ingen annan kan ta hand om barnens morgonrutin.

Varför gör vi inget åt detta? Vill vi inte att alla barn ska vara så friska och starka det någonsin går? Vill vi inte att de ska utvecklas till sin fulla potential?

Jag vill det åtminstone.

This Too Shall Pass

If I can endure for this minute
Whatever is happening to me,
No matter how heavy my heart is
Or how dark the moment may be-

If I can remain calm and quiet
With all the world crashing about me,
Secure in the knowledge God loves me
When everyone else seems to doubt me-

If I can but keep on believing
What I know in my heart to be true,
That darkness will fade with the morning
And that this will pass away, too-

Then nothing in life can defeat me
For as long as this knowledge remains
I can suffer whatever is happening
For I know God will break all of the chains

That are binding me tight in the darkness
And trying to fill me with fear-
For there is no night without dawning
And I know that my morning is near.

...Helen Steiner Rice

You're no different to me

How many times can you put me down
'Til in your heart you realize,
If you choose to criticize
You choose your enemies

Everything that I say and do
In your eyes is always wrong,
Tell me where do I belong
In a sick society

You're no different to me yeah
You're no different,
No different to me

Look at yourself instead of looking at me
With accusation in your eyes,
Do you want me crucified for my profanity

Concealing your crimes behind a Grandeur of lies
Tell me where do I begin
If you think you're without sin
Be the first to cast the stone

You're no different to me yeah
You're no different, no different to me
You're no different to me yeah
You're no different, no different to me
Can't you see, can't you see
You're no different to me
Won't you see, won't you see
You're no different to me

Living my life in a way that I choose
You say I should apologize,
Is that envy in your eyes
Reflecting jealousy

Tell me the truth and I'll admit to my guilt
If you'll try and understand,
But is that blood that's on your hand from your democracy

by John Osbourne

Vellingerektorhistorian fortsätter

Lokaltidningen Spegeln, skådeplatsen för Vellingerektorns raljanta och, enligt hans egna ord, onödiga och olyckligt valda formulering , går till storms mot vad Stefan Svensson, chefredaktören, kallar "Sydsvenskans ettriga små terrier". Det är medias spegling av konsekvenserna av rektorns uttalande som upprör chefredaktören. Jag är inte säker på om han missat att krönikan också tagits upp i rikstäckande media eller om han föredrar att inte låtsas om detta i sitt utfall mot den tidning som tagit upp både Vellinge kommuns reaktion, lärares och framförallt elevers reaktioner på rektorns formulering i den krönika där han ägnar första halvan åt att beklaga hur myndigheter och föreningar gör livet jobbigt och budgeten ansträngd för stackars skolchefer.

Jag är inte alldeles säker på att Svenssons ord hjälper upp situationen får vare sig Åkesson eller eleverna, men hans inställning till Sydsvenskan framgår klart:

vad är det för journalistik som respektlöst går ut på att förvrida ord till ett utopiskt skandalscoop? Hur länge tilllåts [sic!] man publicera skamliga halvsanningar och lögner innan massorna reagerar? En sak är säker: Håll tand för tunga om Sydsvenskan frågar dig något. Jaktsäsongen har börjat. Drevet går. Du kan vara nästa byte!

och som del i det framväxande projektet kring medias ansvar blir artikeln ett intressant inslag.

Tid för status

Lärare är inget statusyrke. Få lärare har någon som helst status, och få lärare verkar villiga att faktiskt göra något radikalt för att ändra på detta. Det klagas en hel del, över arbetsrum, tidsbrist, utökade arbetsuppgifter, maskiner etc men det protesteras mer sällan. Och det är synd, för status ger inflytande och möjlighet att både påverka och göra skillnad.

Vad ger ett yrke status?

Är det hög lön? Möjlighet att själv styra över sin tid? Respekt? Schysst arbetsmiljö? Många män i kåren? Något annat?

Fundera på saken, och fundera sedan på de argument som framförs t ex för att förändra lärares arbetstid från ferietjänst till semestertjänst.

Jag har svårt att se att det har något med statushöjning att göra.

Vellingerektorn som pedagogiskt exempel

Gert Åkesson är fortfarande rektor vid Sundsgymnasiet. Jag tror ärligt talat inte det ligger så mycket i ryktena om hans avgång, stormen kommer att blåsa över och Åkesson kommer att sitta kvar, tror jag. Kanske stämmer det som sägs, att hans kontakter med 'rätt personer' skyddar honom, kanske är det faktiskt så att han i andra aspekter är en bra rektor, jag vet inte. Jag känner inte till Vellinge mer än genom media och har ingen aning om vad som är sannolikt eller inte i de rykten som florerar, men faktum kvarstår - hans uttalande om dyslexi, anorexi, ADHD och andra diagnoser som 'uppfunna' är fortfarande ett hett samtalsämne.

