Brytpunkt

6 augusti är augustimånen full. Kräftpremiären torde, av en tillfällighet, infalla samma dag. Kräftpremiären känns som den officiella avslutningen på sommaren, den officiella inledningen på hösten.

Jag läser på SMHIs hemsida att på andra sidan klotet där våren närmar sig är det dags för en annan slags premiär: årets ozonhål.

Ämnen som bryter ner ozon finns det fortfarande i tillräcklig mängd i atmosfären. Temperaturen i ozonskiktsnivå (ca 20 km) över Antarktis är nu efter den långa polarnatten nere i under minus 80 grader.

Vid låga temperaturer, under -78, bildas partiklar av bland annat vattenånga och saltsyra. I tillräcklig mängd bildar partiklarna moln, som kallas PSC (Polar Stratospheric Cloud). På ytan av partiklarna kan solstrålning aktivera en snabb nedbrytning av det gasformiga ozonet. Och det är just detta som snart kommer att inträffa. Alla förutsättningar finns på plats. Det är bara att vänta på att solen skall börja lysa på molnen med tillräcklig styrka. Detta brukar inledas i början av augusti.

SMHI rapporterar detta i en oberörd ton, inga larm, inga varningar, inga fördömanden eller uppmaningar, bara en rapport bland andra om ett förväntat och förutsett skeende.

Ett hål i ozonskiktet är numera rutin. Är det riktigt bra, det?