Om ett Helgon

helgon.net, mitt älskade vardagsrum på nätet, har flyttat, de livaktiga, energifyllda forumen där det alltid, oavsett tid på dygnet, fanns någon att prata med en stund, ligger nere och det är oroligt på ägarsidan. Vilka medlemmar som försvinner och vilka som stannar kvar får vi se, men jag har en känsla av att saker och ting inte kommer att förbli som de varit.

Det känns vemodigt, men så är det här i livet, saker och ting förändras, flyttar, försvinner och återuppstår ibland.

Det första dagboksinlägget jag skrev på Helgon.net:

Speciell
Daterat: Onsdagen den 29:e januari 2003 kl 14:34

utsidan är en sak, en speciell utsida fyller sin funktion men, har jag funnit, man förlorar inte sin identitet för att man blir mainstream där.

Det är insidan som gör en människa speciell, och det är den man upptäcker när man får kontakt via det här mediet. Jodå, oavsett hur man anstränger sig för att hålla uppe en fasad så skiner verkligheten igenom sprickorna rätt som det är.

edit: såg att min glimrande avslutning inte kom med, men här är den nu:

Detta skrevs med en speciell elev i tankarna, och en kollega som reagerade lite skevt på elevens ganska speciella utseende. Men det kunde lika gärna skrivits om Helgon.net, som det var, en plats där verkligheten sken igenom sprickorna i allehanda fasader, året om, dygnet runt alla veckans dagar.