I dagens värld finns artiklar kvar, och Vellingerektorns turer på skolans hemsida och i olika tidningar, och hans rätt olika uttalanden på de olika sidorna, utgör ett gott exempel att använda i undervisning. Hans skiftande tonläge i olika sammanhang är ovanligt uppenbara och skeendet och konflikten är tydliga.

Upprinnelsen, krönikan, redigerades hastigt i nätutgåvan när människor började reagera. I både landsomfattande och lokala dagstidningar kommenterades artikeln, kommunen uttalade sig men rektorn själv befann sig, enligt artiklarna, på semester. Först någon dag senare kom ett första uttalande från honom på skolans hemsida. En vecka senare uttalar sig rektorn i dagspressen, förklarar att han bett om ursäkt till både lärare och elever och framhåller än en gång att jodå, han tar minsann diagnoserna på allvar och formuleringen i krönikan var illa vald. Åkesson gör en pudel och framställer sig som bekymrad över det olyckliga exemplet han valde. I "Sveriges kaxigaste affärsnyheter" på Ment.se är hans ton annorlunda. Sydsvenskan har gjort en hönsgård av ett fjun, menar Åkesson, förmodligen på grund av nyhetstorka:

Gert tar upp känsliga ämnen som anorexi, dyslexi och adhd i texten.

- Jag har anledning att gång på gång ställa frågan: Är detta något i vårt moderna sätt att leva som är fel och framkallar t ex anorexi, skriver han.

Gert åkte på semester och då passade Sydsvenskan på att hänga ut honom [...]

Det är ju fortfarande ditt namn…
- ...som har dragits i smutsen, fyller Gert i. I går hade de hållit på i en hel vecka. Det var nån som sa att han aldrig sett en så pass okänd person som hade åkt runt i media så länge som jag gjort [...]

Så Sydsvenskan vill bara skapa rubriker?
- Ja, det var väl inte så mycket nyheter förra veckan, säger en bedrövad Gert.

Nyhetstorka?
- Ja, det får man väl utgå från. Annars hade man inte upplåtit så mycket utrymme till detta.

Är detta det sista uttalandet i affären? Vi får se, och det ska bli spännande att se vad eleverna gör av detta. Här finns material för många lektioner, det kan bli debatter, insändare och artiklar, vi kan titta på namnbruk och fundera över hur olika man formulerar sig beroende på målgrupp.

Vad vill man i skolan? Egentligen?

En ledare i DN gör mig fundersam:

Vad vill svenska lärare? Vilken slags skola vill man ha? Vill man ha fyrtio timmars arbetsvecka, semester som vanliga knegare och ersättning för eventuell övertid? Vill man ha schemalagda lektioner, fastlagda mötestider varje vecka eller månad, i övrig själv få kontrollera sin tid och både jullov och sommarlov?

Vill man ha sin arbetstid i klocktimmar eller elevtimmar? Vill man ha mindre arbetstid om man har större klasser eller fördrar man ett system med maxantal elever per lektion?

Vill man ha status? Är man beredd att ändra arbetssätt för att uppnå den? Vill man få högre lön bara sådär eller är man beredd att göra något radikalt annorlunda för att åstadkomma denna förändring?

Eller vill man helst bara få toffla på i sin vardag och låta någon annan ta ansvaret för eventuella förändringar? Vill man det bör man vara ärlig med det.

Bildning

Jag fastnar i tankar om bildning ikväll. Bildning och utbildning, det är skillnad, inte sant?

Utbildning har en början och ett slut, rör sig inom på förhand fastslagna ramar och är över när målet nåtts och examensbeviset i bästa fall erhållits.

Bildning, däremot, har den någon början? Jag vet inte, men jag vet att den inte har något slut. Den bildade människan vet att det alltid finns något mer att lära, att upptäcka, att utforska och ta del av. Den bildade människan vet att när man äntligen når horisonten upptäcker man en annan horisont där bortom, en horisont man inte vet ett strunt om ännu, och den bildade människan gläds däråt.

Idag har politiska beslut återigen gjort bildning till en klassfråga, CSN-systemet med sina strikt begränsade terminer styr icke bemedlade människor mot utbildningar som ger anställningsbarhet. Bildning, studerandet för studerandets egen skull, för att man vill veta mer och är nyfiken, är förbehållet de bemedlade, ett elitens privilegium. De som har ekonomisk uppbackning hemifrån och inte måste ta visst antal poäng och se slutet på den sista tillåtna terminen närma sig obevekligt.

