lördag 4 juli 2009

Lärare i offentligheten

Jag kommenterade på ett inlägg i Jag ska bli lärares blogg, men beslöt mig för att fylla på tankegången lite här:

Som lärare är man i allt väsentligt en offentlig person. Att vara offentlig person innebär att man har ögon på sig även när man inte direkt befinner sig i sin yrkesroll, i synnerhet när man befinner sig i det offentliga rummet.

Elever noterar om man köper mellanmjölk eller lättmjölk, de noterar vilka filmer man ser på bio och de noterar vilka butiker man handlar sina kläder i. Så är det bara. För elever är man alltid Läraren, oavsett om det är mitt i sommaren och man har sommarlov eller det gått tjugo år sedan eleven lämnade skolan. Hur man agerar privat, oavsett om det är på krogen eller i affären, påverkar hur eleverna bemöter en i skolan. Den lärare som väljer att gå ut och supa i skallen i bitar bör inte bli förvånad när de elever som ser detta bemöter honom eller henne annorlunda i klassrummet i fortsättningen, hennes eller hans agerande har helt enkelt ändrat deras bild av honom eller henne.

Internet är en del av det offentliga rummet, även Facebook och Twitter, bloggen och kommentarsfältet i dagstidningarna är en del av det offentliga rummet. Det är lätt att falla i den än idag frekvent förekommande fällan "Internet är lika privat som mitt vardagsrum". Det får konsekvenser, precis som det får konsekvenser om man glömmer bort att torget är ett offentligt rum och inte ens eget vardagsrum, oavsett om man sen tycker det är rimligt eller inte.

Jag har intrycket av att detta är en del av lärarrollen som gås förbi med tystnad eller åtminstone näst intill i lärarutbildningarna, men jag kan ha fel. Jag tror livet skulle bli lättare för många unga lärare om man åtminstone nämnt det, för en och annan kan det annars komma som en obehaglig överraskning rätt som det är.

4 kommentarer:

  1. Tack!
    Du har satt fart på mina tankar rejält!

    SvaraRadera
  2. Det gläder mig om de erfarenheter jag gjort kan komma någon till nytta

    SvaraRadera
  3. Nu känner jag att jag får ytterligare ett argument för att jag inte vill bli lärare.

    SvaraRadera
  4. Det är inget att vara rädd för, är man medveten om det gör det inget alls.

    SvaraRadera