Dagens föräldrageneration kallas ofta den ironiska generationen. Ironi är en svårbemästrad konst, och få ens i den ironiska generationen bemästrar den i någon högre grad. Den kräver fingertoppskänsla, elegans, timing och uppbyggnad, och den kräver att den man kommunicerar med är insatt i den värld man ironiserar kring. Fattas någon beståndsdel blir det vanligen plump lyteskomik av det hela, och inte alls vare sig roligt eller minnesvärt.
Den uppväxande generationen, våra barn, borde benämnas den kommunicerande generationen. Det kommuniceras konstant, hela tiden, i oändligt antal riktningar, på olika nivåer, på skämt och på allvar på samma gång med olika personer.
Föräldragenerationen tar ofta illa upp när den kommunicerande generationen skickar sms på mobilen samtidigt som de talar med föräldern. Man känner sig, från den ironiska generationens sida, ringaktad och ouppmärksammad. Man känner sig förbisprungen och gammal, och kan ibland reagera som gamla generationer reagerat på det nya obegripliga i alla tider: med ilska och avståndstagande.
Och det är ju dumt.
Jag noterade idag hur moderna människor kommunicerar med sina hörlurar. När man möter någon bekant skickar man en signal om sin egen tillgänglighetsstatus med dessa. Tar man av sig dem med en tydlig rörelse signalerar man att man är tillgänglig för en stunds samtal. Tar man av sig den ena och låter den hänga ner har man visat att man hinner stanna till, hälsa och utbyta ett par ord men inte mer. Tar man av sig den ena och håller den i handen signalerar man att man hinner sakta ner farten, hälsa, men måste gå vidare. Behåller man hörlurarna på och vinkar signalerar man Upptagen, hinner inte stanna nu, vi pratar en annan gång!
Så praktiskt!
Säkert finns fler lika praktiska kommunikatorer som jag ännu inte upptäckt, berätta gärna om ni noterar något intressant.
Scream for me!
14 år sedan
Tack för vinken - jag ska kolla om det stämmer!
SvaraRaderaGör så, kommunikation är intressantare än kommunikationsexperter någonsin kan föreställa sig
SvaraRadera