Men världen förändras.

Det finns motkrafter. Internet är t ex en stor motkraft. Forskningsrapporter, forskare som bloggar, författare som generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter, studentbloggar och eoner av litteratur ligger ute på nätet, tillgängligt för även den som inte har ekonomiska möjligheter att läsa vid önskat universitet. Distansutbildningar ger möjlighet att erhålla examina även för den som måste jobba samtidigt som h*n studerar.

Och eftersom många människor vill mer än bara bli anställningsbara, eftersom många människor vill fortsätta växa och utvecklas, sprider sig bildningen obönhörligen även bland de som förväntas nöja sig med utbildning. Elitens privilegium blir alltmer tillgänglig för alla.

Jag tycker om den utvecklingen.

Visdom i nio rutor

Den pudlande rektorn revisited

Rektor Gert Åkesson har nu trätt fram i Sydsvenskan för att försöka förklara det han skrev i sin krönika i lokaltidningen Spegeln häromsistens och understryka att han verkligen tar diagnoser på allvar.

I mina kåserier tar jag upp aktuella frågor. Den här gången var det svin­influensan och hur myndigheterna har agerat i samband med den. Sedan gav jag också exempel på hur Myndighetssverige fungerar och hur intresseföreningar blir myndighetslika. Det var i det sammanhanget jag nämnde föreningarna för dyslexi, damp, adhd, Aspergers syndrom och så vidare. Exemplena var onödiga och olyckliga. Jag kunde lika gärna ha valt Sveriges Åkeri­ägarförening.

Men det gjorde han inte. Han valde att raljera om

alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism ... endast fantasin sätter gränser

och trots att han bett elever om ursäkt och enligt egen uppgift fått applåder för detta finns det frågor om hur rektorn egentligen tänkte bland eleverna:

Alla elever Sydsvenskan talar med känner till rektor Gert Åkessons kåseri där han jämställer allergier, anorexi och dyslexi med den påhittade sjukdomen anal magnetism [...]

– Det är några som har nämnt det nu när vi är tillbaka i skolan. Det är inte så att det är ett jättestort samtalsämne, men lite märkligt känns det att en rektor skriver så, säger Jakob Gullberg.
– Det är ju han som bestämmer över skolan, då ska han inte skriva så om dem som har dyslexi, säger kompisen Adam Rohde.

Ingen har läst hela kåseriet, men den allmänna uppfattningen bland eleverna verkar vara att texten är olämplig eftersom den kan upplevas nedsättande.
– Jag har en kompis i parallellklass som lider av allvarlig dyslexi, och hon blev illa upprörd av den här texten. Hon mår inte alls bra av att vår rektor skriver så här, säger Linnea Nilsson.

Att en elev i skolan mår dåligt av rektorns raljerande är en elev för mycket. Som rektor, precis som lärare, är man i viss mån en offentlig person. Oavsett om man uttalar sig som privatperson eller rektor läser elever och elevers föräldrar orden som uttalade av rektorn. Det innebär inte att man varken som rektor eller lärare alltid är i tjänst, men man bör ha med sig någonstans i bakhuvudet att det man gör som privatperson kan komma att försvåra eller förenkla ens yrkesroll. Det innebär att man bör iaktta en viss försiktighet när man uttalar sig offentligt, som man ju faktiskt gör när man skriver en krönika i en tidning, oavsett om det rör sig om en rikstäckande dagstidning eller en lokalt distribuerad gratistidning.

Det tycks som om rektor Gert Åkesson lärt sig sin läxa.Hur väl återstår att se. Artikeln i Sydsvenskan avslutas med ett löfte:

I nästa nummer som går ut till Staffanstorp och grannkommunerna skriver jag ett inlägg om den här affären.

Det blir intressant att se om det blir en ursäkt eller en bortförklaring.

Skolinspektör

Skolinspektionen hyr in holländska skolinspektörer för att granska undervisningen i engelska i svenska grundskolor. Ett trettiotal grundskolor runtom i Sverige kommer att få besök av inspektionen, berättar DN, och det holländska inslaget motiveras såhär:

Vi vill lära oss hur andra länder gör sin skolinspektion. Och så vill vi satsa på internationalisering och själva bidra med kunskapsöverföring, säger Carina Abréu, avdelningschef vid Skolinspektionen i Göteborg som leder projektet.

De holländska inspektörerna kommer att börja sitt inspekterande först efter jul, först ska de få tid att sätta sig in i det svenska skolsystemet, och de svenska inspektörerna som också kommer att delta i projektet kommer att få tid att åka till Holland för att studera hur holländarna granskar sina skolor på plats.

De svenska lärarfacken är kritiska, Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, säger enligt SvD och Aftonbladet:

Jag ifrågasätter hur ett holländskt företag ska kunna läsa in sig på svensk skola. Vilka förutsättningar har de att bedöma svensk skola och vad ska resultatet användas till? säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.

Det är relevanta frågor. Vad ska resultatet användas till? Enligt DNs artikel är motivet

Vi vill lära oss hur andra länder gör sin skolinspektion. Och så vill vi satsa på internationalisering och själva bidra med kunskapsöverföring, säger Carina Abréu, avdelningschef vid Skolinspektionen i Göteborg som leder projektet.

Skolinspektionen är en ny myndighet vars mål för verksamheten, enligt deras egen hemsida, är:

att bidra till alla barns och elevers lika rätt till god utbildning i en trygg miljö, där alla når maximala resultat och minst godkänt i alla ämnen. Enligt Skolinspektionens regleringsbrev ska myndigheten bedriva verksamhet inom två verksamhetsgrenar – tillståndsprövning respektive tillsyn och kvalitetsgranskning.

De holländska inspektörerna torde sortera under kategorin tillsyn och kvalitetsgranskning, så låt oss titta närmare på vad som står i det stycket:

Inom tillsyn och kvalitetsgranskning ska Skolinspektionen bland annat

• bidra till ökad måluppfyllelse, kvalitet och likvärdighet,
• regelbundet och med utgångspunkt i en risk och väsentlighetsanalys granska kvaliteten i och utöva tillsyn över huvudmän och verksamheter,
• kommunicera resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning

Så vad har då Skolinspektionen själv att säga om det holländska besöket?

Det är det holländska utvärderingsinstitutet Cito som har fått i uppdrag att granska undervisningen i engelska i årskurserna 5 och 9 på ett trettiotal grundskolor i hela landet. Cito var från början ett statligt institut som privatiserades 1999. Idag är Cito en av de internationellt främsta institutionerna för mätning och utvärdering av utbildningsverksamhet. Cito har verksamhet i många länder med kontor bland annat i Tyskland, USA och Australien.

Skolinspektionen kommer ha ett övergripande ansvar för granskningen och fattar alla myndighetsbeslut, till exempel beslut om att rikta kritik mot en skola. Ansvaret för projektet ligger hos Skolinspektionens avdelning i Göteborg. Två av Skolinspektionens tjänstemän leder projektet, de kommer att arbeta nära Citos personal och till exempel följa med på skolbesök.

Jag förstår att Fjelkner och Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, är irriterade på att inte ha fått information. Det borde de givetvis ha fått.

Men projektet som sådant är inte så dumt. Det är lätt att bli hemmablind, och nya ögon ser saker vi själva inte ser. Frågan 'voffor gör ni på detta vise'?' kan kännas kritisk och jobbig men den är väldigt nyttig, ty den tvingar oss att granska det vi tar för givet. Kanske finns det moment i vår undervisning som en gång i tiden fyllde en viktig funktion, som en gång ingick i en helhet men som sedan bara hängt med och nu inte tillför något, bara fyller ut tid? Det är lätt att missa sånt när man går i sitt dagliga värv.

Svenska lärare är ofta duktiga på att ge feedback och konstruktiv kritik, men lika ofta innerligt känsliga för att själva ta kritik, vare sig den är befogad eller inte. Hänger detta ihop med den ställning skolan och lärarna har i samhället idag? Osäkra människor har ofta svårt att ta kritik, hur konstruktiv den än är, då de upplever den som en bekräftelse på osäkerheten snarare än förslag på förbättringsområden och gärna reagerar antingen med att gå i försvar eller förnekelse.

Finns det en risk att detta är grunden till den skepsis som möter de holländska inspektörerna?

Magister Nyman, Roger Haddad, Gerdaus skolblogg, Dr Cai och Rektorns Blogg skriver också om de holländska inspektörerna från olika synvinklar.

Uppdatering: Jimmy Mannung från Lärarförbundet är vänlig nog att i kommentarerna nedan låta oss ta del av Lärarförbundets TT-meddelande. Tack!

Skånetrafiken bör tänka om!

Givetvis var bussen inte i tid, den var tjugo minuter sen. En flicka i fjortonårsåldern frågade hövligt busschauffören varför han var så sen och fick en utskällning tillbaka. Ett par ögonblick senare fick vi allesammans en avhyvling via högtalarsystemet och en förklaring om att det minsann inte alls var chaufförens fel att han var så sen.

Och här måste Skånetrafiken tänka om. Dels bör de tänka över hur de dragit sina linjer, och dels bör de tänka över hur de bemöter sina kunder. När chauffören är 20 minuter sen bör h*n be om ursäkt för detta, inte skälla ut kunder som frågar varför. Det är definitivt inte kundernas fel och de har rätt att undra.

Kollektivtrafik är viktig. Med en prisvärd, väl fungerande kollektivtrafik med täta turer, god tidhållning, trevliga chaufförer, hela fordon och goda möjligheter till säker och billig parkering vid knutpunkter utanför stadskärnorna skulle man kunna få ner biltrafiken, öka säkerheten och bespara miljön en liten del av de utsläpp biltrafiken står för.

Så tänk om, Skånetrafiken, tänk om!

Här ska alla vara snälla mot varandra

Vi har pratat om härskartekniker tidigare, minns ni? Förminskning är relativt enkel att hantera. Snällhetsdiktatorn, däremot, är svårare att komma till rätta med.

Snällhetsdiktatorn är oerhört mån om att bevara den vänliga tonen i sällskapet, att ingen skall höja rösten eller skärpa tonen. Det är överordnat allt annat. Avvikande åsikter sopas antingen under mattan eller bemöts med en sårad blick och ett tappert leende, givetvis är snällhetsdiktatorn villig att anpassa sig för att alla andra ska ha det bra, ingen behöver tänka på snällhetsdiktatorn, h*n klarar sig alltid.

Resultatet blir givetvis att snällhetsdiktatorn är den som får sin vilja igenom i slutänden, eftersom ingen ju vill vara den otrevlige som förstör den goda stämningen och ingen vill såra den vänliga människan som inget hellre vill än att alla ska vara snälla.

Marie Barone i Everybody Loves Raymond är ett strålande exempel:



Dagens skolsystem, framförallt förskolan och de första skolåren, tycks befolkade av snällhetsdiktatorer. Är det ett problem?

Olikheter berikar världen!

Språkläraren och föreläsaren i språkmetodik Helena von Schantz skriver i SvD om hur eldsjälarna jagas bort från skolan. Hon visar hur SKL försämrar skolan ytterligare genom sitt begär efter mer kontroll över lärarnas arbetstid. Hon beskriver hur SKL har

förändrat läraryrket i grunden. Lejonparten av vår tid läggs numera på administration, elevvård och dokumentation. När svenska elever förklarar sig nöjda med sina lärare beror det på att de inte har något att jämföra med. De vet inte skillnaden mellan en lektion som påverkar dem för resten av livet och en där de efter högläsning ur boken ägnar tiden åt arbetsblad, för den senare varianten är det enda de har upplevt.

En lysande lektion kräver intellekt, kunskaper, manus och glöd. I Sverige är det i stort sett bara på tv man hittar sådana lektioner.

Den värsta konsekvensen av SKL:s fjättrande av lärarkåren är nämligen att akademiker och eldsjälar jagas bort från skolan. De flesta elever träffar idag lärare som väljer Bingolotto framför Dostojevskij och för en mattelärare ses det närmast som en merit att själv ha haft problem med matematiken. Det här innebär att en hel generation kan gå genom skolan utan att ha en aning om att Shakespeare kan få vuxna män att gråta och att ekvationer kan vara lika spännande som World of Warcraft. Kunskap har blivit som fiskleverolja, ett nödvändigt ont.

Häromdagen hade jag den oerhörda förmånen att se och höra professor emeritus Sven-Eric Liedman tala. Han pratade om detsamma, även om han med sitt eleganta akademiska språk uttryckte det lite annorlunda. Så länge skola var ett privilegium för eliten hölls bildningsidealet högt - man läste och lärde sig bara för att kunskapen fanns där, lockade och intresserade. När det sedan blev frågan om att alla människor skulle lära sig läsa och skriva hamnade fokus istället på nyttoaspekten - i skolan ska man lära för arbetslivet, man skall bli anställningsbar. Utbildningen skall ha en tydlig början och ett tydligt slut, man ska uppnå målet och sen inte sträva efter mer utan istället ägna sin tid åt att vara en produktiv samhällsmedborgare.

Han pratade också om det livslånga lärandet, hur detta vackra uttryck med utrymme för den ständiga nyfikenheten och vidgade horisonter i dagens utbildningsretorik reducerats till en industriell formel för den gode samhällsmedborgarens formbarhet.

Jag har blivit beskriven som en parodi på en akademiker, en tankspridd människa med böcker istället för blommor på fönsterbrädan, ständigt begeistrad över någon udda teori om något normala människor - hur var det han benämnde er, Hägglunden, vanliga människor? verklighetens varelser? vardagsfolk? nej, jag minns inte - fnyser åt om de ens noterar att det existerar, fascinerad av teoretisk kunskap om nästan vad som helst. Jag är en av de människor som sir Ken Robinson i sitt berömda TEDtalk 2007 beskriver som människor som lever sina liv i huvudet.

Att hitta länken till talet borde ha tagit fem minuter. I mitt fall tog det drygt 40 minuter eftersom jag hittade detta och detta på vägen. Mycket intressant, mycket givande, väl investerade 40 minuter som definitivt vidgade min horisont. Många skulle beskriva dessa 40 minuter som bortkastade, jag borde gjort något annat istället, något rationellt och effektivt.

Jag funderar på om det vore bra för dessa rationella effektiva duktiga människor att lugna ner sig och reflektera över tillvaron en stund, eller om det vore rent skadligt för dem? Jag tror faktiskt de skulle bli lika stressade av att manas till att lyssna och reflektera över ett random föredrag som jag blir av att manas att göra 'något nyttigt istället'.

Avvikelse från ämnet borde vara en olympisk gren.

Det jag avsåg att komma fram till, och nu måste jag skynda mig ty bussen väntar inte, trots att den sannolikt är försenad, var att våra barn, våra elever i skolorna borde banne mig ges utrymme att försjunka i kunskap, oavsett om det är kunskap som ökar på deras anställningsbarhet eller kunskap som blott och bart berikar deras sinnen och vidgar deras horisonter. Och för att detta skall vara möjligt måste det finnas både rationella lärare och lärare som är lika insnöade nördar som jag.

Åh, dessa mobiltelefoner i klassrummet!

För ett par veckor sedan noterade jag att en elev i mitt klassrum var väldigt mycket mer intresserad av vad som hände på telefonen än av vad jag hade att säga. Jag gick fram och frågade vem h*n sms-ade så intensivt med och fick ett svar som gav mig en rejäl tankeställare:

-Jag och min kompis som sitter vid det andra bordet där borta pratar om det du ritade på tavlan, jag hängde inte riktigt med eftersom jag kom för sent och min kompis förklarade. Vi ville inte störa så vi messade istället för att prata.

Och därmed kan vi konstatera att debatten om mobiltelefoners vara eller inte vara i klassrummet är helt skjuten i sank, inte sant?

Elever använder sina mobiler som klocka, som miniräknare, de använder online-lexikon istället för de tunga otympliga fysiska exemplar vi erbjuder, de googlar fakta, de fotograferar det som skrivits på tavlan så att de kan lyssna istället för att desperat försöka hänga med och anteckna, och uppenbarligen använder de mobiler för att visa hänsyn till övriga elever och läraren också. Det skulle inte förvåna mig om det finns ytterligare tusen användningsområden där elever använder mobilerna i sina respektive bildningsprocesser, men jag är alltför antik för att känna till dessa områden.

Sannerligen, den nya sköna världen är här och den uppväxande generationen har utan tövan tagit den i besittning.

Är skolans resursbrist en myt?

Debattartikelförfattarna och ekonomerna Stefan Fölster, Anders Morin och Monica Renstig hävdar det i en artikel i dagens SvD.

I en annan artikel i samma tidning bemöts deras debattartikel bland andra av Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet:

skolans stora problem är att rätt resurser måste finnas på rätt plats för rätt elever.

– Lärare måste i dag lägga tid på mycket annat än på sitt kärnuppdrag som är undervisning, planering och efterarbete. Det handlar om allt från att vara VAB - poliser till att byta glödlampor, säger hon.

Och så är det ju. Det är ett förfärligt resursslöseri att glödlampsbyten, toalettpapperspåfyllning, kopiering, administrativa uppgifter etc inte bara tillåts utan förväntas få ta tid från lärarnas uppdrag. Kommunernas besparingar har lett till att lärartid tas från eleverna och istället läggs på vaktmästeriets uppgifter, administrationens uppgifter, städets uppgifter, fritidshemmens uppgifter, skolbibliotekariernas uppgifter. Ty även bland dessa nyckelpersoner har kommunernas spariver dragit fram, trots att arbetsuppgifterna ju finns kvar.

Jag undrar om ekonomtrojkan tittat på hur den arbetstid som inte läggs på ren klassrumsundervisning disponeras i de olika skolorna, och om de jämfört med hur bemanningen ser ut bland övrig skolpersonal. Kan läraren ringa vaktmästaren om ett lysrör gått sönder och lita på att det byts ut eller måste h*n ta sig tid att springa och hämta ett nytt och själv byta det? Alternativ ett tar tre minuter, alternativ två trettio.

Det är inte helt enkelt detta med resurser i skolan.

Litteraturfrågor

Dags för några bokfrågor, tycker Lilla O, då tisdagar är en tyst dag i bokbloggarnas värld. Den här gången blir det inte känslor eller högtider utan personer som får stå i fokus:

1. Hoppa in i en bok och lev i den världen, med bokens personer. Vilken bok skulle du välja?


Neverwhere av Neil Gaiman. Den flytande marknaden, befolkningen och världen där på andra sidan skulle jag vilja uppleva.


2. Vilken litterär person skulle du aldrig vilja byta plats med?

Job, stackarn har till och med fått ge namn till riktigt jobbiga upplevelser.


3. Vilka är litteraturens ultimata kärlekspar?


Usch, vilken svår fråga! Arwen och Aragon, tror jag, de är olika men ändå lika.


4. Om du fick gifta dig med en litterär person, vem skulle det då vara?


Merlin, trots att det nog vore smått frustrerande att se honom bli allt yngre medan jag själv åldrades.


5. Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?


Bibliotekarien i det osynliga universitetet i Ank Morphok i Terry Pratchetts Diskvärld. Han vet allt, sköter sitt och stressar inte i onödan.


6. Gör en resa tillsammans med en litterär person. Vart skulle du resa och med vem?


Med Ford Prefect och hans Guide skulle jag aldrig behöva gripas av panik, och få se mer än jag någonsin kunnat drömma om.


7. Vem är litteraturens mest missförstådda person?


St. John Rivers i Jane Eyre. Han agerar utifrån ett rent hjärta och en uppriktig omtanke men uppfattas ändå som en tråkig och rent av otrevlig snubbe som vill tvinga stackars Jane till ett liv i förtvining. Hon gjorde honom en tjänst när hon tackade nej. Han hade aldrig klarat av att leva tillsammans med henne, han är inte stark nog.


8. Vem är en riktig hjälte?


Samwise Gamgi, liten, trind och omtänksam reder han ut hela situationen och ser till att både ringen och Frodo klarar sig både dit och hem.



9. Vilken litterär person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?


Hannibal Lector


10. Vem skulle du kunna tänka dig att äta en middag med?


Jag skulle gärna varit med på julmiddagen Röde Orm avåt hos Harald Blåtand.

Skånetrafik bättre än Västtrafik

Enligt en artikel i dagens Sydsvenskan är den skånska kollektivtrafiken bäst i Sverige. Det visar sig vid närmare läsning vara en lätt överdrift, då det blott är Skånes kollektivtrafik och Kollektivtrafiken i Västsverige som jämförts. Och med västsverige menar man den delen av västra Sverige som har kust, hela långa resten, från Dalsland och hela vägen upp till Lappland, bortser man glatt ifrån.

Så rubriken "Skånes kollektivtrafik bäst i Sverige" är en aning överdriven men fyllde sin funktion, jag öppnade genast artikeln och tänkte 'hur illa är det då i resten av landet?'. Det är handelskammaren i Göteborg som låtit göra jämförelsen och rapporten visar att

Kollektivtrafiken i Skåne har nöjdare kunder, lägre priser, högre kostnadstäckningsgrad samt bättre resandeutveckling än kollektivtrafiken i Västra Götaland

Läget måste vara desperat i Västra Götaland, ty ärligt talat: Skånetrafikens service är under all kritik. Bussarna är ständigt försenade, om de kommer, det händer då och då att de helt enkelt uteblir, busschaufförerna ständigt stressade, bussarna är i uselt skick, dörrar faller av eller går inte att stänga, det regnar in, linjerna är dåligt planerade och koordinerade och busstorgen i städerna så illa placerade och planerade att många av förseningarna uppstår när bussarna skall krångla sig ut och in på dessa.

Stackars Västtrafiks kunder!

Den pudlande rektorn ber lärare om ursäkt

Gert Åkesson, rektor på Sundsgymnasiet, bad enligt artikel i Sydsvenskan lärarna om ursäkt vid ett möte på måndagseftermiddagen. Trots att kommunledningen enligt artikeln har fortsatt fullt förtroende för Åkesson och anser saken för deras del utagerade känner lärarna att förtroendet för Åkesson är naggat i kanten. På frågan om Åkesson har lärarnas förtroende att fortsätta svarar man enligt artikeln att

Gert Åkesson har bett om ursäkt. Frågan om förtroende handlar också om hur han agerar framåt. Han har gjort fel och hans initiativ är avgörande

Åkesson själv vill inte kommentera saken.

Status

Det är väldigt mycket statussnack i diskussioner kring ett återförstatligande av skolan, har ni tänkt på det? Förr eller senare kommer, i varje diskussion, frågan om status upp, ofta i form av 'och skulle lärare få mer status vid ett återförstatligande?' eller lite mer provocerande 'och varför tror du att lärare skulle få mer status vid ett återförstatligande?' och det alldeles oavsett om någon nämnt status eller inte.

Det verkar finnas många som tänker mycket på status. Framförallt på hur det ska gå till att höja lärarnas status.

Och jag bekymrar mig lite över att det verkar finnas en uppfattning om att denna statushöjning kommer att ges av någon annan. Som en gåva, som en följd av höjda löner, som en följd av ändrad skolpolitik eller någon annan skiftning i en eller annan kulör.

Men är det verkligen så?

Vad är status?

Fundera på saken lite. Vilka människor har hög status? Vilka yrkesgrupper har hög status? Varför har de denna status? Vad innebär det?

Jo, att människor ser upp till dem, imponeras av dem, av deras prestationer, av deras utstrålning, av deras närvaro. Människor med hög status har helt enkelt hög wow-faktor.

Vi lärare behöver höja vår wow-faktor om vi vill höja vår status.

Simple as that.

Smygsurfare

En halv miljon gömmer sig för Ipredlagen, hojtar Aftonbladet i en artikelrubrik. Jag har inte noterat deras löpsedlar men gissar att uppgiften nog kan tänkas finnas där också.

Ingen vet med fullständig säkerhet hur många svenskar som har oroats av FRA-debatten och ipredlagen och valt att ansluta sig till någon form av anonymiseringstjänst. De företag som levererar anonymisering hävdar att intresset har exploderat under året. Men de mörkar hur många kunder de faktiskt har

Givetvis mörkar de antalet kunder, att gå ut och skryta med den saken vore väl närmast att betrakta som dumt för den som vill sälja en tjänst som går ut på att man ska kunna gå på gator och torg utan att stoppas och tvingas visa legitimation och arbets... Nej, förlåt, jag menar för den som säljer en tjänst som går ut på att man ska kunna slösurfa en söndageftermiddag utan att vara rädd att råka släntra in på någon blogg som av en eller annan anledning dragit till sig Myndigheters Särskilda Intresse och på grund av denna insläntring själv riskera att dra till sig Myndigheters Särskilda Intresse. Jag föreställer mig att det vore direkt kontraproduktiv av ett sådant företag att tala om hur många kunder de har.

Måns Svensson, doktor i rättssociologi i Lund, understryker att Cybernormers forskning inte ger något vetenskapligt underlag för bedömningar av andra åldersgrupper.
– Men de mönster som är vanliga bland de nätaktiva i vår undersökta ungdomsgrupp är vanliga även bland de nätaktiva högre upp i åldersgrupperna. Så jag skulle gissa att det i hela befolkningen, inklusive barn och pensionärer, handlar om 6–7 procent, säger Svensson [...]
Då skulle det handla om mer än en halv miljon svenskar som redan i dag använder anonymiseringstjänster.
Svensson pekar också på att det finns andra skäl än fildelning att vilja vara anonym på nätet

Och just där tycks debatten halta en aning. Det beslut som togs på S kongressen lugnar föga. DN förklarar att S visserligen vill förändra Ipredlagen, men

det anges inte vilka förändringar som bör genomföras. Det överlåts till partiledningen att utarbeta. I kongressens beslut sägs både att ”kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete”. Men det sägs också ”det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka en enskildes integritet och göra intrång i privatlivet”. När det gäller kritiken mot att privata företag kan begära ut ip-nummer är partikongressens skrivning också en kompromiss, som innebär att partiet inte tar definitiv ställning. I kongressbeslutet sägs: ”Utångspunkten [sic!] är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.”

Vilket i och för sig inte är någon dålig utgångspunkt. Ändå känns det som att man inte säger något alls. Den halva miljonen lär inte ändra sig och börja surfa öppet igen efter detta beslut, inte ens om S skulle lyckas ta sig upp i regeringsposition efter valet.

Snö

Man talar om att det kommer att snöa snart, till och med här nere i Skåne ska vi få del av det vita.

Molnen är tunga och grå och vinden kall, så kanske?

Kör försiktigt, det blir snabbt halt.